Idag borde vara en glädjens dag. Inte för att dagen på något sätt är det motsatta för det, men Festivus är viktigt att fira och idag är jag definitivt inte på rätt plats.
Igår (fredag) var jag på glöggparty. Drack en halv mugg alkoholfri glögg och blev aspackad. Vaknade imorse (0700) och undrade hur jag tagit mig hem. Ingen stämpel på armen innebar att jag antingen däckat på festen eller tagit mig hem för egen maskin. Med rusande puls och stigande ångest var ända sättet för att få somna om, att bringa klarhet i minnesluckan. Sagt och gjort väckte jag min sambo. Hon var först inte så talför men jag var angelägen att få utrett hur jag hamnade i egen säng avklädd och nedbäddad. Till slut förklarade hon att jag tagit mig hem för egen maskin tillsammans med henne och att det gått relativt lugnt tillväga. Jag hade, under den dryga kvarten det tog att gå hem, övat såväl karatesparkar som karateslag i luften. Ingen kom dock till skada. Inte ens jag själv. I vanlig ordning hade jag hållt show på festen, druckit ohämmat, snusat och rökt cigarr... Med dessa glädjande nyheter kunde jag slappna av och somna igen för att inte vakna igen förrän 1000 då första telefonsamtalet kom.
Idag (dagen efter) har varit en aning påfrestande eftersom jag blev extremt trött av saftglöggen. Då jag inte köpt några julklappar ännu fick jag plåga mig in till stan för julshopping i tre timmar. Julen är fantastisk...
Varför finns det ingen druvjuice på Willys?!
Hon avgick till slut.
Fredrik Lindström är rolig och mycket intressant.
Fredrik Ljungberg är skadad igen. Hur länge har Arsenal tålamod?
En vecka till jul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar