30 mil är långt

738:e plats.
Tid: 8:26

Det var årets Vätternrunda för min del. En stor besvikelse.

Förra året nådde jag 512:e plats och tiden 8:19.

Stark vind och dålig starttid får ses som den stora anledningen till att vi inte putsade förra årets tid. Samtidigt har jag inte varit i samma form som förra året. Å andra sidan var jag frisk denna gången.

Direkt efter loppet kändes det som att jag har gjort mitt runt Vättern. Ett par dagar har gått och känslan har blandats med en viss revanschlusta. Vi får se i augusti när det är dags att anmäla sig om det blir något 2014.

Så kom då våren

Som vi har väntat. I lördags var det dags. Hallandsloppet och riktig försommarvärme kom samtidigt. Kvällen innan hade jag ställt in pga förkylning men att vakna upp till fågelkvitter och ljumma vindar fick mig att piggna till.

Landade årets runda på 2.36. Drygt 8 min efter segraren. Det blåste en del. Benen var spaka och krampen kom efter 7 mil men ett hyfsat dagsverk var det.

Vättern

Vet knappt var jag ska börja...

Vi börja med fakta. Min Vätternrunda 2012: Tid: 8 tim 19 min. Reflektion: Nöjd.

Började veckan med en lätt hängig känsla i kroppen. Barnen var sjuka och hade feber. På tisdagkvällen fick således även jag feber. Närmare bestämt 39 grader. Känslan just då var väl att jag cyklat 200 mil i onödan. Men efter ett drygt dygns feber började det lätta och på torsdagen började ett visst hopp om att jag skulle kunna köra infinna sig. På fredagmorgon gick jag till doktorn för att kolla så att jag inte hade halsfluss och en halvtimme senare var jag godkänd av doktorn för att åka till Motala. En timme senare åkte jag och knappt ett dygn senare stod jag på startlinjen. Då hade jag på onsdagen inte ätit något överhuvudtaget. Torsdagen käkade jag pulvermos och lite pasta. Fredagen åt jag allt jag kunde hitta och på lördagmorgon innan start tryckte jag i mig pannkakor till det tog stopp. En kanske inte helt optimal uppladdning men trots att benen kändes lite matta så var jag märkligt nog fräschare än någonsin när jag gick i mål kl 1816.

Ett bra lagarbete gjorde resan betydligt mindre påfrestande än vad mina tidigare erfarenheter kring Vättern varit och då har det ändå tagit betydligt längre tid.

Vädret var under omständigheterna vettiga. Regnskurar och måttliga vindar.

Länk till resultat på inofficiell site konstaterar att jag blev 512:a. Det låter lite snopet men jag lovar att när jag gick imål kändes det som jag vann.

Bolmen Runt

Karbonhästen är redo för årets andra lopp imorgon. Bolmen Runt. Startar på High Chaparall. Efter loppet ska jag sko om henne. Det blir nya däck justerade växlar lagom till årets event, Elitloppet för karbonhästar, Vätternrundan.

Nu nått att äta och sen sova. Söta drömmar om Tour de France.

Eurovision, Giro D'Italia och rakade ben.

Ikväll var det tänkt att det skulle vara fest. Men inatt utbröt rena hostorgien i barnkammaren. Ingen sömn för någon och feber på det och inställd fest.

Tillbringade istället eftermiddagen med Girots sista bergsetapp. Dopade eller inte. Det är imponerande insatser.

Huruvida det var med inspiration från Girot eller inte, men ikväll bad jag min fru raka benen på mig. Slet ut hyveln totalt. Det utspelade sig en del minst sagt avancerade ställningar framför tv:n för att avlägsna allt ludd och jag är tacksam att det inte finns några vittnen. Hur som helst, det var denna veckas lördagsnöje. För 26 låtar Eurovision orkar ju ingen genomlida utan annan förströelse.

Vill passa på att gratulera en av mina få läsare till den nyanlända dottern. Stort, Herr Ordförande!

23 dagar kvar

Snart är det dags för Vätternrundan igen. Igår stack jag iväg själv i värmen och fick 7,5 mil i benen. Det är en sliten klyscha, men Sverige är vackert så här års. När vädret dessutom är som det är just nu finns det inte mycket att klaga på. Skulle vara att bonnabrännan börjar bli väl markant...

Min form är relativt god. Jag har varit frisk hela våren vilket är häpnadsväckande och förmodligen ligger väl en förkylning och väntar på mig vilken vecka som helst. Den friska våren har i alla fall gjort att jag har kunnat cykla en hel del. Ungefär 145 mil från mars och till idag. Varav 60 mil i maj. Jag hoppas att jag får ytterligare 40-50 mil innan Vättern och kan jag bara hålla mig frisk så ska jag vara i tidernas cykelform den 16/6. Målet att cykla under 8,5 timme känns succesivt allt mer realistiskt. Får jag 30 punkteringsfria mil runt Vättern och hyggligt väder så ska jag klara det.

Det som inte riktigt har gått som planerat är mitt kalkylerade viktras. Med knappt 3 veckor kvar ligger jag 2,8 kg över målet vilket i sig inte är någon katastrof men med den träning jag späkat min kropp borde jag tappat mer. Tyvärr lider jag av tungt missbruk av kolhydrater i allmänhet och socker i synnerhet. Jag har helt enkelt inte tillräcklig karaktär för att låta bli att äta sånt jag inte borde.

Jag har några laster och Pepsi är den största.

Status:
Vikt 70,8 kg
Sträcka hittills: 145 mil

Sviterna efter Vätternrundan. Del 2

Ryggen värker. Höger fots trampdyna har fått någon märklig inflamation, för den är öm att gå på. Förkylningen sitter som betong och nu har bihålorna fått sitt. Underbart. Förr räckte det att man nämnde att man hade bihåleinflamation när man gick förbi en vårdcentral, så fick man penicilin. Nu är det stört omöjligt att bli behandlad med antibiotika. Jag är ju uppväxt på antibiotika. Jag har ju käkat det med frukostflingorna. Jag klarar mig inte utan!

Fick nässpray och några snorgröna tabletter att käka istället. Naturmedicin... De kunde lika gärna skrattat åt mig istället för att lura på mig sån skit. Förmodligen gjorde de det också när jag gick ifrån Apoteket med min påse låtsastabletter och en bal näsdukar.

Börjar min semester idag och tydligen är det midsommarafton också. Inte upplagd för något av det men visst ska det bli gott med fem veckors ledigt. Ledigheten kan brytas vilken minut som helst förresten. Linda har haft förvärkar sen i söndags. Minns att jag var förkyld sist jag var på förlossningen också. Säkert enormt populärt.

Sviterna efter Vätternrundan

Ett paket Proviva nyponsoppa, fyra tomma glas, en febertermometer, snorpapper, Kepplers Paganinikontraktet, en tom skål (har varit chips i den) samt Ron Jeremys Hårdaste mannen i showbiz. Hårklämman känner jag inte igen. Måste vara Lindas.

Jag rekommenderar inte att köra runt Vättern med halsont. Följderna kan bli katastrofala. Hjärtat tar stryk. Nu har jag tack och lov inga symptom på hjärtbesvär. Men när jag står på startlinjen med ett mål i sikte, då tar reptilhjärnan över. Då försvinner allt sunt förnuft, allt moget övervägande. Då finns bara ett fokus. Under 10 timmar. Att ambulanser susar förbi, det tar jag inte notis om. Att jag känner mig frusen och har ont i halsen tar jag med en axelryckning.

Nu ligger jag hemma med en monumental brakförkylning och inte klarade jag 10 timmar heller.

Årets Vättern var ett misslyckande.

Enligt yr.no...

ska det vara sol i Motala nu.

Lossnar det nu?

Körde 12,5 mil idag. För första gången i år kände jag mig stark. Eller rättare sagt, idag var jag inte fullständigt fallfärdig efteråt. Det var sannerligen i Grevens tid. Om två veckor är det dags...

Beef a reeno

Har avverkat 80 mil på cykel sen i början på april. Ytterligare 20 de närmaste två veckorna och jag, åtminstone på pappret, är väl förberedd inför Vätternrundan.

Men det är tungt. För första gången i mitt liv känner jag att jag, rent fysiskt, nått peaken och passerat den. Nu är det fritt fall om man inte ser upp. Mentalt är det inte jättemotiverande att inse att man är en föredetting. Fick en kommentar från min kära hustru, när hon såg Ingmar Stenmark MM. "Så där skulle du också kunna se ut". Jag är snart 37. Stenmark 55...

William gillar majs. Mycket. När jag grillar får jag inte längre ha mina gunsmoke ifred. Inte konstigt att både William och jag har risiga kistor.

Orka!

Resten av den dagen handlar om överlevnad.

Snart redo för...

...Hallandsloppet. I den här klädseln skulle jag nästan platsa i Mötley Crue på 80-talet.

12 mil.

Jag hade glömt hur långt det var till Torekov och framför allt hur långt det var hem.

Vätternrundan känns avlägsen. Behöver öka benmusklerna med 5 kilo och minska resten med 10.

Frisk, på papper åtminstone

0126 i lördags morse var det dags igen. Årets Vätternrunda. Jag förväntade mig ett satans oväder och jag blev sannspådd. I en hel timme fick jag cykla innan regnet började ösa ner. Sedan var det 8 timmars regnande innan jag kunde defilera i mål på torra vägbanor. Som om inte vädret var illa nog så fick min cykelpartner punktering mitt i natten någonstans mellan Vadstena och Ödeshög. Trots att han får punktering titt som tätt hade han inte den goda smaken att medtaga pump... Där stod vi i 25 minuter på en kolmörk landsväg utan luft i ringen. All chans till en vettig tid spolades bokstavligen bort dessa 25 minuter. Väl åter på cykeln la jag upp ett vansinnigt tempo som hade gjort Lance Armstrong knäsvag. Då kommer regnet. Uppifrån, nerifrån, från sidan och till sist inifrån. Kläderna var härligt sjöblöta efter 20 minuter och med 7-8 grader samt en en frisk fläktande nordanvind var man snart iskall från topp till tå.

Jag tog mig igenom loppet men det tog en timme längre tid än förra året.

Föga förvånande har jag dragit på mig förkylning efter gastkramningen. Något ironiskt med tanke på att jag i torsdags fick brev från infektionskliniken där de konstaterade att jag äntligen efter över fyra månader är frisk. Levervärdena är åter normala. Det är förvånande. Jag trodde åtminstone det skulle dröja till jul innan jag kunde anses som frisk.



Ödmjukhet har sällan varit min styrka. Det var en härlig kväll som jag fått sota för länge men märk väl att jag fortfarande är obesegrad i poker...

Vätternrundan på fredag

Det ska komma 40 mm regn på fredag. Det ska blåsa kuling. Det ska bli 8 grader varmt.

Det handlar om att överleva i år...

Hallowed be thy name

Helt plötsligt är det en påtaglig EM-feber i landet lagom igen. Jag har hela tiden hoppats att Henrik Larsson skulle ändra sig men det hängde på för många osäkra faktorer. Han själv har ju tackat nej för och sedan ändrat sig så det oroade mig inte så mycket. Däremot att vi har en tjurskallig förbundskapten som inte krusar någon. Men där hade jag tydligen fel. Tydligen hade han ringt både Larsson och Lucic. Att Larsson tackar ja uppväger Lucics nej flera gånger även om jag tycker Lucic hade platsat i truppen.

Nu har jag gått från att tro på tre raka förluster i EM till att hela tiden få Henkes slängnick mot Bulgarien 04 på näthinnan. Det känns som att det inte kan gå dåligt med Larsson i truppen. Vilken lyckokänsla. Fantastiskt.

Dags att köpa klapphatt, landslagströja (Tack, Fahrman) och gul och blå ansiktsfärg. Den 10 juni smäller det. Den 14:e sitter jag på en camping i Motala efter att ha kört Vätternrundan. Det finns en risk att det blir fest.
Förra helgen cyklade jag Hallandsloppet. Efter loppet satt jag och skröt tillsammans med mina cykelkamrater över lite grillad mat och lite alkolhol. Helt plötsligt kom jag över en Iron Maiden-biljett till Ullevi den 26/7. Det ska bli skitkul. Jag har aldrig sett Maiden live men är lite nervös att jag inte ska passa in bland allt folk med långt, stripigt hår som har snötvättade jeans och dricker öl ur horn. Jag får nog se till att skaffa en t-shirt så att jag smälter in. Ställer också in samtliga frisörbesök fram till den 26/7.

Var köper man Maiden-tröjor?

För att snabbt övergå till mitt senaste lyssnarprojekt, så är jag helt frälst på Lionel Richie igen. Denna ganska smaklösa rapakalja som jag redan på 80-talet föraktade har för mig blivit en nostalgitripp utan dess like. Jag säger bara: Det är 1984. Man vaknar tidigt en morgon och går upp och tittar på reprisen av OS-invigningen i Los Angeles. En raketförsedd snubbe flyger rätt in i mitt hjärta. Jag sitter bara och gapar. Sedan tar Carl Lewis fyra guld. Ragnar Skanåker tar silver i pistol. Sovjet bojkottar. Mary-Lou Retton vann gymnastikens mångkamp. Patrik Sjöberg tar silver på 2,33. Allt till tonerna av "All night long". Säg inte att ni inte minns. Våga erkänna den pulserande, överproducerade musiken med trumpeter, afrikanska körer, latinska rytmer. Let´s have a party... Siesta, forever... All night long... Dancing in the street... Förutsägbart men idag köper jag det rakt av.

Surrealistiskt

Det är söndagmorgon. Jag steg upp kl 0700. Tittar ut. Det är frost på bilrutorna. Jag ska cykla ner till Båstad om en timme...

Träningen inför Vätternrundan börjar idag. Då gäller det att gå upp i tid till och med på en söndag. Uppriktigt sagt går jag hellre upp tidigt än att vakna bakis. Så det är inte så hemskt.

Cykelbyxorna sitter tight. Tight som fan. Det borde rimligen betyda att jag väger mer än när jag hade på mig dem sist (Vätternrundan 2007).

Pyret sparkade igår.

Mör i kroppen

Jihde, den mesen, sitter och raljerar om sin Vätternrunda på 12,5 timme i Sportspegeln. Förvisso är det en prestation att bara ta sig runt. Benen är stumma redan efter 15 mil men just benen är inte problemet. Det är nacken och röven. Att baken inte mår bra av den behandlingen är ju ett känt fenomen och även om man har vaderade byxor så krävs det en härdad ända för att inte skinnet ska bli rött. Nacken är, åtminstone för mig, ett betydligt värre problem. Den ergonomiska sittställningen på en racercykel skulle göra arbetsmiljöverket rasande om det vore ett arbete att sitta på cykeln 12 timmar om dagen. Den enorma smärta man har i nacken efter 6-7 timmar gör att man ständigt omger sig med tankar på att hoppa av cykeln och invänta följebilen. Att man dessutom har cyklat hela natten i kyla som får tänderna att skallra som en spansk orkester på en grusvägsturné (cykelkläder är dyra och aerodynamiska men knappast varma) och allt man vill är att hitta en varm dusch och sedan få sova under ett varmt täcke. Av någon märklig anledning verkar man begåvats med en vilja av stål när det gäller uthållighet. På gott och på ont. Några gånger har man satt hälsan på spel och andra gånger har man presterat goda resultat. Det är svårt att förklara varför man utsätter sig för dessa påfrestningar när man åtminstone materiellt får så lite betalt för det. I mitt fall är det förmodligen den aningen patetiska känslan av att vara en riktig idrottsman som drar. Att få mäta sina krafter med de allra bästa. Att åtminstone få en liten smakbit av hur det känns att få uträtta en bragd. Att bestiga ett berg.

När man då hör att den snart 50-årige Bernt Johansson cyklar runt Vättern på 7,5 timme så inser man att det är en bit kvar till eliten. Kommer jag någonsin under 10 timmar är jag nöjd.