Jag har problem att hälsa på bekanta på ett civiliserat sätt

Jag vet inte varför men jag har svårt att avgöra när det är klädsamt med en handskakning som hälsning eller när det är läge för en kram.

Om jag ska agera naturligt utifrån min egna högst unika natur räcker det gott med handskakning i 99 fall av 100. Men här är jag tydligen tämligen ensam. Jag vill ju inte bli betraktad som en asocial, beröringsfruktande person utan vill smälta in som alla andra. Tyvärr saknar jag all spontan känsla för när det är dags för kramar.

Har jag fått ett par glas av något så blir det liksom lite bekvämare att göra dessa kärvänliga omfamningar men i nyktert tillstånd känns det oftast krampaktigt.

Jag kan rent logiskt se poängen med att krama kvinnliga bekanta. Men jag har märkt på senare år att även manliga bekanta har behov av kramar från mig. Där blir jag förbryllad. Jag menar vad är det för fel på ett riktigt handtag och en lätt klapp på axeln eller rygg i bästa fall?

På släktfester har det också blivit vanligare med kramar tycker jag. Jag glömmer detta allt som oftast. Ibland när jag sträcker fram kardan så får jag förfrågan om det vederbörande inte kan få en kram istället. Då blir jag lätt förlägen av min tafatthet.

Det fanns en tid då jag på krogen bekvämt hälsade på alla damer med en kyss på handen. Det känns mycket avlägset...