tisdag, november 03, 2009
Tak över huvudet
Jag tittar tillbaka på de stressigaste veckorna i mitt 35 åriga liv. Att kombinera ett för tillfället vilt galopperande arbete och hemmasnickeri är inte min melodi. Jag skulle behövt vara ledig i minst en vecka för att fixa uterummet på ett vettigt sätt från början. Nu var det inte möjligt så då återstod helgarbete och jag bad om bra väder. Jag blev inte bönhörd de två första helgerna och jag erkänner att jag var nära att kasta in handduken. Borra ner mig under täcket och hänvisa till svininfluensan. Men i helgen fick vi upp rummet och nu känns det som jag kan andas utan ett tons tryck över bröstet. Visst återstår det en del arbete. Men paniken är borta och nu kan man ta spackling, målning, slipning när helst andan faller på.
Etiketter:
hus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När mitt renoveringsprojekt är klart, om det blir klart, ska jag aldrig göra något igen så länge det finns småbarn i familjen.
Jag förstår vad du menar. Jag kommer aldrig att bli klar med uterummet. Allt detaljarbete får mig tar knäcken på mig.
/Mr H
Skicka en kommentar