Visar inlägg med etikett vuxenliv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vuxenliv. Visa alla inlägg

onsdag, september 04, 2013

Tvätta är min hobby

Vem hade trott det för 10 år sedan? Att jag skulle sköta tvätten i ett hushåll på 4 personer. När jag var 27 lämnade jag fortfarande en resväska med tvätt i veckan till morsan. Samma väska var givetvis packad med struken och vikt tvätt på vägen hem. 

När min fru flyttade in till mig på Kaptensgatan tror jag inte att jag hade varit nere i tvättrummet i källaren. Ett år senare blev jag förbjuden att gå ner där efter en incident där tvätten var kvar lite för länge, strömmen bröts och tvätten var fast i maskinen. Minns även en översvämningsincident som jag kände mig helt oskyldig till men som var väldigt traumatisk. Det kändes som jag höll på att vattenfylla hela källaren.

Numera har jag ansvaret för tvätten hemma. Jag har en genomarbetad strategi för såväl tvätt som torkning. Det behövs då behovet av att tvätta är oändligt i vår familj.

Idag var det skjorttvättning. En ny skjorta som jag använda för några veckor sedan på en alldeles för blöt kväll fiskades upp ur tvättkorgen. Skjortan vittnade om en något omild behandling en hård kväll alternativt ett nattskift i en kolgruva. Eftersom ångesten efter den kvällen fortfarande är svår att hantera väljer jag att tro på nattskiftet i kolgruvan. Hur som helst blev skjortan ren och det är jag mycket stolt över. Jag har fortfarande en del kvar att finslipa innan min tvättning når perfektion. Att tömma fickorna innan kläderna slängs i maskinen är en akilleshäl. En mobiltelefon, avsevärda mängder mynt och sedlar, en tub klister(!) och nu sist bilnyckeln, har tvättats med blandat resultat. Bilnyckeln verkar ha klarat blötläggningen vilket är anmärkningsvärt och definitivt hedervärt för Mazda. Det sparade mig åtskilliga tusenlappar. Mazda cx7 är kvalitet. Till och med när det gäller bilnyckeln visade det sig.

Nu när vi snart ska flytta till lägenhet igen med tvättstuga i källaren så kommer mina färdigheter att sättas på hårt prov. Tvätt-tider blir onekligen en utmaning.

onsdag, juli 11, 2012

Jag har problem att hälsa på bekanta på ett civiliserat sätt

Jag vet inte varför men jag har svårt att avgöra när det är klädsamt med en handskakning som hälsning eller när det är läge för en kram.

Om jag ska agera naturligt utifrån min egna högst unika natur räcker det gott med handskakning i 99 fall av 100. Men här är jag tydligen tämligen ensam. Jag vill ju inte bli betraktad som en asocial, beröringsfruktande person utan vill smälta in som alla andra. Tyvärr saknar jag all spontan känsla för när det är dags för kramar.

Har jag fått ett par glas av något så blir det liksom lite bekvämare att göra dessa kärvänliga omfamningar men i nyktert tillstånd känns det oftast krampaktigt.

Jag kan rent logiskt se poängen med att krama kvinnliga bekanta. Men jag har märkt på senare år att även manliga bekanta har behov av kramar från mig. Där blir jag förbryllad. Jag menar vad är det för fel på ett riktigt handtag och en lätt klapp på axeln eller rygg i bästa fall?

På släktfester har det också blivit vanligare med kramar tycker jag. Jag glömmer detta allt som oftast. Ibland när jag sträcker fram kardan så får jag förfrågan om det vederbörande inte kan få en kram istället. Då blir jag lätt förlägen av min tafatthet.

Det fanns en tid då jag på krogen bekvämt hälsade på alla damer med en kyss på handen. Det känns mycket avlägset...

onsdag, april 20, 2011

Gräspremiär

Jag luftade den här maskinen igår. Den kallas gräsklippare. Behöver jag tillägga att jag var först ut bland grannarna? Till midsommar ska hela gräsmattan vara tät som en handvävd persisk matta.


onsdag, april 06, 2011

Ny säsong

Våren är äntligen här. Förra helgen var det premiär. Premiär på Örjans Vall. Det var premiär för grillning. Inget av det var väl någon större succé. Klubben var väldigt bleka men jag väljer att ha tålamod. Att som vissa sura gubbar toksåga HBK efter en kvart är ju väldigt konstruktivt. Med sådana supportrar är det inte konstigt att det går åt helvete med ekonomin. Kände att jag var lite ringrostig på att grilla. Brände köttet lite grann. Men inget går upp mot att känna lukten av årets första grill.

onsdag, september 01, 2010

En ärbar man

Då har det hänt. Jag gick och gifte mig. Såhär med lite distans till det känns det helt okej. Som Fritz sa: Nu förlorade du hälften. Han har ju som alltid rätt.

söndag, oktober 05, 2008

Aftonbön

Då är man fadder. Jag hade inte riktigt klart för mig vad det innebär förrän nu. Jag trodde det handlade om att jag skulle hålla i barnet som skulle döpas och that´s it. Prästen var av en annan åsikt. Han talade om för mig att jag skulle nämna barnet varje kväll i aftonbönen och att jag skulle komma ihåg att ringa varje år dagen innan dopdagen för att påminna familjen om dopets betydelse. Jag stod där med en 7 kilos unge djupt sovandes i min famn. Armarna skrek av mjölksyra och prästen yrar om aftonbön. Tänk om han vetat att jag inte ens är konfirmerad. Han släppte in Belsebub i Guds hus.

Innan vi gick in i procession så talade prästen dessutom om att vi hade en mycket viktig uppgift. Då förutsatte jag att han menade barnets uppfostran osv men han sa att vi skulle sjunga högt och tydligt i de psalmer som ingick i dopet. Ännu en uppgift som skräddasydd till mig... Det gick sådär. Tryggare kan ingen vara hade jag ju hört innan men resten var ju totalt okända och med barnet i famnen och en sambo som bara delvis delgav texten ur sin psalmbok så hade jag det svettigt. Dessutom stod man ju upphöjt och vänd mot hela församlingen. Jag var rökt. Taktiken var att mima men kan man inte texten är det som en pantomimteater med tvångströja. Jag låtsades trösta barnet men alla såg ju att han sov som en klubbad säl. Spiken i kistan var ju under bönen. Fader vår. Min sambo slog ihop psalmboken och kunde den utantill. Jag stod där med nedsänkt huvud och låtsade mumla.

Nu är dopet klart och min brorson är medborgare i guds rike. Det känns tryggt.

onsdag, oktober 01, 2008

Bugs

Gårdagen var en hemsk dag. Det började med att jag fick skriva på ett papper som skulle bevittnas om att jag bekräftade faderskapet till min son. Dessutom fick jag intyga (tillsammans med min sambo) att vi bodde tillsammans under en tvåmånadersperiod för drygt nio månader sedan. Jag funderade på att skämta bort det men såg på den strikta damen i grått hår och mörk dräkt att det inte var läge. Vad hade hänt om vi inte bott ihop under perioden för "tillverkningen"? Hade det blivit utredning då? Hade vårt sexliv nagelfarits i familjerätten då?

Det var hemskt. Men nu är han min även officiellt. Damen förklarade att det var det viktigaste dokumentet vi någonsin undertecknat och att det skulle arkiveras i 75 år. Därav skrevs det på arkivbeständigt papper och med arkivbeständigt bläck. Jag var lite snurrig där ett tag och funderade efteråt om det var damen som varit arkiverad i 75 år. Åtminstone såg hon ut att ha åtskilliga år på nacken. Lagen var i alla fall från 1917 talade hon om. Mitt förslag är att man moderniserar den lagen omgående men det höll jag för mig själv eftersom jag ville lämna lokalen så fort som möjligt.

Väl hemma igen kom chocken. Vi hittade mjölbaggar i köket. Jag hatar alla kryp och krälar de dessutom i käket så är min olycka dubbel. Allt i matväg åkte på tippen som stått i icke väl förslutna förpackningar. Bugsen krälade ur mjölpaket, kartonger mm. Fruktansvärt. Jag tog ut grillen och började elda upp kartonger i trädgården. Jag har skurat allt i köket. Varenda hyllplan är tömt. Ändå hittade jag små jävla skalbaggar i köket imorse. Nu sitter jag och försöker reda ut om jag har försäkring på skiten annars blir det dyrt att få hem Anticimex.

TONY!

onsdag, september 24, 2008

Socialen och jag

Ringde socialen idag. Nej, jag har pengar så jag klarar mig. Det handlade ändå om ett djupt förnedrande samtal där jag ifrågasattes som fader till mitt eget barn. Jag har länge retat mig på lagen som säger att alla ogifta fädrar måste skriva på ett papper som intygar att man är fader till det barn man precis fått hem. Märk väl, jag ifrågasätter inte vikten av att säkerställa vem som är pappa till barnet för barnets bästa, men varför skall jag som bott tillsammans med min sambo i 7 år stå inför en medelålders dam med mössan i hand och intyga att jag faktiskt är far till barnet om inte en gift man behöver göra det? Det är fan i mig diskriminering. Jag förstår mycket väl att det är viktigt men då ska alla göra likadant oavsett om man är gift eller inte. Skulle gifta par vara förskonade från otrohet? Tillåt mig småle.

På tisdag har jag fått tid hos socialen. Då ska det utredas om jag verkligen kan anses vara rätt far till den lille krabat som totalt lagt beslag på min sambo. Fattas bara att jag underkänns...

måndag, september 22, 2008

Vad har jag gett mig in på?


Jag, en kundvagn och en inköpslista på ICA. Det tog sin tid. Tre telefonsamtal (hem för att fråga var varorna finns) senare var jag redo att åka hem. Elddopet var ju givetvis blöjhyllorna. Jag hade, efter fruktlösa protester, fått med mig en rabattkupong på blöjor. Det var Libero som skulle inköpas. Storlek "newborn" enligt instruktionen. Det fanns ju givetvis ingen sådan storlek. Så där stod jag och svettades på en fullständigt främmande plats och var tvungen ringa hem för nya instruktioner. Sedan var det nagelfil för spädbarn. Jag kan upplysa er om att det inte finns några sådana på Ica. Jag har letat. Yoggi naturell vanilj och persikor vållade givetvis problem så jag fick ringa ett par gånger till. Bara så ni vet, persikor och nektarin är tydligen samma sak.
Jag fick med mig några prylar som inte stod på listan. Chokladflarn, frysta kåldolmar och vårrullar. Giddy up!

onsdag, augusti 13, 2008

Dansgolv


Min nya tillflyktsort är klar och julbocken har flyttat in.

tisdag, augusti 05, 2008

Jag trodde inte det var möjligt...

...men jag har tröttnat på Lohmanders bearnaisesås.

Idag trotsade jag alla varningar och tillrättavisningar. Jag åkte med sambo och hela familjen till Ullared. Folk undrar hur tyskarna kunde lyssna på Hitler på 30-talet men vallfärdar samtidigt till det största väckelsemötet i modern tid, Gekås i Ullared. Hysterin är makalös, helt ofattbar. Jag rattar bilen de sju milen från Halmstad och förundras över att det är kö att ta sig av E6:an i Falkenberg. Börjar ana oråd. Strax innan Ullareds samhälle står det röda skyltar om att det är fullt på parkeringarna i centrum. Hänvisas till en grusparkering i skogen. Jag är säker på att det är ett ungdomstreck. Väl inne i "centrum" kör jag runt på de sjukt stora parkeringsarealerna i en halvtimme med väldigt många bra förslag i baksätet utan att hitta en enda ledig parkeringsplats. Jag blir hysterisk.

Till sist parkerar jag i diket bakom Gekås och hoppas att jag inte ska få böter, att det inte ska börja regna och att bilen inte ska rasa ännu längre ner i diket.

Sedan ställer vi oss i kön och jag befarar det värsta men gud hör bön och släppte in oss efter en kort stund. Väl där blev jag påkörd med kundvagn av såväl 120 kg tunga fembarnsmammor och gubbar i 70-års åldern. Jag var beredd att slåss för mitt liv men de var för många. Jag flydde ner i källaren och tittade på DVD-filmer för 49 kr.

Till slut gjorde jag några kap: En fogsvans för 50 spänn, åtta par svarta sockar för under hundralappen och framför allt 2 paket Blå Bands bearnaisesås med 6 påsar i varje för en spottstyver. Det är här jag fattar att jag förätit mig på Lohmanders. Jag har saknat påsbearnaisen.

Jag är fortfarande lite lätt omtumlad efter den traumatiska upplevelsen och har nästan förträngt att jag dessutom köpte en systemkamera på Netonnet. Så nu ska jag bli fotograf också.

Vad är det egentligen som får folk att resa land och rike runt för ruinera sig i Ullared? Visst är det fortfarande billigt men är det värt priset? Jag förkortade garanterat livet med en 5-6 år.

Om ett par år har jag glömt detta och åker dit igen...

fredag, juni 27, 2008

Föräldrarkurs - check

Då bockar vi av nästa vuxenpoäng på listan. I onsdags var jag på föräldrarkurs för första gången. Många skräckhistorien har jag hört om dessa kurser, men jag har också hört att historierna ska vara myt allihop. Därför var jag endast lagom nervös innan. Däremot hade jag en mängd frågor som jag förväntade mig att få svar på och det dröjde inte länge förrän jag fick svar på en av de viktigare. Det är nu bekräftat att den gravida kvinnan erbjuds lavemang innan själva krystandet sätter igång. Allt för att minimera risken för en olycka under förlossningen. Jag fick pressa mig själv för att inte fråga om även mannen erbjöds lavemang inför förlossningen eftersom det annars fanns en stor risk att även jag skiter på mig. Följdfrågan blev alltså obesvarad.

Andra frågor som jag inte ännu fått svar på är: När kan man räkna med att barnet är självförsörjande? När förväntas man nå break-even? Hur länge ska man behöva tåla att barnet ockuperar mammans bröst? Finns det alternativa metoder till att byta blöjor? Om nej, när blir barnet rumsrent? Hur tidigt kan man sätta ett tennisrack i händerna på barnet? Hur går jag tillväga för att behålla min Ironmantitel om jag måste byta blöjor?

Jag vågade inte ställa några frågor eftersom de frågor som dök upp kom från blivande mammor och uteslutande handlade om graviditeten. Männen satt tysta tills de blev tilltalade och då gjorde jag likadant. Kanske bryter jag isen vid nästa tillfälle och frågar om det är okej att bli missnöjd om man får en dotter. Det är ju givetvis en rent hypotetisk fråga eftersom jag blir lika glad oavsett kön bara barnet är friskt.

lördag, maj 31, 2008

Bad taste

Ibland blir jag sugen på att dricka colavodka-groggar och bli riktigt packad. Lyssna på Men at works "Land down under" och gunga med i takten. Skråla med i refrängen på Summer of 69 och sjunga fel i verserna.

Igår var en sådan dag. Jag gjorde ett halvhjärtat försök men jag fick ingen med mig. Det är klart, förutsättningarna var inte de allra bästa. En gravid sambo, en bror som sitter standby för att åka till BB vilken sekund som helst för sin fru och så givetvis hans fru. Dessa var av förklarliga skäl inte riktigt mottagliga för min iver att bli berusad. Däremot hade jag kusinen här (som aldrig spottar i glaset) och dessutom dök det upp ett par grannar. Trots att detta lossnade det aldrig.

Vädermässigt kunde det inte varit bättre. Stekhet på dagen och behagligt svalt i skymningen. Grill på altanen och stereon på random i vardagsrummet. Hela tiden fick jag klagomål från min sambo att jag spelade för högt. - Tänk på grannarna... Det är en partykiller av guds nåde. Tänk på grannarna. En annan partykiller är den här: - Det märks direkt när du är packad. Svaret på ett sådant påstående är ju självklart. Det är ju bättre att det märks. Tänk motsatsen. Att jag hela tiden gått omkring packad utan att det hade märkts.

Det slutade med att jag blev semipackad. Gick och la mig strax innan midnatt efter att ha vattnat gräsmattan med min nya vattenspridare och hunnit med det sedvanliga snacket med grannen över häcken.

Innan sommaren är över ska jag hunnit igenom låtlistan packad. Det svär jag på.

Dagens flott-tips: Lomanders färdiga bearnässås på burk. Passar till allt. Baconinlindade chiliwurst eller burgers. Spelar ingen roll.

onsdag, april 23, 2008

Det är jag som är Svensson

Igår var det som i slutet på en lycklig svensk film.

Vi körde inom och köpte en gräsklippare på Maxi på vägen hem från jobbet. En handjagare. "En perfekt gräsklippare för den lilla trädgården". Det lät liksom klippt och skuret för mig. Så när vi kom hem satte jag mig på altanen och börjar montera ihop klipparen i solskenet. Fåglarna kvittrade och det sprang omkring en fasan utanför tomten. Grannarna var ute i sina trädgårdar. Någon skrubbade altandäcket efter vinterns blåsande. Någon inventerade knopparna på de nyplanterade häckplantorna. Efter en del strul lyckades jag till slut montera ihop den där klipparen och det var äntligen dags för mig ge mig ut på vår enorma gräsyta med min splitternya handjagare. Munterheten var stor från mina grannar när de såg att jag fick slita hårt med det ankelhöga saftiga gräset. Någon kastade ur sig en kommentar över häcken och jag blev tvungen att sluta klippa för att höra vad han sa. Sedan stod jag där och pratade, hängandes över min nya gräsklippare, om det fina vädret, förrådsutrymmet som är för litet, råspont på vinden, markisfärger, underliga grannar på den andra gården, bullar i ugnen och helt plötsligt så står man uppe i deras sovrum och diskuterar flytt av väggar för att få plats med barnsängar mm...

Vad hände?

Jag är förbluffad över hur snabbt jag acklimatiserade mig till livet som Svensson. Det känns nästan naturligt att stå där och snacka vuxensaker. Men hur hamnade jag här? Jag minns en tid där lyckan var att ha en halvböj och en kall Cola på en förfest. Där det räckte med tyst bullshit för att tala om för de inbegripna att nu lekte livet. Känslan av eufori när man med kastratröst sjöng med i "How deep is your love" på stereon. Den makalösa upplevelsen att få dansa igång "Insomnia" på ett tomt dansgolv. Att få se Fritz the Cat först upp på scenen på Mårtensson. Hans händerna och armar i vilt fäktande rörelser, blicken fast förankrad i golvet och hans hårt jobbande små fötter som i klassiskt Mc Hammer-manér jobbade sig i sidled. Obetalbara minnen som jag aldrig kommer att glömma. Nu inser jag att de tillhör en bortflyende tid och att den tiden inte kommer tillbaka. Jag har nått Svensson-livet. Jag vet inte hur det gick till men jag konstaterar, trots ett visst vemod, att det är en god sak.