Sådan far sådan son

Skogstokig unge i köket i sin nya t-shirt från tomten.

Dead last...

Så var det dags. Vinterkräksjukan. Med våldsamkraft slog den till kl 0400 i morse. Ett aggresivt tvåfrontskrig som till slut fick mig att kapitulera. Både jag och William fick det med två timmars mellanrum. Sedan har det varit fritt blås hela dagen. Feberfrossa, vatten och druvjuice. Åter sist i Ironman.

Learning by doin´ it...

Det är full vinter på Västkusten. Detta trots att det snöat ganska sparsamt. Men det är kallt, riktigt kallt. Köpte julklappar i lördags och jag minns inte senast jag frös så mycket. Som vanligt var man något optimistiskt i val av klädsel.

Kylan har ju legat konstant några dagar nu, så vi fick den briljanta idéen att under söndagen åka skridskor. Vi samlade ihop ett gäng och begav oss upp till Toftasjön. Trots att det snöade lite grann var isen fortfarande spelbar för lite bandy. Tyvärr bar det sig inte bättre än att två stycken gick igenom isen och det var några, minst sagt, oroliga minutrar innan alla var uppe på rätt sida vattenytan. Det är första och förhoppningsvis enda gången jag upplever att någon går ner sig i en vak, men jag konstaterar i efterhand att man fullständigt bortom all sans när man inte har med sig isdubbar och rep när man är ute på isbelagda sjöar. Det ska inköpas och ligga i tomtesäcken på julafton.

Killarna kom upp säkert och verkade må hyggligt efter att ha fått på sig torra kläder. Nästa gång ska jag nog undersöka tjockleken på isen.

En annan omtumlande sak hände också igår. Precis som förra året lyssnade jag mycket på Musikhjälpen på P3. All heder åt Christer, Ametist och Timbuktu, men det som förbluffade mig mest var när någon ringde in igår och önskade en låt, friade till sin flickvän och fick ett ja. Det visade sig att det var min kusin som efter viss tystnad sa ja. Inget att rekommendera för nervsvaga...

Mördarn

HBK meddelar att Lasse Jacobsson tar över huvudansvaret efter Jannes avhopp. De meddelar vidare att Mikael Svensson rekryteras som assisterande tränare. Det sistnämnda är riktigt glädjande. Nu ser vi fram emot en ny säsong.

Mer sport. Den tragikomiska följetongen om Tigers sms-otrohet fortsätter. Det går inte en dag utan att någon ny älskarinna ger sig till känna. Att Tiger har skitit i det blå skåpet råder det ju inget tvivel om men frågan är hur många av alla damerna som är mytomaner. Även om man lider med Elin så kan jag inte se lite komik i det hela.

Det senaste är att någon fått för sig att lira in en vuxenfilm om hela storyn. Filmens självklara namn: Tigers Wood.

Om Tiger känner sig deppig kan han ju alltid slå Bill en signal. Han har erfarenhet av att bli ertappad med känsliga sms. I Bills fall tror jag det var positivt även om det sved en aning i början. Glömmer aldrig ett telefonsamtal: "Du måste hjälpa mig! Hon slänger ut möblerna, min tv och allting". Efterföljande helg var jag och sherpan Fritz nere och hämtade möbler. Efter några månader hemma hos mamma och pappa var Bill åter på grön kvist. Lägenhet på Kaptensgatan och en klassisk singelsommar tog sin början.

Jag är en återfallsförbrytare

Minns ni detta? Jag gjorde det igen. Tog åt H-lvete för mycket chilipulver när jag i veckan skulle göra Gulaschsoppa. Eftersom soppan brukar vara eftertraktad i familjen gjorde jag extra mycket och följdaktligen tog jag extra mycket chilipulver. En fullständigt vansinnig felbedömning. Jag satt själv med tårar i ögonen och rinnande näsa när jag åt den och min sambo kunde knappt äta den. Hon ställde den berättigade frågan om jag gjorde det medvetet för att slippa dela med mig, men jag bedyrade mina goda intentioner. Stackars William vågade vi inte ens ge soppan. Han har en känslig mage. Att ha känslig mage med god aptit måste vara ett straff hårt som tortyr förresten. När jag var liten hade jag dålig aptit och känslig mage, som senare i livet har förbytts i god aptit och inte känslig mage. Den logiken känns lättare att smälta på något sätt även om det sväller ut lite här och där.

Skulle köpa julmust...

Men så hittade jag några nyheter i frysdisken.

Dessa julklappar

Trots att vi dragit ner julklapparna till ett absolut minimum, så vållar de fortfarande stort förtret för mig. Jag har aldrig varit bra på att köpa julklappar men nu är jag riktigt usel. Jag har absolut ingen fantasi överhuvudtaget. Det är en dryg vecka kvar och jag har inte en aning om vad som ska inhandlas.

Julgran är däremot fixat. I lördags drog familjen ut i skogen och högg (högg och högg förresten, sågade gjorde jag...) oss en nätt liten gran. Sedan släpades den ut och fick ett sånt där praktiskt nät runt sig. 200 kr. Jag undrar om lantbrukaren tagit höjd för ökade koldioxidutsläpp?

Ett paket är förresten löst. Tomten har redan levererat klappen som jag önskade så innerligt förra året. Jag tänker inte öppna det förrän på julafton...

Trädet

Ett träd vållar upprörda känslor mellan invånarna på Landfästet och kommunen. Kanske inte jätteintressant men när jag lyckats lista ut vilket träd det handlar om så blir jag också upprörd. Det är ju ett klassiskt däckarträd...

Året var 93. Undertecknad och Bill hade på försommaren tagit studenten. En lysande framtid var utstakad. Vi visste inte om det bara. På den tiden var man depressed 7 dagar i veckan och för första gången sedan i sjuan hade jag inget sommarjobb. Jag knäckte svart som brödknalle på morgnarna och såg fram emot att få starta psykologistudierna (enda kursen med platsgaranti) på Halmstad Högskola. Det börjar bli höst och jag hade precis fått ut veckans förtjänst i cash (800 kr om jag inte minns fel). Veckan skulle krönas som det brukas med en bläcka och en cykeltur (inkl pitstop vid Bobs lake) till stan. Bill var en aning oslipad på sitt bruk av alkohol på den tiden och däckade inte sällan om det bar sig på det viset. Denna kväll var en sådan kväll. Jag minns föga från besöket i stan men jag tror att jag var relativt nykter men min vapenbroder hade mycket svårt med balansen. Jag var en klok herre redan på den tiden så jag insåg att Bill säkerligen mådde bättre i hemmets trygga vrå och jag beslutade att vi skulle ta våra cyklar och dra oss hemåt till Vallås. Att cykla var stört omöjligt, men med lite fantasi lyckades jag få Bill till att gå lutandes mot cykeln och sedan styrde jag. Vi gick över järnvägsbron och nådde Landfästet innan Bill la sig under Trädet för att vila. Inte bra skulle det visa sig. Han vägrade att resa sig trots starka påtryckningar från mig själv och ett uppbåd grannar. Folksamlingen blev allt större vilket bekymrade Bill ringa.

Efter en timmes tillnyktring och några mindre välplacerade spyor fick jag upp Bill på cykeln. Denna gången cyklandes. Vi tog vägen genom Furet och när vi var i höjd med Folkets park blev vi omkörda av en polisbil och jag befarade det värsta. Jag bad Bill att skärpa sig ordentligt och att han skulle betänka fyllecellens nackdelar. Uppskärpningen tycktes hjälpa och polisbilen rullade vidare till synes utan reaktion. Väl framme vid Stena Metall stod bylingen där och stannade oss. Inga lampor på cyklarna. Bill lyckades artikulera sin adress med myndig stämma och extra tydlighet och vi fick varsin svidande böteslapp. Till råga på allt samma belopp som jag tidigare under dagen kvitterat ut för en veckas verk. Depressed var den tidens ständigt återkommande ord...

Julköttbullar

Det årliga köttbullsbaket är igång. Som vanligt provsmakar jag en köttbulle på varje påbörjat järn. Jag börjar bli mätt.

CCCP

Vet inte om det är ett sammanträffande men SAS Radison på Arlanda har en klar känsla av Öststat anno 1984. Förvisso hade väl Tretjak sett sina bästa dagar redan då men han var här idag och det är stort. När han avvek från konferensen med ett gäng feta hockeypampar från IIHF så stod det 4 halvmeterslånga budapestlängder kvar på deras bord. Någon måste uppenbarligen tittat på deras genomsnittliga kroppshydda och tagit till något i överkant.

Jag börjar bli van men när man gått upp 0530 och man sitter kvar på möte kl 2210 så börjar det bli svårt att fatta vettiga beslut. Klokt nog la vi ner dagens sittning då.

Den ryska björnen på Arlandia

JAG STOD JÄMTE TRETJAK! Vladislav Tretjak. Förstår ni? Världens bästa målvakt genom tiderna. Han sitter i rummet jämte med Internationella Hockeyförbundet. Vad ska jag göra? Bjuda på en tolva vodka?