Varje vardagsmorgon när jag väcks av den förbannade väckarklockan har jag en låt i huvudet som förföljer mig i flera timmar. Det är inte samma låt varje dag. Ofta är det en låt som spelas flitigt på radion eller som jag på annat sätt utsatts för på dagtid. Nästan alltid är det en låt som jag aldrig själv skulle välja om jag var tvungen att gnola på den i ett par timmar. För så är det, det går inte att i mitt sömndruckna tillstånd sluta gnola på låten. Den sitter som ett gammalt tugg-gummi i en välmönstrad skosula. Ibland blir jag helt förbryllad av vilka låtar som dyker upp i skallen och många gånger undrar jag var de kommer i från. Imorse hade jag barnvisa jag inte ens kan texten på. I förra veckan blev jag glatt överraskad när jag gick ut till bilen märkte att jag visslade på "Champagne Supernova". Den har jag, mig veterligen, inte hört på snart tio år. Men tyvärr är det oftast låtar man matas med tills man blir kräkfärdig på radion. Hetast på gnol-listan ligger "Apologize", "Big girl" (nu kräks jag snart) och "Brother Oh Brother" (nu kräktes jag).
Annars försöker jag uppdatera mig i det hetaste. Man känner ju sig som en neandertalare när man gjort en egen "Best of kent - platta" och lite skön 80-tals hårdrock att ha i bilen. Så jag satt och noterade det mesta som man missat under 2007 när Grammis-galan visades på TV. Vissa har fått välförtjänt uppmärksamhet. Vissa har jag mindre förståelse för. Jag listar:
Överskattade:Säkert!
Kent
Mange Schmidt
Laleh
Sahara Hotnights
Underskattade:Mustasch
Hardcore Superstar
Winnerbäck
Miss Li
Timbuktu
Kul ny bekantskap:Adam Tensta
Maia Hirasawa
The Hives måste få ett omnämnande också, men det vill liksom inte lossna riktigt för de begåvade dalmasarna. Jag har sagt det förrut och jag säger det igen. The Hives kommer vara 2000-talets Ramones. Alla älskar dem men ingen köper deras skivor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar