Börjar faktiskt känna en viss mättnad på käket här nere. Saknar mina matlådor med pasta till jobbet. Jobbet saknas inte än men jag anar en viss nyfikenhet bakom min lata fasad. Mest saknar jag träning. Märkligt med tanke på hur lite jag rör på mig hemma nuförtiden. Men den senaste veckan har pulshöjningarna framkallats av barnskrik och solbrända axlar och jag tror aldrig jag varit över 100 i puls. Lägst var det definitivt när jag fick massage vid stranden igår. Idylliskt när det enda man hör är vågbruset. Så i morse var det dags att bryta lättjan. Därför gick jag till hotellets gym. Men jag har fysik som en burhöna nuförtiden. Fy fan, så deprimerande. Inte undra på att man undviker gym nuförtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar