Jelzin...

... har gått ur tiden. Han var karismatisk och onekligen tacksam att driva med.

Påminner mig om att jag måste åka till Tyskland eller Danmark och köpa mer brännvin.

Sorten uppkallad efter rubricerad, nyss avlidne person, är onekligen prisvärd med tanke på den fantastiska förpackningen i kartong.

Ett rasande vackert fruntimmer

Kylie Minogue ska pryda HM:s baddräkts reklam i vår. Hon är fortfarande fantastiskt vacker.

En allsvensk match kan verkligen vara hur dålig som helst

HBK-Kalmar. Det är 7-8 grader över nollstrecket. Det duggregnar och blåser en aning. Jag tippade på 4100 åskådare. Det kom 4200.

Kalmar lockar sällan någon större publik till Örjans Vall. När sedan vädret inte var det allra mest lämpliga ur publiksynpunkt så var åskådarantalet ingen överraskning. Dessutom är HBK sällsynt tråkiga att titta på i år. Ingen kreativitet, totalt håglöst emellanåt. Dessutom saknas den där riktiga glöden när matchen startar. Nu kom glöden strax innan paus istället. Kalmar bjöd på tändvätska och det kunde blivit en rejäl brasa om inte pausvilan med regn bromsat brandhärden. Sällan har jag sett Janne Andersson vara så arg. Han lät Nanne få höra både det ena och det andra trots att Nanne näppeligen kunde beskyllas för den osportslighet som skedde vid en HBK-skada i första halvlek. Kort; Mattisson blev skadad i ett motlägg och Emra spelar bollen över sidlinjen för att Mattisson ska få vård. HBK förväntar sig att få tillbaka bollen när Kalmar kastar inkast men blir snopna när Ari istället försöker vända upp och gå till anfall. Då hålls han fast och får frispark utanför HBKs straffområde som sedemera förvaltas till mål.

Spelarna reagerade självklart med att bombadera domaren med klagomål men mest med att hånapplådera Kalmar för deras osportsliga uppträdande. Janne reagerade kraftigast, men jag tror att det handlade nog mest om frustration över det torftiga spelet. För vid den tidpunkten var det fullt rättvist med Kalmarledning. HBK hade sitt första avslut i 38:e minuten och då är jag generös med begreppet avslut. Hur som helst, situationen framkallade den glöd som behövdes för att HBK skulle glömma sitt tillkortakommande och visa lite jävlaranamar. Spelet blev bara en bråkdel bättre men de löpte bättre, de sökte andra bollar och de vågade ta strid om bollen. Det finns potential men som jag ser det behövs det nya ledare för att få ordning på det.

Sex poäng är å andra sidan förbannat bra efter tre matcher med tanke på hur det sett ut och idag vill jag utnämna den självklare vinnaren Magnus Arvidsson till veckans hjälte. Så ska en slipsten dras.

Vilken usel omgång i Drömelvan. MrHydes eleven har visserligen Stefan Ishizaki kvar som ska spela men redan nu kan man konstatera att det blir tunt med poäng. Jag får nog rannsaka mig själv och kasta ut några Kalmar-spelare. Jag har möjligen övervärderat deras kompetens.

Såg förresten Hasse Head stå på en busshållplats på Vallås igår. Trodde inte han åkte buss, men å andra sidan såg jag honom på en en cykel för några månader sedan. Det är fortfarande ingen som tror mig när jag påstår att han cyklade men när det gäller Hasse Head tar man inte miste. Det var han. Trenchcoat, trätofflor och ständigt tredagars skäggstubb. Året runt. Riktigt heta dagar tar han av trenchcoaten och lägger den över armen.

Det är torsdag...

...och jag tänkte summera helgen bland annat.

Emellanåt är jag lite slarvig med bloggandet. Det måste liksom ligga till sig lite. Nu har det gått några dagar sedan vi upplevde den varmaste aprilhelgen så länge jag kan minnas. Kan konstatera att mitt i det kusliga med klimatförändringarna så är det rätt behagligt med värme i april. Det blev grillpremiär på fredagen och följdes upp på lördagen. Förbannat gott och trevligt. Det ska onekligen bli skönt att få en egen altan att grilla på till nästa sommar men tills dess får morsan och farsan låna ut sin. Nu hade de turen att slippa oss ändå eftersom de åkt till Spanien. Det var nog tur eftersom jag röjde runt rätt friskt i deras trädgård. Fiskarna skulle ut ur sitt vinteride, dammen skulle rengöras, ett nytt filter skulle tillverkas och altanen skulle städas efter vinterns gäster. Det blev inte riktigt färdigt så jag får nog ta kommande helg i anspråk också. Filtret är jag mycket stolt över, även om mina ingenjörskonster är mycket begränsade. Nu ska bara några skarvar tätas, sedan är det färdigt att användas.

Helgen var förövrigt fullspäckad med andra aktiviteter också. Jag hann avverka 11 km löpning på nytt årsbästa samt cykla 90 km. Det frestade på och jag är mycket stolt över cykelbrännan jag erhöll under söndagen. Kände mig som en Tour de France-cyklist när jag tog av mig tröjan och såg de knivskarpa ränderna på överarmarna. Mycket klädsamt.

HBK följde upp braksuccén från förra helgen med en medioker insatts mot Djurgården. Förlust med 2-0 och allt är som vanligt igen. Kul att vi har en målvakt att lita på i alla fall. Magnus Bahne verkar vara ett riktigt fynd. Synd att han har så dålig uppbackning bara.

Drömelvan har satt igång och det är med stor glädje jag ser att Smuckers lag huserar bakom mig i ligan. Trots att han scoutat hela våren så är akterseglad direkt. Som att stjäla godis från barn...

På tapeten

Det hittills mest arbetsamma med att köpa radhus har varit att bestämma tapeter. Enligt säljaren skulle utbudet på tapeter vara enormt och vi skulle inte bli besvikna.

Tapeter fanns det gott om och snygga var de också. Problemet är bara att de inte ingår i basutbudet. De som ingår i basutbudet kan närmast jämföras med miljonprogramslägenhet i en förstad till Moskva eller för att vara riktigt snäll, en Roy Andersson-film. Då återstår faktum, antingen klär vi vårt nybyggda hus i Roy Andersson-tapeter eller så får vi hosta upp en massa mer cash. Pengarna smärtar inte så mycket som det faktum att jag känner mig lurad.

Ungefär som när jag blev lurad på Boardershop i Puttgarden förra året. Där man springer in snabbt för att köpa lite sprit på väg hem från Alperna när man väntar på färjan. En baginbox Jelzinvodka inköptes och det blev strul i kassan när kunden innan hade glömt betala en kasse. Stressad som man var av att färjan snart skulle gå, så kollade man ju knappast kvittot innan man rusade ut ur butiken. Några dagar senare när man packar upp grejorna från resan och min sambo hittade kvittot så visade det sig att jag betalat för två baginbox Jeltzin istället för en.

Låt mig säga så här; jag sov inte mycket den natten. Jag var så in i helvete förbannad över att ha blivit lurad att jag skulle kunna köra ner till Puttgarden för att strypa kassörskan. Efter att sedan ha pratat med andra som handlat på Boardershop i Puttgarden så fick jag klart för mig att jag inte var ensam. Först blev jag lättad av att jag inte var ensam om att bli lurad sedan blev jag ännu mer förbannad när det gick upp för mig att de systematisk lurar stressade kunder genom att "oavsiktligt" slinta med tangenterna. Faktum är att jag blir riktigt upprörd av att tänka på det än idag. Tyskjävlar!!

Primal Scream

Vilken upplevelse det var att vara på Örjans Vall igår. Man gick dit med vetskapen att HBK är sämre än på mycket länge. Allt annat än förlust mot HIF såg jag som vinst. Försäsongen har inte bjudit på något skönspel och mycket riktigt var HBK totalt utspelade i första halvlek. Kan inte påminna mig att jag sett något liknande tidigare på Örjans Vall. Vad som hände i halvlek vet jag inte, men det gjorde nytta. En total scenförändring och trots att HIF helt rättvist tog ledningen direkt efter paus var det nu ett agressivt och taggat hemmalag som tog över allt mer. När Emra stänkte in 2-1 skrek jag totalt ohämmat från ståplats och det var så befriande skönt att jag blir helt lycklig när jag tänker på det. I vårt civiliserade samhälle finns det ytterst få tillfällen då det är befogat att få avreagera sig på ett sådant verbalt (eller kanske oralt, vad vet jag) sätt. Jag tackar Emra för att jag fick chansen.



Annars vill jag passa på att hylla Peter Larsson. HBK:s mittback som stod upp i motvinden i första halvlek och sedan spred sin kämpaglöd och agressivitet till de andra spelarna. Det var första gången på länge jag såg den glöden i laget. Träningen med brassarna var tydligen inspirerande. Det kan bli något av den killen.


Tack, den här segern var viktig. Nu återstår det bara 25 matcher...

Påsken är firad

Då var årets mest överskattade helg avklarad. Jag hade som mål att träna som bara helvete men så blev det givetvis inte. Istället blev det en ganska saftig skiva igår på påskafton.

Häromdagen sprang jag på en gammal bekant. Nillan. Det finns mycket att berätta om Nillan, mannen med tusen namn och alla är mer eller mindre klädsamma. Minns att han vid ett tillfälle i sjuan fick det tunga namnet Alien av några äldre elever på skolan. Namnet kom knappast till för att Nillan på något sätt var skräckinjagande eller dödsbringande, men hans yttre hade förmodligen en del gemensamt med det mer kända monstret i filmerna. Nillan hade en ganska tung skolgång. Han hade alla de yttre förutsättningar som krävs för att bli en klassisk hack-kyckling. Liten och tunn, stripigt hår och sneda ögon. Bröt i unga år lite på skånska och haltade efter en opererad höft. Tonåren förde med sig kopiösa mängder finnar och ännu stripigare hår.

Vi var grannar och kände varandra ganska väl. Tyvärr hade jag små möjligheter att skydda honom från påhopp såväl fysiska som verbala. Jag var ju själv en liten och ganska obetydlig person under den tiden (inget har hänt sedan dess, alltså...). Nåväl, han överlevde högstadiet och tog sig vidare i livet. Såväl gymnasie som högskolan har fått sätta tänderna i Nillan, men med den härdning han fick i grundskolan skakade han av sig dessa år som en blöt hund. Nu vet jag inte om Nillan är ett mått på en revansch i samhället. Han bor fortfarande 33 år gammal hemma hos sina föräldrar och jobbar som brevbärare trots högskolestudier men han såg ut att må bra.

Kunde inte låta bli att småle över att väldigt lite hade förändrats kring den lätt förvirrade Nillan. Medan vi pratade försökte han ta på sig en Posten-tröja (klassisk rugbymodell med krage och några knappar fram). Han fick på sig tröjan till slut men den hamnade bak och fram men det tog han ingen notis om alls. Jag funderade resten av samtalet på om jag skulle nämna fadäsen för honom men beslöt mig för att låta bli. Begriper inte hur han INTE kunde märka att den tjocka kragen satt fram istället för bak... Förr kunde han komma med tröjan ut och in till skolan och ständigt med öppen gylf. Knyta skorna vet jag inte om han lärt sig ännu. Tack gode gud för kardborr.

Skönt att han såg ut att må bra i alla fall. Det stillade mitt dåliga samvete en aning.

Julafton

Igår kom det en sen julklapp nerdimpandes i brevlådan. En mycket överraskande sådan. Tomten hade skickat med ett brev med lite bristande rim men med stor omtanke. Två biobiljetter. Bara att masa sig till Röda Kvarn och se någon film. Jag och min sambo tackar så mycket och hoppas att tomten har det bra i Kiruna.