Det tar sig men 4 kg på 5 veckor blir väl strängt att gå ner. Det var lättare förr. Då räckte det att jag snörade på mig löparskorna så gick jag ner 6 kg. Idag krävs det lite mer. Å andra sidan har jag fruktansvärt dålig karaktär. Träningen går bra men jag äter ju samma skit som vanligt. Om man verkligen kan bli sockerberoende så är jag definitivt det. Det ständiga suget efter något onyttigt är anmärkningsvärt.
Om jag skulle bli skadad eller sjuk och bli sängliggandes kommer jag inte bli en vacker syn. Jag ser framför mig en svettig, klotrund, medelålders man uppbullad med kuddar i sängen med hämtpizza i kartong i knät, fjärrkontrollen i ena handen och en pepsi i den andra.
Fy fan. Det är dags att gå i terapi snart känner jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hahaha tydligen finns det fler som lider av småbarnslivets avigsidor. Stunderna på dygnets 24h som kan räknas till lugna är få nuförtiden. Jag tror dock att bloggen är din terapi:)
/Quint
Skicka en kommentar