Beef a reeno

Har avverkat 80 mil på cykel sen i början på april. Ytterligare 20 de närmaste två veckorna och jag, åtminstone på pappret, är väl förberedd inför Vätternrundan.

Men det är tungt. För första gången i mitt liv känner jag att jag, rent fysiskt, nått peaken och passerat den. Nu är det fritt fall om man inte ser upp. Mentalt är det inte jättemotiverande att inse att man är en föredetting. Fick en kommentar från min kära hustru, när hon såg Ingmar Stenmark MM. "Så där skulle du också kunna se ut". Jag är snart 37. Stenmark 55...

William gillar majs. Mycket. När jag grillar får jag inte längre ha mina gunsmoke ifred. Inte konstigt att både William och jag har risiga kistor.

Syndafloden

Jag behövde inte regn just nu. Inte precis när jag tänt grillen.

Tungt

Satan, vilken uppförsbacke det är för klubben. Kämpa!

Som en bebisarm i en boxningshanske

Fy fan. Folk på tåget måste tro att jag är helt väck. Jag sitter och asgarvar åt Ozzys memoarer.  Avsnittet där han turnerar med Mötley Crue är ju som väntat hysteriskt roligt. Om ni undrar vad det är Ozzy beskriver med den mycket talande beskrivningen i rubriken, så är det Tommy Lees ädlare delar i full action.

Okej, dags att torka tårarna och läsa vidare.

Dum, dummare

Igår var det alltså dags igen. Några idioter kastar in smällare på plan igen. En jubelidiot rusar in för att knuffa målvakten. Bortsett från det uppenbart korkade att springa in på plan som åskådare, men hur i blåsvedda helvete, tänkte människan?! Är det verkligen lagligt att vara hur dum som helst? Han rusar alltså in på plan efter att HIF gjort 1-0 mot MFF och idioten i fråga är alltså MFF-supporter. Hur skulle det kunna bli en fördel för MFF att han attackerar motståndarnas målvakt? Det var dock ingen liten sak han åstadkom. För MFF är det katastrof. Poäng, böter, intäkter. Allt påverkas negativt av detta. Hasse Jeppsson var klockren efter matchen. Han räknar med att sin klubb får ett kännbart straff och han tog det utan bortförklaringar. AIK! Lär!

Imponeras också av Peter Larsson som skyddar sin målvakt och trots att polis tagit över, nästan nitar ligisten. Mitt framför polisen. Heder.

Cider! En måndag?!

Vän av ordning undrar så klart varför jag målar och dricker päroncider. Av tre anledningar: Stolar och bord ska ha vit färg. Inte ekfanér. Tidigare ikväll hittade jag min son (2 och ett halft år) stå i förrådet i full färd med att dricka pissljummen päroncider. Innan jag såg det humoristiska i situationen hann jag gå igenom alla skräckscenarion som finns. Alkohol kommer fortsättningsvis förvaras på hög höjd. Flaket är flyttat från golv till tak. Fattar inte hur han snappat upp hur man öppnar burkar... Jag fick inte ta några bilder för min fru och lite skrämmande är det ju när man hör William utropa "Ååh så gott!", men efter en stunds övervakning kunde jag inte se någon antydande till onykterhet. Hoppas det dröjer innan jag kommer på honom med alkohol igen.

Den tredje anledningen var mer ett svepskäl som dessutom sket sig: HBK höll 2-2 mot Elfsborg borta o 88:e minuten, men det blev noll poäng igen.

Det är jag och Kenny

Bräck har samma fallenhet för golf som jag.

Orangen

Jag har visst inflytande över min son. Efter 4 timmars cykling kommer jag hem. Då står William med hjälmen på och vill låna mina cykelskor, pump och andra viktiga saker man behöver när man kör trehjuling. Skorna är en aning för stora

Michael Flatley

Pausunderhållningen känns sådär. Tacka vet jag Riverdance på Irland 94.

Summering av Eurovisionen 2011

Sitter ensam vaken och kollar på schlagern. Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Nu var det väl lite drygt 20 år sedan jag såg en hel Eurovisionsfestival nykter sist, men jag gör det med öppet sinne.

Så jävla uselt är det inte. Det är ju ingen skam att inte vinna längre. Jag gör en opartisk analys innan röstningen börjar.

Kvällens mest minnesvärda:

Finlands gosse som vill rädda världen. Kan fungera. Lite "Ein bischen frieden". Härlig kontrast till Lordi.

Bosnien är årets Outsider. Takten är sjukt smittande.

Irlands androgyna tvillingar. Känns som att de kan göra rent hus ikväll.

Saade är ju snyggast, men det räcker väl knappast.

Storbritannien satsar på Blue. Jag tänker David Hasslehof och det är aldrig bra.

Hörde att Red One ligger bakom Rysslands bidrag. Jag kollade på Lady Gaga igår och imponerades av både henne och att Red One ligger bakom praktiskt taget alla hennes hits. Känns inte som att Ryssland blir samma succé. Kosackpop med fönad lugg. Nej tack, inte idag heller...

Serbien känns ju fräscht. Vågat att inte sjunga på engelska.

Georgien lirar Clawfingers.

Snart dags för Saade

VINST!

Alla segrar räknas. Även de där motståndarna gör målen. Bara de är i rätt bur.

Trots segern krävs det en rejäl kvalitetetshöjning för att klubben ska klara sig kvar i allsvenskan.

1-0 i halvtid

Klubben leder i halvlek, men det håller aldrig.

Orka!

Resten av den dagen handlar om överlevnad.

Snart redo för...

...Hallandsloppet. I den här klädseln skulle jag nästan platsa i Mötley Crue på 80-talet.

Vallås hårda grabbar 1989

Dessa två spöklika figurer som sticker fram sina likbleka nunor bakom några träd på Vallås 89. Såhär drygt 20 år senare kan jag plötsligt förstå varför den vänstra av dem hade öknamnet Svallvåg. Den andre ligisten ser mer mordisk ut än han i verkligheten var. Ett uppsträckt långfinger i en svart skinnhandske var kanske det mest anarkistiska en 15-åring kunde tänka sig just då.

Jag tror detta var samma vinter/vår som vi blev inblandade i Vallås berömda gräsbränder. Bill skulle fjutta på en stolpe med bensin stampad från Q8-macken i backen bakom Vallåsskolan. På den tiden var det det mest olagliga vi kunde hitta på. En och annan hundlatrin fick sätta livet till. Det var tämligen underhållande att se dem brinna.

Okej, bakgrund: Vallås var på den här tiden tämligen tämligen harmlöst. En och annan värsting härjade men på det hela taget ett ganska lugn stadsdel i utkanten av Halmstad. Men varje vår när solen torkat de stora gräsytorna som omger Vallås blev det bråda dagar för brandförsvaret. Brab, O ttemo, Fritz och grabbarna var som gående facklor på ängarna. Den här våren hade det varit värre än vanligt. Brandkåren hann inte tillbaka till brandstationen innan det brann på nytt ställe. Invånarna började tröttna.

Så en kväll när Bill och Blixten åkte omkring på sina moppar på Vallås var det dags. Efter att ha stampat lite bensin på Q8 skulle de i vanlig ordning göra livet surt för Vallås hundägare. Resten av gänget strålade samman med Bill och Blixt vid skolan och varpå vi begav oss upp på backen bakom skolan. Där skulle Bill göra av med det sista av bensinen på en lyktstolpe. Jag minns inte riktigt men antar att det började brinna för ur mörkret kom plötsligt någon springandes för att ta fast pyromanerna. Vi var ju ganska raska på den här tiden och försvann snabbt som ögat. Men Bill hade av någon anledning stängt av tändningen på moppen och hade nycklarna i fickan. I paniken lyckades han inte få igång moppen i tid och blev infångad av någon förbipasserande granne. Det blev polisförhör och anklagelser om att vi låg bakom alla gräsbränderna på Vallås. Vi var oskyldiga givetvis och inget hände men det var några turbulenta nätter med lite sömn och dåligt samvete innan allt lugnade ner sig.

Klassiska element i klassisk miljö

Ett legendariskt foto. Taget av okänd på Motorgatan någon gång åren runt Millenieskiftet. Fotot innehåller några klassiska element. Trots det suddiga fotot kan man urskilja Higgins Norrlands Guld, den blå Brännvins flaskan. Higgins nedsuttna tvåplatssoffa, två par identiska kopior av Elvis Las Vegas brillor. I bakgrunden skymtas Higgins 0,5 m3 stora kök. Min frissa är också legendarisk. Legendariskt ful. Hur tänkte jag?

Gräsänkling

Det är jag och Persbrandt. Vi älskar bankrånare och Kola.

Det självklara valet efter att ha läst The Dirt.

Prince of flott