Wikipedia

Jag har blivit en wikipediaknarkare. Jag kan inte sitta och titta på tv, film eller föra en diskussion utan att genast greppa efter telefonen för att surfa fram nyttig information om det aktuella ämnet.

Jag rättfärdigar det med att jag blir allmänbildad men inser att det förmodligen inte är helt normalt.

Posthornet

Fylla jämnt kan man göra många gånger under ett liv. Gå i pension gör man bara en gång. Farsan min gick i pension idag. 67 år gammal gjorde han sin sista arbetsdag efter mer än 50 år av arbete. Det snyter man inte ur näsan. Det är respekt. En blomsterkvast, ett posthorn, en middag och några vackra ord. Sen inget mer arbete. Jag är stolt, farsan.

Det hände aldrig när jag var 14.

Två 14-åriga killar blev sexutnyttjade av en 16-årig tjej... Jag har fruktansvärt svårt att se det framför mig. När jag var 14 kunde jag säkert räkna upp 100 st 16-åriga tjejer i skolkatalogen som kunde få sexutnyttja mig.

Den här avgången kan inte vara lönsam.

Sitter på 0520 tåget till Stockholm. Tåget är öde och Halmstadstation låg öde. Nästan... För mitt på perongen stod en reslig herre med en karaktaristisk, ståtlig hållning. Tomas Zwirdauskas. En aning nyfiken på varför han står och fryser 0510 på stationen är jag ju. Kontraktet går ju ut så det är väl troligt att han letar ny klubb. I så fall lämnar han ett sjunkande skepp. Inte mycket finns kvar av den stolta klubb han anslöt för ca 10 år sen.

Dead or Alive

Bloggens liv är i fara. Inte bara denna, något sparsamt uppdaterade, blogg utan bloggen som begrepp. Facebook, twitter mm tar över och bloggen känns hopplöst förlegad. Jag är inget fan av facebook trots att jag nuförtiden har blivit lite aktiv så tycker jag att det är tämligen meningslöst. Men med en telefon som är ständigt uppkopplad är det lätt att man dödar tid med facebook. En blogg måste underhållas för att den ska leva. Mr Hydes bekännelser lever på lånad tid. Jag har tappat gnistan. Jag hittar inte längre några nostalgiska tillbakablickar (minnet sviker), inte heller är jag tillräckligt engagerad i nyheter. Varför då behålla bloggen? Jag är dokumenterat svag på att slänga prylar. Jag blir emotionellt knuten till saker i samma stund jag ser det och i min värld slänger man inget annat än sopor. En inte helt uppskattad egenskap hos vissa familjemedlemmar. Mr Hydes bekännelser är definitivt en sådan sak.

Jag ger bloggen 2010 innan jag tar beslut om dess framtid.

När vintern kom till Halland.

I veckan har jag plågats av dåligt samvete för att jag inte la på vinterdäcken på bilen i helgen. Så igår låg jag på parkeringen i snålblåst och sparsamt ljus och la på vinterdäcken. William stöttade mig med att komma med kloka inlägg. Mest ifrågasatte han att det verkligen var min domkraft. Wiliam ansåg att det var hans. Det är inte ofta man har så gott samvete när man går och lägger sig. Däckbyte är alltid roligast efter man har gjort det.

Jag var på sällsynt gott humör igår. Trots riktigt busväder med ömsom snö, hagel, regn och blåst. Ömsom sol och ännu mer blåst. Antar att jag förlikat mig med att nu har vi 6 månaders kyla och mörker framför oss.

Zipididoda, Zipididej. What a beautiful day!