Mauritz

Idag har jag namnsdag.

För 38 år sedan begåvades jag med tre namn av blandade karaktärer. Än i dag har inte fått ett rimligt svar på hur det gick till när mina föräldrar enades om den, låt mig säga, udda kombinationen.

Mauritz, Daniel, Kenneth... Sug på de namnen ett tag. Låt de rulla några gånger på tungan och låt de sedan sakta sjunka in. Antar att ni sen med lätthet förstår att jag under tidiga skolår gjorde allt vad som stod i min makt, för att hemlighålla just Mauritz. Tidvis fungerade det bra. I lågstadiet passerade namnet, i det närmaste, obemärkt förbi. Jag tror alla var så nervösa när man skulle börja skolan första gången att man helt sorterade bort vad fröken läste upp vid uppropet. MAURITZ, DANIEL, KENNETH? Ja, svarade jag med förlägen röst. Man kunde höra en knappnål falla men jag minns inga fniss den gången.

Sen dröjde det till fjärde klass innan det var dags för nytt upprop med samtliga namn. Denna gång med ny lärare och några nya klasskamrater. Denna gången lät sig inte fnissen vänta. Minns inte vilka som genast såg det självklart humoristiska i namnen, men GUST brukar vara uppmärksam och noterade säkert detta vid tidpunkten. Däremot missade en notorisk retsticka som Brab detta helt.

Det gjorde han emellertid inte i sjuan. Då satt jag med hög puls och inväntade arkibuseringen. Hela tiden nervöst sneglande på Brab som fått nys om att jag hade ett namn som var till stort nöje för en del andra men som var hittills okänt för honom. Nu räknade han emellertid med att, utan ansträngning, få ta del av den känsliga informationen och log mot mig med elak blick. Då kom överraskningen när den nya klassföreståndaren nöjde sig med att bara läsa upp tilltalsnamnen. Brab hotade givetvis mig med stryk om han inte fick reda på vad mitt fullständiga namn var. Men jag tog självklart hellre stryk än att delge detta till högstadiets mest effektiva megafon. Minns också att det krävdes mer eller mindre bestickning för att de välunderrättade i klassen skulle hålla den intrikata informationen hemlig. Givetvis var det en ojämn kamp som jag förvisso höll ut förvånansvärt länge men som jag var dömd att förlora. Tids nog vann Brab den fighten och namnet blev allmänt känt. Till Brabs stora missnöje blev dock effekten av avslöjandet inte alls så smaskigt som han förväntat sig. Han hade investerat mycket tid och energi för att få loss det namnet.

Idag är jag emellertid luttrad och har förlikat mig med mitt öde. Jag har vuxet in i namnet kan man säga. Idag är jag Mauritz, Daniel, Kenneth på riktigt.