Jag känner alltid ett visst obehag av att behöva ringa till frisören för att boka ny klipptid. Det är största anledningen till att jag ser ut som en vindpinad höskulle större delen av året. Jag orkar helt enkelt inte åtgärda pälsmössan. Anledningen till obehaget är en aning svårt att förklara men när jag satt i stolen med en presening över mig i förra veckan var det plötsligt glasklart. Min vanliga frisör var bortrest och jag fick en ny förmåga. En kvinnlig sådan. Alls icke oäven med saxen och dessutom inte dum att vila ögonen på. Min gamla frisör däremot är ingen nyskapande konstnär med saxen, alls icke särskilt tilltalande för mig att titta på, men jag har känt honom sedan jag fick ha hjälp upp i stolen och det är största anledningen till att jag fortfarande är en trogen kund efter nästan trettio år.
Jag har testat andra ställen men varje gång jag testar en ny frisör så faller det på att det ska kallsnackas. Kallsnack är min absolut sämsta egenskap. Jag är inte ämnad att kallsnacka. Så enkelt är det. Jag vill inte. Jag vägrar. Likt förbannat ställs det frågor om det fina vädret, om jobb och om jag är ledig och till sist när jag har min semester. Vissa ger sig aldrig. Den här gav upp efter semestern och sedan förblev det pinsamt tyst och jag satt med dåligt samvete. Jag försökte berömma den osedvanligt fina och berömvärda klippningen när hon lät mig som traditionen påbjuder inspektera klippningen i nacken. Jag menar inte att vara otrevlig men jag fixar inte kallsnacket. Jag förmodar att jag skulle ställa motfrågor om hennes semester men jag är ju inte intresserad!!! Så varför? Varför måste jag ställa frågan?
Finns det terapi för sånt?
HBK fick som väntat stryk mot Gefle. Som tur var slapp jag se eländet.
Midsommarn passerade med ett sjuhelvetes skyfall, grillad mat och en omgång Guitarr Hero.
Målarfirman ringde och informerade att de påbörjat tapetseringen i vår nya lägenhet. Bara några dagar innan hade vi varit på studiebesök. Inget är mer tilltalande än kala gipsväggar och en hög grus. Vi ville flytta in omgående.
Svennis vill till Manchester City. Har han inte fått nog av det landet?
Knappt två veckor till semestern.
måndag, juni 25, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det värsta är ju att det tar typ 10 minuter att klippa, sedan klipper dom osynliga hårstrån som ingen utom dom ser och småpratar i ytterliggare 20 minuter för att ge illusionen av att man har fått 30 minuter arbete och borde betala för det.
Jag begriper inte varför. De hade ju kunnat klippa betydligt fler om de skippat kallsnacket. Var är tidsstudiemannen när man behöver honom?
Skicka en kommentar