Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan

Jag blir tårögd av skratt...

Moses Nsubuga

Elfsborg hade igår ett gyllene läge att ta grepp om guldet. Istället tappade man greppet och nu har AIK chansen. Jag hade tänkt att hylla Elfsborg idag men jag väntar en vecka.

Minns ni förresten liraren i Elfsborg som knappt hann stänka in sitt första allsvenska mål innan det avslöjades att han medverkat i porrfilm? Namnet är Moses Nsubuga. Killen som förmodligen var Sveriges mest kända porrfilmsaktör samtidigt som han var hyllad anfallare i allsvenskan. Han gjorde en allsvensk säsong (97) och var med när Elfsborg gjorde bejublad comeback i allsvenskan. Då hette killarna i Elfsborg Bogsjö, Linderoth, Anders Svensson och Nsubuga. Idag är han ungdomsledare i Brommapojkarna läste jag i en artikel i Expressen.

Efter 8 mål och bra spel var han högaktuell inte bara för filmer av vuxenkaraktär utan även för många stora klubbar ute i Europa. I en bilolycka blev han av med ena benet från knäet. Fotbollskarriär var ju av förklarliga skäl inte lätt att fortsätta och jag har svårt att tro att hans filmkarriär fick något större lyft. Kul att Moses är på benen igen i alla fall.

När jag letade på nätet efter bilder på Nsubuga så hittade jag förövrigt av en händelse, en träff på http://www.smuckers.se/diary05.html (läs den 27/11). För drygt ett år sedan skrev Smuckers något litet om Nsubuga. Jag såg det som ett sammanträffande. När jag sedan letade vidare hittar jag en direkt citatstöld av Smuckers. Bloggen Det ljuva livet hade exakt samma ordalydelse. Det var lite för mycket sammanträffande för mig...

Igår var jag på Örjans Vall och tittade på deceniumets mest bedrövliga fotbollsmatch. HBK-Kalmar. HBK är inte bra i år och följdaktligen fick de också stryk av Kalmar. Det är dock inte konstigt att allsvenskan dras med sviktande publikintresse när lag som Kalmar tillhör övre halvan av tabellen. Lagets taktik är så obotligt fantasilös att ett tomt vattenglas framstår som intressant. Jag föreslår att Lagrell tar upp punkten "Nödslakt på Nanne Bergstrand" på dagordningen inför nästa styrelsemöte i SFF. Det mest intressanta igår var att Magnus Turbo Svensson gjorde sin sista hemmamatch i allsvenskan. Tack för allt, Turbo!

Ännu en smärtsam förlust

Just nu går det mesta mig emot. Visst är man lyckligt lottad som överhuvudtaget är frisk och har ett jobb (allra helst nu när alla arbetslösa ska straffas med spö efter nyår), men mitt liv går i hög grad ut på att beklaga sig.

Jag förlorade igår budgivningen på ett hus som länge såg ut att bli vårt nästa hem. Endast min egen snålhet och oerfarenhet stoppade oss. Jag orkar inte gå in på detaljerna i budgivningen men länge hade vi det enda budet på huset. Givetvis en bra bit under utgångsbudet men ändå en avsevärd hög med pengar. Ägarna var beredda att gå ner 50 lakan under utgångsbudet men jag köpte inte budet utan ville mötas på mitten. Där begick jag mitt misstag. Jag förväntade mig en förhandling men istället gick mäklaren bakom ryggen på mig och la ut ny annons och ny visning. När jag märkte detta var jag snabb att gå ägaren till mötes men till ingen nytta. Skadan var redan skedd och två nya intressenter var helt plötsligt med. Av ren princip la jag mig ganska tidigt i budgivningen när jag insåg att jag gjort bort mig. TOOONY!

Under de senaste dagarna har jag inte haft en tillfredställande sömn. Det kan förklaras av ständiga grubblerier gällande just husköpet. Det kan också förklaras av en fluga(!) som häromkvällen inte fattat att årstiden för honom var helt olämplig. När man har svårt att somna av andra skäl, blir en trött höstflugas ständiga cirkulerande i sovrummet till ett irritationsmoment i klass med Boeing 747. Vid ett antal tillfällen kastade jag mig upp ur sängen, tände lampan och försökte snabbt lokalisera odjuret för snabb arkebusering. Vid samtliga tillfällen försvann surrandet i samma ögonblick som jag tände lampan. Flugan var spårlöst försvunnen varje gång. Lika fullt var den fem sekunder efter att jag släckt lampan åter i luften med högljudda surrningar. Momentet upprepade sig gång på gång med ökad frustration och höjd puls till följd. Jag var nära ett nervöst sammanbrott. Mycket nära... På ett mirakulöst sätt lyckades jag i alla fall somna utan att jag lokaliserat och likviderat flugan. Vet ej hur.

Rättvisan skippades i alla fall till sist, trots att jag aldrig brukade våld mot flugan. På morgon låg den död som klubbad säl på köksgolvet.

För att till slut fullborda det faktum att man är född förlorare, vill jag berätta att jag för ett par veckor sedan förla min fjärrnyckel till bilen. Jag kan med största säkerhet säga att jag själv slarvade bort den. Annars brukar jag snabbt skylla ifrån mig sådant slarv. Det kan tyckas bagatellartat med en borttappad nyckel men trots idogt letande är den fortfarande spårlöst försvunnen. Därför tog jag igår kontakt med verkstaden för att försöka skaffa en ny. Då kommer dråpslaget. En ny nyckel av samma modell med fjärrlås kostar minst 1200 kr. Game over. Ridå ner. TOOONY!

En smärtsam förlust

Fy fan! Det har gått ett dygn sedan klubben tappade en till synes kassaskåp-säker 2-0 ledning mot AIK. Trots att jag lät det gå ett dygn innan jag skrev av mig så är jag fortfarande upprörd. Sällan har jag sett ett sådant ras mitt i en match. Fruktansvärt oprofesionellt.

Idag gjorde Malmö om bedriften och tappade en likaledes säker ledning mot Gefle hemma till oavgjort. Om jag är besviken har jag god anledning att tro att MFF-fansen är en aning konfunderade också.

Annars gick dagens resultat HBK´s väg. Alla bottenlag tappade poäng. Faktum är att det endast var Öster som lyckades ta en pinne. Gott så.

Kennedy

Man måste beundra en kille som Kennedy Bakircioglü. Visst det är en duktig fotbollspelare men det jag främst tänkte på är hans val att inte falla för grupptrycket. Det normala hos män idag är att raka bort allt hår så fort peruken börjar bli gles. Framför allt fotbollspelare verkar ha en förkärlek till att gå omkring med renrakad hjässa. Inget fel i det. De senaste 5-6 åren har det ju dessutom varit astufft och jättemodernt så varför inte? Själv har jag merparten av hårsvallet kvar om än i en något gråare nyans än för några år sedan. Visst har jag svurit och förbannat de ständigt växande vikarna på varsin sida om pannan, men än har jag inte funderat på att låta lockarna falla. Däremot blir frisyrerna begränsade framöver. Jag ber till högre makter att alla frisyrer som innebär bakåtkammat hår skall bannlysas av modepolisen. Kotlettfrissa är med andra ord inte aktuellt för mig (alltså inte bara av ideologiska själ).

Därför är det så befriande med en relativt ung fotbollspelare som trotsar alla naturlagar och behåller de få hårtestar som finns kvar. Han ser ut som Gollum men vad spelar det för roll? I dagens samhälle där plastikoperationer snart är mer regel än undantag väljer jag att hylla Kennedy.

Nu har jag ju förvisso inte en blekaste aning om varför han väljer sin frisyr. Kanske är det religösa skäl. Kanske är det ren lathet. Kanske har han någon obskyr tatuering under de få hårstrån som finns kvar som med alla medel ska döljas. Kanske tycker han rent av att det är snyggt. Bara Kennedy vet.

Vem vet, kanske är det snart dags för en trend med hoprullat hårnystan på hjässan igen. Det ser man alldeles för sällan numera. Kan bara minnas en fotbollspelare som haft sådan. Men var det Bobby eller Jackie Charlton?

Cohiba

Nog var man het alltid. Stekhet. Lördagens golfavslutning slutade med den bästa rundan som jag spelat på över tre år. Nu räckte det givetvis inte någonstans. Jag blev sist ändå. Framgången firades traditionsenligt med stora mängder alkohol. Dessutom hittade jag ett paket cigariller av märket Cohibas i min kavaj, som jag gladeligen inhalerade i rask fart. En sådan dag kan egentligen bara sluta på ett sätt. Jag är nöjd med att jag höll mig upprätt hela kvällen. Söndagen var en enda lång plåga som väntat. Måndagen var något bättre men långt från bra. Idag, tisdag, har jag fortfarande ont i huvudet efter tidernas värsta vätskebrist.

HBK-Hammarby 0-0. Det blir kniven på strupen ända in på mål-linjen.

Het

Man är aldrig så het som morgonen innan ett riktigt partaj. Å andra sidan är man aldrig så stiff som dagen efter ett riktigt partaj. Ikväll är det avslutning i golfligan. Jag har genomlidigt ett helt år med denna sport bara för att få vara med idag. Givetvis ligger jag ohjälpligt sist i ligan men ikväll vinner jag garanterat.

Bäst just nu: Dixie Chicks

Gunnels Gröna

Igår spelade svenska landslaget sin sista kvalmatch för året. Det var knappast en imponerande insats spelmässigt, men moralen verkar vara fantastisk. Killar man inte förknippar med god moral som Chippen var ju stundtals riktigt bra och vilket fantastiskt vackert mål. Annars var det en riktig skitmatch med bedrövligt tempo och ständiga kapningar från islänningarna men med tre oerhört vackra mål paradoxalt nog. Nu har Sverige fyra raka vinster och ärligt talat är jag överraskad över att jag ÄR överraskad. Sverige är ett riktigt bra kval-lag. Så har det nästan alltid varit. Jämför med Danmark som av någon anledning ofta har svårt i kvalet men när de väl tar sig till slutspel så kan vad som helst hända.

Missade förövrigt första två målen eftersom det var premiär för Gunnels Gröna på SVT. Det känns fantastiskt. I tisdags var jag lite besviken och sorgsen när de sände sista avsnittet av Ernsts Nya rum. Dagen efter börjar de sända en ny superserie om trädgårdar igen. Oerhört saknat och efterlängtat. Tack SVT för att ni finns!

Apropå SVT och att de finns, det är ju tur att kulturministern föregår med gott exempel och betalar in 16 års TV-licens i efterskott. Fattas bara att handelsministern gör rätt för sig också så kan regeringen börja sitt budgetarbete igen.

När vi ändå är inne på regeringen så vill jag bara spy ut mitt förakt över att a-kasseavgiften ska chockhöjas för att skatterna ska kunna sänkas. Detta pratades det inte om innan valet.

Hungrig

Jag lider av posttraumatiska upplevelser sedan hälsokursen i Sundsvall. Igår började jag med några tappra försök att lägga om kosten. Tapper kanske inte var rätt ord när jag tänker efter. Det blev gräddstuvad pyttipanna till lunch. Hur som helst, när jag kom hem efter jobbet tog jag min kära sambo med mig på en rask promenad i en timme. Med på promenaden var också en banan som jag unnade mig som mellanmål. Mellanmål är viktiga har jag lärt mig och banan är utmärkt föda. FÖR APOR. Det tar ju för fan tjugo minuter sedan är man vrålhungrig igen. Efter promenaden stillade jag min hunger med två rostade smörgåsar (grovt bröd, givetvis) och lite sallad. Sedan var det dubbelavsnitt av Prisonbreak. En fängslande (ha ha ha) serie som jag inte gärna missar och igår var det riktigt bra. I första reklampausen var jag vrålhungrig igen och blev tvungen att ta två knäckebröd också. Efter tv-tittandet var det dags att sova men det var länge sedan jag somnade hungrig. Trots min dåliga karaktär gick jag inte upp för att hämta mat en enda gång. Ändå låg jag och vred mig av hunger i två timmar. Idag är man ju fullständigt utmattat av näringsbrist och sömnlöshet.

Rekord

Jag anade det hela tiden, inte minst när jag såg kassakvittot som var långt som en toarulle. Det slogs försäljningsrekord på Gekås i fredags. Givetvis lyckades jag pricka in den mest hektiska dagen genom tiderna i Ullared. Dessutom drogs man med i hysterin och tokshopade. Det är sjukt. Sjukt så in i helvete.

Ullared - ett djävulens påfund

Tillbaka på västkusten efter några hektiska dagar i Sundsvall. En trevlig vistelse på det stora hela. Endast vädret var att beklaga. Två och en halv dagars intensivkurs i hälsa och friskvård. Mycket lärorikt. Visste ni förresten att Kebab är onyttigt? Tydligen blandar de in grädde i köttfärssmeten. Frågan är om jag inte mådde bäst i okunskap...

Kursen avslutades med ett antal tester på deltagarna. Allt från midjemått, rörlighet i diverse leder, till pulsmätning och styrketest. Jag har levt i djup förvissning att jag har god kondition och stark fysisk hälsa. Det var en illusion som jag snabbt blev väckt ifrån. Konditionen och styrkan var bara godkänd medan rörligheten var häpnadsväckande dålig. Nu ska jag i ärlighetens namn nämna att jag vaknade testdagen med en träkeps av guds nåde efter en lite för blöt kväll. Pulsen ville liksom inte komma ner. Ändå var jag nog lyckligt lottad jämfört med en av mina studiekamrater (Låt oss kalla honom Kaj Olofsson från Kiruna) som, efter att jag häcklat honom för att vara tyst i sann Norrlandstradition, hävde i sig öl i rekordfart och lämnade inte baren förrän han blev utslängd. Följaktligen försov han sig å det grövsta på testdagen. Trots att vi idogt knackade på hans hotellrumsdörr och dessutom ringde ständigt på hans telefon, så dök han upp 2 timmar försent. Han luktade knappast liljekonvalj i studielokalen heller, med påföljd att vi fick sitta med fönstret på vid gavel hela dagen. Han bedyrade att han brukade ha en vilopuls runt 60 normalt men denna dag lyckades han aldrig få den under 100. När han satt på motionscykeln svettades han sådana floder att hotell-ledningen bad oss sluta eftersom de var rädda för vattenskador. Kaj Olofsson, besiktningsman mellan Kiruna och Riksgränsen. Min nya idol.

Idag har jag varit ledig. Vad gör man när man är ledig och damen tycker att man varit iväg för många dagar och bara roat sig? Jo man följer med till Ullared. 3500 kr fattigare och 6 timmar senare kom man helt utslagen hem igen. Ullared är byn som gud glömde. Djävulen härjar fritt där i skogen. Parkeringen låg så långt borta att jag trodde jag kommit in i Varbergs kommun när jag släpat den proppfulla kundvagnen över två berg och äntligen skådade bilen. Kommersialismen sanna ansikte. Frågan är om jag inte föredrar matköerna i forna Sovjetunionen.

Södra berget

Sitter i Hotell Södra Bergets lobby och har precis rymt från en tant som försökte bjuda upp mig på kasedans. Jag blev livrädd givetvis. Inte nog med att jag inte kan dansa, jag satt dessutom och pratade med min sambo i telefon när damen frågade "Får jag lov". Snacka bort den om ni kan.

Annars är jag besviken på vistelsen hittills. Sviten var inte mer än 35 m2 stor. Dessutom hade de glömt att värma upp min privata bastu. Utsikten över hela Sundsvall skymdes av tunga moln som jag i och för sig inte kan lasta hotellet för.

Idag har vi kört teambuilding, imorgon börjar allvaret.

SAS-personal hotar med strejk på torsdag när jag ska åka hem, så jag kanske får stanna här ett tag.

Borat

Jag skrattar mig tårögd åt Borat. Jag har tidigare inte riktigt förstått storheten med denna rollfigur men hans senaste tal till det amerikanska folket är förbannat kul. Att det sedan retar gallfeber på det stackars Kazakstanska folket är en rolig bieffekt. http://www.borat.tv/speech.htm

Norrland, here I come!

Eftersom höst och vintern envist vägrar infinna sig så tar jag saken i egna händer. Jag sticker till Norrland. Imorgon flyger jag till Sundsvall. Kanske inte uppseendeväckande kan tyckas, men för en mig är det stort. Det är min debut i Norrland. Har aldrig vistats längre norrut än Dalarna tidigare, så nu får jag bekymmer med hur jag ska klä mig. Någon scooteroverall har jag inte och inte heller erforderliga fotbeklädnader. Det blir till att improvisera. Slitna sneakers, en nyinköpt skidjacka, jeans och en toppluva.

HBK förlorade.

Kilimanjaro. Hon hette Agneta, Fritz.