Ibland blir jag sugen på att dricka colavodka-groggar och bli riktigt packad. Lyssna på Men at works "Land down under" och gunga med i takten. Skråla med i refrängen på Summer of 69 och sjunga fel i verserna.
Igår var en sådan dag. Jag gjorde ett halvhjärtat försök men jag fick ingen med mig. Det är klart, förutsättningarna var inte de allra bästa. En gravid sambo, en bror som sitter standby för att åka till BB vilken sekund som helst för sin fru och så givetvis hans fru. Dessa var av förklarliga skäl inte riktigt mottagliga för min iver att bli berusad. Däremot hade jag kusinen här (som aldrig spottar i glaset) och dessutom dök det upp ett par grannar. Trots att detta lossnade det aldrig.
Vädermässigt kunde det inte varit bättre. Stekhet på dagen och behagligt svalt i skymningen. Grill på altanen och stereon på random i vardagsrummet. Hela tiden fick jag klagomål från min sambo att jag spelade för högt. - Tänk på grannarna... Det är en partykiller av guds nåde. Tänk på grannarna. En annan partykiller är den här: - Det märks direkt när du är packad. Svaret på ett sådant påstående är ju självklart. Det är ju bättre att det märks. Tänk motsatsen. Att jag hela tiden gått omkring packad utan att det hade märkts.
Det slutade med att jag blev semipackad. Gick och la mig strax innan midnatt efter att ha vattnat gräsmattan med min nya vattenspridare och hunnit med det sedvanliga snacket med grannen över häcken.
Innan sommaren är över ska jag hunnit igenom låtlistan packad. Det svär jag på.
Dagens flott-tips: Lomanders färdiga bearnässås på burk. Passar till allt. Baconinlindade chiliwurst eller burgers. Spelar ingen roll.
lördag, maj 31, 2008
måndag, maj 26, 2008
Zzzz...
I huvudet på Lagerbäck:
Hmm. Två träningsmatcher innan EM. Vilka ska vi testa formen på? Vilka behöver vi verkligen ett formbesked i från? Varför inte prova Kennedy på topp? Det kan vara intressant. Där har vi aldrig testat honom innan och framför allt kan det vara intressant nu när vi inte tagit ut honom i truppen. Sedan testar vi Daniel Andersson som offensiv mittfältare i en diamant. Detta kan bli ett genidrag. Vi har bara testat Daniel i 61 landskamper tidigare så han bör få chansen i en ny roll. Framför allt känns det som framtiden och definitivt som ett hett alternativ i EM.
I huvudet på Mr Hyde:
Larsson måste vara med från start i EM. Båda.
Hmm. Två träningsmatcher innan EM. Vilka ska vi testa formen på? Vilka behöver vi verkligen ett formbesked i från? Varför inte prova Kennedy på topp? Det kan vara intressant. Där har vi aldrig testat honom innan och framför allt kan det vara intressant nu när vi inte tagit ut honom i truppen. Sedan testar vi Daniel Andersson som offensiv mittfältare i en diamant. Detta kan bli ett genidrag. Vi har bara testat Daniel i 61 landskamper tidigare så han bör få chansen i en ny roll. Framför allt känns det som framtiden och definitivt som ett hett alternativ i EM.
I huvudet på Mr Hyde:
Larsson måste vara med från start i EM. Båda.
Att undvika sistaplatsen
En fullspäckad helg är slut. Jag har sovit mindre i helgen än jag normalt gör på vardagarna. Lördagen var klinisk ren från döda stunder. Upp i ottan och käkade allt jag förmådde. Sedan var det cykel ner till Båstad med omnejd och sedan hem. 10 mil. Hemma vid lunch och då var det dags för informationsträff med bostadsrättsföreningen samt grillning. I ett svagt ögonblick hade jag sagt att jag skulle ta med min grill vilket jag förträngt. Förmodligen ville jag skryta med min 57 cm Weber. Efter ett par timmars minglande på gården var det dags att snabbt göra några kvalitetsärenden på Plantagen och sedan avslutningen på Eurosports sändning av bergsetappen på Giro dÍtalia.
Efter det var det åter dags för grillning. Denna gången ute på Frennarp. Där hade Quint dukat upp med burgers. Min sambo hade den goda smaken att köra både mig och Fritz till Frennarp så att vi kunde ta ett par groggar också. Innan solen hunnit gå ner blev vi upphämtade för hemfärd. Vid midnatt mindes jag plötsligt att jag lovat min mor att laga en potatisgratäng till henne inför mors dag. Härligt. Gratängen var klar strax efter ett på natten då jag somnade som en klubbad säl. Nu undrar någon månne varför jag inte väntade med gratängen till på söndagen. Nej, eftersom La Liga hade omgång steg jag upp ännu tidigare på söndagen och åkte och spelade en, som vanligt, framgångsrik runda golf. Den var faktiskt till råga på allt ännu något mer framgångsrik än vanligt. Jag undvek sistaplatsen för första gången i år. Jag anlände morsdagsfirandet direkt efter golfen och avslutade helgen med att vattna gräsmattan som börjar anta utseendet av en brun heltäckningsmatta. Ett drygt arbete. Jag får nog köpa en vattenspridare även om det känns en aning pinsamt när man har norra Europas minsta trädgård. Risken är väl att jag vattnar grannens trädgård samtidigt.
Jag har tidigare propagerat för längre helger. Fredagar borde vara jobbfria så att man hann uträtta något på de få stunder man har ledigt. Jag som numera blir tokbakis alltid behöver två dagars återhämtning för att åter kunna arbeta med full kraft. Då borde schemat se ut som följande:
Arbete 10 timmar/dag måndag - torsdag
Torsdagkväll = kvalitetstid med familjen
Fredag = alla ärenden man inte hinner med på vardagarna. Fredagkväll = Bli packad
Lördag = bakis (druvjuice, chips och kebabtallrik)
Söndag = semibakis med lätt arbete i t ex trädgård eller en golfrunda
En utopi givetvis. Nu undrar någon kanske varför jag skriver om så in i helvete tråkiga saker. Jag försöker överleva Sveriges genrep mot Slovenien på TV. Då är till och med mina intetsägande helgbetraktelser en ren fröjd.
Efter det var det åter dags för grillning. Denna gången ute på Frennarp. Där hade Quint dukat upp med burgers. Min sambo hade den goda smaken att köra både mig och Fritz till Frennarp så att vi kunde ta ett par groggar också. Innan solen hunnit gå ner blev vi upphämtade för hemfärd. Vid midnatt mindes jag plötsligt att jag lovat min mor att laga en potatisgratäng till henne inför mors dag. Härligt. Gratängen var klar strax efter ett på natten då jag somnade som en klubbad säl. Nu undrar någon månne varför jag inte väntade med gratängen till på söndagen. Nej, eftersom La Liga hade omgång steg jag upp ännu tidigare på söndagen och åkte och spelade en, som vanligt, framgångsrik runda golf. Den var faktiskt till råga på allt ännu något mer framgångsrik än vanligt. Jag undvek sistaplatsen för första gången i år. Jag anlände morsdagsfirandet direkt efter golfen och avslutade helgen med att vattna gräsmattan som börjar anta utseendet av en brun heltäckningsmatta. Ett drygt arbete. Jag får nog köpa en vattenspridare även om det känns en aning pinsamt när man har norra Europas minsta trädgård. Risken är väl att jag vattnar grannens trädgård samtidigt.
Jag har tidigare propagerat för längre helger. Fredagar borde vara jobbfria så att man hann uträtta något på de få stunder man har ledigt. Jag som numera blir tokbakis alltid behöver två dagars återhämtning för att åter kunna arbeta med full kraft. Då borde schemat se ut som följande:
Arbete 10 timmar/dag måndag - torsdag
Torsdagkväll = kvalitetstid med familjen
Fredag = alla ärenden man inte hinner med på vardagarna. Fredagkväll = Bli packad
Lördag = bakis (druvjuice, chips och kebabtallrik)
Söndag = semibakis med lätt arbete i t ex trädgård eller en golfrunda
En utopi givetvis. Nu undrar någon kanske varför jag skriver om så in i helvete tråkiga saker. Jag försöker överleva Sveriges genrep mot Slovenien på TV. Då är till och med mina intetsägande helgbetraktelser en ren fröjd.
torsdag, maj 22, 2008
Saker som präglar livet
En champions league-final i Moskva. Det regnar som aldrig förr. John Terry beslutar sig för att kruta in den sista och avgörande straffen på kraft. Resultatet blev att gräset gav vika för stödjefoten, vinkeln på skottfoten ändrade sig några grader och skottet gick säkert 0,5-1 mer till höger än vad Terry avsett. Bollen tar i stolpens utsida och Terry faller ihop i gräset med avgrundsdjup besvikelse.
Jag vet hur det känns. Jag var en gång förste straffläggare i HBK:s pojklag i Laxacupen någon gång 87-88. Det var kvartsfinal tror jag och trots förlängning kunde matchen inte avgöras utan det blev straffar. Eftersom jag på träning inte missat EN ENDA straff på hela året var jag nr 1 när straffarna skulle läggas. När jag lämnade mittpunkten för att gå fram till bollen minns jag att pulsen steg våldsamt. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle springa fram eller gå fram som alla coola gör. Jag gick men blev stelare för varje steg. Det blev svårt att andas. Domaren hade lagt upp bollen på straffpunkten. Målvakten stod på mittlinjen. Jag är snart framme. Alla var redo för straff utom jag. Från kortsidan hör jag min farsa ropa "lägg upp bollen själv!". Han upprepar det flera gånger, men jag förstår inte varför. Jag vill ju bara lägga straffen så fort som möjligt och gå där ifrån. Jag var livrädd att om jag kladdar med bollen så skulle jag bli ännu mer nervös. Alla tittade på mig och det är något som sedan urminnes tider gör mig nervös som F-N. Jag skiter följdaktligen i att själv lägga upp bollen på straffpunkten utan går bara snabbt fram och konstaterar att den ligger där den ligger. Domaren blåser till straff och jag tar en kort sats och skjuter straffen till vänster. Bollen ligger i en grop. Jag kommer inte under bollen. Bollen får inte den fart jag avsett och studsar innan mållinjen och dessutom går den en decimeter utanför stolpen till vänster.
Fy fan, vilken fruktansvärd känsla det var. Den tunga vandringen tillbaka till sina lagkamrater i mittcirkeln. Dessutom sätter motståndarna alla sina straffar och jag blir ensam om att missa. Alla i laget är förstående men jag vet. Jag vet att det är jag som bär skulden till att vi inte gick vidare i Laxacupen...
Det är numera alltid smärtsamt att se straffläggningar i EM/VM eller andra stora cuper. Jag lider alltid mer med de som missar än att jag glädjer mig åt de som sätter sina. Det är ett lotteri, men allra mest är det ett psykologiskt spel som man måste vara förberedd på. Jag var 12-13 år och definitivt inte redo uppgiften. För mig var det ingen skillnad på Laxacupen eller CL-final. Jag var förkrossad.
Jag vet hur det känns. Jag var en gång förste straffläggare i HBK:s pojklag i Laxacupen någon gång 87-88. Det var kvartsfinal tror jag och trots förlängning kunde matchen inte avgöras utan det blev straffar. Eftersom jag på träning inte missat EN ENDA straff på hela året var jag nr 1 när straffarna skulle läggas. När jag lämnade mittpunkten för att gå fram till bollen minns jag att pulsen steg våldsamt. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle springa fram eller gå fram som alla coola gör. Jag gick men blev stelare för varje steg. Det blev svårt att andas. Domaren hade lagt upp bollen på straffpunkten. Målvakten stod på mittlinjen. Jag är snart framme. Alla var redo för straff utom jag. Från kortsidan hör jag min farsa ropa "lägg upp bollen själv!". Han upprepar det flera gånger, men jag förstår inte varför. Jag vill ju bara lägga straffen så fort som möjligt och gå där ifrån. Jag var livrädd att om jag kladdar med bollen så skulle jag bli ännu mer nervös. Alla tittade på mig och det är något som sedan urminnes tider gör mig nervös som F-N. Jag skiter följdaktligen i att själv lägga upp bollen på straffpunkten utan går bara snabbt fram och konstaterar att den ligger där den ligger. Domaren blåser till straff och jag tar en kort sats och skjuter straffen till vänster. Bollen ligger i en grop. Jag kommer inte under bollen. Bollen får inte den fart jag avsett och studsar innan mållinjen och dessutom går den en decimeter utanför stolpen till vänster.
Fy fan, vilken fruktansvärd känsla det var. Den tunga vandringen tillbaka till sina lagkamrater i mittcirkeln. Dessutom sätter motståndarna alla sina straffar och jag blir ensam om att missa. Alla i laget är förstående men jag vet. Jag vet att det är jag som bär skulden till att vi inte gick vidare i Laxacupen...
Det är numera alltid smärtsamt att se straffläggningar i EM/VM eller andra stora cuper. Jag lider alltid mer med de som missar än att jag glädjer mig åt de som sätter sina. Det är ett lotteri, men allra mest är det ett psykologiskt spel som man måste vara förberedd på. Jag var 12-13 år och definitivt inte redo uppgiften. För mig var det ingen skillnad på Laxacupen eller CL-final. Jag var förkrossad.
söndag, maj 18, 2008
Easy like Sundaymorning...
Gårdagens Göteborgsvarv sitter i kroppen. Det var inte med lätthet man studsade upp ur sängen imorse. Det värkte från topp till tå. Bokstavligt talat. Tårna är blåa, vaden brusten och höften behöver ny led. Dessutom kändes huvudet som en spärrballong. Typisk vattenbrist.
Jag landade på 1.35.55 i år. Bäst hittills. Men målet var under 1.35, så det känns jävligt surt nu.
Idag kräver det nästan att man kommenterar Zlatan. Han har inte spelat på 7-8 omgångar i Serie A. Jag trodde han gett upp säsongen. Då går han in i sista omgången, i andra halvlek och Inter måste vinna. Två mål och Inter vinner ligen igen. Det börjar se intressant ut inför EM.
Som sagt, jag kunde knappt ta mig ur sängen imorse men kl 1100 stack jag ut och cyklade 7,5 mil. Jag tror jag börjar förlora förståndet...
Jag landade på 1.35.55 i år. Bäst hittills. Men målet var under 1.35, så det känns jävligt surt nu.
Idag kräver det nästan att man kommenterar Zlatan. Han har inte spelat på 7-8 omgångar i Serie A. Jag trodde han gett upp säsongen. Då går han in i sista omgången, i andra halvlek och Inter måste vinna. Två mål och Inter vinner ligen igen. Det börjar se intressant ut inför EM.
Som sagt, jag kunde knappt ta mig ur sängen imorse men kl 1100 stack jag ut och cyklade 7,5 mil. Jag tror jag börjar förlora förståndet...
lördag, maj 17, 2008
Easy like sundaymorning
Idag laddar jag upp med musli, fullkornspasta och Lionel Richie. Det är snart dags för avfärd.
onsdag, maj 14, 2008
Champion
Vill bara snabbt tala om att jag tog en överlägsen seger i Drömelvan i år. Det var föga överraskande givetvis men det är ändå värt att notera.
Nu behöver ni inte tänka på att behandla mig på annorlunda sätt på något vis framöver. Jag är fortfarande samma ödmjuka kille som jag alltid har varit. Om ni sedan vill lägga till "Kung" framför mitt tilltalsnamn så står det er givetvis fritt.
Nu behöver ni inte tänka på att behandla mig på annorlunda sätt på något vis framöver. Jag är fortfarande samma ödmjuka kille som jag alltid har varit. Om ni sedan vill lägga till "Kung" framför mitt tilltalsnamn så står det er givetvis fritt.
Hallowed be thy name
Helt plötsligt är det en påtaglig EM-feber i landet lagom igen. Jag har hela tiden hoppats att Henrik Larsson skulle ändra sig men det hängde på för många osäkra faktorer. Han själv har ju tackat nej för och sedan ändrat sig så det oroade mig inte så mycket. Däremot att vi har en tjurskallig förbundskapten som inte krusar någon. Men där hade jag tydligen fel. Tydligen hade han ringt både Larsson och Lucic. Att Larsson tackar ja uppväger Lucics nej flera gånger även om jag tycker Lucic hade platsat i truppen.
Nu har jag gått från att tro på tre raka förluster i EM till att hela tiden få Henkes slängnick mot Bulgarien 04 på näthinnan. Det känns som att det inte kan gå dåligt med Larsson i truppen. Vilken lyckokänsla. Fantastiskt.
Dags att köpa klapphatt, landslagströja (Tack, Fahrman) och gul och blå ansiktsfärg. Den 10 juni smäller det. Den 14:e sitter jag på en camping i Motala efter att ha kört Vätternrundan. Det finns en risk att det blir fest.
Förra helgen cyklade jag Hallandsloppet. Efter loppet satt jag och skröt tillsammans med mina cykelkamrater över lite grillad mat och lite alkolhol. Helt plötsligt kom jag över en Iron Maiden-biljett till Ullevi den 26/7. Det ska bli skitkul. Jag har aldrig sett Maiden live men är lite nervös att jag inte ska passa in bland allt folk med långt, stripigt hår som har snötvättade jeans och dricker öl ur horn. Jag får nog se till att skaffa en t-shirt så att jag smälter in. Ställer också in samtliga frisörbesök fram till den 26/7.
Var köper man Maiden-tröjor?
För att snabbt övergå till mitt senaste lyssnarprojekt, så är jag helt frälst på Lionel Richie igen. Denna ganska smaklösa rapakalja som jag redan på 80-talet föraktade har för mig blivit en nostalgitripp utan dess like. Jag säger bara: Det är 1984. Man vaknar tidigt en morgon och går upp och tittar på reprisen av OS-invigningen i Los Angeles. En raketförsedd snubbe flyger rätt in i mitt hjärta. Jag sitter bara och gapar. Sedan tar Carl Lewis fyra guld. Ragnar Skanåker tar silver i pistol. Sovjet bojkottar. Mary-Lou Retton vann gymnastikens mångkamp. Patrik Sjöberg tar silver på 2,33. Allt till tonerna av "All night long". Säg inte att ni inte minns. Våga erkänna den pulserande, överproducerade musiken med trumpeter, afrikanska körer, latinska rytmer. Let´s have a party... Siesta, forever... All night long... Dancing in the street... Förutsägbart men idag köper jag det rakt av.
Nu har jag gått från att tro på tre raka förluster i EM till att hela tiden få Henkes slängnick mot Bulgarien 04 på näthinnan. Det känns som att det inte kan gå dåligt med Larsson i truppen. Vilken lyckokänsla. Fantastiskt.
Dags att köpa klapphatt, landslagströja (Tack, Fahrman) och gul och blå ansiktsfärg. Den 10 juni smäller det. Den 14:e sitter jag på en camping i Motala efter att ha kört Vätternrundan. Det finns en risk att det blir fest.
Förra helgen cyklade jag Hallandsloppet. Efter loppet satt jag och skröt tillsammans med mina cykelkamrater över lite grillad mat och lite alkolhol. Helt plötsligt kom jag över en Iron Maiden-biljett till Ullevi den 26/7. Det ska bli skitkul. Jag har aldrig sett Maiden live men är lite nervös att jag inte ska passa in bland allt folk med långt, stripigt hår som har snötvättade jeans och dricker öl ur horn. Jag får nog se till att skaffa en t-shirt så att jag smälter in. Ställer också in samtliga frisörbesök fram till den 26/7.
Var köper man Maiden-tröjor?
För att snabbt övergå till mitt senaste lyssnarprojekt, så är jag helt frälst på Lionel Richie igen. Denna ganska smaklösa rapakalja som jag redan på 80-talet föraktade har för mig blivit en nostalgitripp utan dess like. Jag säger bara: Det är 1984. Man vaknar tidigt en morgon och går upp och tittar på reprisen av OS-invigningen i Los Angeles. En raketförsedd snubbe flyger rätt in i mitt hjärta. Jag sitter bara och gapar. Sedan tar Carl Lewis fyra guld. Ragnar Skanåker tar silver i pistol. Sovjet bojkottar. Mary-Lou Retton vann gymnastikens mångkamp. Patrik Sjöberg tar silver på 2,33. Allt till tonerna av "All night long". Säg inte att ni inte minns. Våga erkänna den pulserande, överproducerade musiken med trumpeter, afrikanska körer, latinska rytmer. Let´s have a party... Siesta, forever... All night long... Dancing in the street... Förutsägbart men idag köper jag det rakt av.
tisdag, maj 13, 2008
EM-truppen
Sitter och lyssnar på Roland Anderssons maratonutläggning om ingenting innan de presenterar truppen. Jag väntar bara på att någon i publiken ska börja kasta tomater. För fan, tala ur skägget!
När Roland äntligen lämnar podiet kommer den andre sömngångaren och ställer sig. Lagerbäck kan vara en av jordens mest okarismatiska person. När han sedan drar statistik utvidgas det genast till Vintergatans mest okarismatiska person.
Va i helvete! Andreas Grankvist! Skämtar någon med mig? Har jag rattat in fel kanal? Är det satirkanalen?
HENRIK LARSSON ÄR MED! LÅT DET VARA SANT. DET FINNS EN GUD. HAN HETER HENRIK LARSSON.
Jag lovar att joddlar hela vägen runt Vätternrundan.
När Roland äntligen lämnar podiet kommer den andre sömngångaren och ställer sig. Lagerbäck kan vara en av jordens mest okarismatiska person. När han sedan drar statistik utvidgas det genast till Vintergatans mest okarismatiska person.
Va i helvete! Andreas Grankvist! Skämtar någon med mig? Har jag rattat in fel kanal? Är det satirkanalen?
HENRIK LARSSON ÄR MED! LÅT DET VARA SANT. DET FINNS EN GUD. HAN HETER HENRIK LARSSON.
Jag lovar att joddlar hela vägen runt Vätternrundan.
söndag, maj 11, 2008
Looser
Projekt 68 kg är slut för i år. Det gick inte. Vågen stannade på 70.6 kg. 6 tunga kg har jag tappat ändå. Nu riktar jag in mig på Göteborgsvarvet och Vätternrundan.
tisdag, maj 06, 2008
Koma
Mats Olsson på Expressen skrev för ett tag sedan att bredbandet på X2000 mellan Stockholm och Göteborg var långsamt. Jag kan inte annat än hålla med. Det är en katastrof om man vill jobba. Det påminner lite grann om tiden då man bodde på Klassikergatan i Hisings Backa och hade internet via telefonen och beslöt sig för att ladda hem låtar och samtidigt läsa aftonbladet. Man kunde gå och duscha, laga mat, kolla på nyheterna på tv och äta mellan varje uppdatering av ny sida. Då förstod jag inte riktigt tjusningen med internet hemma. Det gick ju så ofantligt mycket snabbare på jobbet. Så varför surfa hemma när man kunde surfa på jobbet. Idag har jag ändrat inställning lite grann. Jag surfar fortfarande efter husbehov på jobbet men kan inte vara utan det hemma. Trådlös router och en Sony Vaio och jag kan stå i duschen och surfa samtidigt.
Steg upp 0430 imorse och kommer hem strax innan 2200 ikväll. I bästa fall. 10 timmar på tåget idag. Järnvägen är mitt yrke...
HBK fortsätter imponera. Inte ett mål på två matcher och Janne Andersson bad om tålamod med sina forwards för tre omgångar sedan. Nu är mitt tålamod slut. Arvidsson är en lojal krigare men nu räcker det. Bänka honom omedelbart. Han är lika iskall en pigelin i Antarktis. Förr skapade han åtminstone målchanser. Nu verkar han kroniskt alergisk mot målsituationer. Sedan hoppas jag Texas blir frisk illa kvickt. Tommy Jönsson på vänsterbacken påminner om 110-vägskylt på nära håll när hastigheten närmar sig 140. Han är en stenstod, ett rundningsmärke och i bästa fall står han i vägen för ett eller annat vådaskott. Bli frisk, Texas.
Ljungskile hemma nästa gång. Jag vågar knappt tänka på det men 0-0 måste ha extremt lågt odds.
Har lite ont i hälsenorna sedan igår men annars måste jag stolt påstå att jag är förhållandevis fräsch efter 21 km löpning igår. Men jag hinner få alla världens åkommor innan den 17 maj när det är Göteborgsvarvet. Det är ju hög tid för en förkylning.
Steg upp 0430 imorse och kommer hem strax innan 2200 ikväll. I bästa fall. 10 timmar på tåget idag. Järnvägen är mitt yrke...
HBK fortsätter imponera. Inte ett mål på två matcher och Janne Andersson bad om tålamod med sina forwards för tre omgångar sedan. Nu är mitt tålamod slut. Arvidsson är en lojal krigare men nu räcker det. Bänka honom omedelbart. Han är lika iskall en pigelin i Antarktis. Förr skapade han åtminstone målchanser. Nu verkar han kroniskt alergisk mot målsituationer. Sedan hoppas jag Texas blir frisk illa kvickt. Tommy Jönsson på vänsterbacken påminner om 110-vägskylt på nära håll när hastigheten närmar sig 140. Han är en stenstod, ett rundningsmärke och i bästa fall står han i vägen för ett eller annat vådaskott. Bli frisk, Texas.
Ljungskile hemma nästa gång. Jag vågar knappt tänka på det men 0-0 måste ha extremt lågt odds.
Har lite ont i hälsenorna sedan igår men annars måste jag stolt påstå att jag är förhållandevis fräsch efter 21 km löpning igår. Men jag hinner få alla världens åkommor innan den 17 maj när det är Göteborgsvarvet. Det är ju hög tid för en förkylning.
måndag, maj 05, 2008
21 km
Årets första halvmara är avklarad. Det var faktiskt inte så jobbigt. Det är först nu efteråt som man är helt slut. Tåget till Stockholm går kl 0510 imorgon. Gonatt...
lördag, maj 03, 2008
Snuskjakten
Jag är inte överdrivet imponerad över kanal 5s humorserie "Sverige pussas och kramas" men Snuskjakten är helt klockren. Ord som S_ÅFRÄS, KNULLRU_S, SPRUT_UDER får min barnsliga humor att slå frivolter. Här är ett smakprov.
fredag, maj 02, 2008
Bertil Svensson
Idag har jag grävt i trädgården. Det låter måhända inte så jobbigt men köper man billiga spadar som jag tydligen gjort så tar det tid. Jag gick häromdagen och köpte mig en spade av märket Fiskars. Det var det enda märket jag kände till och det tog jag som en kvalitetsstämpel. Jag kunde lika gärna grävt med händerna.
Ikväll har jag käkat en god supé på Torntorget i glada vänners lag. En mineralvatten, en Toast Skagen, en ryggbiff med rotfruktsgratäng och charonesås och till efterätt Creme Brulee.
I onsdags satt jag och avnjöt en burgare och nån cider på Bulls efter jobbet.
Håller jag på att bli continental?
Ikväll har jag käkat en god supé på Torntorget i glada vänners lag. En mineralvatten, en Toast Skagen, en ryggbiff med rotfruktsgratäng och charonesås och till efterätt Creme Brulee.
I onsdags satt jag och avnjöt en burgare och nån cider på Bulls efter jobbet.
Håller jag på att bli continental?
tisdag, april 29, 2008
Tjänstefel att inte försöka
Nu visade han det igen. Henrik Larsson. Han är den störste fotbollspelaren i Sverige genom alla tider. Han är gammal men han är inte slut. Långt ifrån. Jag skulle vilja påstå att han går rakt in i en svensk landslagsuppställning, men jag nöjer mig om han sitter på bänken och hoppar in i andra halvlek mot Grekland.
Han säger att han inte är sugen. Men han har ändrat sig förr och att inte försöka övertala honom att ställa upp en sista gång vore inget annat än tjänstefel av herrarna Lagerbäck och Andersson.
Halva landslaget dras med skador och stukade självförtroende. Vad vore mer självklart än att be Larsson att ställa upp i denna nöd? Zlatan och Elmander spelar om de är friska. Allbäck ska med. Men övriga är bara utfyllnad. Rosenberg gör mål då och då i Tyskland men aldrig i landslaget, Berg är småskadad och för oerfaren. Övriga göre sig icke besvär.
Henrik Larsson kan med fördel också användas på mittfältet.
Nu har jag små förhoppningar om att Lagerbäck ska ta sitt förnuft till fånga och ringa Larsson. Ännu mindre tror jag han läser min blogg. Men för tusan gubbar! Kan Litmanen spela i finska landslaget med sin sargade kropp så ser jag ingen anledning till att Henrik Larsson inte skulle vara med i det svenska.
Larsson till Österrike!
Han säger att han inte är sugen. Men han har ändrat sig förr och att inte försöka övertala honom att ställa upp en sista gång vore inget annat än tjänstefel av herrarna Lagerbäck och Andersson.
Halva landslaget dras med skador och stukade självförtroende. Vad vore mer självklart än att be Larsson att ställa upp i denna nöd? Zlatan och Elmander spelar om de är friska. Allbäck ska med. Men övriga är bara utfyllnad. Rosenberg gör mål då och då i Tyskland men aldrig i landslaget, Berg är småskadad och för oerfaren. Övriga göre sig icke besvär.
Henrik Larsson kan med fördel också användas på mittfältet.
Nu har jag små förhoppningar om att Lagerbäck ska ta sitt förnuft till fånga och ringa Larsson. Ännu mindre tror jag han läser min blogg. Men för tusan gubbar! Kan Litmanen spela i finska landslaget med sin sargade kropp så ser jag ingen anledning till att Henrik Larsson inte skulle vara med i det svenska.
Larsson till Österrike!
lördag, april 26, 2008
Frukost
Våfflor till frukost kan jag lätt vänja mig vid. Ikväll invigde vi den nya grillen också. Inte utan att man är proppmätt.
fredag, april 25, 2008
Kalmar - kultlaget
Nanne Bergstrand må vara trist men laget han leder är det definitivt inte. Myten om tråkiga Kalmar kunde inte vara mer fel men tack vare myten har det skapats en kultstämpel kring benknäckargänget i från Småland. Kalmar är idag ett sammansvetsat gäng med några kulturbärare som bas. Spelare som Bagarn Rosengren, Tobias Carlsson, Peter Wastå, Lasse Johansson och Henrik Rydström betyder oerhört mycket för laget. Sedan spetsar de laget med några brassar och Elmbröderna. Brassarna behövs men de är knappast ryggraden i lagbygget. Elmbröderna är ju kusligt effektiva. Finns det något liknande historiskt? Tre bröder som alla är tongivande i ett allsvenskt topplag. Samtidigt! Sedan måste man ju lyfta på hatten för Nanne när han lyckas hitta rätt position för Patrik Ingelsten. Jag tycker uppriktigt sagt att det är kul att det går bra för Ingelsten. Han blev hånad i Halmstad och utbuad när han byttes in. Ingen förtjänar en sådan behandling av sin hemmapublik. Men jag vidhåller att han inte lyckades i HBK. Han är heller ingen stor fotbollspelare men likväl är det han som leder skytteligan idag och ändå pratar alla om Rajalakso.
Stockholmslagens eviga tjat om tråkiga Kalmar sporrar laget och det skulle förvåna mig om de inte vinner allsvenskan i år. Så bra är de. Läs gärna Henrik Rydströms blogg. Alltid rolig och ganska informationsrik.
HBK vann igår borta mot Örebro. 0-1. Det var inte vackert men det var 3 viktiga pinnar. Publiken skanderade "Fotbollsmördare" i andra halvlek när klubben backade hem som mest. 11-1 i hörnor och 63%-37% i spelövertag för Örebro skvallrar om matchbilden. Visst tycker jag HBK backade ner onödigt långt långa stunder men jag tycker inte heller man behöver skämmas. Det var effektivt och det blev tre poäng.
GAIS hemma på söndag.
Jag leder drömelvan ser jag. Detta trots att jag inte gjort ett enda byte de senaste två omgångarna. Jag hade totalt missat att Sidleds-Danne var avstängd. Nu gäller det att slå vakt om ledningen.
Stockholmslagens eviga tjat om tråkiga Kalmar sporrar laget och det skulle förvåna mig om de inte vinner allsvenskan i år. Så bra är de. Läs gärna Henrik Rydströms blogg. Alltid rolig och ganska informationsrik.
HBK vann igår borta mot Örebro. 0-1. Det var inte vackert men det var 3 viktiga pinnar. Publiken skanderade "Fotbollsmördare" i andra halvlek när klubben backade hem som mest. 11-1 i hörnor och 63%-37% i spelövertag för Örebro skvallrar om matchbilden. Visst tycker jag HBK backade ner onödigt långt långa stunder men jag tycker inte heller man behöver skämmas. Det var effektivt och det blev tre poäng.
GAIS hemma på söndag.
Jag leder drömelvan ser jag. Detta trots att jag inte gjort ett enda byte de senaste två omgångarna. Jag hade totalt missat att Sidleds-Danne var avstängd. Nu gäller det att slå vakt om ledningen.
onsdag, april 23, 2008
Det är jag som är Svensson
Igår var det som i slutet på en lycklig svensk film.
Vi körde inom och köpte en gräsklippare på Maxi på vägen hem från jobbet. En handjagare. "En perfekt gräsklippare för den lilla trädgården". Det lät liksom klippt och skuret för mig. Så när vi kom hem satte jag mig på altanen och börjar montera ihop klipparen i solskenet. Fåglarna kvittrade och det sprang omkring en fasan utanför tomten. Grannarna var ute i sina trädgårdar. Någon skrubbade altandäcket efter vinterns blåsande. Någon inventerade knopparna på de nyplanterade häckplantorna. Efter en del strul lyckades jag till slut montera ihop den där klipparen och det var äntligen dags för mig ge mig ut på vår enorma gräsyta med min splitternya handjagare. Munterheten var stor från mina grannar när de såg att jag fick slita hårt med det ankelhöga saftiga gräset. Någon kastade ur sig en kommentar över häcken och jag blev tvungen att sluta klippa för att höra vad han sa. Sedan stod jag där och pratade, hängandes över min nya gräsklippare, om det fina vädret, förrådsutrymmet som är för litet, råspont på vinden, markisfärger, underliga grannar på den andra gården, bullar i ugnen och helt plötsligt så står man uppe i deras sovrum och diskuterar flytt av väggar för att få plats med barnsängar mm...
Vad hände?
Jag är förbluffad över hur snabbt jag acklimatiserade mig till livet som Svensson. Det känns nästan naturligt att stå där och snacka vuxensaker. Men hur hamnade jag här? Jag minns en tid där lyckan var att ha en halvböj och en kall Cola på en förfest. Där det räckte med tyst bullshit för att tala om för de inbegripna att nu lekte livet. Känslan av eufori när man med kastratröst sjöng med i "How deep is your love" på stereon. Den makalösa upplevelsen att få dansa igång "Insomnia" på ett tomt dansgolv. Att få se Fritz the Cat först upp på scenen på Mårtensson. Hans händerna och armar i vilt fäktande rörelser, blicken fast förankrad i golvet och hans hårt jobbande små fötter som i klassiskt Mc Hammer-manér jobbade sig i sidled. Obetalbara minnen som jag aldrig kommer att glömma. Nu inser jag att de tillhör en bortflyende tid och att den tiden inte kommer tillbaka. Jag har nått Svensson-livet. Jag vet inte hur det gick till men jag konstaterar, trots ett visst vemod, att det är en god sak.
Vi körde inom och köpte en gräsklippare på Maxi på vägen hem från jobbet. En handjagare. "En perfekt gräsklippare för den lilla trädgården". Det lät liksom klippt och skuret för mig. Så när vi kom hem satte jag mig på altanen och börjar montera ihop klipparen i solskenet. Fåglarna kvittrade och det sprang omkring en fasan utanför tomten. Grannarna var ute i sina trädgårdar. Någon skrubbade altandäcket efter vinterns blåsande. Någon inventerade knopparna på de nyplanterade häckplantorna. Efter en del strul lyckades jag till slut montera ihop den där klipparen och det var äntligen dags för mig ge mig ut på vår enorma gräsyta med min splitternya handjagare. Munterheten var stor från mina grannar när de såg att jag fick slita hårt med det ankelhöga saftiga gräset. Någon kastade ur sig en kommentar över häcken och jag blev tvungen att sluta klippa för att höra vad han sa. Sedan stod jag där och pratade, hängandes över min nya gräsklippare, om det fina vädret, förrådsutrymmet som är för litet, råspont på vinden, markisfärger, underliga grannar på den andra gården, bullar i ugnen och helt plötsligt så står man uppe i deras sovrum och diskuterar flytt av väggar för att få plats med barnsängar mm...
Vad hände?
Jag är förbluffad över hur snabbt jag acklimatiserade mig till livet som Svensson. Det känns nästan naturligt att stå där och snacka vuxensaker. Men hur hamnade jag här? Jag minns en tid där lyckan var att ha en halvböj och en kall Cola på en förfest. Där det räckte med tyst bullshit för att tala om för de inbegripna att nu lekte livet. Känslan av eufori när man med kastratröst sjöng med i "How deep is your love" på stereon. Den makalösa upplevelsen att få dansa igång "Insomnia" på ett tomt dansgolv. Att få se Fritz the Cat först upp på scenen på Mårtensson. Hans händerna och armar i vilt fäktande rörelser, blicken fast förankrad i golvet och hans hårt jobbande små fötter som i klassiskt Mc Hammer-manér jobbade sig i sidled. Obetalbara minnen som jag aldrig kommer att glömma. Nu inser jag att de tillhör en bortflyende tid och att den tiden inte kommer tillbaka. Jag har nått Svensson-livet. Jag vet inte hur det gick till men jag konstaterar, trots ett visst vemod, att det är en god sak.
måndag, april 21, 2008
Kusinens kylskåp (Premiär för mobilblogg)
Så många livsmedel har jag aldrig sett tidigare i detta kylskåp. En liter mjölk och en liter jordgubbskräm. Resten malt i flytande form. Fotot taget i fredags. De flesta ölen var redan uppdruckna om ni undrar varför det ser tomt ut.
Ser det inte ut som en marmeladburk längst in?
Skavsår i grenen
Det var en premiärtur som heter duga. Söndrum - Båstad tur och retur. Det är rätt skoj att cykla om man slipper göra det ensam. Att stiga upp i arla morgonstund en söndag tillhör dock inte det jag brukar tillämpa men med facit i hand så var det inte så tokigt. Jag var ju hemma igen redan vid lunch.
Jag trodde jag burit möbler så det räckte för lång tid framöver, men i fredags fick jag snällt hjälpa en vän i nöd. Tre trappor på Kaptensgatan utan hiss. Det borde vara förbjudet. Ring inte mig när skiten ska ut igen. Igår var det dags igen. Då fick jag låna släp och hämta en säng som vi givetvis ska ha upp på andra våningen. När var på plats var det dags att slänga ut mitt kontor därhemma. Kl 2300 gav jag upp och gick och la mig.
Det tog oss ett kvartal att komma i ordning hemma. Nu ser det ut som dagen efter flytten igen. Bra planerat...
Jag är förmodligen jordens mest korkade. Jag ställde en bokhylla framför fiberuttaget i mitt blivande kontor när vi flyttade in. Nu måste jag riva bokhyllan igen bara för att datorn ska byta rum.
/Roy Munson
Jag trodde jag burit möbler så det räckte för lång tid framöver, men i fredags fick jag snällt hjälpa en vän i nöd. Tre trappor på Kaptensgatan utan hiss. Det borde vara förbjudet. Ring inte mig när skiten ska ut igen. Igår var det dags igen. Då fick jag låna släp och hämta en säng som vi givetvis ska ha upp på andra våningen. När var på plats var det dags att slänga ut mitt kontor därhemma. Kl 2300 gav jag upp och gick och la mig.
Det tog oss ett kvartal att komma i ordning hemma. Nu ser det ut som dagen efter flytten igen. Bra planerat...
Jag är förmodligen jordens mest korkade. Jag ställde en bokhylla framför fiberuttaget i mitt blivande kontor när vi flyttade in. Nu måste jag riva bokhyllan igen bara för att datorn ska byta rum.
/Roy Munson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
