Påsken är firad

Då var årets mest överskattade helg avklarad. Jag hade som mål att träna som bara helvete men så blev det givetvis inte. Istället blev det en ganska saftig skiva igår på påskafton.

Häromdagen sprang jag på en gammal bekant. Nillan. Det finns mycket att berätta om Nillan, mannen med tusen namn och alla är mer eller mindre klädsamma. Minns att han vid ett tillfälle i sjuan fick det tunga namnet Alien av några äldre elever på skolan. Namnet kom knappast till för att Nillan på något sätt var skräckinjagande eller dödsbringande, men hans yttre hade förmodligen en del gemensamt med det mer kända monstret i filmerna. Nillan hade en ganska tung skolgång. Han hade alla de yttre förutsättningar som krävs för att bli en klassisk hack-kyckling. Liten och tunn, stripigt hår och sneda ögon. Bröt i unga år lite på skånska och haltade efter en opererad höft. Tonåren förde med sig kopiösa mängder finnar och ännu stripigare hår.

Vi var grannar och kände varandra ganska väl. Tyvärr hade jag små möjligheter att skydda honom från påhopp såväl fysiska som verbala. Jag var ju själv en liten och ganska obetydlig person under den tiden (inget har hänt sedan dess, alltså...). Nåväl, han överlevde högstadiet och tog sig vidare i livet. Såväl gymnasie som högskolan har fått sätta tänderna i Nillan, men med den härdning han fick i grundskolan skakade han av sig dessa år som en blöt hund. Nu vet jag inte om Nillan är ett mått på en revansch i samhället. Han bor fortfarande 33 år gammal hemma hos sina föräldrar och jobbar som brevbärare trots högskolestudier men han såg ut att må bra.

Kunde inte låta bli att småle över att väldigt lite hade förändrats kring den lätt förvirrade Nillan. Medan vi pratade försökte han ta på sig en Posten-tröja (klassisk rugbymodell med krage och några knappar fram). Han fick på sig tröjan till slut men den hamnade bak och fram men det tog han ingen notis om alls. Jag funderade resten av samtalet på om jag skulle nämna fadäsen för honom men beslöt mig för att låta bli. Begriper inte hur han INTE kunde märka att den tjocka kragen satt fram istället för bak... Förr kunde han komma med tröjan ut och in till skolan och ständigt med öppen gylf. Knyta skorna vet jag inte om han lärt sig ännu. Tack gode gud för kardborr.

Skönt att han såg ut att må bra i alla fall. Det stillade mitt dåliga samvete en aning.