På tapeten

Det hittills mest arbetsamma med att köpa radhus har varit att bestämma tapeter. Enligt säljaren skulle utbudet på tapeter vara enormt och vi skulle inte bli besvikna.

Tapeter fanns det gott om och snygga var de också. Problemet är bara att de inte ingår i basutbudet. De som ingår i basutbudet kan närmast jämföras med miljonprogramslägenhet i en förstad till Moskva eller för att vara riktigt snäll, en Roy Andersson-film. Då återstår faktum, antingen klär vi vårt nybyggda hus i Roy Andersson-tapeter eller så får vi hosta upp en massa mer cash. Pengarna smärtar inte så mycket som det faktum att jag känner mig lurad.

Ungefär som när jag blev lurad på Boardershop i Puttgarden förra året. Där man springer in snabbt för att köpa lite sprit på väg hem från Alperna när man väntar på färjan. En baginbox Jelzinvodka inköptes och det blev strul i kassan när kunden innan hade glömt betala en kasse. Stressad som man var av att färjan snart skulle gå, så kollade man ju knappast kvittot innan man rusade ut ur butiken. Några dagar senare när man packar upp grejorna från resan och min sambo hittade kvittot så visade det sig att jag betalat för två baginbox Jeltzin istället för en.

Låt mig säga så här; jag sov inte mycket den natten. Jag var så in i helvete förbannad över att ha blivit lurad att jag skulle kunna köra ner till Puttgarden för att strypa kassörskan. Efter att sedan ha pratat med andra som handlat på Boardershop i Puttgarden så fick jag klart för mig att jag inte var ensam. Först blev jag lättad av att jag inte var ensam om att bli lurad sedan blev jag ännu mer förbannad när det gick upp för mig att de systematisk lurar stressade kunder genom att "oavsiktligt" slinta med tangenterna. Faktum är att jag blir riktigt upprörd av att tänka på det än idag. Tyskjävlar!!