Born under a bad sign

William har haft bättre veckor. I måndags klättrade han i vanlig ordning i klätterställningen på lekplatsen men slant högst upp och slog ut en framtand. Idag var det dags igen. Nu nickade han en golfklubba och slog upp ett jack i pannan. 4 timmar på akuten men inga stygn. Mest dramatik var det när William fick reda på att han inte fick äta. Då var jag inte mycket värd. Efter lång väntan dök doktorn upp och då var William tjurig så han påstod att han inte mindes hur det hade gått till. Då tog det en halvtimme extra eftersom det skulle undersökas om det var hjärnskakning. Efter gedigen undersökning och många frågor så fick åka hem.

Jag går och köper en hjälm med visir som ska användas dygnets alla vakna timmar.

Glad påsk

Jag är en lycklig man.

Hoppsan

En bra dag börjar med en rejäl överraskning. Sommartid, 18 grader varmt, cykla ner till stranden, bara

14 veckor till inflyttning, snälla barn och en underbar fru. 

Ibland är livet riktigt bra. 

Tänk om jag bara kunde bli av med förkylningen...

Julia och jag

Fick en hel helg med Julia ensam. Storebror och mamma har varit i Stockholm. Självklart lite orättvist och en del tårar men med lite mutor så överlevde vi helgen ändå. 

Husbygget har gått in i en vilande fas. Nästa vecka börjar det invändiga arbetet.

Dröm som gått i uppfyllelse

Jag gillar att åka skidor. Drömmen är att kunna åka skidor tillsammans hela familjen nån gång. Har försökt några gånger att få upp Williams intresse som ett första steg.. Utan större framgång. En vecka i Lindvallen med skidskola var ett rejält test. Vinna eller försvinna. Det började inget vidare. Dag 2 vägrade han helt att delta i skidskolan och jag trodde det var kört. Men skam den som ger sig. Sista dagen bad William mig åka upp till tippen med honom. Stort för William men större för mig. Jag mös hela vägen upp i sittliften. Nästa år är det Julias tur.

Älskar fredagar

Min tillflyktsort. Mitt kall. Min lott i livet.

Karlsson

Vad är det med Karlsson på taket som gör barnen helt förtrollade? Denna djupt självupptagne figur som utnyttjar Lillebror till diverse ärenden. Han måste ju vara extremt obehaglig att umgås med. Likväl älskar barnen honom. Obegripligt. William citerar honom och använder uttryck direkt hämtade från filmen från 70-talet.

Sen ska man ju inte döma folk efter sitt utseende men han är ju ful som stryk också. En tunnhårig mallgroda med en taskig fläkt på ryggen. Bara så du vet det, Karlsson. Jag har genomskådat dig.

Jag får inte vara med längre

William kollar på film och Julia har lagt beslag på min telefon. Jag behövs inte längre.

En önskan

Jag anhåller om en kräkfri natt. Tack på förhand.

Bästa inlägget någonsin!

Ha ha ha! Skrattade gott och länge åt mitt eget inlägg i natt. Det bästa jag gjort. Präglat av sömnlöshet, uppgivenhet, egoism och ren skär fruktan för att kräkas. Min personlighet i en mening.

I skräckens väntrum

Julia utövar kaskadkräkning i vår säng. Alltid lika mysigt när vinterkräksjukan slår sina käftar i de små barnen. Jag tycker synd om dem i fem sekunder sen börjar jag oroa mig för egen skull.

Stolt

Williams fascination för Tintin gör mig lite extra varm i kroppen. Att kolla på Tintin tillsammans är en dröm jag haft länge och med Williams filmkonsumtion infrias den drömmen ofta.

Min son och jag

I en dryg vecka har jag sagt till mig själv att det inte blir någon mer utlandsresa förrän William är tonåring. Vi har haft våra duster den här semestern. Jag har inte gått vinnande ur någon, tror jag.

William konstaterade redan på flygresan ner att han ville hem. Det höll i sig några dagar. Nu ska vi åka hem men nu är han inte lika angelägen längre. Där är vi lika. Denna ständiga hemlängtan. Tryggheten.

Det finns alldeles för mycket av mig i William. Ändå är han så mycket bättre i allt. Mina nervösa, kontrollerande personlighetsdrag och hans spontanitet och temperament är en explosiv blandning. Problemet är att han är fyra och jag snart 40. Det är jag som måste skärpa mig. Så om du läser detta nån gång, William. Förlåt. Jag är en grinig jävel som har svårt att släppa kontrollen.

Nu åker vi hem och fortsätter bråka där istället.

Stilla nerverna

Idag blev det kortslutning i nervknutarna när William beslutade sig för att springa och gömma sig vid ett obevakat tillfälle. Eftersom jag var närmast närvarande kan jag intyga att det var ett ögonblicks verk. Sen var han borta. Uppslukad.

Jag tänker inte gå in på paniken som efter ett tag drabbade mig men efter ett gäng vääääldigt långa minutrar och några hjälpsamma medmänniskor hittades han på en damtoalett.

Fick lugna nerverna med en Cosmopolitan efteråt.

Den pojken kommer ge mig många gråa hår.

Basläger 1

Etapp 1 mot Khao Lak är avklarad. 6 timmars bilfärd från Halmstad till Sollentuna är genomförd utan större missöden. Snöiga vägar och rejält kallt men William höll humöret uppe till Skeppshult. Aldrig har Nissastigen varit längre.

Väl framme i Sollentuna konstaterar jag att mitt vänstra öga genomgått någon form av förvandling under resan norrut. Från blått till illrött. Inte ens fotoshop med redeye reduction skulle hjälpa mig vid en fotografering. Hoppas en god natt sömn på en bäddsoffa tillsammans med resten av familjen kan bota. Två veckor i tropisk värme med mycket bad lär väl knappast vara optimalt vid en ögoninflamation annars. Kanon... Blir cyklop även i poolen.

Flickrummet

Det tar sig. Julias rum alltså. Hade en svettig upplevelse med en bokstavstapet som givetvis var ett måste i flickrummet. Jag fick den på plats till slut. Enligt instruktionerna var det väldigt enkelt men för nervsvaga och folk med dåligt hjärta rekommenderas det inte. Däremot om du är en suicidal småbarnsfar och vill att det ska se ut som en olycka kan jag varmt rekommendera pysslet.

Det är något med kombinationen tejpklister, små vinylbokstäver och stressade medelålders män som får en att längta efter skärselden.

Grattis William

Ligger på ett hotellrum i Karlstad och kan inte sova. Idag fyller min son 4 år och jag är inte hemma och kramar honom. Det är inte vackert.

Dessutom lurade jag honom att tro att han fyllde år i lördags så vi kunde fira då istället. Praktiskt men inte sant. Lögner är aldrig bra och jag har dåligt samvete. Mest för att jag aldrig är hemma.

Så om du någonsin läser detta, William, grattis! Jag älskar dig! Du är bäst.

Nån som sett min fjärrkontroll?

Ju fler medlemmar det finns i familjen, desto svårare är det att ha kontroll på fjärrkontrollen. Nu är den spårlöst försvunnen och jag tvingas resa på mig för att byta kanal. Zappa är nu otänkbart vilket stör mig oerhört.

Jag misstänker Julia men hon låtsas som det regnar. William ger ett ärligt intryck när han bedyrar sin oskuld.

Vi skyller på mamma. Hon får fan fixa det här

Småbarnsidyllen

Det bästa med att vara ensam hemma med två små barn i några veckor är att man med tre veckor kvar av semestern redan är sugen på att börja jobba igen...

Sommar

Regnet piskar utanför, William har ögoninflamation och det är "Maj på Malö" på tv. Livet leker.