Det är synd om mig

Just när den förra gigantiska förkylningen börjat lämna kroppen springer jag rakt in i influensaväggen. Man vänjer sig aldrig vid influensa. Ont överallt och för att verkligen understryka detta begåvas man med en riktigt sträng hosta. Vid varje hostning känns det som att ögonen ska lämna sin plats i skallen. Jag kniper igen ögonlocken allt vad jag orkar i ren desperation och i hopp om att få behålla dem. Värst är ändå att förståelsen för hur illa ställt det är med mig inte alls avspeglar sig i hur jag blir bemött av fru och barn. Det är tydligen bara jag som förstår att det är synd om mig.

Setback

73,3 kg. Inte riktigt det jag ville se på vågen i morse efter en dryg veckas förkylning. Okej, jag har syndat men över ett kilo på en vecka. Det är ju ett orimligt högt straff i förhållande till brottet.

Det får bli vatten och bröd den närmaste tiden. Inte bröd heller förresten. Det är ju inte heller bra...

Sen de alarmerande löpsedlarna om att en läsk om dagen förkortar livet avsevärt... Man gick ju inte direkt till arbetet med några positiva tankar idag.

Sömnsvårigheter

Borde sova men jag ligger bara och vrider på mig. Jag har kommit in i en dålig rutin. Somnar antingen i soffan eller hos barnen när de går och lägger sig. Vanligtvis har jag lättast att somna mellan 1800-2000. Efter det piggnar jag till. Inte bra. Resultatet är att jag är ännu tröttare imorgon. Förr hjälpte det att träna. Fysisk trötthet var ett bra recept mot insomnia men nu hjälper inte det heller.

Har avverkat ett par bra filmer i veckan. The great Gatsby och Snabba cash - Livet deluxe. Den första var bra och så klart väldigt påkostad. Jag är fascinerad av tidsepoken men blev en aning besviken över att filmen känns "tecknad". Animationerna tar över och inget känns äkta. Kändes som Avatar fast här fanns en annan förväntan. 3 Alfahannar för Gatsby.

Snabba cash del 3 är den bästa svenska action jag sett. En fantastisk svensk film. Stockholm Noir-genrens absoluta kronjuvel. Om man är petig kan man ha vissa invändningar kring mer eller mindre tydliga flörtar med Gudfadernfilmerna men det är ju snarare ett gott betyg än något annat. Möjligen tycker jag slutet inte höll samma klass som filmen i övrigt. Det är något jag som jag ofta retar mig på. Filmer som forcerar slutet. 4 solklara Alfahannar blir det till Livet deluxe.

En önskan

Jag anhåller om en kräkfri natt. Tack på förhand.

I skräckens väntrum

Julia utövar kaskadkräkning i vår säng. Alltid lika mysigt när vinterkräksjukan slår sina käftar i de små barnen. Jag tycker synd om dem i fem sekunder sen börjar jag oroa mig för egen skull.

Still master of My domain

Drygt 48 timmar efter att William spydde har ingen annan spytt. Är man utom räckhåll för Montezumas hämnd? Vågar inte ta ut segern i förskott.

72,9 kg. Vet inte om jag ska vara glad över det eller skämmas över mina tår... 5 kg kvar.

Inget är som väntans tider

William spydde precis. Stackaren. Lika förvånad som alltid. Nu ligger vi andra och tittar i taket och väntar. Vem spyr nästa gång? Blir det William igen eller nån av oss andra? Vinterkräksjukan...

Migrän - Huvudvärkens elaka kusin

Vaknade i ett töcken imorse. Låg helt still, väl medveten om att minsta rörelse kan kännas som eldar innanför pannan. Sakta och försiktigt försökte jag känna efter om skruvstädet som mitt huvud suttit fast i sen igår lossat sina kraftiga käftar.

Det verkar ha släppt. Åtminstone lite. Åtminstone tillräckligt för att jag ska våga resa mig långsamt utan att kräkas vilt på golvet. Panocoden jag lyckades svälja inatt verkar ha gjort sitt arbete väl. Endast fragment av den stränga huvudvärken kan skönjas i det grumliga medvetandet. Sträcker mig darrande mot telefonen för att stänga av den desperata väckarsignalen. Det blir till slut tyst. Det snöar tungt utanför fönstret och det är en timme till tåget går. Fortfarande vågar jag inte lita på att djävulens käftar släppt mig men det är hög tid att utmana ödet. Dags att åka till jobbet.

Tortyr

Jag och mina värktabletter försöker vinna striden mot min inflammerade visdomstand. Just nu efter en veckas molande värk och uppsvullet tandkött, känns det som jag håller på att förlora. Imorgon besöker jag tandläkaren och han får göra vad han vill. Jag skiter i vilket, bara värken försvinner.

Suck

I min ålder får man vara nöjd om man har jämn avföring.

Den senaste tiden har jag inte varit nöjd...

Musse Pigg

Nu har det hänt igen. Objudna gäster har tagit sig in i huset och gör livet surt för mig. En mus eller flera. Osäker på antalet men någon har tagit sig in och jag får inte tag på den. Gång på gång överlistar den mig. Jag laddar fällan med godsaker men den klipske jäveln hånar mig genom att helt sonika sno käket från fällan och dra utan att utlösa mekaniken. Nougaten som jag först gillrade fällan med käkade den upp på plats och lämnade bara några smulor efter sig. Osten som jag satte dit igår likaså. Enormt frustrerande. Fällorna får helgen på sig sen ringer jag Anticimex. Jag är farligt nära ett Falling Down-läge.

Kroppen säger ifrån

Hade kul i lördags. Lite för kul visade det sig. Jag låg i horisontellt läge varje möjlig sekund igår. Ändå var det alldeles för lite. Jag är vidunderligt matt även idag, måndag. Lärdomen är den samma som alltid de senaste åren. Jag har gjort mitt i alkoholbranschen.

Att dricka grogg fram till kl 0300 är ungdomars arbetsuppgift och jag tillhör inte längre den kategorin. Möjligen blev jag inspirerad (läs förblindad) av det ungdomliga sällskapet under lördagskvällen och tidig söndagmorgon.

Anta att jag blir helnykterist av ovanstående anledningar. Ska jag sluta helt att ha roligt och förbereda mig för ålderdom och så småning om, ond bråd död? Eller finns det andra sätt att ha kul på som jag inte känner till och som inte straffar mig med tortyr i flera dagar?

Tips emottages.

OBS! Tips som innefattar olagliga handlingar eller bara är grovt omoraliska undanbedes.

Insomnia

Hosta håller mig vaken mitt i natten. Hosta och Williams aktiviteter. Han pratar friskt i sömnen. Alldeles nyss talade han om för mig att Michael Jackson glömt sina strumpor.

Ett får, två får, tre får, fyra...

Fritt blås

Så här knappt två dygn efter utbrottet har vi sakta börjat återgå till det normala.

Jag vill ogärna gå in på detaljer, då jag fortfarande lider av post-traumatiska upplevelser, men med 5-6 timmars mellanrum straffade hinhåle både min fru och mig med Montezumas hämnd.

Tiden var särdeles dåligt vald, men det tog Hinhåle inte hänsyn till. Nu drog det inte igång några värkar som tur var. Så det nöjet återstår...

Måtte det nu vara slut på några veckors kroppsliga plågor. Jag har ju semester.

Klyscha: det är i motvind draken reser sig

Min andra semesterdag. Fortfarande är vi oförlösta. Vet inte varför vi trodde på ett snabbt förlopp denna gången, men faktum kvarstår: det är inte planerat förrän på torsdag.

Min ständiga oro för min egen hälsa är lika klädsam som den är tröttsam för min omgivning. Förkylningen har lättat en aning. Min evigt usla mage är precis så dålig som man kan förvänta sig, men jag begriper inte vad jag fått för skit i foten. En öm punkt mellan pektån och ringtån gör att varje infall till fysisk aktivitet genast slås tillbaka med hänvisning till min onda fot. Portvinstå, hälsporre, elefantfot. Förslagen är många. Tiden får utvisa. Helt klart är i alla fall att min fru ser fram emot att jag ska bli frisk. Inte minst för att slippa höra om alla mina fysiska tillkortakommanden.

Örjans vall igår. Om inte klubben åker ur i år så ska Pep ha bragdguldet. Precis allt som kan gå åt Helvete går åt Helvete i år. Det är inte otur. En match återstår sen vänder serien, men redan nu är det solklart. HBK är allsvenskans sämsta lag i år.

Jag hoppas på en nytändning i Superettan. Ungt lag, kryddat med några rutinerade karaktärspelare. Typ Texas. Han saknas i år. Vet inte riktigt hur det går för honom i FFF. Numera följer jag bara honom på Twitter.

Grekland, Saab, Halmstads BK och min egen mage. Hur fan ska ni ta er ur skiten?

Sömnproblem

Jag har vissa insomningsproblem efter att William spytt två gånger. Varav den ena gången var på mig i sängen. Nu blir det vakning. William själv bedyrar att han är frisk efter varje spya.

Sviterna efter Vätternrundan. Del 2

Ryggen värker. Höger fots trampdyna har fått någon märklig inflamation, för den är öm att gå på. Förkylningen sitter som betong och nu har bihålorna fått sitt. Underbart. Förr räckte det att man nämnde att man hade bihåleinflamation när man gick förbi en vårdcentral, så fick man penicilin. Nu är det stört omöjligt att bli behandlad med antibiotika. Jag är ju uppväxt på antibiotika. Jag har ju käkat det med frukostflingorna. Jag klarar mig inte utan!

Fick nässpray och några snorgröna tabletter att käka istället. Naturmedicin... De kunde lika gärna skrattat åt mig istället för att lura på mig sån skit. Förmodligen gjorde de det också när jag gick ifrån Apoteket med min påse låtsastabletter och en bal näsdukar.

Börjar min semester idag och tydligen är det midsommarafton också. Inte upplagd för något av det men visst ska det bli gott med fem veckors ledigt. Ledigheten kan brytas vilken minut som helst förresten. Linda har haft förvärkar sen i söndags. Minns att jag var förkyld sist jag var på förlossningen också. Säkert enormt populärt.

Sviterna efter Vätternrundan

Ett paket Proviva nyponsoppa, fyra tomma glas, en febertermometer, snorpapper, Kepplers Paganinikontraktet, en tom skål (har varit chips i den) samt Ron Jeremys Hårdaste mannen i showbiz. Hårklämman känner jag inte igen. Måste vara Lindas.

Jag rekommenderar inte att köra runt Vättern med halsont. Följderna kan bli katastrofala. Hjärtat tar stryk. Nu har jag tack och lov inga symptom på hjärtbesvär. Men när jag står på startlinjen med ett mål i sikte, då tar reptilhjärnan över. Då försvinner allt sunt förnuft, allt moget övervägande. Då finns bara ett fokus. Under 10 timmar. Att ambulanser susar förbi, det tar jag inte notis om. Att jag känner mig frusen och har ont i halsen tar jag med en axelryckning.

Nu ligger jag hemma med en monumental brakförkylning och inte klarade jag 10 timmar heller.

Årets Vättern var ett misslyckande.

Montezumas hämnd

Idag går jag in på en veckas magsjuka. Startade lagom till att jag skulle iväg på en romantisk spahelg med min gravida hustru. Den helgen blev inte som det var tänkt... Tur att hotellrummet hade tv.

Jag tycks inte riktigt repa mig från denna makalösa rektala utkastning. Det finns liksom inget riktigt stopp. Idag ser jag dock en viss förbättring och jag börjar åter få aptit. Men utan Pepsid Duo hade jag dött av halsbränna.

Positivt= viktnedgång
Negativt= allt annat.

Glädjande besked

Jag blev ju för några veckor sedan tvungen att besöka vårdscentralen med mitt variga öga. Jag beklagade mig högljutt till läkaren om att William bara behöver andas på mig för att jag ska förgöras av varenda dagisbakterie eller virus. Hon påstod att jag hade ett år till av konstant sjukdomstillstånd inna det lättade.

Jag krävde att bli vaccinerad mot vattkoppor eftersom jag annars kunde planera min egen begravning. Efter vissa protester gav hon med sig och beslutade sig för att testa mig mot Vattkoppor. Häromdagen kom det ett brev hem där det stod att jag redan hade haft vattkoppor och således inte behövde vaccinera mig.