Idag är det dags för invägning i det prestigeladdade vadet. I folkmun kallat "Sju kilos-kampen". Jag, min bror och min kusin slog vid nyår vad att gå ner 7 kg var till den 11 maj (dagen innan Göteborgsvarvet). Givetvis var jag initiativtagare till detta vad. Jag ansåg mig ha störst chans att klara av bedriften. Jag hade dessutom gjort det en gång tidigare. För två år sedan. Piece of cake.
Det började däremot inte så bra. Viktnedgången har hela tiden varit svag och januari och februari präglades av ständiga förkylningar, influensor och bihåleinflamationer. I mars och april lossnade det och jag har haft mycket bra träningsmånader med hög intensitet och ännu högre motivation. Göteborgsvarvet hägrade. Det enda som har halkat efter var det där med vikten.
Nu står man här, förkyld som F A N och dessutom ett kilo över de 68 kg jag skall ha när jag ställer mig på vågen kl 1700 i eftermiddag. Till råga på allt har mina mer eller mindre fetlagda medkombatanter lyckats gå ner sina 7 kg. Lyckas jag inte bli av med 1 kg på några timmar blir jag för lång tid påmind om skammen och dessutom blir jag skyldig dessa två,varsin plankstek.
Mina damer och herrar, det svider. Det svider så in i...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
FETTO! :)
Allting är relativt.
Skicka en kommentar