Stockholmsbesök

Jag har för avsikt att besöka huvudstaden mellan den 6-10/7. Det specialchartrade planet landar någon gång vid åttasnåret och jag förväntar mig att rödamattan är utrullad.

P3 Rehab

P3 har botat min RIXFM-sjuka. Jag mådde under en månads tid riktig uselt. Jag kunde inte fatta vad det var för fel, men när jag kom på mig själv gnolandes på Linda Bentzing för 5 morgonen i rad fattade jag vad som var fel. Rix FM smittade mitt undermedvetna till att hela tiden ha skräpmusik i huvudet. Jag beslöt mig för att aldrig mer lyssna på RIX FM i bilen och under den senaste månaden har jag lyckats. Sakta men säkert rensades skallen på ständigt malande låtar och jag kunde helt plötsligt tänka klart. Idag anser jag mig vara RIX FM-fri och jag mår utmärkt. Istället hör jag dagligen ny, blandad musik på P3 och det finns ju riktigt bra musik.



Just nu spelas en gammal klassiker "Intergalactic" med Beastie boys. Annars har det varit många nya bekantskaper: Mark Ronson t ex. Jag märkte direkt att Stop me var en remix men det tog mig till slutet av låten att komma under fund med att han snott hela refrängen från "keep me hangin on" med Kim Wilde från 80-talet. Skit nöjd var jag när jag mindes denna gamla Trackslistelåt. Några veckor senare slog det mig att Kim Wildes låt näppeligen var orignalet utan att det är en gammal Motownlåt som Diana Ross sjöng om jag inte minns fel. Saker man lärt sig sedan man ratade RIX FM är:

• att Finland borde vunnit Eurovision Song Contest igen. Hanna Pakarinen var bäst. Det visste jag redan i direktsändning i och för sig.


• Timbuktu regerar och RIX har total dissat detta faktum


• Moneybrother är så jävla bra


• The Ark borde låtit bli Schlagern och blivit vid sin läst. Nya singeln Prayer for the weekend är ju sanslöst bra och då är man ju ändå är man ju dödligt trött på The Ark efter denna våren. Återigen ligger RIX bakom detta.

HBK vann igen. BP gjorde en tämligen slät figur men Martin Ekström (den gamle HBKaren) var bäst på plan. Han har verkligen utvecklats i BP. Gus gjorde enda målet men Magnus Arvidsson borde ha nätat ett par gånger och Emra lika många gånger. Noterbart att Tommy Jönsson inte platsade ens på bänken. Där ligger en hund begraven...

Ny poäng

HBk tog ny poäng på bortaplan. Denna gång mot AIK. Det låter inte så märkvärdigt men det var spelet som värmde. Åtminstone stundtals. Dusan var åter inne centralt på mittfältet och nu såg man vilken kaliber denna spelare är av. Jag hoppas han får fortsätta i mitten för det blir en helt annan dimension i spelet. Nästa match BP hemma.

Vårtrötthet

Ja jisses, vilken skiva det var i lördags. Nuförtiden är det inte så ofta man festar seriöst, men i lördags gjorde jag allt jag kunde för att uppnå det efterlängtade tillståndet av fullständig berusning. Jag drack det mesta som kom i min väg. Detta i sig är väldigt ovanligt då jag brukar vara väldigt sparsam med allt utom vodka och cola. Nu blev det vin, snaps, cider och ett sjuhelvetes groggbord. Allt i kronologisk ordning. Lägg sedan till två cigarrer och du har ca tre dagars bakfylla. Idag känner jag inte mycket, men igår var jag helt övertygad om att jag förlorat 50% av lungkapaciteten.

Vi kan backa bandet en aning. Min sambo hade bjudit in vänner från nutid och tidig bronsålder för att fira sin 30 års dag i en mycket bra festlokal. Mixen av folk var till 30/31-delar perfekt och då syftar jag inte på mitt eget deltagande när jag exkluderar den 31/31-delen. Det hade smugit in sig en katt bland hermelinerna och vederbörande höll på att starta tredje världskriget framåt småtimmarna. Tänker inte nämna något namn och heller inte vidare gå in på vad och vem som utmärkte sig då jag antar att personen i fråga säkerligen lider alla helvetes kval efteråt.

Annars var stämningen minst sagt god och det var länge sedan någon berättade för mig att jag haft så roligt. Jag har fortfarande inte vågat titta på allt material som finns från kalaset. Jag har dock goda förhoppningar om att jag mestadels höll mig bakom kameran. Men visst blir man lite lite smånervös när man vaknar på en hörnsoffa med ansiktet ca 10 cm från någons strumpor (fortfarande på någons fot). När man försiktigt försöker vrida på nacken för att få en blick av resten av omvärlden, lägger man märke till en minst sagt ljusbrun grogg som står längst ut på bordskanten. Av någon outgrundlig anledning hade jag somnat ifrån den.

Städningen var ett kapitel för sig. Jag trodde aldrig att glasen skulle ta slut. Deltagarna måste använt i snitt 6 glas/person. Gudarna ska veta att jag fick sona mina brott denna dag. Att behöva städa när man fortfarande är packad går relativt bra, men när de sista promillena går ur kroppen då blir det jobbigt. Men jag kan ärligen säga att jag fortfarande är runner up på Ironman-listan. Det var inte utan att det var nära några gånger när jag tvingades hälla ut några halvdruckna öl med snus i, samt likaledes spetsade groggar.

Till sist, vill jag från avdelningen "Lost and Founds" meddela följande:

• Det har inkommit en efterlysning om en näsduk av finare modell som senast sågs i bröstficka på en kavaj. Näsduken är vit eller åtminstone var den vit. Har ni sett näsduken är vi tacksamma för alla tips.
  
• En annan efterlysning kom in om en svart slips som försvann under natten mellan lördag och söndag på Gula Briggen. Jag kan meddela den oroliga ägaren att jag hittat slipsen välbehållen i Helsingborg. Exakt hur den kom dit är fortfarande oklart.
  
• Ytterligare några efterlysningar om tappat förstånd har inkommit men i dessa fall har vi litet hopp om ett återfinnande.

Klämdag

Jag har motivationsbrist. Idag har jag egentligen rätt mycket att stå i på jobbet. Tyvärr har jag mycket svårt att mobilisera de krafter som krävs för att utföra arbetsuppgifterna. Det är klämdag och knappt en levande själ jobbar. Men jag har märkt de senaste dagarna att det saknas motivation på det privata planet också. Det ligger nog mycket i att det var ett visst antiklimax förra veckan med Göteborgsvarv och vad som skulle hållas. Nu lyckades jag nå den ultimata löpvikten och jag vann vadet (eller rättare sagt: alla vann vadet eftersom alla klarade målvikten). Dessutom, i rena glädjeyran, beslöt jag mig för att ställa upp i Göteborgsvarvet trots förkylning. Det var förmodligen ett mycket dåligt beslut men är det tävling så är det. Jag överlevde och det är det viktigaste men efter loppet så har det varit väldigt svårt att motivera sig för de regelbundna träningsrundorna. Det är väl dags att sätta upp nya mål, kanske...

HBK åkte ur cupen mot BP. Tydligen är jag inte ensam om att ha motivationsproblem. Jag orkade inte ens gå dit och titta. Tur att de vann mot Trelleborg i Allsvenskan åtminstone. Men spelet är torftigt, väldigt torftigt.

Jag gjorde förresten ett blixtbesök i Stockholm i onsdags. Kom upp sent i tisdags och åkte hem dagen efter. Vaknade tidigt av att någon skrapade en container på gatan kl 0500 mitt inne i city. Jävla galningar...

Får man gå hem nu?

Grattis

Vill passa på att gratulera min sambo som fyller 30 år idag. Hon läser förmodligen inte det men nu vet alla andra att jag åtminstone inte har glömt det. Med andra ord, detta är ett bevismaterial.

Ett kilo och en massa snor

Idag är det dags för invägning i det prestigeladdade vadet. I folkmun kallat "Sju kilos-kampen". Jag, min bror och min kusin slog vid nyår vad att gå ner 7 kg var till den 11 maj (dagen innan Göteborgsvarvet). Givetvis var jag initiativtagare till detta vad. Jag ansåg mig ha störst chans att klara av bedriften. Jag hade dessutom gjort det en gång tidigare. För två år sedan. Piece of cake.

Det började däremot inte så bra. Viktnedgången har hela tiden varit svag och januari och februari präglades av ständiga förkylningar, influensor och bihåleinflamationer. I mars och april lossnade det och jag har haft mycket bra träningsmånader med hög intensitet och ännu högre motivation. Göteborgsvarvet hägrade. Det enda som har halkat efter var det där med vikten.

Nu står man här, förkyld som F A N och dessutom ett kilo över de 68 kg jag skall ha när jag ställer mig på vågen kl 1700 i eftermiddag. Till råga på allt har mina mer eller mindre fetlagda medkombatanter lyckats gå ner sina 7 kg. Lyckas jag inte bli av med 1 kg på några timmar blir jag för lång tid påmind om skammen och dessutom blir jag skyldig dessa två,varsin plankstek.

Mina damer och herrar, det svider. Det svider så in i...

Märkliga ting

Det är inte klokt vad man kan hitta på för konstiga saker när man inte kan träna. Helt plötsligt har man en massa tid som skall fyllas. Igår efter jobbet var det reflexmässigt sängen som lockade mest. När man snutit näsan illröd och jobbat hela dagen känns det helt okej att krypa ner i sängen och bara slockna. Tyvärr finns det ett stort problem. Man vaknar senare på kvällen och är piggare än en fladdermus mitt i natten. Därför beslöt jag mig för att inte gå och lägga mig. Det blev istället följande spännande aktiviteter:

1. TV-soffan (underskattade "2 1/2 men" har sina ljusa stunder. Charlie Sheens bästa roll sedan Wallstreet). Konstigt att 3:an och 5:an alltid sänder sina bästa serier på vansinniga tider. Det var likadant med "Everybody loves Raymond"
2. Sortera papper. Detta skulle gjorts för flera år sedan. Jag har till och med skaffat pärmar och register (snott på jobbet) för att få ordning på bankpapper, garantier, försäkringar, bruksanvisningar mm. Igår blev det gjort. Det tog några timmar.
3. Samtidigt som jag sorterade papper kollade jag på TV. Visste ni att det är Hockey-VM nu? Det går tydligen rätt bra för Sverige och igår såg jag första matchen. Det var mot Slovakien och det var rätt roligt.
4. Laddade hem senaste boken från Camilla Läckberg. Jag är inte jättestolt över vilka litterära verk jag plöjer igenom, men de är perfekta att lyssna på när man kör bil till jobbet. Allt för att slippa lyssna på Rix FM. I min relativt korta karriär som bokmal har jag inte arbetat mig ner till de tyngsta författarna som Tolstoj, Dostojevski, Kafka osv. Försökte med Lundell och "Jack" fungerade ett tag men sedan ledsnade jag rätt kvickt på de ideliga drogbeskrivningarna och beslöt mig för att inte läsa/lyssna på ett tag. Istället kör jag lättsmält tjejdeckare och det passar tydligen mig rätt bra. Allra bäst är att de ofta finns på ljudböcker färdiga att ladda ner på lämplig piratsida.

Sviterna av tio mil på cykel

De senaste två dagarna har sannerligen gått i moll. Nej, ingen närstående har dött. Åtminstone ingen jag vet. Nej, istället har jag ännu en gång drabbats av den värsta förkylning jag haft. Givetvis var jag tvungen att pumpa ut de sista krafter jag hade på Hallandsloppet så att imunförsvaret var så nedsatt att vilket litet förkylningsvirus som helst kunde däcka mig. Den angoran jag hade natten mellan söndag och måndag önskar jag inte min värsta fiende. När man ligger där i sängen och fryser och skakar och knappt kan svälja, då inser man att tre månaders träning inför Göteborgsvarvet var totalt meningslös. Jag har svält mig själv för att nå den ultimata löparvikten och är nästan framme. Då slår min ständige följeslagare "Mr Badluck" till med full kraft. För ingen ska inbilla mig att jag kan springa på lördag. Dessutom ligger min sambo och hostar och snörvlar. Om jag får säga det själv så är det jävligt synd om oss.

Nog om dessa sorgligheter och över till några andra. HBK visade åter vilka fantastiska bollvirtuoser de är borta mot GAIS. Här hade de chansen att gå upp i ensam ledning i allsvenskan men istället får de stryk mot looserlaget GAIS. Det är fan i mig inget annat än stor och förbannad skam. Nu är de förmodligen, som jag tidigare tippat, cementerade i bottenträsket endast en förlust mot Trelleborg från sista platsen. Ridå ner. Idag väljer jag att inte nämna någon spelare vid namn, då ingen förtjänar det.

Det är något visst med Samer, Lappar och andra lågt stående raser som jobbar i gruvan. Det är segt virke i dem. Här går de ut i vild strejk trots att LO och Metall inte stödjer dem i deras så kallade "lyxstrejk". De är ju relativt högavlönade för att vara Metallarbetare ändå vill de ha 4000 kr mer i månaden. Det är onekligen inte lite de ber om men å andra sidan är de 800 kronorna LKAB erbjuder inte mycket att komma med när det onekligen går rätt bra där uppe. Gruvtolvan, Gruvfyran och allt var de heter stödjer ju givetvis inte den vilda strejken. Åtminstone inte officiellt. Men en blind kan läsa mellan raderna var deras lojalitet ligger. Jag tycker det är rätt intressant med lite konflikter på arbetsmarknaden. Det blir lite mer spännande då. Så stå på er, alla gruvarbetare! Att det sedan drabbar mig i slutändan med höjda räntor och höjda priser det skiter jag i idag.

Konfirmation

Idag har jag gjort två ansträngande saker. Det ena var att cykla 100 km. Det andra var att bevittna en konfirmation på 1,5 timme. Jösses, det är hårfint vilket som tog mest på krafterna. Jag var förvisso helt slut i kroppen efter 2 timmar och 41 minuter på cykel i en medelhastighet på 36 km/h men psykiskt var det betydligt lindrigare än den långa manglingen av nervösa tonåringar som står med vita lakan och hasplar ur sig några rader som de inte förstår innebörden av. När sedan prästen repeterar samma mening, förlåt; predikning, för femtioelfte gången då höll jag på att ramla ihop i bänken. Det värsta av allt var att jag under resan till kyrkan hinkat i mig en ansenlig mängd vatten då jag led av akut vätskebrist pga cyklandet. Det kan tyckas vara ett litet problem på jorden, men när konfirmationens tema var VATTEN, började det trycka på oroväckande i blåsan. Efter en snabb koll på klockan insåg jag att matchen skulle bli tuff. Det hade bara gått tio minuter. Under större delen av kyrkovistelsen spelades havsbrus och rinnande vatten upp i högtalarna och efter knappt en timme kapitulerade jag. Rusade ut ur kyrkan mitt under "Å store gud". Sprang runt kyrkan till en annan ingång där jag fått informationen om att det skulle finnas en bekvämlighetsinrättning. Några sekunder senare upplevde jag dagens lyckligaste ögonblick. Sedan kunde jag med pigga steg åter gå och sätta mig på min bänkrad och njuta av föreställningen.

Hade jag orkat skulle jag berätta om nattvarden (det heter väl så när man får vin och ett kex? Eller kallas det tjejfest?). Det enda jag kan säga är att det som jag trodde skulle ta ett par minuter tog 25 minuter eftersom prästen hade det dåliga omdömet att välkomna hela församlingen fram till altaret för att inmundiga dessa läckerheter. Jag drog givetvis på munnen och tänkte att där var prästen väl optimistisk om han trodde att någon ur publiken självmant skulle valsa fram till altaret och mottaga jesu kött och blod. Det blev först helt tyst vilket jag förväntat mig men sedan började några röra sig i bänkarna och några arma stackare började gå fram till prästen. Döm av min förvåning när jag såg kön ringla allt längre. Rena väckelsemötet. Jag uppskattar deltagarna i kyrkan (fullsatt) till 200 och säkert 2/3 gick fram för att få en slurk vin och ett kex. Vilken mardröm...

Jag orkade visst skriva om det, men nu är det dags att hit the sack.

Mr Hydes eleven

Det var en bättre omgång i Drömelvan, men som vanligt har ju alla andra samma spelare. Så någon större positionsändring i tabellen blev det inte. Alex lag ser tufft ut. Till nästa omgång blir jag tvungen till några byten då det uppkommit några skador och någon med som tilldelats sin tredje ostskiva på lika många matcher. Jag hoppas givetvis att ersättarna skall ta chansen att visa vad de går för. Chansen är väl tyvärr stor att Smuckers IFK Woodstock kopierar taktiken och hänger på i toppen.

La Paloma Blancha

O yes! Precis som befarat...

Det gick precis lika uselt som jag befarat när La Liga-golfen drog i gång på Bäckavattnet. Det var alla tänkbara orytmiska golfsvingar som användes och likförbannat lyckades jag inte träffa bollen rent mer än ett fåtal gånger. Dessutom fick jag fruktansvärt ont i hälsenan av golfsvingen, vilket inte förbättrade spelet. Nu har jag cementerat mig på sistaplatsen och kommer inte lämna den på hela säsongen. Tur att man inte kan åka ur ligan pga idrottsliga tillkortakommanden...

Jag gjorde mitt bästa...

Idag är det dags för premiär i golfligan. Dags att damma av klubborna som stått helt orörda sedan förra omgången i höstas. De andra i ligan har tränat hela våren och det är inte utan att jag är lite nervös för ringrosten.

Annars kan jag berätta att jag gjorde mitt bästa i lördags för att halka ner från andra platsen i Iron-man tävlingen. För er som inte känner till tävlingen, så går den ut på att inte spy. Reglerna är tydliga, men väldigt lätta. Spy inte! I lördags sprang jag 21 km och sedan var det dags att fira bedriften. Det gjorde vi genom att ta en turnering Guitar Hero och dricka en ansenlig mängd alkohol. Efter ett antal gitarrsolon och några ljusbruna groggar dök Mr Hyde upp. Det var ett bra tag sedan jag luftade honom, men nu var han tillbaka. Han var först på ett strålande humör och drack ohämmat på både Caféet och på Bond. Möjligen villa han stila lite för sina yngre kusiner men till slut var det någon som spillde ut en grogg över honom och då blev det tumult. Mr Hyde kom helskinnad ur situationen men det var med nöd och näppe. Jag har lite svårt med minnet men det var ett antal damer som fick lyssna på Mr Hydes munläder. Det var sannerligen välsmort denna kväll. Trollet dök upp bland annat. Annars är jag mest nöjd med att ha ringt ett antal flickvänner (både min egen och andras) klockan två på natten och frågat om Minken var där...

Nåväl, strax efter fyra på morgonen var jag hemma och sedan var man bakis i två dagar. MEN JAG SPYDDE INTE.

Tog några foton på bygget häromdagen med min mobiltelefon. Därav den bländande kvalitéten. Hela huskroppen är uppe och nu har de ett halvår på sig att färdigställa allt invändigt.



HBK tog en pinne på bortaplan. Starkt. Nu verkar de ha fått lite välbehövligt självförtroende. Emra slog in en hörna direkt i mål. Det behövde min drömelva eftersom Henke Larsson skadat sig.