Igår var man veckans Tony. Kanske årets Tony. För er som inte är bekanta med uttrycket "Tony" kan det med fördel ersättas med "Roy Munson". Innebörden är i stora drag den samma.
Satt i vanlig ordning på tåget påväg hem från jobbet och halvslumrade. Snett mitt emot, satt en osedvanligt vacker kvinna som jag trots stor trötthet hade svårt att slita blicken från. Till slut somnade jag emellertid. Vaknade gjorde jag först när tåget bromsade in i Halmstad och sömndrucken som jag var, snabbade jag mig för att hinna av tåget. Minns att jag reflekterade över den eleganta damen som jag hamnade direkt efter i kön ut ur tåget.
Försökte i vanlig ordning piggna till med en rask promenad från tåget, men idag direkt till bilen eftersom jag skulle på husvisning (igen). Sådär lagom sugen eftersom min bättre hälft inte kunde medverka på visningen. Tyckte det kändes ganska meningslöst. Mina låga förväntningar överträffades dock och jag blev glatt överraskad av huset. Frågade mäklaren om jag kunde boka in en ny visning med min sambo och det gick bra. Därefter åkte jag åter mot Kaptensgatan och väl hemma klev jag ur bilen och tog min datorväska för att springa upp i lägenheten. DÅ SLÅR DET MIG...! Var är min kasse med jacka och plånbok?
Till min omedelbara förskräckelse minns jag att jag la den under sätet på tåget. I brådrasket glömde jag bort den särskilt som jag skulle hålla jämna steg med damen på tåget.
KATASTROF! Ringde till SJ, men deras avdelning för upphittat gods hade inte öppet. Deras trafikavdelning var mer än lovligt ohjälpsamma och framförallt oförmögna att räkna ut vilket tåg jag åkt med. Förtvivlad och vansinnig över min egen dumhet ringde jag och spärrade mitt VISA-kort och mitt nyförvärvade Statoil-Masterkort (som jag inte hunnit använda än).
Sedan chansade jag på att springa tillbaka till stationen i Halmstad. 'Tågen vänder nämligen i Göteborg och åker tillbaka mot Malmö. 19.38 kom tåget in och jag tillsammans med städpersonal kollade snabbt platsen där jag satt. Ingen kasse.
Nästa tåg skulle enligt städpersonalen komma 22.00, men jag påstod att det skulle komma ett 20.00. Samtlig tågpersonal inklusive lokföraren sa att jag hade fel, men jag stannade kvar för säkerhets skull.
20.00 rullar nästa tåg in och med stela ben rusar jag in på tåget som endast gjorde ett kort stopp i Halmstad. På samma plats som jag satt tre timmar tidigare och 30 mil senare ligger kassen orörd. Det finns en gud!
Tack SJ, för er hjälpsamma personal. Tack för era inkompetenta städare i Göteborg som missade att rensa bort en stor kasse (kunde varit en bomb). Tack vare er kunde jag återfinna min plånbok på samma ställe som jag lämnade den.
fredag, september 29, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Coolt!
Skicka en kommentar