Visar inlägg med etikett lage. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lage. Visa alla inlägg

fredag, maj 06, 2011

Vallås hårda grabbar 1989



Dessa två spöklika figurer som sticker fram sina likbleka nunor bakom några träd på Vallås 89. Såhär drygt 20 år senare kan jag plötsligt förstå varför den vänstra av dem hade öknamnet Svallvåg. Den andre ligisten ser mer mordisk ut än han i verkligheten var. Ett uppsträckt långfinger i en svart skinnhandske var kanske det mest anarkistiska en 15-åring kunde tänka sig just då.

Jag tror detta var samma vinter/vår som vi blev inblandade i Vallås berömda gräsbränder. Bill skulle fjutta på en stolpe med bensin stampad från Q8-macken i backen bakom Vallåsskolan. På den tiden var det det mest olagliga vi kunde hitta på. En och annan hundlatrin fick sätta livet till. Det var tämligen underhållande att se dem brinna.

Okej, bakgrund: Vallås var på den här tiden tämligen tämligen harmlöst. En och annan värsting härjade men på det hela taget ett ganska lugn stadsdel i utkanten av Halmstad. Men varje vår när solen torkat de stora gräsytorna som omger Vallås blev det bråda dagar för brandförsvaret. Brab, O ttemo, Fritz och grabbarna var som gående facklor på ängarna. Den här våren hade det varit värre än vanligt. Brandkåren hann inte tillbaka till brandstationen innan det brann på nytt ställe. Invånarna började tröttna.

Så en kväll när Bill och Blixten åkte omkring på sina moppar på Vallås var det dags. Efter att ha stampat lite bensin på Q8 skulle de i vanlig ordning göra livet surt för Vallås hundägare. Resten av gänget strålade samman med Bill och Blixt vid skolan och varpå vi begav oss upp på backen bakom skolan. Där skulle Bill göra av med det sista av bensinen på en lyktstolpe. Jag minns inte riktigt men antar att det började brinna för ur mörkret kom plötsligt någon springandes för att ta fast pyromanerna. Vi var ju ganska raska på den här tiden och försvann snabbt som ögat. Men Bill hade av någon anledning stängt av tändningen på moppen och hade nycklarna i fickan. I paniken lyckades han inte få igång moppen i tid och blev infångad av någon förbipasserande granne. Det blev polisförhör och anklagelser om att vi låg bakom alla gräsbränderna på Vallås. Vi var oskyldiga givetvis och inget hände men det var några turbulenta nätter med lite sömn och dåligt samvete innan allt lugnade ner sig.

tisdag, augusti 10, 2010

Lage, före bantningen?


Jag blir alltid lika fascinerad av hur lik Lage är John Goodmans karaktär Walter Sobchak i The Big Lebowski. Utseendemässigt är det kusligt men det går inte blunda för att också övriga karaktärsdrag känns igen.
Nu vill jag också påpeka att Lage det senaste året har droppat 15 kg och inte längre har de utseendemässiga likheterna. Ni som inte känner Lage kan helt bortse från detta inlägg.

torsdag, juni 24, 2010

Lupiner


Dessa ganska spektakulära blommor som såhär års växer i varenda vägkant. De pryder landskapet men sprider sig som digerdöden. Varje år när de blommar kommer jag att tänka på midsommarafton 2001. Bill hade sedan ett par veckor tillbaka sällskap med en tjej som vi blivit inbjudna till med armbågen. Denna sommar hade vi dessutom under flera veckor Higgins på besök. Sommaren var på många sätt legendarisk men om midsommarafton finns mycket att berätta. Det var, om jag inte minns fel, Higgins, Fritz, Lage, Ida(!) och givetvis Bill & jag. Festen var i Gullbrandstorp och först när vi sitter i bilen på väg ut kommer vi på att vi inte har något till värdinnan. En tvärnit i en slänt vid Vallåssjukhem öppnar passagerardörren och släpper ut en svettig Higgins som nappar åt sig ett fång lätt misshandlade lupiner. Värdinnan mottog gåvan utan någon större entusiasm men vi menade givetvis att det var tanken som räknades. Kvällen var sedan smått legendarisk med ett gäng surrealistiska händelser.

söndag, juli 05, 2009

Comeback

I helgen gjorde jag comeback. Comeback på boozebanan. Grannen bjöd över på drinkar, grill och Guitarr Hero. Damerna fick ta hand om barnen. An offer you refuse. Vi var 4 tappra som överlevde grillningen och de läskande drinkarna och vi som var kvar lirade Guitarr Hero. Förbannat kul men svårt. Jag insåg snart att min talang för musik stannar vid lyssnandet. Allt annat bör överlåtas till dem som är ämnade för hantverket.

Jag blev alltmer i form även om jag faktiskt tog det lugnt hela kvällen. Värmen och det faktum att jag varit ytterst sparsam med alkoholförtäring sen februari, gjorde att jag inte behövde mer än 5-6 drinkar för att känna mig mjuk och ledig i kroppen. Några ville testa några andra Wii-spel och trots mina tydliga protester beslöt majoriteten för att vi skulle lira tennis med dessa handkontroller som Wii-spel går ut på. Bad idea...

4 st vilt svingande, alkoholpåverkade grabbar i ett vardagsrum framför en storbildskärm. Det måste varit en syn. Jag har en ganska yvig backhand och efter ett tag blev jag varm i kläderna. Jag skulle ta emot en serv på backhandsidan och beslöt mig för en topspinn. Hård topspinn... Handkontrollen flög som en projektil rakt upp i taket och studsade sedan på en glasvas endast milimetrar från ett vitrinskåp. Alla, inkl undertecknad, var chockade. Vasen höll, handkontrollen höll men efter en besiktning av taket kunde konstateras ett hål stort som en enkrona...

Det blev inte mer booze i fredags men jag beslöt mig för att göra ett nytt försök redan på lördagen och jag hade inte sönder något faktiskt. Det var bara en oerhört lyckad grillkväll i trädgården.

Träffade Lage idag. Vi lirade golf. Det är alltid en upplevelse att träffa Lage.

Nu har Tour de France startat. Mellan 1530-1730 hittar ni mig framför tv:n de närmaste tre veckorna.

måndag, april 13, 2009

Morgonstund har guld i mun...

Det är helg och man har varit uppe och lekt, matat och bytat med/på William i drygt två timmar. Det är det nya livet. Det som för ett år sedan bara var något man hört talas om är nu vardag. På gott och ont. Visst hade man önskat att han kunde sova en timme längre på morgonen men å andra sidan är han på ett gott humör. Tjoar glatt och ler likt en hockeyspelare som nyss svalt ett slagskott.

Påskhelgen har hittills haft ett legendariskt gott väder. Helt osannolikt. Det har utnyttjats. Jag har tillbringat helgen med att gjuta fundament till det stundande staketet som ska omgärda våra ägor. Kroppsarbete är bra för min inre frid har jag märkt. Nacken däremot har fått sig en match. Solen tar, så att säga...

Känner att jag sakta blir allt bättre. Jag orkade igår gå en dryg halvtimme med barnvagn i området utan att behöva sova ett par timmar i direkt anslutning. Det är goda nyheter.

Fick ett kort besök av Lage igår. Han tittade in för att språka lite och träffa William. Han fick kaffe men ratade prinsesstårtan.

Fritz ringde och sa att han grillade uppe på ön. Han hade sin tjej med sig. De har dejtat i fem månader. Det var nyheter för mig. Trevligt men jag kan inte låta bli att undra om damen verkligen har haft ensamrätt på Fritz i fem månader...

tisdag, februari 17, 2009

Legenden om pokerkvällen i Finnboda

Det finns säkert mycket att berätta om den smått legendariska pokerkvällen i Finnboda. Tyvärr är inte jag rätt man att göra det. Därför gör jag istället en analys utifrån mina upplevelser. Håll till godo.
Det finns ett sunt och ett osunt förhållande till alkohol. Pokerkvällen i Finnboda hade exempel på båda förhållanden.

Vi börjar med de som hade ett sunt förhållande till spriten. De som visade under helgens drabbning i Stockholm att de kunde tygla sig när drevet gick. Dessa var Pauly, Alex och Trixi. De stod för de mogna övervägandena när det snapsades i raketfart under första pokerrundan. De visade på det hela taget ett moget beteende.
Sedan har vi Bill. Killen som förr var däckningen förkroppsligad. Han ligger bakom några av historiens mest klassiska däckningar men idag ser man inte ett spår av dessa. Idag har han åtminstone två rävar bakom örat varje gång det dukas fram booze. Han är inte sen på att driva upp tempot och slår bort varje försök till att sänka tempot. Han är totalt skoningslös mot de som ligger risigt till för en däckning. No mercy.
Smuckers däremot har jag aldrig sett däcka. I det närmaste en professionell drinkare man kan komma som icke alkoholiserad. Kanske inte annat att vänta från en norrlänning. Hård på sponken men det syns nästan aldrig. Han är mr Hydes motsats. Praktiserar det finska ordspråket "skall vi supa eller ska vi prata" fast utan så många ord.
Lage von Löfgren. Här rör vi oss i gråzonen för vad som ena stunden kan anses som nyktert beteende och vad andra anser sjukligt obstinat. Undertecknad har sett vad spriten kan göra med Lage. Undertecknad har varit med när Lage har varit riktigt skönt packad. Likväl väljer Lage att kategoriskt tacka nej till samtliga övertalningsförsök gällande bjudning på snaps. Han dricker sina sex öl och verkar som vanligt tjurigt nöjd med detta. Men vad vet jag? Han kanske numera blir totalt skogstokig av sprit. Han kanske tackar nej av en fullt legitim anledning.

Quint. Här har vi det lättaste offret att supa under bordet och det var mycket riktigt här Mr Hyde satte in artilleriet under pokern. Quint har en härligt naiv inställning till boozen. Han protesterar möjligen ett par gånger innan han häller i sig spriten men det krävs knappast några svårare förhandlingar för att få honom att dricka mer. Quint som till vardags är en timid man i sina bästa år kan efter att ha passerat en viss gräns bli både högljud och "svår". Ställer besvärliga frågor och skall diskutera gamla oförrätter. Till råga på allt har han en sjukt svag mage och är alltid en het kandidat till att krama porslinet. Ett klart fall av osunt förhållande till alkoloholen.

Mr Hyde. Urtypen för ett osunt förhållande till alkoholen. Varje stillsam spritfests värsta mardröm. Mr Hyde dricker aldrig öl. Mr Hyde dricker heller aldrig vin annat än i yttersta nödfall. Kvar står spriten i centrum och där har Mr Hyde inte snålat genom åren. Numera är det dock väldigt sparsamt även på spritfronten. Tillfällena dyker upp alltmer sällan men när de väl dyker upp brukar det sluta med en smärre katastrof. Efter ett par getingar blir Mr Hyde pratsam utöver det vanliga. Han blir också högljud, en aning kaxig och sällsynt konspiratorisk. Efter en kvarting finns inte längre några spärrar trots att medvetenheten har varit stor innan festen. Mr Hyde förvandlas från en ytterst medelmåttig man till en blandning mellan Björn Ranelid och Nicolas Cage i "Farväl Las Vegas". Ett ursinnigt drickande och en svada som skulle få Lasse Grankvist att pensionera sig. En inte alltid angenäm upplevelse varken för omgivningen eller för Mr Hyde själv. Detta fortgår ända till han somnar och chansen till det är snart 100 %.

onsdag, augusti 13, 2008

Snickarn

Det dåliga vädret har åtminstone haft en positiv sak med sig. Jag har snickrat ihop golvet på vinden och jag är överraskad själv över hur allt gick enligt plan. Nu kan jag slänga upp allt som ska arkiveras på vinden istället för att ha hela klädkammaren full av saker som inte är kläder.

Det är inte klokt vad man hittar för roliga saker i gamla kartonger. T ex mitt klädarkiv, gamla skolkataloger, Kvasten från 80-talet(HBKs medlemstidning) och framför allt gamla vykort.

Tänkte publicera några och se om det är någon som känner igen sin egen handstil. Här är ett från Lage von Löfgren när han besökte Savannah, Georgia (nej, inte den stat som Ryssland hänsynslöst lemlästar för tillfället). Lage uttrycker sig något burdust och inte alls på det förfinade sätt som vi alla lärt oss av Lage. På den tiden gick en tv-serie som handlade om Savannah och där fanns ett gäng mycket heta damer och Peyton var den hetaste av dem alla.






torsdag, februari 07, 2008

Flitiga läsare


Grattis alla ni som lyckades pricka rätt på frågan. Frågan löd "Skall det här föreställa cheddarost!?" Svaret skall vara Lage von Löfgren vilket de flesta tydligen visste. Imponerande.


För er som trodde det var antingen Carl-Jan Grankvist, Hoa Hoa Dahlgren eller Karl Lagerfeldt så kan jag faktiskt inte svära mig fri från att de också har yttrat denna fråga. Sannolikheten är faktiskt inte omätbar, men jag har åtminstone bara hört allas vår Lage dela med sig av sina gastronomiska erfarenheter kring Cheddarosten. Detta var för ett år sedan då vi firade Post-Festivus på Hotell Gula Briggen i Halmstad. Vi skulle tillaga Smuckers-burgers och undertecknad hade köpt färdigskivad cheddarost till burgarna. Osten har en lätt plastig konsistens, det medger jag, men när den smält på burgaren brukar den vara välsmakande. Lage hade dock invändningar mot denna produkt och skyllde, något oväntat på jänkarna, som inte hade en aning vad cheddarost var för något. Som vanligt är det en fröjd att höra Lage när han är i bra form.
Fotnot: Bilden är tagen på Paulys bröllop där förövrigt Lage tyckte att jag hade ett slappt handslag. Detta har förföljt mig sedan dess och jag försöker alltid trycka till lite extra sedan dess. Jag tackar Lage för tipset.