En allsvensk match kan verkligen vara hur dålig som helst

HBK-Kalmar. Det är 7-8 grader över nollstrecket. Det duggregnar och blåser en aning. Jag tippade på 4100 åskådare. Det kom 4200.

Kalmar lockar sällan någon större publik till Örjans Vall. När sedan vädret inte var det allra mest lämpliga ur publiksynpunkt så var åskådarantalet ingen överraskning. Dessutom är HBK sällsynt tråkiga att titta på i år. Ingen kreativitet, totalt håglöst emellanåt. Dessutom saknas den där riktiga glöden när matchen startar. Nu kom glöden strax innan paus istället. Kalmar bjöd på tändvätska och det kunde blivit en rejäl brasa om inte pausvilan med regn bromsat brandhärden. Sällan har jag sett Janne Andersson vara så arg. Han lät Nanne få höra både det ena och det andra trots att Nanne näppeligen kunde beskyllas för den osportslighet som skedde vid en HBK-skada i första halvlek. Kort; Mattisson blev skadad i ett motlägg och Emra spelar bollen över sidlinjen för att Mattisson ska få vård. HBK förväntar sig att få tillbaka bollen när Kalmar kastar inkast men blir snopna när Ari istället försöker vända upp och gå till anfall. Då hålls han fast och får frispark utanför HBKs straffområde som sedemera förvaltas till mål.

Spelarna reagerade självklart med att bombadera domaren med klagomål men mest med att hånapplådera Kalmar för deras osportsliga uppträdande. Janne reagerade kraftigast, men jag tror att det handlade nog mest om frustration över det torftiga spelet. För vid den tidpunkten var det fullt rättvist med Kalmarledning. HBK hade sitt första avslut i 38:e minuten och då är jag generös med begreppet avslut. Hur som helst, situationen framkallade den glöd som behövdes för att HBK skulle glömma sitt tillkortakommande och visa lite jävlaranamar. Spelet blev bara en bråkdel bättre men de löpte bättre, de sökte andra bollar och de vågade ta strid om bollen. Det finns potential men som jag ser det behövs det nya ledare för att få ordning på det.

Sex poäng är å andra sidan förbannat bra efter tre matcher med tanke på hur det sett ut och idag vill jag utnämna den självklare vinnaren Magnus Arvidsson till veckans hjälte. Så ska en slipsten dras.

Vilken usel omgång i Drömelvan. MrHydes eleven har visserligen Stefan Ishizaki kvar som ska spela men redan nu kan man konstatera att det blir tunt med poäng. Jag får nog rannsaka mig själv och kasta ut några Kalmar-spelare. Jag har möjligen övervärderat deras kompetens.

Såg förresten Hasse Head stå på en busshållplats på Vallås igår. Trodde inte han åkte buss, men å andra sidan såg jag honom på en en cykel för några månader sedan. Det är fortfarande ingen som tror mig när jag påstår att han cyklade men när det gäller Hasse Head tar man inte miste. Det var han. Trenchcoat, trätofflor och ständigt tredagars skäggstubb. Året runt. Riktigt heta dagar tar han av trenchcoaten och lägger den över armen.