Jag vet att jag är sorgligt kapitel i nostalgi, men jag kan inte låta bli. Världen var lite mindre komplicerad förr. Inte nödvändigtvis bättre men definitivt mindre komplicerad. Nu när jag inte längre behöver åka till Vallås så är det som att alla minnen måste fram från tiden när jag bodde där. De sista åren när mina föräldrar bodde på Ängsgård så kändes området ledsamt och en smula förfallet. Möjligen är jag färgad men tiden har inte varit till Vallås fördel. Det har inte åldrats med den värdighet mina minnen kräver.
Denna småsuddiga bild tagen utanför mitt hem på Ängsgård med brorsan, hans kompisar och Gusten, gör mig nästan tårögd. Det vilar något lugnt och harmoniskt över hela stämningen. Jag ser en oförfalskad glädje och ett stort intresse för att få vara med på bild. Något som man har svårt att förstå idag med kamera i varje telefon. Till och med förbipasserande följer spektaklet med, till synes, stort intresse.
Bilden måste vara tagen sommaren 85 eller tidigast sensommaren 84. Gust började i min klass på mellanstadiet och innan dess hade jag ingen koll på den gänglige grabben. Slås av att jag ser så makalöst mycket yngre ut än han på bilden. Å andra sidan ser jag ju ut att vara jämngammal med min fem år yngre bror.
Mitt första tydliga minne av Gust är en ytterst pinsam Legohistoria där min granne Henke var inblandad. Jag var ingen stor Legofantast men hade väl lite Lego och under en period var det roligt. Byggde lite på frihand med några få udda legobitar och jag minns att jag och grannen byggde varsitt hus utan tak så att man kunde flytta gubbarna lätt inne i huset. Vi pratade lite Lego i skolan och då antar jag att Gust på något sätt blev involverad. Han följde med hem och fick se mitt fantastiska legohus och lyssnade artigt när jag berättade om alla finesser. Sen följde jag med hem till Gust första gången och fick se hans källare... Jag hade aldrig sett något liknande. Han hade ju en hel stad uppbyggd på ett stort bord med allt byggt efter ritningar. Jag var chockad och minns hur jag skämdes över hur otroligt futtigt mitt eget bygge var.
Gustens källare var sen till mångas glädje under 10 år.
OBS! Bilden ovan är tagen på samma ställe och i nästan exakt samma vinkel som bilden nedan. 5-6 år skiljer dem åt.
måndag, februari 20, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Keep em coming! Detta är nostalgi på hög nivå och dina betraktelser är klockrena. Delar exakt samma känsla för Vallås, de gånger jag är där får jag ngn form av ångest som blir större ju närmare Vallås centrum jag kommer.
Kan också meddela att Lego-staden lever i allra högsta grad, har byggt upp en inte helt oansenlig stad på en platta under sängen i sovrummet. Min son hade med en kompis hem från skolan för ett tag sedan som blev mäkta imponerad! Tradera och Ebay är en guldgruva om man vill utöka legosamlingen, jag vill självklart endast ha lego från första halvan av 80-talet för att hålla nostalgin på rätt nivå.
/Magnus
Ha ha ha! Det förvånar mig inte ett dugg. "Legostad under sängen". Sådan far sådan son. Hälsa din sons kompis att jag vet hur han känner sig. Imponerad och förminskad på samma gång.
Min son gillar chips och Melodifestivalen. Chipsen har han fått från mig och det andra från sin mor...
/Mr H
Skicka en kommentar