Konst eller skräp

Den ständiga frågan om vad som är konst eller inte. Eller vad som är artisteri eller pajaseri.

Ranelid är som vanligt på tapeten. Oavsett vad man tycker om hans litterära verk och numera även hans musikaliska, så lämnar sällan någon oberörd.

Själv tycks han tro att han med fog är jordens medelpunkt. Han är en nutida versionen av Narcissus. Han är den grekiska mytologin personifierad.

Att han har talang är det inget tvivel om, men det finns mig veterligen ingen som upprepar sin poesi i alla sammanhang. Texten till låten Miraklet är ju inget annat än ett plagiat på allt Ranelid hasplat ur sig de senaste 5-6 år sen. Hans eviga hyllning till kvinnan blir en aning förbryllande när han inte ägnar sin partner tillstymmelse till uppmärksamhet.

Sen detta med hans martyrskap... Det gör mig uppriktigt orolig. Är han verkligen mentalt stabil? Han tål ingen kritik, likväl ger han sig in i fullständigt omöjliga situationer.

Han är Sveriges mest mobbade person och känner sig anklagad som mördare och ser sig sämre behandlad än den norske massmördaren...

Det kanske är dags att kliva ur mediakarusellen, Ranelid. Varför inte nöja sig med att vara en hyllad författare?