fredag, februari 08, 2013

Jag abdikerar

Jag har sen tidernas begynnelse varit King of Flott, men nu inser jag att jag är ifattsprungen och passerad med hästlängder. King of Flott är Gurkan på Kärleken. Hans Kebabhak har inte funnits i Halmstad mer än ett par månader men ryktet om dess förträfflighet har inte undgått mig. Idag var det dags att testa hans kebabrulle. En timmes väntan utanför en sunkig kiosk på Kärleken i bistert vinterklimat tillsammans med diverse byggarbetare modell XXXL. En volymiös Gurka arbetade för högtryck för att få ut kebabrullarna genom luckan. Till slut fick jag min. Den kommer överleva helgen. Jag har lätt tre middagar på en rulle för 69 kr. Den som lyckas trycka ner en sådan utan att spy eller dö är definitivt King of Flott. Jag var som sagt inte i närheten. Kebabrullen var mycket välsmakande så jag förstår att ryktet spridits fort, men storleken är sjuk. Det borde stå familjekebabrulle på menyn.

Så Lo Stivale, New York och Bäckagårds Pizzeria. Ni spelar inte ens i samma liga som Gurkan.

torsdag, februari 07, 2013

Skotskt mod

När Sverige spelar mot stora fotbollsnationer blir det numera alltid målfester. Hamréns taktik verkar gå ut på att chocka de oftast mer meriterade lagen med ett vansinnestempo. Underhållande, ja. Problemet är att Sverige inte klarar av sitt eget tempo. Ständiga bolltapp av centrala spelare på offensiv planhalva gör att vår något stappliga backlinje ställs inför enorma påfrestningar när Messi mfl ställer om blixtsnabbt. Detta kan ju inte fortsätta. Det måste finnas ett alternativ mellan Lagerbäcks skyttegravskrig och Hamréns huvudlösa offensiv. Någon som kan kombinera mod och glöd med en smula realism. Hamrén håller på att ombilda Sverige till Skottland. I Skottland är alla fotbollsspelare huvudlösa, heroiska losers.

Var någonstans finns alla svenska anfallare förresten? Bytet Ibra, Ranegie kändes inte jättekul. Står hoppet till Guidetti? Det är långt till Brasilien...

Viktstatus: 73,2 kg

måndag, februari 04, 2013

Veckans fiende nummer ett

Så länge SVT sänder Game of Thrones på måndagar så stillas den värsta måndagsångesten.

torsdag, januari 31, 2013

Januari - världens längsta månad

Imorgon är den över. Månaden som aldrig vill ta slut. Månaden som känns som en egen årstid. Månaden som känns som en hel istid. Denna mörka, bistra, sorgsna tid på året när det verkar som inga kläder är varma nog och tiden tycks stå stilla. Det eviga skrapandet på bilrutor med stelfrusna fingrar under tonerna till trötta, frusna barn som vill till dagis. Minuterna blir aldrig längre än när man står och väntar på tåget på en vindpinad perrong i januari. Det är aldrig längre mellan två löner och det spelar ingen roll hur mycket pengar du tjänar. Lönen är alltid slut innan den hunnit in på kontot.

Jag har hunnit med två förkylningar denna månad och varit frisk däremellan. Julen känns lika avlägsen som midsommar och Thailand är nu bara ett grumligt minne. Vik hädan, du mörka januari! Imorgon är det fredag då firar vi in februari. Världens kortaste månad.

onsdag, januari 23, 2013

Global uppvärmning?

Det verkar vara väldigt komplicerat med växthuseffekten. Just nu upplever jag att Sverige är kallare än någonsin. Känns snarare som vi närmar oss en istid än en global uppvärmning. Tyckte igår att jag kunde skönja inlandsisen i Vapnödalen. Åtminstone kände jag polarvindarna.

Träning på cykel känns inte aktuellt. Till och med att gå ut i uterummet för att cykla på trainern bär emot något enormt. Jag kan tänka mig vår och isfria vägar vilken dag som helst nu.

Status: 73,8 kg

söndag, januari 20, 2013

lördag, januari 19, 2013

Midvinterns köld är för svår.

Trots vintercykel blir det ingen cykling denna helgen. Det är för kallt. Satan vad man kan frysa på en cykel. Ibland är jag rädd att tänderna ska gå sönder när det skakar som värst.

Men då får det bli cykel i uterummet. Inte jätteinspirerande. Men fullständigt nödvändigt.

Status: 74,2 kg

tisdag, januari 15, 2013

Migrän - Huvudvärkens elaka kusin

Vaknade i ett töcken imorse. Låg helt still, väl medveten om att minsta rörelse kan kännas som eldar innanför pannan. Sakta och försiktigt försökte jag känna efter om skruvstädet som mitt huvud suttit fast i sen igår lossat sina kraftiga käftar.

Det verkar ha släppt. Åtminstone lite. Åtminstone tillräckligt för att jag ska våga resa mig långsamt utan att kräkas vilt på golvet. Panocoden jag lyckades svälja inatt verkar ha gjort sitt arbete väl. Endast fragment av den stränga huvudvärken kan skönjas i det grumliga medvetandet. Sträcker mig darrande mot telefonen för att stänga av den desperata väckarsignalen. Det blir till slut tyst. Det snöar tungt utanför fönstret och det är en timme till tåget går. Fortfarande vågar jag inte lita på att djävulens käftar släppt mig men det är hög tid att utmana ödet. Dags att åka till jobbet.

lördag, januari 05, 2013

Gobbaben

Årets första cykelpass utomhus avklarat. Det var en aning hasardartat imorse innan isen smälte. Kallt givetvis men framförallt tungt. Drygt 11 mil på över 5 timmar inkl lunch på MAX i Falkenberg. Benen kändes som överkokta korvar, redo att spricka vilken sekund som helst.

Gott att det är över.

torsdag, januari 03, 2013

Kreativ

Vad gör man om man inte är nöjd med vad vågen visar?

Jag köpte ny våg. Jag tog mitt nyårslöfte på största allvar och gjorde en rivstart på bantningen. Förutom ett litet mindre missöde på nyårsdagen då jag smet inom MAX och svingade en Triple Cheese. Annars har det varit soppor, pulver och kite träning som gällt. Tills idag då jag tog tjuren vid hornen och köpte mig en våg. Den verkar oerhört bra. Hade tappat nästan 3 kg på lika många dagar. Låt vara att jag hade kläder på mig förra gången men jag gillar redan vågen.

Status: 74,8 kg

måndag, december 31, 2012

Nyårslöften

Helvete. Har förstört resten av kvällen med att ställa mig på brorsans våg. Förvisso med kläder men 10 kg ska bort på knappt ett halvår.

Optimismen flödar inte för tillfället.

Happy New Year...

Status: 77,7 kg

lördag, december 29, 2012

Kan inte sova

Slår ihjäl några minuter mitt i natten med ett boktips. Ogillar skarpt sömnlöshet och jag har sällan sådana problem men just nu ligger jag i mörkret med uppspärrade ögon och tänker "helvete, jag behöver sova. Snart vaknar ungarna och för ett satans liv."

Vad kan vara mer sövande än ett boktips? Jo ett boktips från någon vars starkaste litterära upplevelse fortfarande är Tintin och som har lyssnat på fler böcker än han själv läst.

Om man har ungefär den erfarenheten av böcker och dessutom gillar när det blir lite kusligt, då kommer ni gilla mitt tips.

Sandmannen av Kepler. Den fjärde boken i serien om den finske polisen Joona Linna. Alla böckerna är klart läsvärda (den andra en aning sämre) men Sandmannen är påtagligt läskig. Den har alla filmiska attribut för en klassisk ståpäls. Ju mer man lär känna den kärve Joona Linna, desto mer vill man veta. De brutala mord han utreder får mig ofta att tänka på filmen Seven av David Fincher. Jämförelsen är på gott och ont. Mest på gott men samtliga böcker har ett problem. Flörten med Hollywood. Sluten på böckerna är i mitt tycke onödigt våldsamma. Ofta tenderar de att bli överdrivet blodiga och det i sig stör mig inte men det blir trovärdighetsproblem.

Skit i vilket. Böckerna och framför allt Sandmannen är likväl så in i helvete bra att jag under semestern rev av den på några dagar trots ständiga avbrott av barnen. Några nätter fick jag sluta läsa för att jag blev mörkrädd. När boken var slut infann sig en märklig tomhetskänsla. Jag ville genast börja på nästa bok.

När kommer den?

OBS! Har ni inte läst de tre första ännu, så börjar ni givetvis med Hypnotisören. Annars blir det tokigt...

God natt!

måndag, december 24, 2012

God Jul

På min blogg är jag alltid julvärd.

Från oss alla till er alla, gott nytt jul.

söndag, december 23, 2012

Driving home for Christmas

Hemma från Thailand igen. Igår var det dags för julklappsinköp i extremt komprimerad form. Alla på en dag. Då är Väla stället att besöka vilket vi inte var ensamma om. Det gick dock förhållandevis bra och vi vände hemåt med full bil.

Passar på att önskar alla en god jul.

måndag, december 17, 2012

Min son och jag

I en dryg vecka har jag sagt till mig själv att det inte blir någon mer utlandsresa förrän William är tonåring. Vi har haft våra duster den här semestern. Jag har inte gått vinnande ur någon, tror jag.

William konstaterade redan på flygresan ner att han ville hem. Det höll i sig några dagar. Nu ska vi åka hem men nu är han inte lika angelägen längre. Där är vi lika. Denna ständiga hemlängtan. Tryggheten.

Det finns alldeles för mycket av mig i William. Ändå är han så mycket bättre i allt. Mina nervösa, kontrollerande personlighetsdrag och hans spontanitet och temperament är en explosiv blandning. Problemet är att han är fyra och jag snart 40. Det är jag som måste skärpa mig. Så om du läser detta nån gång, William. Förlåt. Jag är en grinig jävel som har svårt att släppa kontrollen.

Nu åker vi hem och fortsätter bråka där istället.

torsdag, december 13, 2012

Stilla nerverna

Idag blev det kortslutning i nervknutarna när William beslutade sig för att springa och gömma sig vid ett obevakat tillfälle. Eftersom jag var närmast närvarande kan jag intyga att det var ett ögonblicks verk. Sen var han borta. Uppslukad.

Jag tänker inte gå in på paniken som efter ett tag drabbade mig men efter ett gäng vääääldigt långa minutrar och några hjälpsamma medmänniskor hittades han på en damtoalett.

Fick lugna nerverna med en Cosmopolitan efteråt.

Den pojken kommer ge mig många gråa hår.

tisdag, december 11, 2012

En ny dag i paradiset

Idag regnade det i Khao Lak. Så in i helvete. Trodde inte att jag skulle frysa här men nu har man vant sig vid den fuktiga värmen och blir det helt plötsligt under 30 grader och regn då huttrar jag som en blöt byracka.

Börjar faktiskt känna en viss mättnad på käket här nere. Saknar mina matlådor med pasta till jobbet. Jobbet saknas inte än men jag anar en viss nyfikenhet bakom min lata fasad. Mest saknar jag träning. Märkligt med tanke på hur lite jag rör på mig hemma nuförtiden. Men den senaste veckan har pulshöjningarna framkallats av barnskrik och solbrända axlar och jag tror aldrig jag varit över 100 i puls. Lägst var det definitivt när jag fick massage vid stranden igår. Idylliskt när det enda man hör är vågbruset. Så i morse var det dags att bryta lättjan. Därför gick jag till hotellets gym. Men jag har fysik som en burhöna nuförtiden. Fy fan, så deprimerande. Inte undra på att man undviker gym nuförtiden.



lördag, december 08, 2012

Toppförsök lyckades

Efter sju sorger och åtta bedrövelser nådde vi Khao Lak i onsdags. Det var dock på håret då en snöstorm drog in över Arlanda strax efter vi lyfte. Väl framme i Thailand var samtliga fysiskt och psykiskt utmattade
. Då hade vi varit på resande fot sen söndags lunch. Det är en trip jag inte längtar efter att behöva göra om. Barnen var tappra men några rejäla utbrott blev det.

Hotellet är en skapelse helt i min smak. Alla livets nödtorft finns till hands. Dessutom levereras allt med stor vänlighet, vilket jag tränar mig själv att bemöta. Vädret är så klart perfekt och jag gick snabbt från svenskt novemberlikblek, via chockrosa, till tomatröd. Näsan ser flådd ut. Very bad... Detta trots att jag i det närmaste undvikit solen i två dagar.. Tyvärr är ju skuggan nästan lika brännhet som solen så jag tillbringar större delen av tiden i vattnet vilket inte gynnat nacke, rygg och näsan. Jag hade gett 2000 Bath för en Sombrero just nu.

Jag tog mig också friheten att på tax free köpa en liter Hot N Sweet. Konstaterade snabbt varför jag fick magkatarr den där gången på Playa de Ingles. Den är förrädisk. Luktar hostmedicin men smakar Lakritzshot. Gott nog.

tisdag, december 04, 2012

Toppförsök misslyckades

Vi är kvar på basläger 2. Etapp 2 (sollentuna - Arlanda) gick bra. Men etapp 3 hann aldrig börja då planet hade tekniska problem. Efter 2,5 timmes fakirträning i ett ökenhett charterplan som står still vid gaten fick vi kliva av och checka ut allt bagage för att till slut ta in på hotell Clarion. Fint hotell men jag hade uppskattat det mer om det låg i Thailand. Kidsen var av förklarliga skäl inte helt nöjda när vi mitt i natten tvingas väcka dem och vi inte var framme.

Nytt försök kl 13. Då gör vi nytt toppförsök.

Fick tag på en veterinär som skrev ut ögonsalva utan att titta på ögat förresten. Alltid något.

söndag, december 02, 2012

Basläger 1

Etapp 1 mot Khao Lak är avklarad. 6 timmars bilfärd från Halmstad till Sollentuna är genomförd utan större missöden. Snöiga vägar och rejält kallt men William höll humöret uppe till Skeppshult. Aldrig har Nissastigen varit längre.

Väl framme i Sollentuna konstaterar jag att mitt vänstra öga genomgått någon form av förvandling under resan norrut. Från blått till illrött. Inte ens fotoshop med redeye reduction skulle hjälpa mig vid en fotografering. Hoppas en god natt sömn på en bäddsoffa tillsammans med resten av familjen kan bota. Två veckor i tropisk värme med mycket bad lär väl knappast vara optimalt vid en ögoninflamation annars. Kanon... Blir cyklop även i poolen.