Släktfest

I fredags gjorde klanen Erlandsson stan. Först Harrys och sen teatern för en makalös spelning med Weeping Willows. Nu är det inte slumpen som avgör att hela släkten gillar Weeping Willows. Nej, vi är släkt med Magnus Carlson.  

Så efter spelningen tvingades Magnus ta oss ner i logen för en kort släktfest innan turnén gick vidare. Det märktes tydligt vem som var släktens hjälte. Det var inte jag...

Vigsel

Om det vore olagligt att vara bakis så får livstid i dag. Värsta på mannaminne. Största anledningen är ju uppenbar. För mycket dricka. Otvivelaktigt. Jag lär mig aldrig. Men den extrema huvudvärk jag haft idag lastar jag helt och hållet rödvinet. Jag klarar inte av det. Det är nått i rödvin jag inte tål. Inga tabletter i världen har hjälpt idag. När man börjar knapra på receptbelagda utan att det släpper då kommer paniken. Minsta lilla ljud känns som ett skruvstäd runt mitt huvud. Om jag hade fått sådan huvudvärk av all booze hade jag blivit helnykterist omgående. Inget är värt att plågas på detta vis.

Förövrigt var det ett bra bröllop igår. 

Amatören

Sådär ja... Nyss installerat mig på Öresundståget mot Göteborg i den tysta avdelningen. Började morgonen med en värktablett i förebyggande syfte.

Det är inte ofta nuförtiden men ibland är även jag på fest. I lördags var jag på 30-årsfest. Fick utan några som helst meriter sitta till bords med kvällens värd. Det var ca 60-70 inbjudna gäster, band, god mat och mycket dricka. Min fru hade fått uppdraget att leda kvällen som som någon form av toastmaster. Så jag fick klara mig själv. Det där sista gick väl sådär.

Bakgrund: tidigare under dagen cyklade jag 9 mil i hårt tempo. Kände mig en aning sliten när jag anlände festen när jag omgående fick ett glas mousserande vin i min hand. En halvtimme senare tömde jag mitt tredje glas. Ytterligare en timme senare hade jag dessutom fått i mig okänd mängd vitt vin, rött vin, snaps och lite mat. Sen fick jag reda på att kvällens värdinna skulle hyllas och att min grupp bestämt sig för att uppträda med någon synkad dans. Då hällde jag i mig lite till för att bli lite bättre synkad, så att säga.

Jag minns dansen, jag minns att den inte var helt synkad. Åtminstone inte med övriga. Jag minns några tal om än väldigt grumligt. Sen minns jag hur dimman tätnade och jag hade fasligt svårt att prata, tänka, hålla ögonen och huvudet uppe. Fick rådet att ta en nypa luft vilket inte hade avsedd effekt. Sen sviker minnet mig igen.

Har fått kvällen återberättad av min kära hustru som utan mild ton förklarade att jag sov vid bordet under födelsedagsbarnets chefs tal. Jag vidhåller dock att så icke var fallet, då jag minns fragment från detta tal.

Innan midnatt låg jag och sov prydligt i min egen soffa. Där jag också vaknade något överraskad kl 6 på söndagen utan minnen om hur jag hamnat där. Det var dock inte svårt att sätta ihop tillräckligt av pusslet för att den begynnande Ågren jag genast kände när jag slog upp mina svidande ögon, skulle tillta markant.

Slutsats: Amatören är tillbaka som om tiden stått stilla. Kreidlers fest i Ängsgårdslokalen, Stebes skolavslutningsfest, Jockes kräftskiva, Tsokkos Holliday Ayia Napa och Kaptensgatan 4. Några av de kända slag som Mr Hyde har utkämpat och förlorat. Nu lägger vi till Söndrums Folkets hus på den listan.

Flugornas herre

Det är tisdag. Det var fest i lördags. Mr Hyde dök upp.

Varje cell i kroppen vrider sig i plågor fortfarande.

Vaktmästaren i magen knackade precis på vd:ns dörr och förklarade att om det är så att jag vill ta livet av mig så finns det snabbare sätt. Han förklarade vidare att de jobbar febrilt med att reparera i maskinrummet men att det tar tid. Han beskrev det som att en tsunami av alkohol. Kortslutningar och mekaniska skador. Han hade fortfarande inte full överblick över skadorna. Han hotade med att säga upp sig om inte ledningen genast tog tag i saken. Problemet är som vanligt Mr Hyde. Trots att han sedan länge är uppsagd på grund av personliga skäl dök han upp på arbetsplatsen i lördags och var direkt orsak till förödelsen. Mr Hyde är opålitlig, oansvarig och fullkomligt likgiltig för de konsekvenser hans agerande orsakar. Detta är känt sedan länge. Likväl lyckas Mr Hyde vid obevakat tillfälle alltså återigen ställa till stora besvär. VD:n konstaterar moloket att man sedan en tid arbetat hårt med frågan men att man i lördags brustit i rutinerna. Han kommer tillsätta en utredning och återigen förklara för Mr Hyde att han inte är önskvärd på arbetsplatsen.

Testikelbloss

Fy fan! Stenlunga imorgon...

Toppförsök lyckades

Efter sju sorger och åtta bedrövelser nådde vi Khao Lak i onsdags. Det var dock på håret då en snöstorm drog in över Arlanda strax efter vi lyfte. Väl framme i Thailand var samtliga fysiskt och psykiskt utmattade
. Då hade vi varit på resande fot sen söndags lunch. Det är en trip jag inte längtar efter att behöva göra om. Barnen var tappra men några rejäla utbrott blev det.

Hotellet är en skapelse helt i min smak. Alla livets nödtorft finns till hands. Dessutom levereras allt med stor vänlighet, vilket jag tränar mig själv att bemöta. Vädret är så klart perfekt och jag gick snabbt från svenskt novemberlikblek, via chockrosa, till tomatröd. Näsan ser flådd ut. Very bad... Detta trots att jag i det närmaste undvikit solen i två dagar.. Tyvärr är ju skuggan nästan lika brännhet som solen så jag tillbringar större delen av tiden i vattnet vilket inte gynnat nacke, rygg och näsan. Jag hade gett 2000 Bath för en Sombrero just nu.

Jag tog mig också friheten att på tax free köpa en liter Hot N Sweet. Konstaterade snabbt varför jag fick magkatarr den där gången på Playa de Ingles. Den är förrädisk. Luktar hostmedicin men smakar Lakritzshot. Gott nog.

I got a bad feeling

Livet ter sig inte fullt lika okomplicerat nu när man sitter här med en uppdrucken grogg i handen och alla gästerna gått hem. Jag har en dålig känsla av att mycket av det som tedde sig omåttligt roligt ikväll kommer att te sig en smula fattigt imorgon. Jag spår att mitt humör kommer präglas av huvudvärk, stor trötthet, sinnessvaghet och kort stubin under morgondagen.

Mr Andersson

Gårdagens kräftskiva har gjort rejäla avtryck idag. Jag stiftade bekantskap med Herr Andersson. En iskall och oberäknelig herre. Han var ett mycket trevligt umgänge tillsammans med kräftorna och större delen av kvällen men idag tycks hans sällskap skapat stor trötthet för mig och minnet av honom är inte längre allt igenom positivt. Hans uppenbarelse lämnar helt klart en fadd eftersmak.

Jag har haft en oro i kroppen hela dagen. Jag stillade den en aning alldeles nyss genom konsumtion av en styck kebabtallrik. Nu infinner sig ett temporärt lugn och jag går in ett stadie av ofattbar trötthet närmast jämförbar med koma.

Måtte ungarna somna omedelbart så att jag själv kan inta horisontellt läge. Ska upp ofattbart tidigt imorgon. Det känns inte realistiskt just nu.

Allt är Herr O P Anderssons fel.

Svunnen tid

Nu när det är Båstadvecka och allt. Det är sju år sedan vi var på mittuppslaget i Expressen efter ett besök på Pepes.

I'm loaded like freighttrain

Flyin' like an aeroplane.
Feelin' like a spacebrain
One more time tonight.

Blytungt

Captainstreet Breezen igår känns idag. Jisses. Det som förr var ett stående inslag varje helg känns idag som jag fått groggarna spetsade med arsenik.

Så lite skumpa på de...

Firar fyraårig förlovning.

Kroppen säger ifrån

Hade kul i lördags. Lite för kul visade det sig. Jag låg i horisontellt läge varje möjlig sekund igår. Ändå var det alldeles för lite. Jag är vidunderligt matt även idag, måndag. Lärdomen är den samma som alltid de senaste åren. Jag har gjort mitt i alkoholbranschen.

Att dricka grogg fram till kl 0300 är ungdomars arbetsuppgift och jag tillhör inte längre den kategorin. Möjligen blev jag inspirerad (läs förblindad) av det ungdomliga sällskapet under lördagskvällen och tidig söndagmorgon.

Anta att jag blir helnykterist av ovanstående anledningar. Ska jag sluta helt att ha roligt och förbereda mig för ålderdom och så småning om, ond bråd död? Eller finns det andra sätt att ha kul på som jag inte känner till och som inte straffar mig med tortyr i flera dagar?

Tips emottages.

OBS! Tips som innefattar olagliga handlingar eller bara är grovt omoraliska undanbedes.

Stockholm

Det lutar åt att familjen åker upp till Stockholm sista helgen i november. Besöker gärna Plaza Quint och Casa Pauly eftersom jag ännu inte har besökt dessa bägge härbärgen tidigare. Det hade också varit trevligt att åter stifta bekantskap med herrarna Higgins och Alex. Finns det månne möjlighet och vilja att dricka grogg så är jag öppen även för detta.

Mr Saxobeat

Med lite distans till min snart legendariska utgång för ett par helger sedan vågar jag nu ta itu med de fragment av minne jag har från Leifs Lounge. För varje gång jag hör den här låten så får jag grumliga flashbacks från dansgolvet. Jag kommer ihåg att jag tyckte att jag var helt jävla magisk på dansgolvet. Det är aldrig bra. Att tro att man är magisk alltså. Det borde rimligen innebära att jag gav järnet på dansgolvet helt bortom all kontroll. Det är definitivt inte bra. Särskilt inte om man lägger till att jag är en medelålders, lätt grånad och bitter man med två små barn och en nyss förlöst fru. Men allt man gör i livet är inte bra och förhoppningsvis var majoriteten av de som såg mig breaka loss på golvet turister och enbart roade av att se en idiot göra bort sig ett tag.

Men vad är det som får en att tro att ens normalt tröga fötter helt plötsligt kan dansa likt fingrarna på en konsertpianist över golvet?! Jag var ju helt övertygad om att jag var Fred Astaire!? Svaret är ju givet. Avsevärda mängder alkohol i en kropp som inte ens luktat på alkohol på flera månader.

Inget tyder på att någon lidigt någon skada av mina danseskapader. De största skadorna har mitt psyke tagit då ångesten var påtaglig ett tag. Främst pga mitt VISA-korts frånfälle. Ingen verkar dock ha använt kortet och nu har jag fått ett nytt. Förmodligen ligger kortet i baren eller i inträdeskassan men jag kommer aldrig någonsin ringa till Tylöhus och fråga efter det. Risken är alldeles för stor att jag blir igenkänd.

Captainstreet breeze

Äntligen!

Visa

Om det vore olagligt att vara bakis, skulle jag fått livstid idag.

Kom hem utan Visa-kortet i natt. Ångest.

Det var längesedan men igår var Mr Hyde riktigt i stöten. Som i fornstora dar. Leffes dansgolv var glödhett.

Ikväll firar vi!

Som en bebisarm i en boxningshanske

Fy fan. Folk på tåget måste tro att jag är helt väck. Jag sitter och asgarvar åt Ozzys memoarer.  Avsnittet där han turnerar med Mötley Crue är ju som väntat hysteriskt roligt. Om ni undrar vad det är Ozzy beskriver med den mycket talande beskrivningen i rubriken, så är det Tommy Lees ädlare delar i full action.

Okej, dags att torka tårarna och läsa vidare.

Cider! En måndag?!

Vän av ordning undrar så klart varför jag målar och dricker päroncider. Av tre anledningar: Stolar och bord ska ha vit färg. Inte ekfanér. Tidigare ikväll hittade jag min son (2 och ett halft år) stå i förrådet i full färd med att dricka pissljummen päroncider. Innan jag såg det humoristiska i situationen hann jag gå igenom alla skräckscenarion som finns. Alkohol kommer fortsättningsvis förvaras på hög höjd. Flaket är flyttat från golv till tak. Fattar inte hur han snappat upp hur man öppnar burkar... Jag fick inte ta några bilder för min fru och lite skrämmande är det ju när man hör William utropa "Ååh så gott!", men efter en stunds övervakning kunde jag inte se någon antydande till onykterhet. Hoppas det dröjer innan jag kommer på honom med alkohol igen.

Den tredje anledningen var mer ett svepskäl som dessutom sket sig: HBK höll 2-2 mot Elfsborg borta o 88:e minuten, men det blev noll poäng igen.