Frisörer bliv vid er läst

Jag känner alltid ett visst obehag av att behöva ringa till frisören för att boka ny klipptid. Det är största anledningen till att jag ser ut som en vindpinad höskulle större delen av året. Jag orkar helt enkelt inte åtgärda pälsmössan. Anledningen till obehaget är en aning svårt att förklara men när jag satt i stolen med en presening över mig i förra veckan var det plötsligt glasklart. Min vanliga frisör var bortrest och jag fick en ny förmåga. En kvinnlig sådan. Alls icke oäven med saxen och dessutom inte dum att vila ögonen på. Min gamla frisör däremot är ingen nyskapande konstnär med saxen, alls icke särskilt tilltalande för mig att titta på, men jag har känt honom sedan jag fick ha hjälp upp i stolen och det är största anledningen till att jag fortfarande är en trogen kund efter nästan trettio år.

Jag har testat andra ställen men varje gång jag testar en ny frisör så faller det på att det ska kallsnackas. Kallsnack är min absolut sämsta egenskap. Jag är inte ämnad att kallsnacka. Så enkelt är det. Jag vill inte. Jag vägrar. Likt förbannat ställs det frågor om det fina vädret, om jobb och om jag är ledig och till sist när jag har min semester. Vissa ger sig aldrig. Den här gav upp efter semestern och sedan förblev det pinsamt tyst och jag satt med dåligt samvete. Jag försökte berömma den osedvanligt fina och berömvärda klippningen när hon lät mig som traditionen påbjuder inspektera klippningen i nacken. Jag menar inte att vara otrevlig men jag fixar inte kallsnacket. Jag förmodar att jag skulle ställa motfrågor om hennes semester men jag är ju inte intresserad!!! Så varför? Varför måste jag ställa frågan?

Finns det terapi för sånt?

HBK fick som väntat stryk mot Gefle. Som tur var slapp jag se eländet.

Midsommarn passerade med ett sjuhelvetes skyfall, grillad mat och en omgång Guitarr Hero.

Målarfirman ringde och informerade att de påbörjat tapetseringen i vår nya lägenhet. Bara några dagar innan hade vi varit på studiebesök. Inget är mer tilltalande än kala gipsväggar och en hög grus. Vi ville flytta in omgående.

Svennis vill till Manchester City. Har han inte fått nog av det landet?

Knappt två veckor till semestern.

Mör i kroppen

Jihde, den mesen, sitter och raljerar om sin Vätternrunda på 12,5 timme i Sportspegeln. Förvisso är det en prestation att bara ta sig runt. Benen är stumma redan efter 15 mil men just benen är inte problemet. Det är nacken och röven. Att baken inte mår bra av den behandlingen är ju ett känt fenomen och även om man har vaderade byxor så krävs det en härdad ända för att inte skinnet ska bli rött. Nacken är, åtminstone för mig, ett betydligt värre problem. Den ergonomiska sittställningen på en racercykel skulle göra arbetsmiljöverket rasande om det vore ett arbete att sitta på cykeln 12 timmar om dagen. Den enorma smärta man har i nacken efter 6-7 timmar gör att man ständigt omger sig med tankar på att hoppa av cykeln och invänta följebilen. Att man dessutom har cyklat hela natten i kyla som får tänderna att skallra som en spansk orkester på en grusvägsturné (cykelkläder är dyra och aerodynamiska men knappast varma) och allt man vill är att hitta en varm dusch och sedan få sova under ett varmt täcke. Av någon märklig anledning verkar man begåvats med en vilja av stål när det gäller uthållighet. På gott och på ont. Några gånger har man satt hälsan på spel och andra gånger har man presterat goda resultat. Det är svårt att förklara varför man utsätter sig för dessa påfrestningar när man åtminstone materiellt får så lite betalt för det. I mitt fall är det förmodligen den aningen patetiska känslan av att vara en riktig idrottsman som drar. Att få mäta sina krafter med de allra bästa. Att åtminstone få en liten smakbit av hur det känns att få uträtta en bragd. Att bestiga ett berg.

När man då hör att den snart 50-årige Bernt Johansson cyklar runt Vättern på 7,5 timme så inser man att det är en bit kvar till eliten. Kommer jag någonsin under 10 timmar är jag nöjd.

Rättstavningsprogrammet fungerade inte...

Skrattade gott åt mig själv innan idag när jag läste vad jag själv hade skrivit några minuter tidigare. Jag hyllade P3 igen i ett mail. De spelade några gamla låtar från 90-talet och bland annat Insane in the brain med Cypress Hill. I hastigheten lyckades jag döpa dem till medelhavsbandet "Cyprus Hill". En riktig Tony för en felsökare som mig själv.

Sommartorpet

För att hindra vidare ryktesspridning kan jag bekräfta att jag faktiskt missade första avsnittet av Sommartorpet i måndags. HBK-Bajen gick före. Givetvis har jag sett reprisen och Ernst är som i fornstora dagar. Nio avsnitt kvar. Det blir en härlig sommar...

Just another summer

Var ser man Moneybrother bäst i sommar?

Krigsvarmt

Jag har inga riktigt bra argument för den långa period av dåligt uppdaterande på bloggen. Ett antal mindre faktorer spelar givetvis in.

Det har varit en otrolig värmebölja och man borde verkligen inte klaga över det, men jag kan inte låta bli. Jag kan inte sova. Jag kan knappt hålla mig vaken. Jag kan inte träna och jag orkar fan i mig inte jobba. Jag vet att åtminstone en trogen läsare också har svårt att prestera när det är varmt. Men just på det området har jag inga problem med värmen. När jag hellre uppsöker skugga än sol då har det gått långt.

HBK har ju haft speluppehåll när landslaget spelat. Det blir liksom mindre att bevaka när allsvenskan ligger nere. Nu var det förvisso rätt underhållande att se landskamperna också (Zlatan är ju Zlatan), men trots den undermåliga underhållningen så gillar jag allsvenskan. Den tarvliga kvaliteten har sin charm och så länge klubben håller sig på den övre halvan slipper man åtminstone ligga sömnlös av den anledningen. Nu lyckades klubben tappa segern igår med 15 sekunder kvar vilket svider en aning. Det finns inget som känns så bra som att tvåla till Stockholmare.

Värt att notera den senaste tiden:

Higgins, alias Smuckers eller Alfahannen, har nått veteranåldern och firade det ståndsmässigt som vanligt. Numera har de sett till att det alltid är en helgdag vilket jag tycker är lite väl fjäskigt. Läs mer på Memoarerna.

Halmstad har firat 700 år. Jag var på den unika Panta Rei-showen i hamnen. Den var unik...

Jag ligger fortfarande bottenlöst sist i La Liga (golfligan). På nationaldagen slog jag nytt rekord i bortslagna bollar. Ett tag var jag orolig att de skulle ta slut. Officiellt blir rekordet aldrig eftersom jag tappade räkningen vid tio. Som tur var hittade jag ett par också.

Drömelvan lyckades jag förtränga under speluppehållet. Därför blev det inga byten. Bara hoppas att de gamla stutarna i Mr Hydes eleven har krutet torrt.

Har ni inte sett Pirates of the... ännu så för helvete, ta ett gott råd. AVSTÅ! Jag har aldrig lämnat en biosalong innan filmen tagit slut men här var det befogat. Satan vilken lång smetig smörja. Jag gillar ju Johnny Depp men här går gränsen för vad som är anständigt. En tre timmar lång träsmak i en stekhet biosalong. Jag höll på att få med mig biosoffan hem när jag reste mig (jag har mycket starka svettporer på ryggen). Om de kortat ner den till hälften hade den fortfarande varit för lång.

Såg chefen på frysdisk fyra på Örjans vall igår.

Ja jisses, vilken tokstolle

Egentligen är det konstigt att det inte händer oftare. I dagens dokusåpasamhälle där det hetaste som finns är att sälja sin själ hos Peppe Eng på bästa sändningstid, käka insekter i Fear factory eller köpa en njure på ett betalsamtal, så är det märkligt att inte fler tar chansen och springer in på plan attackerar domaren. Skyll inte på den danske pölsen som lyckades resa sig från sin stol och springa in på plan med 20 öl innan för västen. Skyll på samhället som odlar fram människor som hellre tar 10 sekunder i rampljuset än att verkligen prestera något utanför detsamma. Det är ju en tämligen naiv tanke att vakterna som står en meter innanför läktarna ska kunna stoppa alla som får för sig att entra planen. Sätt upp staket eller gör som i Italien, ha en vallgrav mellan planen och läktaren. Så länge möjligheten finns kommer det alltid finnas små fetton som ska visa sig i TV.

Vilken match det var annars. Den mest spännande match jag sett sedan den uppgjorda 2-2 matchen i EM för tre år sedan. Den här var dessutom betydligt mer välspelad.