Öster om Heden

Vem hade trott att Perssons Pack skulle hyllas som kungar i pressen år 2009? Det är lika osannolikt som att Werder Bremen vänder 0-2 mot Milan. Men ändå händer det.

I Per Perssons fall är det synnerligen välförtjänt. Jag ska inte skriva här att jag alltid älskat Persson som alla andra kappvändare men visst har han något härligt, lantligt och uppskäftigt över sig fortfarande. Öster om Heden är bra.

Jag ser att jag inte lyckades stava prinsens namn rätt. Daniel Westling heter han tydligen. I det här fallet är jag stolt över att för en gång skull ha fel.

Stackars sate

I dessa dagar är det tungt att vara monarkins motståndare. Rojalismen fullständigt exploderade igår när kronprinsessan och Daniel kungjorde att de tänkte gifta sig. Till och med SVT frossar likt Damtidningar om rena spekulationer. Jag är redan så sjukt trött på snacket att jag kommer undvika tv i fortsättningen. Tack gode gud för 2 and a half men finns som en oas i tv-öknen. Ligger man hemma i influensa borde tv vara min tröst. Istället har den blivit min motståndare.

Den stackars Daniel Westin har gett upp sitt liv för en livslång förföljelse. Jag hoppas för hans egen skull att han är duktigt kär i kronprinsessan. Den ständigt förekommande frågan om varför det tog så lång tid innan de förlovade sig är ju fullständigt befängd. Det är ju fullständigt självklart. Killen behövde väl all tid i världen innan vågade ge sig in i den cirkusen. Jag behövde över sju år innan jag vågade förlova mig och då är inte mina svärföräldrar kungligheter. Jag tycker det är en rimlig tid för ett seriöst övervägande.

Security first

I fredags kom det överraskande och glädjande beskedet att Fritz the Cat har fått jobb. Efter nästan ett år av tung vandring som arbetsökande är han åter avlönad. Det är dessutom inte vilket jobb som helst. Det rör sig om säkerhetsansvarig på ett stort sjukhus i södra Halland. Den stora vinnaren är givetvis Fritz him self.

Några tips till en kanske en aning ringrostig Fritz inför starten:

• Sätt inte på någon på jobbet innan provanställningen är slut (6 månader).
• Var ödmjuk.
• Arbeta hårt.
• Glöm aldrig: Security first.

Somliga straffar gud med en gång

Det jag trodde var sviterna av tungt cigarrmissbruk förra helgen visade sig vara influensa. Nu ligger man hemma med blåsor i halsen och i natt badade jag i svett.

Jag tog för givet att någon form av åkomma skulle drabba mig med tanke på urladdningen. Nu blev det influensa. Det som är positivt är att nu kan man nästan utesluta influensa de närmaste åren.

En något mer stillsam fritidssysselsättning eftersökes.

Att åka med tåget 0532 på morgonen är aldrig kul. Ska man dessutom till Kil blir det genast motigt att stiga upp när klockan ringer. Är det till råga allt 11 minusgrader när du ska skrapa rutorna på bilen så är det ingen munter morgonsång ( typ Cat Stevens morning has broken) man gnolar på. Jag längtar till pension... Dessutom är det röjt utom allt tvivel att jag inte längre tål alkohol. Som ett brev på posten kom det halsont ett par dagar efter pokern.

Legenden om pokerkvällen i Finnboda

Det finns säkert mycket att berätta om den smått legendariska pokerkvällen i Finnboda. Tyvärr är inte jag rätt man att göra det. Därför gör jag istället en analys utifrån mina upplevelser. Håll till godo.

Det finns ett sunt och ett osunt förhållande till alkohol. Pokerkvällen i Finnboda hade exempel på båda förhållanden.

Vi börjar med de som hade ett sunt förhållande till spriten. De som visade under helgens drabbning i Stockholm att de kunde tygla sig när drevet gick. Dessa var Pauly, Alex och Trixi. De stod för de mogna övervägandena när det snapsades i raketfart under första pokerrundan. De visade på det hela taget ett moget beteende.

Sedan har vi Bill. Killen som förr var däckningen förkroppsligad. Han ligger bakom några av historiens mest klassiska däckningar men idag ser man inte ett spår av dessa. Idag har han åtminstone två rävar bakom örat varje gång det dukas fram booze. Han är inte sen på att driva upp tempot och slår bort varje försök till att sänka tempot. Han är totalt skoningslös mot de som ligger risigt till för en däckning. No mercy.

Smuckers däremot har jag aldrig sett däcka. I det närmaste en professionell drinkare man kan komma som icke alkoholiserad. Kanske inte annat att vänta från en norrlänning. Hård på sponken men det syns nästan aldrig. Han är mr Hydes motsats. Praktiserar det finska ordspråket "skall vi supa eller ska vi prata" fast utan så många ord.

Lage von Löfgren. Här rör vi oss i gråzonen för vad som ena stunden kan anses som nyktert beteende och vad andra anser sjukligt obstinat. Undertecknad har sett vad spriten kan göra med Lage. Undertecknad har varit med när Lage har varit riktigt skönt packad. Likväl väljer Lage att kategoriskt tacka nej till samtliga övertalningsförsök gällande bjudning på snaps. Han dricker sina sex öl och verkar som vanligt tjurigt nöjd med detta. Men vad vet jag? Han kanske numera blir totalt skogstokig av sprit. Han kanske tackar nej av en fullt legitim anledning.

Quint. Här har vi det lättaste offret att supa under bordet och det var mycket riktigt här Mr Hyde satte in artilleriet under pokern. Quint har en härligt naiv inställning till boozen. Han protesterar möjligen ett par gånger innan han häller i sig spriten men det krävs knappast några svårare förhandlingar för att få honom att dricka mer. Quint som till vardags är en timid man i sina bästa år kan efter att ha passerat en viss gräns bli både högljud och "svår". Ställer besvärliga frågor och skall diskutera gamla oförrätter. Till råga på allt har han en sjukt svag mage och är alltid en het kandidat till att krama porslinet. Ett klart fall av osunt förhållande till alkoloholen.

Mr Hyde. Urtypen för ett osunt förhållande till alkoholen. Varje stillsam spritfests värsta mardröm. Mr Hyde dricker aldrig öl. Mr Hyde dricker heller aldrig vin annat än i yttersta nödfall. Kvar står spriten i centrum och där har Mr Hyde inte snålat genom åren. Numera är det dock väldigt sparsamt även på spritfronten. Tillfällena dyker upp alltmer sällan men när de väl dyker upp brukar det sluta med en smärre katastrof. Efter ett par getingar blir Mr Hyde pratsam utöver det vanliga. Han blir också högljud, en aning kaxig och sällsynt konspiratorisk. Efter en kvarting finns inte längre några spärrar trots att medvetenheten har varit stor innan festen. Mr Hyde förvandlas från en ytterst medelmåttig man till en blandning mellan Björn Ranelid och Nicolas Cage i "Farväl Las Vegas". Ett ursinnigt drickande och en svada som skulle få Lasse Grankvist att pensionera sig. En inte alltid angenäm upplevelse varken för omgivningen eller för Mr Hyde själv. Detta fortgår ända till han somnar och chansen till det är snart 100 %.

Påminnelse

Efter helgens minneslucka finns många hjälpsamma vänner till hands med den ena fantasihistorien efter den andra. En historia innehöll denna produkt som jag av en händelse hittade i kylskåpet imorse.

Andra sidan på myntet.

Med distinkt spritsmak i munnen och en fasansfull förnimmelse av cigarr i såväl bröstkorg som svalg, försöker jag överleva dagen. Än har jag inte spytt men det kan inte uteslutas att jag får rulla ner rutan och tömma magsäcken. Om jag får hälsan tillbaka någon gång skall jag försöka redogöra för lördagen den 14 februari 2009.

Jag vann igen!

Oj oj oj! Mr hyde vann sin andra raka pokerrunda! He's undefeated.

Yeah baby

El commendante

Bertil Svensson

Jag längtar efter en prunkande trädgård. Växthus, porlande vatten, träd, buskar och grönt gräs.

Tills dess får jag hålla till godo med min idol, Bertil Svensson.

Man förstår ju varför Robert Gustavsson gillar gubben.

Vad händer?

Först tjongar Rasmus in en riktig kanon och sedan smeker Källström in den vackraste frispark jag sett en svensk göra. Vad är det som händer?

Till råga på allt spelar Sverige riktigt underhållande. Jag är förstummad.

Nu kommer Nannskog in. Inget är längre omöjligt, tydligen.

Barn- och sambofritt

Sambo och barn har flytt fältet. De tog flyget till huvudstaden och nu sitter jag här ensam. Det kan tyckas vilsamt att slippa barnskrik och dylikt särskilt när det är landskamp på tv. Men jag kan intyga att huset har aldrig känts så tomt och ödsligt. Det blir ett par stränga nätter på egen hand innan jag åter sammanstrålar med familjen.

Landskamp förresten. På förhand kändes det väldigt nytt och fräscht med bröderna Elm med från start. Dessutom bröderna Markus (Rosen)Berg på topp. 20 minuter in i matchen känns det som att Rosenberg har fått en chans för mycket. Jag tycker inte han håller i landslaget.

Satan, vilka risiga inlägg svenska spelare slår.

Marcus Berg är ju inte ett dugg bättre...

Dagens dåliga omdöme tilldelas SJ och Öresundståg som båda två lämnade en kille i rullstol på perrong 2 i Halmstad. Jag mådde fysiskt illa över att se så klent omdöme från tågvärdarna. Tågen ska gå i rätt tid, med det hade behövts 20 sekunder till för att han skulle nått dörren. Jag skäms å Öresundstågs vägnar...

Med risk för att vara tjatig...

Idag är det vilodag. Jag tänkte bara gå ut och gå en sväng med Wille och sträcka på benen en timme, men det är ju så sabla kallt. Växthuseffekten lyser med sin frånvaro. Just nu skulle det smaka fågel med fem-sex plusgrader så att man åtminstone kan ut och springa igen. Snöslask ena dagen, minusgrader nästa dag... Det är inte pålitligt underlag att springa på när det är mörkt ute. Med mina sköra ben och hälsa tas inga sådana risker.

Nej, det blev en kväll i soffan istället.

Gammal man i en gammal kropp

Helgen bjöd på blötsnö, slask och sedan fågelkvitter och lite sol. Tyvärr inget löparväder. Så jag lirade tennis i Söndrumshallen i lördags och sedan badminton i söndags. Det kändes i kroppen igårkväll. Blåsorna under fötterna är fasansfulla. De svider som eldar.

Badminton är inte min sport. Jag har svårt att få till snärten i slagen samtidigt som jag vid flertalet tillfällen fick mittbena av bollar som jag inte han slå för att de strök pannan. Fotarbetet brukar vara min styrka men i badminton känner jag mig som en flodhäst i en hiss. Backhanden fungerar inte. Jag är besviken att varken skurna slag eller topspinn fungerar.

Med tanke på aktiviterna i helgen trodde jag att vågen skulle vara barmhärtig mot mig idag. Där blev jag grymt besviken. Istället har jag gått upp i vikt. Det känns förbannat orättvist. Här späker man kroppen och blir belönad med en förödmjukelse. Det är väl ålderns förbannelse. Men jag ger mig inte. Jag är taggad som satan. I maj ska jag stå där på vågen och smaka segerns sötma.

Alfons Åberg

Förmodligen finns det mer i den här historien än media vill berätta men nog är det en märklig historia: Polis ser en misstänkt bil och förföljer. I den misstänkta bilen sitter en rattfull snubbe som flyr och kör in bakom en mack. När polisen kommer dit står det en plakat kille utanför bilen som säger att bilen kördes av en okänd figur som flydde. Signalementet var: 1,20 lång, hår till knäna och han hette Mållgan.

Killen fick körkortet indraget men i rätten fick han tillbaka det eftersom det inte kunde styrkas att Mållgan inte hade kört bilen.

Nu kräver killen 100000 kri skadestånd för utebliven inkomst. Maken till fräckhet har aldrig skådats.

Släpp greppet, vinter!

Snål som jag är så sparar vi på värmen hemma. Den här vintern kommer bli dyrare än förra. Förra vintern behövde vi knappt ha på värmen. Jag tror inte jag behövde skrapa rutor förrän i mars. Nu är det värre. Det är kallt som satan och när det äntligen blir några decimaler på rätt sida nollstrecket så börjar det snöa ymnigt istället. Jag kan ju inte ens springa i det här vädret. Det har gått riktigt trögt med träningen hittills. Följdaktligen så går det lika uselt med viktminskningen. Trots att jag försöker dra ner på käket händer inget. Det känns som om jag ska svälta ihjäl.

Imorgon blir det New Yorks kebabtallrik...

Smells like teenspirit

Dagens mobiltelefoner är min räddning på tåget. Jag får spader på all dötid utan musik, ljudbok mm. Med lite gammal hederlig heavy metal i lurarna och möjligheten att blogga, går det att överleva resorna. Annat var det förr när man bara kunde ringa och smsa på mobilen. Då var det dessutom för dyrt att ringa och för jobbigt att smsa. Nu sitter man här med "Don't look back in anger" i lurarna och tänker på hur gott det smakade med sprit varje lördag förr i tiden. Varför är jag nästan aldrig sugen på booze längre? Andra frågor som poppar upp är: varför skulle Sugas tvunget ha en Opel Manta?

Kom tillbaka, regniga sommar.

Aldrig har en vinter känts så kall, mörk och lång. Jag vill kunna komma hem från jobbet, gå rakt ut på altanen barfota. Njuta av utsikten (parkeringen), morsa på grannen, rycka lite ogräs och ta fram grillen. Jag vill kunna ta på mig löparskorna kl åtta på kvällen och springa ner till havet, lyssna på en bok och svälja några mygg. Jag vill kunna stå där och bråka med grillen som inte vill börja glöda, slänga på ett par korvar, se den ena bli kolsvart, äta den andre trots att den är rå i mitten... Det är den 3 februari och det kan bli en lång, kall vinter.

Kom tillbaka, regniga sommar.

Aldrig har en vinter känts så kall, mörk och lång. Jag vill kunna komma hem från jobbet, gå rakt ut på altanen barfota. Njuta av utsikten (parkeringen), morsa på grannen, rycka lite ogräs och ta fram grillen. Jag vill kunna ta på mig löparskorna kl åtta på kvällen och springa ner till havet, lyssna på en bok och svälja några mygg. Jag vill kunna stå där och bråka med grillen som inte vill börja glöda, slänga på ett par korvar, se den ena bli kolsvart, äta den andre trots att den är rå i mitten... Det är den 3 februari och det kan bli en lång, kall vinter.

Det drar ihop sig

Alex rapporterar att han fick problem med ett glas blåbärsdricka. Det bar sig inte bättre än att han tappade runner-up platsen i Ironman.

Det innebär att ny förste utmanare är Smuckers. Denne Smuckers som för mindre än ett år sedan blev av med kungakronan. Omsättningen har varit god under året.

Själv avancerar jag upp i listan. Jag har inga planer på att kasta upp de närmaste 10 åren så jag räknar kallt med att jag återtar kronan inom en fem-sex år. Trägen vinner...

Sedan funderade jag på en sak efter att ha vadat i Ingo-reportage i helgen. Inom boxningen gäller följande: One´s a champ, always (rättat, tack Higgins)a champ. Jag beslutar därför att alla som tidigare innehaft titeln Ironman också får lägga till med namnet Champ. Någon rättvisa måste ju finnas.