Är det värt det?

Cyklade 13 mil idag. Rundan såg bra ut på kartan men det skulle visa sig att den utvecklade sig till en mardröm.

Första två timmarna var det som en dröm. Fina, små vägar genom Halmstads landsbyggd och senare Laholms. Bra asfalt, lite trafik, bra terräng, ingen vind och uppehåll. Sen kom regnet. Ett iskallt, ihållande regn som snart kom från alla håll. Speciellt nerifrån asfalten. Det dröjer inte länge innan man blir genomblöt och givetvis fullständigt iskall. I detta läge är det 8 mil hem. Så länge man cyklar i ett jämnt, hårt tempo kan man hantera kylan men stannar man är det kört så vi höjde tempot och nollställde skallarna. Då kommer nästa motgång. Punktering i gruppen. En kvart i ett dike för byte av slang med stelfrusna, våta fingrar. En riktig hit. Sen var det upp på cyklarna igen. Det finns bara en sak som är värre än att stå genomblöt i ett iskallt regn. Det är att börja cykla igen genomblöt i ett iskallt regn. Tänderna skakade så jag trodde de skulle lossna från käken. Jag stängde munnen för att för att få behålla tänderna och för att slippa svälja gruset som stänker upp från vägen. De sista två timmarna kan summeras som en kamp med iskallt vatten, extremt dåliga vägar, ständiga stopp och trötta cyklister.

När jag kom hem gick jag raka vägen in i duschen med kläderna på. Underskattat måste jag säga. Värmen blev mer jämnt fördelat med kläderna på i duschen. Dessutom spolade jag bort den värsta smutsen innan jag la kläderna i tvättmaskinen. En halvtimme senare hade jag tinat upp. Årets längsta dusch, helt klart.