Timmarna innan...

William har vinterkräksjukan. Det är inte vackert när små barn mår riktigt dåligt. Nu verkar han fått stopp på flödet men är rejält spak.

Själv väntar jag på att mitt ska bryta ut. Prognosen för en ny Ironmanuppdatering är riktigt god. Ni är jag ju redan sist sedan blixtmagsjukan i somras.

Nu är jag sist igen.

Ironman...

Ironman - manteln har fallit

Så hände det. I torsdags var Ironman tvungen att kasta in (upp) handduken. Bill spydde för första gången sen 1/7 2005. Trots småbarn och magsjuka i familjen har Bill hårdnackat vägrat att luta sig ner i keramiken. Det krävdes en sprucken blindtarm för att han skulle tvingas abdikera. Sällan har Ironman fallit efter större hjältemod. Bill hälsar att han efter akut operation och några dagar på långvården, nu är på bättringsvägen. Han ser fram emot en magborstare den 7/5 som planerat. En gammal klassiker går före läkarens råd. Hyllningar skickas lämpligen via sms.

Ny Ironman är Higgins.

Konungen är död. Länge leve konungen!

Rub it in my face

Jaha, det är knappt två månader sedan jag sist var magsjuk och nu har jag haft en HÄRLIG natt igen. Ironman känns avlägset.

Hängslen och livrem

I lördags körde vi en gammal klassiker hemma hos Fritz the Cat. Temat var som vanligt vin, kvinnor och sång. Fritz basement bjöd på bastuhetta och en 50 tums tv. På denna avnjöts Mötley Crue, Plötsligt i Vinslöv, Michael Jackson och ett oändligt antal damer i bara mässingen. Ljudnivån från Fritz nya ljudanläggning var så hög att ingen gjorde sig besväret att föra någon konversation över huvudtaget. Närvarande var Fritz själv, Bill, Quint, Trixi, Pauly och special guest Lage.

Mitt mål med kvällen var att röra om lite i Ironman-ligan. Jag siktade på Ironman själv, Bill. Det såg länge lovande ut. Bill sög i sig booze som alkis med en upphittad, tjock plånbok. När han dessutom bad mig blanda en grogg till honom, så fick jag öppet mål. Jag blandade till en tolva vodka och lika mycket cola och en del is. Han tyckte den var en aning stark men jag vidhöll att den höll överrenskommen densitet. Efter att ha sögit på den ett tag gick han ut i köket för att spä ut den. Ny straffspark. Bill lämnade groggen på diskbänken för ett toalettbesök och då passade jag på att "spä ut" den lite till. En mycket konfunderad Bill slog sig ner i soffan igen med en minst lika stark grogg som tidigare.

Kvällen gick mot sitt slut och Bill var i riktigt god form. Han lovade att bjuda på Jägermeister i stan. Kundbesök som han kallade det. Men på vägen skulle vi ha en färdknäpp och i köket hittade han en halv trettisjua (Trixis) som han ville att jag skulle smuggla ut. Jag avböjde men den kom med ändå och fylldes med apelsinjuice. Detta avnjöts med god aptit innan vi entrade Bond.

Det var en ansenlig mängd alkohol som Bill fick i sig men någon däckning blev det aldrig. Så Bill är fortfarande herre på täppan. I bakvattnet var det tydligen fler som blev på örat för Quint fick ratta porslinsbussen under söndagen. Dessutom berättade Pauly att han helgen tidigare haft en tuff match med Ulrik. Så trots att jag misslyckades med mitt toppförsök så blev det viss omkastning i Ironman.

Själv lyckades jag hålla mig upprätt och minns dessutom hela kvällen. Bakfyllan var hanterbar. Jag är nöjd.

Det drar ihop sig

Alex rapporterar att han fick problem med ett glas blåbärsdricka. Det bar sig inte bättre än att han tappade runner-up platsen i Ironman.

Det innebär att ny förste utmanare är Smuckers. Denne Smuckers som för mindre än ett år sedan blev av med kungakronan. Omsättningen har varit god under året.

Själv avancerar jag upp i listan. Jag har inga planer på att kasta upp de närmaste 10 åren så jag räknar kallt med att jag återtar kronan inom en fem-sex år. Trägen vinner...

Sedan funderade jag på en sak efter att ha vadat i Ingo-reportage i helgen. Inom boxningen gäller följande: One´s a champ, always (rättat, tack Higgins)a champ. Jag beslutar därför att alla som tidigare innehaft titeln Ironman också får lägga till med namnet Champ. Någon rättvisa måste ju finnas.

Uppdatering i Ironman

Trixi skickade en kort redogörelse om att han tappat sin plats som runner up i Ironman. Än vet vi inte vad som åsamkat hans illamående men vi kan ju spekulera. Jag ser ju framför mig hur Trixi helt enkelt tappar fattningen på ett partaj och super sig själv under bordet. Vaknar tidigt på morgonen på vardagsrumsgolvet med en dammråtta som fastnat i mungipan. Det snurrar fasansfullt i huvudet och Trixi minns inget av gårdagskvällen efter middagen. Sakta försöker han resa sig men magen säger nej. En uppkastningsreflex kvävs och samtidigt får han en flashback av ljusbrun grogg som halsas direkt ur en tillbringare till festdeltagarnas stora jubel. Sedan kan inget stoppa kräkreflexerna. Trixi rusar ut på balkongen och sprider kroppsvätskorna över hela gräsmattan. Game over.

Ny runner up: Alex. Grattis!

Quints tvåfrontskrig

Apropå Ironman så hittade jag ett vykort från förr. Några nyexaminerade dykare begav sig till Egypten för att utforska vattenlivet. Quint fick smaka på Montesumas hämnd efter att ha testat Meatpizza på traktens bästa hak.

Just nu lutar det åt att Bill tar över det tunga ämbetet och den fina utmärkelsen Ironman. Han har enligt vittnen och egen utsago inte behövt spy sedan juli 2005. Den gången hade han intagit avsevärd mängd alkohol och sedan i vanlig ordning dinerat på Mc D. Resultatet blev en välproducerad produkt placerad precis jämte sängen till allas stora glädje. Resten av natten fick han efter råd av bättre vetande tillbringa på luftmadrass. En klassiker.

Succesionsordningen

Jag har svårt att hantera förlusten av Ironmankronan som i lördags slank ur mitt grepp. Men jag vet också att om jag någon gång i framtiden ska kunna bära titeln med stolthet måste jag också lämna den i från mig med värdighet.

Det är nu min plikt att överlämna titeln till den som förtjänar den. Så jag manar till upprop. Vem gör anspråk på den hett åtråvärda titeln Ironman? Hugade spekulanter bör höra av sig och redogöra för när de senast vomerade. Ironman-titeln bygger på ära, förtroende och att kunna motstå sina kräkreflexer. Om man värdesätter dessa goda ting och egenskaper kan man med lite tur erhålla den tunga kungakronan.

Den som däremot med falska vittnesmål eller som på annat orättmätigt sätt försöker tillskansa sig titeln är direktdiskvalificerad och utesluts för all framtid i sitt tävlande.

Så nu ber jag er att klart och tydligt redogöra för när ni senast avyttrade tuggad föda genom den norra utgången, samt vem som kan styrka detta.

Ironman - No more

Det var en kort tid på toppen. Allt för kort. Jag trivdes i rampljuset.

Nu är det slut. Strax innan lunch svalde jag en rejäl kaka som suttit i halsen hela morgonen. Direkt kände jag mig av förklarliga skäl illamående men trodde på snabb bättring. Tyvärr hade jag fel och utvecklingen var brutal. Jag var på en plantskola och insåg att jag inte skulle hinna hem. Snabbaste vägen var hem till mina föräldrar. Min höggravida sambo fick köra. Jag fick rusa in och intaga bekvämlighetsinrättningen i hallen. Så fort jag såg den vita keramikstolen infann sig ett lugn och jag trodde jag vunnit kriget mot kräkreflexerna. Sedan började ju morsan badda min svettiga panna och snart kom samtalet in på anledningen till mitt illamående och när gult snor kom på tal så var slaget förlorat. Jag kapitulerade per omgående och det stod en kvast ur min mun. Jag hoppas grannarna slapp höra mina ångestfyllda vrål när kroppsvätskorna lämnade mig den norra vägen. Min enda klara tanke var: där rök titeln. Sedan fick jag åter koncentrera mig på att överleva.

Morsan la ut dynor jag kunde ligga på i hallen. Där hann jag bara snabbt konstatera att jag det tog mindre än en kvart från illamående till vomering. Vad hände? Tankarna slogs snart bort av nya attacker och denna gång blev det tvåfrontskrig. Jag visste inte om jag skulle sitta eller stå men lyckades parera alla attacker med ackuratess. Ganska snart lyckades jag besegra fienden på den norra fronten och kunde koncentrera mig fullt ut på den södra fronten.

Sex timmar senare känner jag att jag besegrat fienden och ska försöka äta. Segern blev dyrköpt. Efter 4 år och 7 månader var jag tvungen att spy. Tiden på tronen som Ironman blev kort men jag njöt varje dag.

Undrar om den tre dagar gamla Schwarzwaldtårtan jag åt igårkväll är min baneman?

Föräldrarkurs - check

Då bockar vi av nästa vuxenpoäng på listan. I onsdags var jag på föräldrarkurs för första gången. Många skräckhistorien har jag hört om dessa kurser, men jag har också hört att historierna ska vara myt allihop. Därför var jag endast lagom nervös innan. Däremot hade jag en mängd frågor som jag förväntade mig att få svar på och det dröjde inte länge förrän jag fick svar på en av de viktigare. Det är nu bekräftat att den gravida kvinnan erbjuds lavemang innan själva krystandet sätter igång. Allt för att minimera risken för en olycka under förlossningen. Jag fick pressa mig själv för att inte fråga om även mannen erbjöds lavemang inför förlossningen eftersom det annars fanns en stor risk att även jag skiter på mig. Följdfrågan blev alltså obesvarad.

Andra frågor som jag inte ännu fått svar på är: När kan man räkna med att barnet är självförsörjande? När förväntas man nå break-even? Hur länge ska man behöva tåla att barnet ockuperar mammans bröst? Finns det alternativa metoder till att byta blöjor? Om nej, när blir barnet rumsrent? Hur tidigt kan man sätta ett tennisrack i händerna på barnet? Hur går jag tillväga för att behålla min Ironmantitel om jag måste byta blöjor?

Jag vågade inte ställa några frågor eftersom de frågor som dök upp kom från blivande mammor och uteslutande handlade om graviditeten. Männen satt tysta tills de blev tilltalade och då gjorde jag likadant. Kanske bryter jag isen vid nästa tillfälle och frågar om det är okej att bli missnöjd om man får en dotter. Det är ju givetvis en rent hypotetisk fråga eftersom jag blir lika glad oavsett kön bara barnet är friskt.

Ironman?

Vaknade upp i morse. Bakis som fan. Kollar telefonen och ser ett meddelande om att jag nu är ledare av Ironman-titeln. Med andra ord måste Smuckers spytt i natt eller igår kväll. Lustigt. Min sambo har precis skällt ut mig för att jag var så jäkla packad igår. Hon berättade vidare att jag i bilen hem från festen klagat över att jag var tvungen att spy. Själv minns jag inget. Men jag spydde inte. Alltså är jag i pole position. Gott!

Just nu har jag lite svårt att glädja mig åt framgången. Känner mig en aning sliten efter kalaset igår. Ställer någon fram ett helrör och en cola framför mig på en fest så kan det lätt bli att jag faller in i gamla mönster. Mr Hyde var tydligen framme också. Härligt...

Det är måndagmorgon...

För drygt två veckor sedan var jag lite mer berusad än vanligt. Dagen efter lovad jag mig själv, dyrt och heligt, att ta det lite lugnare i fortsättningen. Ångesten var påtaglig och bakfyllan lång och påfrestande. Knappt hade bakfyllan lagt sig förrän efterdyningarna kom i form av halsont och allmänt risigt hälsoläge. I torsdags kände jag mig åter fri från alla åkommor och såg framtiden an. I lördags var jag åter tillbaka på brottsplatsen...

Det blev en skiva som folk sent ska glömma. Jag själv minns såklart föga. Som tur är har man ju rådiga vänner som dokumenterar friskt under själva händelseförloppet. Idag med kameror i varenda telefon ska det inte gå att däcka utan att eftervärlden ska kunna ta del av det.

Jag minns att jag mådde förbannat illa, när det var dags att gå hem. Min kära sambo med flera tyckte, helt rimligt, att det fanns bot på illamåendet. Men som de som känner mig väl vet, så kräks jag ogärna. Allra helst sedan jag är runner up på Ironman-titeln. Nu var det förvisso väldigt nära denna gången. En del tror fortfarande att jag fuskade på toaletten men jag kan garantera er. Jag spydde ICKE.

Eftersom man är en trasig själ och aldrig kan hålla sina löften, så ger jag helt enkelt fan i att lova bot och bättring. Blir jag någonsin kvitt den här bakfyllan så dröjer det förhoppningsvis innan jag tömmer buteljen igen.

För er som blev störda natten mellan lördag och söndag av diverse telefonsamtal. Jag kan bara beklaga. Jag hade förmodligen något viktigt spörsmål som skulle dryftas, men jag kan idag inte ange dessa angelägna ärenden. Det hjälper förmodligen inte men när man ringer folk på nätterna i min ålder är man en mycket sjuk människa.

Igår bevittnade jag den mest märkliga fotbollsmatch jag någonsin sett. En fullständig utklassning på Örjans Vall. Det borde blivit fem, sex kanske sju - noll. Det slutade noll - noll och säsongen är över. Gefle är det svagaste lag jag sett på Örjans Vall och ändå fick de en poäng med sig. Helt obeskrivligt.

Måtte Göteborg vinna. Jag står inte ut med tanken på ännu ett Djurgårdsguld.

Beachen

Så var man bakis igen. Var inte alls sugen på fest men hade inget annat för mig så det blev en riktig arbetarfylla igår. Idag har jag varit riktigt kass bara för det. Brukar inte må illa annars men idag har jag vid flera tillfällen varit nära att missta min andra plats i Ironman. Framåt eftermiddagen var det lugnt igen och jag kunde andas ut.

Det blev till och med lite strandbesök idag. Trots en lättare orkanvind i byarna la vi oss för att låta solen steka våra lakansvita kroppar. Nu har huden antagit en något mer skär nyans.

Imorgon skall det bli en gammal klassiker enligt planerna. Halmstad får besök från såväl Stockholm, som Oslo och Helsingborg. Det borgar för en rejäl skiva. Men först blir det ännu en dag på stranden och framför allt ett besök på Örjans Vall.

Är grymt besviken på Gotland Lövkvist. Om han är Sveriges hopp på cykel då ser det illa ut för svensk cykel. Tour de France är hur som helst förbannat spännande ändå. Dagens etapp en klassiker. Rasmussen krossade alla konkurrenter och blir hyperfarlig i sammandraget.