fredag, april 24, 2009

Hockey-VM

Så var det dags. Det är snart badtemperatur och vi upplever en svår torka och vad passar bättre än lite hockey-VM.
Som sagt. Allt jag behöver är ett besked om att levern är okej, sedan leker livet igen. Jag har inte käkat en värktablett på en månad snart och de har ringt från apoteket och undrat vart jag tagit vägen.
Imorgon hoppas jag att staketet blir klart. Det är årets projekt. Det vallfärdar folk från hela västra Halmstad. Häromdagen gick det förbi en dam med hund från Pålsbo som lovordade vårt bygge. Hon ville veta vart vi köpt virket och hur man gick till väga. Jag tror jag har en framtid i staketbyggarbranschen. Jag behöver bara få upp tempot lite.

Livet från den ljusa sidan


Jag börjar med att direkt klargöra följande: kortet är taget den 17 mars när febern nära nog släckt allt hopp om att någonsin tillfriskna. Idag har jag varit på provtagning för förhoppningsvis sista gången. Igår vann klubben mot HIF och ikväll är det grilla som gäller. Prognoserna visar strålande väder i helgen. Vad mer kan man önska?

torsdag, april 23, 2009

Ålrajt


Tre dagars arbetsmiljöutbildning i Ängelholm. På tredje dagen har jag fortfarande inte hittat en riktig flottkiosk. Överhuvudtaget är det klent med klassiska gatukök nuförtiden. Det är en utveckling jag inte gillar. Sedan har jag lite svårt för föreläsare från Stockholm som säger allright i varje mening. Vad är det för fel på okej? Men vädret är bra...

fredag, april 17, 2009

Mo cuishle

Det är andra gången jag ser Clint Eastwoods Million Dollar Baby och jag blir lika berörd av filmen denna gång. Den måste helt enkelt vara riktigt bra.

Dags att sova. Imorgon är det staketbygge.

torsdag, april 16, 2009

Våga

En uppmaning till Halmstads BK:s styrelse. Sluta käka valium och börja agera. Befria Jan Andersson från hans arbetsuppgift omgående och skaffa en vettig ersättare. Detta skulle gjorts för tre år men jag kan tänka mig att förlåta om ni skyndsamt vidtar åtgärder.

måndag, april 13, 2009

Morgonstund har guld i mun...

Det är helg och man har varit uppe och lekt, matat och bytat med/på William i drygt två timmar. Det är det nya livet. Det som för ett år sedan bara var något man hört talas om är nu vardag. På gott och ont. Visst hade man önskat att han kunde sova en timme längre på morgonen men å andra sidan är han på ett gott humör. Tjoar glatt och ler likt en hockeyspelare som nyss svalt ett slagskott.

Påskhelgen har hittills haft ett legendariskt gott väder. Helt osannolikt. Det har utnyttjats. Jag har tillbringat helgen med att gjuta fundament till det stundande staketet som ska omgärda våra ägor. Kroppsarbete är bra för min inre frid har jag märkt. Nacken däremot har fått sig en match. Solen tar, så att säga...

Känner att jag sakta blir allt bättre. Jag orkade igår gå en dryg halvtimme med barnvagn i området utan att behöva sova ett par timmar i direkt anslutning. Det är goda nyheter.

Fick ett kort besök av Lage igår. Han tittade in för att språka lite och träffa William. Han fick kaffe men ratade prinsesstårtan.

Fritz ringde och sa att han grillade uppe på ön. Han hade sin tjej med sig. De har dejtat i fem månader. Det var nyheter för mig. Trevligt men jag kan inte låta bli att undra om damen verkligen har haft ensamrätt på Fritz i fem månader...

fredag, april 10, 2009

Förfallet

En organisation i kris. Så vill jag beskriva Halmstads BK idag. Det som visades upp idag på Örjans Vall var inget annat än beviset på att Superettan är nära. Nu känns det fullständigt naturligt. Jag undrar om det inte rent av kanske är det stålbad klubben behöver. Klubben genomsyras av tanken på kontinuitet och lågbudget men allt jag ser är livstidsanställda ledare och mätta spelare.

Bevisen är många men jag väljer att rikta in mig på den viktigaste och det är chefstränare Jan Andersson. Det håller inte längre. Det har jag sagt i tre år och det blir bara tydligare för varje säsong. Endast en svag styrelse håller honom kvar i organisationen.

Ett annat tydligt bevis på organisations totala handfallenhet är livstidsanställningen av Egon. Speakern som lovades av den gamle Stig Nilsson en gång i tiden att han skulle få hålla på så länge han själv ville. Inte Stigs bästa beslut. Egon tog honom på orden. En stark ledning hade talat Egon till rätta.

Nytt för i år är att inte kan betala i kassan utan måste köpa biljetten utanför i en hydda. Kan vara det mest korkade beslut som fattats. Trots att det bara var 6000 åskådare ringlade köerna långa utanför arenan trots att matchen börjat sen 10 minuter. En braksuccé. Folk vände och gick hem. De som gick in var vansinniga och med tanke på fotbollen så kommer de aldrig tillbaka.

Nej, superettan känns nästan lockande. En rejäl utrensning i klubben och sedan efter ett par år tillbaka i allsvenskan. Hungriga som satan.

måndag, april 06, 2009

Pessimismen är min religion

Efter att ha sett HBK:s premiärmatch mot AIK borta kan domen inte vara annat än hård. Jag har svårt att se hur de ska kunna göra mål överhuvudtaget. Det är samma gamla taktik som de senaste 4 åren. Sedan kan man kalla spelsystemet för 4-4-2 eller 4-2-3-1 eller vad som helst. Det är fantasilöst och makalöst tråkigt. Blir det 4000 åskådare hemma mot Trelleborg på fredag så är det fler än klubben förtjänar för tillfället.

Fritt fall

Socialdemokraterna har problem. Vikande opinionsiffror är inte rätta ordet. Opinionsiffrorna är i fritt fall. Alla vet varför. Men istället för att åtgärda problemet försöker man hitta en syndabock. Wanja Lundby-Wedin blir offerlammet. Det luktar skit lång väg.

Partiet har satsat för mycket prestige i partiledarvalet 2007 och nu har man målat in sig i ett hörn. Mona Sahlin fungerade som partiledare i nästan ett år. Sedan öppnade hon munnen och förtroendet för partiet har störtat till rekordnivåer. Hon ger sig in i debatter mot Reinfeldt som hon är slagen på förhand i. Jag tror aldrig jag sett en partiledare som gett ett så osäkert intryck.

Vi befinner oss i ett konjukturläge som i 99 fall av 100 skulle betraktas som straffspark för vilket opinionsparti som helst. Vänsteralliansen med Mona Sahlin i spetsen skjuter stenhårt 4 meter över målet. Högeralliansen är enda alternativet sorgligt nog.

Det finns en lösning på problemet och det är inte att sparka LO-basen. Sparken ska vara välriktad men sikta högre. Plocka bort Sahlin och hennes hangarounds och sätt in Sven-Erik Österberg som partiledare. En gammal hederlig norrlänning med ett statsmannamässigt uppträdande. En auktoritet i arbetsmarknadsfrågor.

Tills dess kan ni glömma mina sympatier.

söndag, april 05, 2009

Grillpremiär

Igår var det dags för vidbrända Halloumi-bitar, superheta gunsmoke majskolvar och stekheta oxjärpar. Efterlängtat och precis lagom till att jag börjar få tillbaka aptiten.

Jag lovprisar också de senaste dagarnas väder.

onsdag, april 01, 2009

Träningslandskamp Zzzzz...

Jag brukar normalt tycka att träningslandskamper är sömnpiller men idag verkar Isaksson sova i inledningen.

Jag hoppas Lagerbäck ser vad jag ser. Chippen och Edman har gjort sitt i landslaget. Chippen är ju hopplöst usel.

tisdag, mars 31, 2009

Hur tänkte man här?


Alingsås stadshotell. Fint gammalt anrikt hotell med erkänd konferensavdelning men hur tänkte man i badrummet? Gammelrosa kakel och duschkabin från 78. Är det något man inte ska kompromissa med på ett hotell så är det badrummet. Potatisgratängen var åtminstone god här i potatisens hemstad. Läste att Mats Olsson på Expressen tippade HBK som etta i allsvenskan. Han är snäll Mats men han är inte klok. Guldet tar Elfsborg och klubben tar som vanligt en mittenplacering.

måndag, mars 30, 2009

Först mr Heffner...

Va fan! Inte nu igen.

Det är tufft att vara

Jag ber om visst överseende med den något spartanskt uppdaterade bloggen för tillfället. Livet har varit en aning enkelspårigt på sistone. I helgen var det 30-årskalas och åter meningen att jag skulle slå klackarna i taket. Jag var inte ens i närheten av en sådan form. Den senaste tiden har jag för att spara krafter tagit mig friheten till en powernaps (eller i min ålder kallas det för middagslur) varje eftermiddag. Att sova mitt på dagen var förr näst intill omöjligt och skulle man lyckas somna så kunde man absolut glömma sova på natten. Nu har jag inga sådana problem. Slipper jag bara hostan så somnar jag som en klubbad säl vilken tid på dygnet som helst.

Nej, jag höll mig nykter denna helgen också. Alternativet existerade inte. Förresten har jag förhöjda levervärden så egentligen borde väl booze vara det sista jag ska dricka. Det känns dock inte som en stor uppoffring just nu att inte booza. Att vara bakis nu vore dödstöten. Då kan jag likagärna gå ut i förrådet och snickra ihop min egen kista.

Nej, jag gör nog bäst i att låta bloggen tiga still tills jag blir frisk. Just nu är jag bitterheten förkroppsligad. En hostande och snorande soffliggare som bara sett dagens ljus genom fönster på sex veckor. En blek och svettig 35-åring som får feber av ett mailvirus.

Min läkare tror fortfarande att jag kommer bli frisk, men hon känner uppenbarligen inte mig. För varje vecka med hosta, snor och feber känns det som jag blir fem år äldre.

fredag, mars 20, 2009

Prognos: jag överlever

Idag fick jag svar på proverna som togs på infektionskliniken förra fredagen. Jag har drabbats av ett virus som för 90 % befolkningen går obemärkt förbi. Har man däremot nedsatt imunförsvar (druckit för mycket booze och somnat på ett klinkersgolv) kan man få återkommande feber och huvudvärk. Just detta virus är väldigt vanligt bland småbarn som i princip aldrig märker av det. Detta är förmodligen bara en västanfläkt av vad som väntar mig när Wille börjar på dagis. Jag kommer förmodligen bli sjukpensionär. Den goda nyheten är att jag har alla förutsättningar att bli frisk även om det kan ta några veckor. Det är nämligen ett sällsynt envist virus som inte släpper taget i första taget. Det kan jag skriva under på. Efter 10 dagars feber har jag varit feberfri i två dagar. Huvudvärken sitter dock kvar som ett skruvstäd kring hjässan. Där hjälper Ipren men efter stort pillermissbruk den senaste tiden har jag istället pajat kistan. Så nu får jag byta piller till något mer skonsamt (mespiller). På måndag ska jag i alla fall börja jobba igen. Alltid något...

Glädjande nyheter i veckan har varit att jag skaffat biljett till AC/DC i sommar. En ny klassiker på Ullevi med andra ord.

måndag, mars 16, 2009

Janne Lucas

Årets schlager är över. Jag lägger ingen värdering i om rätt låt vann eller inte. Men konstaterar att det oftast är någon som inte vinner som man minns efteråt. 1980 vann Tomas Ledin med Just nu men jag minns bara Janne Lucas Persson och Växel Hallå. Lägg märke till kapellmästaren Anders Berglund samt syskonen Glenmark i kören.

lördag, mars 14, 2009

Herbie

Du vet att du har feber om det stockar sig i halsen när du tittar på TV4:as lördagsmatiné Herbie.

Soon six feet under...

Jag börjar med det roliga. Pauly har fått en son till. Grattis! Bara en sak kan vara bättre än en son: Två söner.

Vi går raskt över på det jag är bäst på. Självömkan.

Jag har haft feber sedan i söndags. Det har gått så långt att jag har lagt in Viktoriakliniken i telefonboken. Doktorn tröttnade igår efter två veckors eviga prover (jag ser ut som en sprutnarkoman i armväcket). Igår remissade han upp mig till Infektionskliniken. Där lämnade de inget åt slumpen. Jag har aldrig tagit så många prover. Det har varit rena åderlåtningen på senaste tiden. Blir jag frisk någon gång så är jag redo för blodgiveri. Ett tag trodde jag att jag skulle bli inlagd men de släppte hem mig med en veckas sjukskrivning. Ett papper med försäkringskassans emblem på. Vad gör jag med det? Hur fungerar sånt här? När måste man anmäla sig till kassan?

Jag skulle ljuga om jag tyckte detta var roligt. Jag lider alla helvetes kval för att jag är totalt oduglig såväl på jobbet som hemma. För att inte tala om hur fruktansvärt ynklig man blir när man har 39 graders feber som vuxen. Det har jag bara haft en gång tidigare och det minns jag fortfarande med största fasa. Värst är att man har drabbats av något obskyrt virus som de (läkarna) försöker lokalisera men hittills gått bet på. Sätter fem spänn på att det är fågelinfluensan.

Jag försöker se positivt på situationen. Förhoppningsvis har jag rasat i vikt. Jag äter i alla fall som en höna.

Tack min kära sambo för att du står ut med en förkyld svettfläck som av sanitära skäl kräver nya sängkläder varje dag. Om jag blir frisk ska du få sova åtminstone på helgerna. Håll ut.

Apropå lasarettet så kan jag vittna om god säkerhet åtminstone på Infektionskliniken. Jag har varit där en gång tidigare för länge sedan och jag kunde inte märka någon försämring i säkerheten. Jag kände mig trygg. Keep up the good work, Fritz!

måndag, mars 09, 2009

Hastiga stålar

Anställningsintervjuer har man ju varit på några stycken genom åren men på senaste tiden sitter jag på andra sidan bordet allt som oftast. Idag har det inte burit sig bättre än att jag genomfört 5 intervjuer inför en stundande rekrytering. Man kan tycka att det vore betydligt lättare att intervjua än att intervjuas. Så är det också, men inte fullt så mycket lättare som kan tro. Nervpressen är inte lika påtaglig men koncentrationen måste vara på topp. Efter 3-4 intervjuer på en dag blir man lätt osäker på om man ställt just den frågan till just den här personen eller om man glömt att berätta om just den förmånen eller inte. När man pratat med nr 5 en halvtimme så måste man fråga vad vi egentligen pratar om och hur vi halkade in på just det ämnet... Har man dessutom lite feber fortfarande så borde man stannat hemma istället. Men jag tyckte det var enklare att plåga mig igenom denna dag än att ringa och avboka samtliga intervjuer.

Av de 5 samtalen jag hade idag var 3 st med killar bördiga från Balkan. Den siste var i 45-års åldern, frånskild, en dotter, tränade karate, var på gymmet varje dag och var från Serbien. Han sa att hans enda brist var att han hade lite hett temperament. Jag avslutade intervjun med att fråga om det var något han ville tillägga som jag inte frågat om, då svarade han att han inte var kriminell och att han inte höll på med droger.

Eftersom jag just nu läser Snabba Cash så började tankarna snurra i skallen på mig i en väldig fart. Vem hade jag egentligen framför mig? Var det en torped i Juggemaffian som ville tvätta stålar i mitt företag eller var han en hederlig arbetsökande med hederliga avsikter? Vad händer om man tackar nej till en sån kille? Kan man fly genom fönstret? Måste jag gå med kevlarväst resten av livet?

Jag blev i alla fall inte helt lugn av att han sa att han var ren, men faktum är att han hade ett utmärkt CV.

Jag letade hela tiden efter tatueringar från Arkans tigrar men hittade inget.

Jag måste få ner febern...

lördag, mars 07, 2009

Jag ser snart ut som Robert Mitchum


Jag har varit helt under isen sedan pokerresan för tre veckor sedan. Först ont i halsen i en vecka. Sedan feber ett par dagar och därefter 10 dagars huvudvärk. Nu har jag mått bättre ett par dagar och då slår förkylningen till med full kraft. Ikväll sitter jag här med rinnande näsa och är en ynklig människa. Det här året har varit helt sannslöst. Det är kusligt att jag är så känslig för alla typer av virus. Det är isolering som gäller. Alla krämporna får mig att åldras i förtid. Jag ser snart ut som Robert Mitchum med påsar under ögonen och med läderartad hud.


Apropå Mitchum så sitter jag uppe och kollar på Cape Fear. En riktig kvalitetsrulle. En av De Niros bästa. Att Scorsese dessutom lyckades få med både Robert Mitchum och Gregory Peck innan de trillade av pinnen är sällsynt god tajming.


Jag och min kära sambo var på bio igår. Det var första gången sedan mr William föddes och Män som hatar kvinnor sågs. Helt klart godkänd. Jag är imponerad. Man var inte ens besviken efter att ha läst böckerna.