Det är jag som är Svensson

Igår var det som i slutet på en lycklig svensk film.

Vi körde inom och köpte en gräsklippare på Maxi på vägen hem från jobbet. En handjagare. "En perfekt gräsklippare för den lilla trädgården". Det lät liksom klippt och skuret för mig. Så när vi kom hem satte jag mig på altanen och börjar montera ihop klipparen i solskenet. Fåglarna kvittrade och det sprang omkring en fasan utanför tomten. Grannarna var ute i sina trädgårdar. Någon skrubbade altandäcket efter vinterns blåsande. Någon inventerade knopparna på de nyplanterade häckplantorna. Efter en del strul lyckades jag till slut montera ihop den där klipparen och det var äntligen dags för mig ge mig ut på vår enorma gräsyta med min splitternya handjagare. Munterheten var stor från mina grannar när de såg att jag fick slita hårt med det ankelhöga saftiga gräset. Någon kastade ur sig en kommentar över häcken och jag blev tvungen att sluta klippa för att höra vad han sa. Sedan stod jag där och pratade, hängandes över min nya gräsklippare, om det fina vädret, förrådsutrymmet som är för litet, råspont på vinden, markisfärger, underliga grannar på den andra gården, bullar i ugnen och helt plötsligt så står man uppe i deras sovrum och diskuterar flytt av väggar för att få plats med barnsängar mm...

Vad hände?

Jag är förbluffad över hur snabbt jag acklimatiserade mig till livet som Svensson. Det känns nästan naturligt att stå där och snacka vuxensaker. Men hur hamnade jag här? Jag minns en tid där lyckan var att ha en halvböj och en kall Cola på en förfest. Där det räckte med tyst bullshit för att tala om för de inbegripna att nu lekte livet. Känslan av eufori när man med kastratröst sjöng med i "How deep is your love" på stereon. Den makalösa upplevelsen att få dansa igång "Insomnia" på ett tomt dansgolv. Att få se Fritz the Cat först upp på scenen på Mårtensson. Hans händerna och armar i vilt fäktande rörelser, blicken fast förankrad i golvet och hans hårt jobbande små fötter som i klassiskt Mc Hammer-manér jobbade sig i sidled. Obetalbara minnen som jag aldrig kommer att glömma. Nu inser jag att de tillhör en bortflyende tid och att den tiden inte kommer tillbaka. Jag har nått Svensson-livet. Jag vet inte hur det gick till men jag konstaterar, trots ett visst vemod, att det är en god sak.

Kusinens kylskåp (Premiär för mobilblogg)

Så många livsmedel har jag aldrig sett tidigare i detta kylskåp. En liter mjölk och en liter jordgubbskräm. Resten malt i flytande form. Fotot taget i fredags. De flesta ölen var redan uppdruckna om ni undrar varför det ser tomt ut.

Ser det inte ut som en marmeladburk längst in?

Skavsår i grenen

Det var en premiärtur som heter duga. Söndrum - Båstad tur och retur. Det är rätt skoj att cykla om man slipper göra det ensam. Att stiga upp i arla morgonstund en söndag tillhör dock inte det jag brukar tillämpa men med facit i hand så var det inte så tokigt. Jag var ju hemma igen redan vid lunch.

Jag trodde jag burit möbler så det räckte för lång tid framöver, men i fredags fick jag snällt hjälpa en vän i nöd. Tre trappor på Kaptensgatan utan hiss. Det borde vara förbjudet. Ring inte mig när skiten ska ut igen. Igår var det dags igen. Då fick jag låna släp och hämta en säng som vi givetvis ska ha upp på andra våningen. När var på plats var det dags att slänga ut mitt kontor därhemma. Kl 2300 gav jag upp och gick och la mig.

Det tog oss ett kvartal att komma i ordning hemma. Nu ser det ut som dagen efter flytten igen. Bra planerat...

Jag är förmodligen jordens mest korkade. Jag ställde en bokhylla framför fiberuttaget i mitt blivande kontor när vi flyttade in. Nu måste jag riva bokhyllan igen bara för att datorn ska byta rum.

/Roy Munson

Surrealistiskt

Det är söndagmorgon. Jag steg upp kl 0700. Tittar ut. Det är frost på bilrutorna. Jag ska cykla ner till Båstad om en timme...

Träningen inför Vätternrundan börjar idag. Då gäller det att gå upp i tid till och med på en söndag. Uppriktigt sagt går jag hellre upp tidigt än att vakna bakis. Så det är inte så hemskt.

Cykelbyxorna sitter tight. Tight som fan. Det borde rimligen betyda att jag väger mer än när jag hade på mig dem sist (Vätternrundan 2007).

Pyret sparkade igår.

Liket lever

Först går klubben och tvålar till Norrköping borta. En förvisso bedrövlig underhållning men det må vara förlåtet när det blir tre poäng. En positiv bieffekt med att Peter Larsson gjorde två mål var att Mr Hydes eleven gjorde en kanonomgång. Kanske den bästa någonsin. Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades jag även byta in Viktor Elm och Rajalakso. De gav några gratispoäng till. Med lite tur kunde min kapten H Larsson också fått lite poäng, men domaren beslutade sig för att Henrik Larson inte skulle få göra några mål denna afton.

Går det att köpa sig ett imunförsvar? Min hals är som vanligt svullen.

The number of the beast

Idag firar vi att jag gjorde den 666:e träffen på Mr Hydes bekännelse sedan jag började räkna. Minns inte när jag började räkna men tydligen är det några som läser här då och då.

Jag lyckades nyktra till igår till slut. Men jag kunde lika gärna förblivit berusad för det var en skitdag rakt igenom. Toppad av HBK:s förlust som man såg på brorsans säsongskort. Klubbens oförmåga att göra mål kan bli förödande. En förlust mot Djurgården suger alltid lite extra också.

Jag hade ca tusen saker på min lista "att göra" igår. Jag lyckades inte bocka av en enda. Jag tror högre makter försöker tala om för mig att jag ska sluta partaja, för trots att jag på efterfesten fick ett bakis-piller i min hand var jag segare än någonsin igår. Jag fastslår härmed för de som händelsevis trodde att de här bakisbrustabletterna fungerade. DET GÖR DE INTE. Totalt talanglösa tabletter. Jag kände mig packad ända fram till lunch tack vare dessa. Så på det sättet fungerade de förvisso. Men sedan slog släggan till som aldrig förr och jag ser fram emot ett par dagars halsbränna och allmänt nedsatt hälsotillstånd. Bakistabletter är Humbug!

King pin

Tooony. Jag är tokbakis idag. Inte riktigt vad jag planerat. Min sambo ska hämtas på tågstationen om ett par timmar och jag är definitivt inte körduglig. Vad gör jag nu?

Var på 25-årsfest igår. Ett bra gille. Började redan kl fem på eftermiddagen och det kan vara förklaringen på varför jag fortfarande känner mig packad. Minns att jag var hemma vid tvåsnåret i natt. Men när jag vaknade kl 0500 imorse och skakade av kyla på soffan framför tv:n var det inte mycket som stämde. Vi backar bandet...

Gillet började med välkomstdrink (Då hade jag givetvis förtänt hos min kusin innan). Sedan begav vi oss direkt till Rejmes Bowlinghall. Great! Det finns bara en sak som jag gör sämre än spela golf. Det är bowling. Med tanke på att jag precis hade spelat årets första golfrunda tidigare på dagen så var ju dagen fulländad. Men jag överraskade alla. Jag slog i likhet med Ishmael Boorg till med 300 poäng på två serier. Varav den ena serien var på 182 pinnar. Helt sanslöst. Jag var on fire.

Med en sådan start på festen var jag ju givetvis helt euforisk och jag minns att jag tänkte; ta det lugnt med drickat annars går det åt helvete! Det gjorde jag under middagen (tog det lugnt alltså), men sedan kom väl mr Hyde fram lagom till deserten. Det kan också berott på att någon matade mig med Captainstreet Breeze. Nu tror jag att jag skötte mig relativt bra resten av kvällen men tydligen var jag mer packad än jag räknat med eftersom jag fortfarande vid lunchtid på söndagen umgås med ett snurrande universum.

Jag blev som vanligt sist i La Ligas första omgång 2008...

Glömde dessutom att byta spelare i drömelvan. Nu sitter man med en avstängd Anel Raskaj i denna omgång. Han kan åtminstone inte få minuspoäng då.

Myt eller sanning

Men vänta nu här... Nog för att Kenny Baker är kort i rocken. Nog för att jag har hört myten om att det skulle sitta en liten man inne i roboten R2-D2. Men jag tror inte för en sekund på detta. Varför skulle man knö ihop en liten man i den plåt-tunnan? Den måste väl ha varit radiostyrd. Filmerna är ju inte gjorda på 1800-talet. Det är ju inte heller så att R2-D2 begåvats med några svårare repliker som krävde någon större skådespelartalang. Vad återstår för en kort man att göra i plåtburken? Tända och släcka lampor? Höja och sänka periskopet? Sköta projektorn som spelar upp hologrammeddelande till Obi-wan Kenobi? Jag gissar på det sista.

Satan vad hungrig jag är.

Plus och minus går inte ihop

Jag fattar inte varför jag inte rasar i kilon just nu. Jag äter i princip som en anorektiker (utom på fredagar, lördagar och söndagar) och springer som en besatt så ofta jag kan. Ändå vägrar vågen ge mig någon positiv feedback. Jag har inte gått ner ett gram sedan den olycksaliga resan till Gran Canaria. Innan dess hade jag en mycket vacker kurva som pekade stadigt nedåt. Efter resan har jag gått upp ett kg och sedan tappat väldigt sakta. Ändå tycker jag att jag är hungrig var och varannan dag. Nu har ju grillsäsongen smugit igång också. Jag börjar undra om någon i smyg fyller mig med kalorier när jag sover. Jag anar en komplott. Jag ser ingen annan förklaring. Kan det vara så att jag går i sömnen och äter om nätterna? Jag har inte saknat något i varken kylen eller frysen den senaste tiden, så det känns långsökt.

Det är en månad kvar till Göteborgsvarvet och en vecka mindre till invägningen. Igår stod vågen på 73,5 kg. Det är exakt 5,5 kg för mycket.

Det får bli lavemang de sista dagarna.

Kenny Jönsson - The King

Rögle i Elitserien. Jösses,vem hade trott detta? Jag hade inte tillgång till tv4+ men radion var nog så spännande. Vilken dramatik.

På lördag är det premiär i La Liga-golfen. Jag har inte direkt känt mig säker på formen. Förra året blev jag sist och jag har inte rört klubberna sen sista omgången i höstas mer än när jag flyttade. Därför var det med viss ångest jag begav mig till Flygstadens driving range tidigare i eftermiddags. Men jag hade inget att vara orolig för. Jag var precis lika bra som förra året. Hooken och slicen var lika distinkt som alltid och duffarna i mattan kändes i hela kroppen. Jag har helt enkelt konserverat formen från förra året och ser fram emot en riktigt stark säsong. Undrar om bollarna kommer räcka, bara...

Ekorrhjul

Det snurrar på.

Jag hinner knappt skriva något på bloggen och när jag väl får några minuter över lyckas jag inte hitta något intressant värt att notera.

Konstaterar följande dock:

Drömelvan går som vanligt. Jag är ju född dålig tippare och det speglar onekligen min brist på framgång i drömelvan. Men Mr Hydes eleven lyckades med en sak; att värva Magnus Andersson i Trelleborg. Han inte bara gick att köpa för vrakpris utan annonserades dessutom som mittfältare. Alla som är informerade om Prahls TFF vet ju att han numera huserar i anfallet. Där stänkte han in två klockrena baljor direkt och de satt som en avlöning på en fredag. Övriga laget visade minst sagt bristande form. De gula korten fullständigt haglade över mittfältet och därför blev poängskörden också mager.

HBK möter IFK Göteborg ikväll och jag väntar mig ingen seger. Klubben visar förvisso upp god moral. Framför allt mot HIF, men de visar också vilka oerhörda brister det finns i försvaret när det gäller frisparkar och hörnor. Där blir IFK farliga ikväll.

Käkade Boston Celtic Cheese på Olearys (Göteborg) i måndags. Coleslawsalladen är inte dum. Inte dum alls.

Det går käpprätt åt helvete med "projekt 68 kg". En månad kvar och jag har inte vågat ställa mig på vågen men mitt löpsteg känns inte lätt och jag tippar att jag har 6 kg som ett bomb-bälte runt höfterna. Läste en notis om ett förkylningsvirus som gjorde att man gick upp i vikt. Med tanke på att jag har varit förkyld titt som tätt de senaste åren så anser jag mig hittat förklaringen till ett och annat. Ge mig ett imunförsvar!

Liverpool - Arsenal igår. Walcotts mål (att Adebayor satte foten till i öppet läge anser jag inte ger honom målet) var värd ett bättre öde. Men vilken match. Som sagt ikväll är det HBK-IFK...

Grillpremiär

Idag var det grillpremiär.Brorsan testade den nya gasgrillen. Det var kallt. Jävligt kallt. Gasgrill är bekvämt, något krångligt men inte som kolgrill.

Privatliv

Idag var vi på ultraljud. Det är vuxenpoäng så det skriker om det. Vet inte om jag blev så mycket klokare, men man blev påmind om att nu är det allvar. Det finns verkligen en liten gynnare som växer där inne. Det känns dock skönt att äntligen få slå hål på myten om ultraljudsbilderna. Ingen kan påstå att de fattar ett dugg av vad barnmorskan snackar om när hon visar vad bilderna ska föreställa. Visst, jag såg hjärtat slå, jag såg en ryggrad, jag kunde till och med se navelsträngen med lite vägledning. Med god vilja kunde jag föreställa mig ett huvud, händer och fötter men när hon börjar prata om ansiktsuttryck, suga på tummen, lilla och stora hjärnan mm, då förstod jag att alla som varit på ultraljud bara säger vad barnmorskan har sagt. Det går nämligen inte att urskilja mer än att det pågår full aktivitet därinne. Jag litar på damen med geléet. Det viktiga är att hon vet vad som visas på bilden. Hon konstaterade att det fanns en styck i magen och vederbörande hade alla de ting som normalt brukar finnas på krabater i den storleken. Hon informerade också om att det blev ändrat leveransdatum. Termin: 13/9. Hon varnade dock för leveranstiden var osäker.

Av integritetsskäl visar vi inga bilder på krabaten. Jag värnar om min familjs privatliv.

Mr Hydes eleven

Kan inte riktigt släppa det här med att Odell sålde Vin och Sprit. Vin och Sprit har gjort världens bästa boxarbrännvin i många år. Renat har till och med fått internationellt erkännande för sin milda smak. Det erkännandet var dock inte enbart en fördel för sen började de ändra på flaskans utseende. Bäst var den när det var en helt vanlig pantbar Systemstandardflaska i halv eller helformat. Sedan lyxade de till förpackningen enligt bilden nedan. Sedan började de med den platta halvflaskan och den har jag mycket svårt att acceptera. Men jag köper vilken förpackning som helst bara de inte rör mitt Renat.

Idag har jag laddat Mr Hydes eleven. Aktiverar inte laget förrän det är dags eftersom jag inte vill att någon ska snoka i mitt guldlag.

"Tiodubbelt renadt bränvin".

Alla snackar om att Staten sålt Absolut till Pernod Ricard, men den stora förlusten för oss som gillar vodka är att flaggskeppet Renat Brännvin nu försvinner från Sverige. Vad har fransmännen för intresse i vårt kära brännvin. De vill ju bara kränga Absolut till jänkarna.

Borgarna sålde ut det bästa vi hade kvar i statlig ägo.

Det är verkligen ingen nyhetstorka idag. Joy Rahman misstänkt för nytt mord. Jisses, tänk om det visar sig att han är skyldigt både till detta mord och det gamla som han satt 8 år i Sverige för och sedan blev friad från i efterhand. Det är ju som en dålig amerikansk film. Låt oss hoppas att allt är ett missförstånd och att han snart är på fri fot igen.

Klubb 33

Det blev en seger idag. Fribrock stänkte in en balja i bortre krysset. Vackert men annars var det en medioker tillställning. Tempofattigt och uddlöst. Men tre poäng är tre poäng oavsett spelkvalitet. De följer med hela året.

Igår var det upptaktsmöte på La Liga-golfen. Styrelsen hade hyrt konferensrum och spa på Scandic på eftermiddagen och efter det blev det en middag på Harrys och ytterligare lite senare var det förfest på Kaptensgatan. Kvällen slutade på Klubb 33. Jag var den enda i vårt sällskap som nått den ärbara åldern trettiotre men på detta ställe var det medelåldern snarare 43 än 33. Detta fick till följd att vi blev, som en i sällskapet uttryckte det, "våldtagen med blicken". Efter en lätt chockartad entré tog vi oss in på dansgolvet. Väl där fick man uppleva nästa chockartade upplevelse. Man var betraktad som lammkött. Den ena frånskilda tvåbarnsmamman efter den andra fylkade sig runt La Ligas vältränade gäng på dansgolvet och det mottogs ett och annat skamligt grepp. Damer i 40-års åldern med sprit i kroppen har inga hämningar. Det lärde jag mig kvickt. Det var sannerligen en ny erfarenhet att äldre kvinnor la sådan uppmärksamhet på en. När man går ut annars känner man sig nästan gubbsjuk nuförtiden.

Nu behöver jag ingen alkohol på ett tag. Känner att det räcker.

Hassan

Jag kommer knappt ihåg det, men någon lustigkurre ringde på min mobil i natt. Mobilen ligger jämte sängen och används som väckarklocka. Jag sov riktigt tungt efter att ha gått upp vid fyrasnåret på morgonen och svarade instinktivt på mobilen med att presentera företaget och mitt namn. I andra ändan har vi en rejält packad person som jag inte känner igen. Jag har ett svagt minne att jag trodde jag kände personen eller att personen åtminstone kände någon som kände mig. Så jag spelade cool ett tag och svarade på frågor av alla de slag tills jag somnade med telefonen i hand. Min sambo hade givetvis vaknat under turbulensen och frågade såklart vem det var och vad det handlade om. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade men enligt rykten skall det låtit som en Stockholmare.

Nu hoppas jag att det var en som ringt på måfå och lyckats ringa mig men trots sin grava berusning hade han sinnesnärvaron att använda dolt nummer vilket får mig att misstänka att det inte var en felringning. Hur som helst tar jag gärna fyllesamtal. Jag har ju faktiskt ringt ett och annat själv i mina dagar. Dock helst inte vardagsnätter då jag verkligen behöver min skönhetssömn.

Han är inte så dum...

...den där Hinke. Kloka tankar.

Chips

Anders Svenssons första halvlek mot Brasilien var det bästa jag sett från honom sedan frisparken mot Argentina. Tyvärr gör Shaaban en Conny Johansson just nu och matchen är avgjord.

Måste dock berömma Sverige i första halvlek. Fin fotboll. Typisk svenskt att spela fin fotboll och inte göra mål. Jag hoppas det var förbestämt att ta ut Micke Nilsson i paus för han var klockren som vänsterback. Ännu en hedersam förlust...

Sebastian Larsson måste ha spelat till sig en ordinarie plats.

Imorgon går tåget till Kil kl 0510. Det är inhumant tidigt.

Brassarna är riktigt rädda om fötterna.

Sprang en mil till idag. Ute i snön. Satan vad hungrig jag är...

Ben Dover

Kom hem från gymmet precis. En deprimerande upplevelse. Mitt projekt, "projekt 68 kg" ser ut att gå fullständigt åt skogen. Idag vägde jag in på 74,3 kg. Det är en viktökning de senaste tre veckorna på 1 kg. Det låter kanske inte så farligt. Men när man har sex veckor kvar till invägning och över sex kg att svettas bort blir det tungt. Särskilt med min extremt dåliga karaktär. Påsken var inte någon bra helg för mig rent kostmässigt. Jag kan helt enkelt inte låta bli att äta god mat om den finns tillgänglig. Jag är som en A-lagare som hittar en hundring på torget. En förlorare.

Sprang 9 km på löpbandet i rent ursinne och stod senare i duschen och eftersvettades. Då ställer sig en man i 60-årsåldern och börjar tänja baksidan av låren framför mig. Bägge låren. Samtidigt. Med ryggen vänd mot mig... Det var sannerligen en syn som fick en att undra var man hamnat. Hade jag stirrat länge hade fått reda på vad han åt till lunch men beslöt att genast lämna duscharna och byta om. Bastuklubbar har aldrig varit min grej.

På tal om proktologi, så minns jag med stort nöje Fletchfilmerna. Sågs med fördel i Gustens källare med en påse Estrella dillchips, en Cuba cola och gott sällskap.

Moonriver!