Det är full vinter på Västkusten. Detta trots att det snöat ganska sparsamt. Men det är kallt, riktigt kallt. Köpte julklappar i lördags och jag minns inte senast jag frös så mycket. Som vanligt var man något optimistiskt i val av klädsel.
Kylan har ju legat konstant några dagar nu, så vi fick den briljanta idéen att under söndagen åka skridskor. Vi samlade ihop ett gäng och begav oss upp till Toftasjön. Trots att det snöade lite grann var isen fortfarande spelbar för lite bandy. Tyvärr bar det sig inte bättre än att två stycken gick igenom isen och det var några, minst sagt, oroliga minutrar innan alla var uppe på rätt sida vattenytan. Det är första och förhoppningsvis enda gången jag upplever att någon går ner sig i en vak, men jag konstaterar i efterhand att man fullständigt bortom all sans när man inte har med sig isdubbar och rep när man är ute på isbelagda sjöar. Det ska inköpas och ligga i tomtesäcken på julafton.
Killarna kom upp säkert och verkade må hyggligt efter att ha fått på sig torra kläder. Nästa gång ska jag nog undersöka tjockleken på isen.
En annan omtumlande sak hände också igår. Precis som förra året lyssnade jag mycket på Musikhjälpen på P3. All heder åt Christer, Ametist och Timbuktu, men det som förbluffade mig mest var när någon ringde in igår och önskade en låt, friade till sin flickvän och fick ett ja. Det visade sig att det var min kusin som efter viss tystnad sa ja. Inget att rekommendera för nervsvaga...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Själv går jag inte på isar tunnare än metern, men så tunna isar får man leta efter i Kiruna så det händer aldrig. Men en meter har jag satt som minimimått.
Då blir det inte mycket skridskor för oss här nere på västkusten. 10 cm räcker gott, men 2 cm som det var när isen brast är ju i minsta laget.
/Mr H
Ja, jag har hört att folk säger saker som att tre centimeters kärnis håller en lastbil. Men det ändrar inte faktum. Om det knappt går att ta sig igenom isen så vågar jag.
Skicka en kommentar