Skådar upp i skyn och ser raketer i mängder. Tänker; helvete vad pengar vi har här i Söndrum... fortsätter tänka att om nått år när barnen är vakna vid midnatt ska jag köpa riktigt feta raketer... sen slår nostalgin sina klor i mig. Nyårsafton 92 tror jag det var. Kan vara fel på ett år fram eller tillbaka. Jag och min eminenta dryckeskavaljer, Johansson, hade varsin 37:a Renat. Vi var inte bjudna på någon fest men var välkomna "lite senare" på kvällen när fingästerna hade ätit. (ett vanligt förekommande fenomen på den tiden förresten. Att efter middagen plocka in eliten, gycklarna, de som inte tillhörde den innersta kretsen men var tillräckligt intressanta för att förhöja en fyllefest. Anyway, Johansson och jag satt hemma hos mig på Ängsgårdsvägen och käkade flott, tömde varsin Renat och eldade på varandra till vi nådde ren skär adrenalinkick. Tiden började närma sig när vi förmodligen var välkomna på festen på ett annat ställe på Vallås. Vi tog våra svindyra raketer, våra Renatflaskor (som nu var fyllda med Cola för att dra nytta av de sista värdefulla dropparna i flaskan). Det susade bra mellan öronen och vi skulle givetvis cykla i den svinkalla natten. Det gick en aning vingligt och tämligen omgående blev det tvärstopp då kassen med raketer fastnade i ekrarna i framhjulet. Som i ett mirakel undkom jag utan blesyrer men mertalet av raketerna gick sönder. Vi lät oss dock inte nedslås av detta, begav oss snabbt till festen och vid 12-slaget var det dags att avfyra de trasiga raketerna. Pinnarna var avbrutna men om man fäste dem i en av grannarnas brevlåda så gick det att tända raketen. Ett litet krux, den vägrade lämna brevlådan. Större stjärnfall har inte skådats varken före eller efter på den gatan. Nytt försök... Denna gången lät vi raketen helt sonika ligga på gatan i riktning bort längs Villakvarteret. Succén var ett faktum. Folk slängde sig desperat in i häckar, bakom staket mm när raketen susade förbi längs gatan. Nytt stjärnfall på tre meters höjd...
Helvete vad roligt det var. Men idag hade jag fått hjärtinfarkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar