Cosmopolitan

Vi fortsätter på samma tema.

Singapore sling

Buffy goes gay. Så här i Pridetider.

Jag har sagt det förr...

...men det tål att sägas igen. Sopranos är bäst.

Salt

Ibland är det gott att leva...

Det smäller i den här finalen. De Jong ska vara mycket tacksam att han får vara kvar på plan. De gula korten haglar men inga röda. Än...

Stranden. Så jävla kul är det inte.

En veckas semester är förbrukad. Idag är stranden som gäller. Första gången i år. 34 grader och lite dis. Men hur kul är det egentligen med stranden nuförtiden. Trångt, sandigt, ingen skugga, ungar som skriker, William snor prylar, han springer iväg och jag har sand på mackan. Kort och gott, ingen avkoppling. Förr hade ju stranden sin tjusning. Att spana in galanta damer. Nu ser jag bara pensionärer, småbarnsföräldrar och så klart en massa ungar.

Uterummet börjar bli klart.

Semestern har börjat lysande. William är genomförkyld och hostar sig genom nätterna. Han verkar sova men det är han tämligen ensam om. Jag fick igår besök av en plåtslagare som första gången han dök upp sa att han skulle vara klar till jul. Nu är det klart och det blev klart innan jul... en 2010. Lamellgardiner, mina damer o herrar. Det är ett kapitel för sig. Men jag kan meddela att det är ett evighetsarbete att sätta upp och inte förenligt med småbarn. Jag vågar inte ens tänka på hur länge de får vara ifred och fortfarande vara vita.

ridå ner... Här sitter man med en kall grogg i värmen, ändå suger det. 2-0 till Tyskland...

Fräls oss, Tevez

Nu är det snart dags.

Nu slår vi tyskarna.

Pappas slagna hjälte.

En utslagen tand och en sargad läpp. Killen fick lugnande för att de skulle kunna röntga tänderna. Efteråt sluddrar han manboy och benen bar inte. Han kan lägga fotomodellskarriären åt sidan å andra sidan blir han ett perfekt hockeyproffs. Han har redan frissan och garnityret.

Nu får det vara nog, Sepp!

Det är nästan så man börjar tro på ödet. England, Tyskland, en ribba... 66.

När man talar om trollen förresten, Lage ringde igår. Midsommarhelgen är räddad.

Sanningen

Efter ett par groggar undrar jag alltid varför jag dricker så sällan nuförtiden. Dagen efter vet jag... Att vara bakis med småbarn borde vara vara en mänsklig rättighet att få slippa. Det är helt jämförbart med andra tortyrmedel som t ex dra ut naglarna med tång. Här ligger jag helt fredligt på soffan och det enda jag begär är att få dö i lugn och ro. Vad händer då? William lever rövare som aldrig förr. Det är som om de små söta barnen förvandlas till ilskna troll med ett enda uppsåt: make my day a living hell. Här ligger jag t ex på soffan och försöker få i mig några livsavgörande droppar kall cola med darrande hand. Då slår William till flaskan när jag klunkar som bäst med resultatet att jag följdaktligen missar munnen och häller ut cola i hela soffan. Dagen har knappt börjat och jag önskar att den redan var slut.

Jag som trodde Honda var en motorcykel. Nu vet jag bättre.

Det är trist, men Japan krossar Danmark.

Lupiner

Dessa ganska spektakulära blommor som såhär års växer i varenda vägkant. De pryder landskapet men sprider sig som digerdöden. Varje år när de blommar kommer jag att tänka på midsommarafton 2001. Bill hade sedan ett par veckor tillbaka sällskap med en tjej som vi blivit inbjudna till med armbågen. Denna sommar hade vi dessutom under flera veckor Higgins på besök. Sommaren var på många sätt legendarisk men om midsommarafton finns mycket att berätta. Det var, om jag inte minns fel, Higgins, Fritz, Lage, Ida(!) och givetvis Bill & jag. Festen var i Gullbrandstorp och först när vi sitter i bilen på väg ut kommer vi på att vi inte har något till värdinnan. En tvärnit i en slänt vid Vallåssjukhem öppnar passagerardörren och släpper ut en svettig Higgins som nappar åt sig ett fång lätt misshandlade lupiner. Värdinnan mottog gåvan utan någon större entusiasm men vi menade givetvis att det var tanken som räknades. Kvällen var sedan smått legendarisk med ett gäng surrealistiska händelser.

Livet leker

Solen skiner, det är helg.

7 nya spelare. Det märks inte på Argentina.

Så här ska fotbolls-vm avnjutas

Äntligen tv i uterummet. Hur kan ett lag fullt av stjärnor som Frankrike haverera på det här viset?

Kempes

Det börjar likna något. Den galne mannen på bänken (kallad Gud i Argentina) må vara nybörjare som förbundskapten, men underskatta inte honom. Han drar till sig all uppmärksamhet så att stjärnorna på plan kan koncentrera sig på fotbollen. Huruvida det är en medveten plan eller inte är oväsentligt. Det kan lyckas. Att de sedan har gjort alla tre mål på fasta situationer tyder på någon form av intränade varianter. Så vi ska nog inte avfärda den lille mannen som en dåre.

När slänger han in Milito?

Där kom skrällen

Schweiz vinner mot Spanien. Den låg inte med i tipset. Nu är hela första omgången klar och spelmässigt är det katastrof. Vi snackar 1990 här. Uppryckning kräves.

82

Det är snart 30 år sedan men Laul har rätt. Här föddes kärleken till Brasilien. 80-talet var de små, små kortbyxornas årtionde men också de vackra målens. På 80-talet hade fortfarande sydamerikanerna kvar sina coola frisyrer från 70-talet.

Jag var inte gammal men jag grät floder när brassarna åkte ut. Eder, Zico, Falcao och Zocrates är namn som jag har för evigt inristade i mitt minne.

Eder. Han kunde skjuta hårda skruvade skott med en medicinboll, till skillnad mot dagens löjeväckande primadonner som lirar med bollar närmast liknande volleybollar.

Getaway

Vad har Getaway, Krigets vindar och kanonrullen Konvoj gemensamt? Ali MacGraw. Satan, vilken puma hon var.

Getaway med Steve McQueen är ju dessutom en riktig klassiker och vem satt inte bänkad framför tv:n när Krigets vindar sändes på SVT? Konvoj är lika usel som den är en ripoff på "nu blåser vi snuten" med Burt Reinolds.

Jag vet inte varför jag skrev detta men jag blev lite nostalgisk.

Åter till Ali MacGraw. Läste att hon erkänt att hon missbrukat alkohol och droger och varit beroende av män. Det sista försämrar ju knappast bilden man har av denna skönhet. Det som grumlar bilden en aning är att hon idag är över 70 år och knappast har samma näpna utseende. Så jag tänker inte förstöra ett fint minne med att visa ett foto på MacGraw från 2000-talet.

Här har det tydligen snöat.

För mig har det varit solsken hela dagen. Därför blir man aningen konfunderad när det ligger en snödriva utanför huset en vecka innan midsommar.

Italien kan konsten att spela brottsligt tråkigt.

En sak slår mig, domarna har varit väldigt bra hittills.

England imponerar inte...

Nu börjar det

Äntligen. Nu lägger vi allt annat åt sidan. Dags att njuta av fotboll.

Tipset: Brasilien vinner. Varför? De är för en gång skull inte haussade i förväg. Spanien har det bästa laget men vinner inte EM och sedan VM direkt efter. Italien upprepar aldrig sin bragd från förra VM. Glöm inte Tyskland och för en gång skull tror jag att England kan gå långt. Men helst av allt vill jag att Argentina vinner.

Tänk om en fullständigt galen man vid namn Maradona kan få världens bästa anfallare att samarbeta. Då kommer det bli ett minnesvärt VM.

86

165 cm galen fotbollsunderhållning. Det blir inte bättre.

Badabing

Äntligen repris på Sopranos. Hade glömt hur bra första säsongen var.

En vecka kvar

Nu är det snart dags. VM. V fucking M. Utan Sverige men med en hel massa fantastisk fotboll. Jag får lite Mexico-känsla faktiskt. Maradona är ju med igen. På tal om Argentina, vilket lag på pappret. Egentligen borde det vara omöjligt att misslyckas men med Maradona som förbundskapten kan det gå precis hur som helst. Bara ett geni eller en dåre petar Cambiasso och Zanetti från ett landslag. Men på pappret... Messi, Milito, Teves, Higuain och då har vi bara nämnt några anfallare.

Det ska bli kul i alla fall. VM är VM. Det kan inte bli tråkigt helt enkelt.

Hettan

Man borde anat oråd när svetten lackade redan i startfållan innan loppet. Men jag hade inte en susning om vad som väntade mig. 21 km i helvetet. Knappt två timmar senare var pinan över och jag kunde stappla bort och sörpla i mig 10 muggar sportdryck under en lätt surealistisk halvtimme. Folk låg i högar och bars över mållinjen. Tiden blev mer än 20 minuter sämre än senast jag sprang Göteborgsvarvet, men just då spelade det ingen roll. Jag var i mål.

Sämst hittills: 1.55.38 på plats 9629.

Det är så pass allvarligt...

Hmm... Det här inlägget skickades för flera veckor sedan från Gekås. Tydligen blev det lite tokigt.

Puls 140, svettas, hittar ingenstans och köerna är enorma.

Katastrof

The untold story of the man behind the legend...

Sitter på tåget och slumrar igenom Metro. Två saker slår mig på samma uppslag. Lady Gaga kommer till Sverige i dagarna och jag har uppenbart missat storheten med denna kvinna. Jag minns Britney Spears och tänker; men Lady Gaga är ju inte ens snygg... Den andra tanken som slog mig var; Robin Hood, vad finns det mer att berätta om honom som vi inte redan sett eller hört? Reklamen lovar nya avslöjanden uppenbarligen och det kanske visar sig att Herr Hood egentligen var usel på pilbåge...

Vitt vin och räkor

Fredagkväll och tv4film visar Repmånad. Det är nostalgi i kubik. Repmånad påminner om vhs:ens glansdagar. Loffe när han var som bäst. Krig är krig...

Finn minst ett fel

Jag fick en påminnelse om att det är dags att motionera idag. Plötsligt sköts en av knapparna i skjortan iväg när jag böjde mig ner. Känns inget bra att gå omkring på jobbet med hår stickandes ut genom skjortan.

Talk Dirty To Me

Läste att Bret Michaels fått en svår hjärnblödning. Tydligen är det kritiskt. Nu var väl inte Bret den som hade svårast att hålla sig borta från drogerna i POISON men jag har svårt att tänka mig att han levt ett drogfritt liv. Någon gång får man väl betala priset. Jag hoppas givetvis att han klarar sig. Förutom att Poison lirade sorglös partyrock så levererade de ovanstående sanslöst coola vinylomslag till sin första platta. Jag saknar vinylen...

Kapitalistens tårar

Jag är ju en ambivalent varelse av naturen. Jag, som många andra, har svårt att leva som jag lär. Jag har socialistiska ideal och blir upprörd över girighet, men jag är samtidigt inte okänslig för pengar. Det är valår och det ska bli mycket intressant att se hur de rödgröna ska lösa skattehöjningarna utan att tappa röster. Nu har ju de börjat släppa de första åtgärderna:

• Skattehöjningar för alla som tjänar mer än 40 tkr/mån
• Förmögenhetskatt ska tillbaka
• Höjd fastighetskatt till vissa
• Höjd bränsleskatt (bensin och diesel) med ca 50 öre/litern.

De flesta potentiella rödgröna väljare kan nog köpa de tre första punkterna men den sista är en svårsmält anrättning med hög risk för sura uppstötningar för majoriteten av befolkningen. Icke desto mindre är den nödvändig om vi någon gång ska minska vårt beroende av oljan som bränsle.

Det ska bli spännande att se hur väljarna resonerar i september.

Kollar ni på Draknästet? När jag första gången hörde talas om Draknästet på SVT blev jag först mycket förvånad över att SVT tog sig an ett sådant koncept. Jag blev också förvånad av att välkända och mycket framgångsrika riskkapitalister ville ställa upp på programidéen.

Nu kan jag inte slita mig från programmet. Det är ju lysande. Igår var det sista gången för säsongen och allt sedan William kom till världen har jag blivit väldigt blödig och när den sista entrepreprenören för säsongen gästade drakarna började tårarna trilla på Mr Hyde. En välgörare fick drakarnas pengar och lovade att mildra lidandet för många. Det stockade sig i halsen och trots att jag vet att det bara är tv, blev jag varm i hjärtat av att det finns folk som vill väl i vårt cyniska samhälle.

Nu hoppas jag verkligen att Draknästet kommer tillbaka nästa år.

Vulkanen

Jag har bokat flyg till Bromma på tisdag i nästa vecka. Men ett osynligt askmoln kan sätta käppar i hjulet. Det låter som taget ur en serietidning med Stålmannen, men det är tydligen sant.

Det kan inte hjälpas, men det känns ganska befriande att vi inte kan påverka allt. I dagens högteknologiska samhälle så kan alltså ett askmoln sätta hela Europas infrastruktur ur funktion. Inga flyg gör att folk får sätta sig på tåg och buss i dygn för att komma hem. Superrika Barcelona fick sätta sig på bussen som värsta pojklaget för att ta sig 100 mil bort till Milano för att lira match.

Nu är goda råd dyra för Barca. De blir ju utspelade av Inter. Det måste vara lite snopet för Zlatan.

Inter - Barcelona

Jag hyllade tidigare slutspelen i hockey och handboll, men let´s face it... Är det Champions League-semifinal och dessutom Inter - Barcelona, då väljer jag fotbollen.

Jag konstaterar efter första halvlek att det förbluffande svagt försvarspel som bäddat för två mål. Ett till varje lag. Barcelona får se upp. De går på lina utan skyddsnät. Dani Alves må vara en gudabenådad fotbollspelare men jag är inte överdrivet imponerad över hans försvarspel. Att inte Milito gjort mål hittills får gå under benämningen flyt eller oflyt beroende på vem man håller på.

SM-slutspel

Jag kan inget om hockey. Men en blind kan se vad Johan Davidsson betyder för HV71 i ett slutspel. Satan vad bra han är.

Elitserien är inte hyperintressant men när det vankas slutspel och så småningom final då är jag med i matchen. Gårdagens match var riktigt kul trots att det var lika målsnålt som en fotbollsmatch.

Nu drar semifinalerna igång i handbollen också. På lördag blir det nog nästan fullt i Halmstad Arena när Drott tar emot Ystad. Det är kul med slutspel

Hur tänkte de?

Jag är Pepsiman, men den nya loggan måste tillverkats i Uzbekistan.

Åker Paddan...

Feskekyrkan

Uthyrning per timme?

Jag gjorde ett kort gästspel i Sollentuna förra helgen. Den här årstiden med smältande, smutsiga snöhögar och träd utan löv gör de flesta ställen till en tämligen deprimerande omgivning. Frågan är dock om inte Sollentuna med närliggande Kista galleria tar priset. Jag fick en stark känsla av hopplöshet när jag befann mig där. Att möta våren i Kista måste vara i klass med våren i Tjernobyl eller Krakow på 80-talet. Om jag någon gång gripits av tanken på att flytta till Stockholm eller någon av kranskommunerna så blev det fullständigt glasklart att för mig nu att det aldrig kommer hända. Jag är och förblir en lantis.

Min sambo hade fixat ett tokbilligt boende ovanpå Kistagalleria. En hel lägenhet för en spottstyver. Inget kap utan en hake. Väl på rummet möts man av synen av panoramafönster. Dels i vårt rum men även i rummet mitt emot. Mitt emot ser vi i ett starkt upplyst rum en man som sätter på en kvinna (förhoppningsvis, det var lite svårt att se eftersom hon låg ner) i värsta American Psycho-stil. Han gjorde inte en min när han insåg att han var iaktagen från rummet mitt emot. En sann exhibitionist. Han tog några pauser men mestadels öste han på likt en duracellkanin. Jag fick känslan av att han hyrt rummet och rumskamraten per timme och ville ha valuta för pengarna. Efter ett kort tag blev jag lätt illamående och orkade inte titta längre.

Snart är måttet rågat

Jag har nästan förträngt faktumet att klubben fick stryk med 6-0 mot Elfsborg i måndags. Kommentarer är överflödiga och det känns tidigt att utvärdera det nya ledarskapet men den negativa trenden är åtminstone inte bruten ännu. Jag väljer att ha tålamod en liten stund till, men blir det stryk mot Åtvidaberg då är måttet rågat. På tal om "måttet rågat": Slutspelet i hockey blir inte lika hett utan den nu knäskadade Per "Råttet mågat" Ledin.

Jag har kastat pinnarna

Nu skiter jag i kryckorna. De är bara i vägen. I måndags lyckades jag få på en sko på den något mindre svullna foten. Efter det kändes kryckorna bara i vägen. Det hände till och med att jag glömde dem. Nu får det bära eller brista. Jag går utan. Det ser förjävligt ut, men jag går för egen maskin.

Imorgon är det dop och det blir en utmaning. Just nu får jag bara i foten i mina beryktade gubbaskor. Bruna, härliga vinterskor i klassisk gubbmodell. Passar perfekt till mörkgrö kostym...

Soffliggaren 2

Måndagar går från att vara den värsta dagen i veckan till den bästa med en halv påse chips kvar från helgen och två nya avsnitt av 2 and a half men. Måndagar blir aldrig bättre än så.

Soffliggaren

Jag har det bra. Det konstaterar jag efter en dryg vecka på kryckor. Så fort man stöter på minsta motstånd så rivs hela världsbilden sönder och samman. Jag drog av ett ledband. Jag behövde inte amputera mitt ben under bar himmel på Haiti. Jag har möjlighet att arbeta även om det inte fungerar optimalt. Jag är priviligierad. Ändå har jag inte gjort annat än klagat den senaste veckan. Det värker och jag fick inga vettiga svar från den första läkaren. Det går inte att köra bil och det är allt annat än lätt att åka tåg heller.

Nu ser det ändå ut att som att foten åter ska ta normala proportioner igen. I helgen har svullnaden minskat och imorse fick jag med vissa problem på mig en sko. Den åkte fort av igen eftersom det kändes som att sätta fast foten i ett skruvstäd. Jag räknar med att kasta kryckorna lagom till nästa helg då jag har för avsikt att besöka Stockholm. Det väntas dop.

Ordet fotboll har fått en ny betydelse för mig...

Innebandykarriären blev kort för mig. Till och med kortare än min handbollskarriär. På gymnasiet spelade vi lite korphandboll (HP Bachelors) och jag hann med några korta matcher innan jag bröt ett finger i ett motlägg. I höstas började jag spela lite innebandy tillsammans med några grannar en gång i veckan. Trevligt, men i torsdags snubblade jag och drog av ett ledband i foten. Helvete, vad det gjorde ont.

Läkaren trodde fotleden var av men vad vet hon... En allmänläkare på en vårdcentral som är van vid att stoppa en spatel i halsen och säga Aaah... Röntgen visade att fotleden var intakt men att ledbandet var av och jag skickades hem att vila. Så här sitter jag i sängen med foten i vädret. Jag har ingen aning vad jag ska göra med den här foten. Den är oduglig att gå på, det går inte att köra bil och jag kan med nöd och näppa få på mig ett par byxor. Foten ser ut att behöva amputeras vilken minut som helst och jag är ovän med de kryckor jag (tack och lov!) hade i förrådet.

Medeltiden

Jag kom in med den här foten till röntgen. Den är inte bruten men ett ledband är av. Vad säger läkaren på vårdcentralen? Vila... Va fan. Det är 2010 och de kan inte fästa ett ledband. Nu blir man handikappad för livet. Tony...

Fan!

Pain is temporary. Glory is forever.

Jörgen Brink. Vasaloppsvinnare 2010. Sug på den. Norrmännen uttalade sig vid ett flertal tillfällen under OS om att inte göra "en Brink". Den evige loosern visade att stafettmiss och skidskyttekatastrofer inte betyder något när man bara har spurten kvar på Vasaloppet. Fantastiskt kul att se. Hoppas han fortsätter några år till.

Nu måste jag till slut kommentera schlagern också. Allvarligt talat. Hur i helvete kan svenska folket klaga på att det går åt helvete varje år i Eurovision song contest?! Om man röstar fram Pernilla Wahlgren istället för Pauline så är det ställt utom allt tvivel att majoriteten av de som röstar har allvarliga mentala problem. Jag har suttit och kollat in samtliga bidrag och allt är som vanligt: Det mesta är ju skit, men SVT har åtminstone haft den goda smaken att specialinbjuda ett antal artister för att höja nivån. Bland annat Pauline. Här går hon in och levererar den bästa låten jag hört i dessa sammanhang sedan Janne Lucas dagar och sedan sitter Svensson hemma och röstar in PERNILLA WAHLGREN istället!!!! Fy fan.

Är det en lätt depression månne...

Dags att redogöra för hälsoläget.

En påtaglig känsla av orkeslöshet har infunnit sig. Viljan att sova är monumental. Dessutom har jag i flera dagar dragits med tandvärk. En visdomstand som efter flera års stillastående helt plötsligt fått för sig att den ska upp ur tandköttet. Visdomständer är som vilande vulkaner. De kan ligga overksamma tillsynes förevigt för att plötsligt slå till med full kraft. Värken är diabolisk och hela käken känns som en svullen böld färdig att tömmas på litervis med var. Hade jag inte varit maniskt rädd för att dra ut tänder hade det varit ett givet val.

Som vanligt hade jag inte överlevt varken fysiskt eller psykiskt utan Ipren. Guds gåva till oss med låg smärttröskel...

Är det bara jag...

...som misstänker cancer så fort det ömmar någonstans?

OS är över...

Det är inte utan att man känner lite tomhet nu när man inte har någon skidåkning att vila ögonen på längre på kvällarna. Samtidigt var det på tiden att det tog slut. Jag lyckades ju med stor ackuratess pricka rätt antal medaljer och fler dagar med OS hade spolierat mitt tips. Jag var lite snål med gulden men det räckte ändå. Jag är stolt vinnare bland 32 deltagare och ser fram emot att inkassera den symboliska summan av 640 kr. Det slutade med 5 guld, 2 silver och 4 brons. Det är ju förbannat bra för att vara Sverige.

Vad ska man se fram emot nu då? Jag har i alla fall förhoppningar om att den här envetna vintern ska ge med sig någon gång så att man kan ut och få lite vårvärme. Allsvenskan startar om en dryg vecka. Där har svenska fotbollsförbundet gjort en fantastisk planering måste jag påpeka. Varför inte lira fotboll på stelfrusna planer mitt i vintern och sen tar vi ett låååångt sommarlov när planerna är perfekta. Publiksiffrorna kommer säkert bli fantastiska de första fyra omgångarna...

Jag tippar HBK på femte plats redan nu.

Det måste vara ett missförstånd...

Har någon glömt att vrida på strömbrytaren för våren? Det är allsvensk premiär på Örjans Vall om två veckor och i Halmstad pulsar vi omkring i halvmeter hög snö. Det har snöat varje dag sedan i fredags och jag börjar bli seriöst orolig för att detta är istiden. Arbetet går minst sagt knackigt. I mitt fall fungerar det dåligt med devisen "Ett inställt möte är också ett möte". Kommunikation är viktigt och prisad vare internet och webmöten.

Tur då att det är OS så att vi har något att vila ögonen på. Det går inte att låta bli att nämna längdherrarnas triumf i skiathlonen. Vilken makalös succé. Sällan har man sett något mer rafflande. Längdskidor är för Vinter-OS vad friidrotten är för Sommar-OS. Lite vassare och lite finare. Att Emil totalfloppade på sprinten och att sprintstafetterna trots ett silver blev en besvikelse är svårt att smälta men Hellner, Olsson och Södergrens bragd i skiathlon förlåter allt. Till och med skidskyttarnas genomklappningar.

Mitt medaljtips ser ju halvhyffsat ut. Jag hade räknat med ett guld i sprinten men annars ser det bra ut. Jag tror vi har fem riktigt bra medaljlägen kvar. 2 stafetter, 1 damcurling, 1 hockey, 1 chans på antingen femmilen eller tremilen. På dessa tar vi tre medaljer varav jag hoppas ett är guld. Låt det bli i herrarnas stafett... Facit så här långt: 3 guld, 2 silver och 2 brons

Det snöade... punkt.

Just nu är det kul med OS. Man har överseende med idiotiska arrangörer och ett riktigt skitväder när Björn Ferry levererar. Den roligaste guldmedaljören sedan Wassbergs dagar. Trots enorm besvikelse över vädret höll han sig cool häromdagen och levererade klassiska citat.

Idag är det den bästa potentiella gulddagen på hela OS. Sprint med Emil Jönsson, sprint för damer och Anja Pärson. Jag tror hon blir farlig.

Jag vet att det är typiskt svenskt att tycka så här men det känns som det är ett renare OS än på mycket länge. Argument för mitt påstående är att Ryssland har 0 (noll!) guld hittills. Gamla Warzawapakten har legat mycket lågt än så länge och jag antar att det är fördomsfullt men jag tar det som ett gott tecken.

Vinner inte Emil Jönsson idag kommer jag bli mycket besviken. Längdsprint är definitivt vinter-OS motsvarighet till sommar-OS 100 m. Emil är Usain Bolt.

Kalla

Glöm Nagano och Salt lake City. Glöm vad jag skrev tidigare. Det är OS-guld och Kalla är drottning. Nu tror jag stenhårt på mitt tips igen.

Vi leder över norrmännen i antal guld!

3D

Avatar. Nu har jag sett den. I 3D dessutom.

Nagano, Salt lake City, Vancouver...

Optimismen spirar dagarna innan OS. Sedan hinner Helena Jonsson knappt ta sig över mållinjen innan man får Deja Vu-känslan. Salt lake City, Per Elofsson är taggad till tänderna på första distansen och första dagen. Han möter en bloddopad Muehlegg och går fullständigt in i väggen. Då var det OS:et slut för debaclen fortsatte genom hela spelen. I år börjar det likadant. Christer Ostbåge är så dålig på att dölja sina dopingmisstankar mot den segrande slovakiskan att man rodnar. Visst kan man ha sina misstankar men så fort en svensk vallat med klister eller tappat formen så har vi svenskar den dåliga smaken att vädra våra misstankar. Det klär oss inte.

Turin framstår alltmer som ett mirakel. 7 GULD. Hur gick det till?

Nu har jag inte gett upp hoppet helt, men jag inser att mitt tips om 4 guld kan bli svårt att nå. Det är ju förövrigt först idag som OS börjar på riktigt. Längdskidorna. Nu ska vi se Northug. Kan han hålla samtliga dopade fd Sovjeter bakom sig? Svenskhoppet, Hellner tippar jag på 15:e plats. Sen har vi Kalla. Där finns det ett visst medaljhopp, men alla medaljer utom guld är ju värdelösa. Jag håller med Zlatan. "Att komma tvåa är som att komma sist." Det är bara i OS man verka tycka annorlunda...

Vaktmästaren i magen

Det bullrar, det värker och jag får feber. Nånting är fel med min mage. När jag överlevde kräksjukan i julas trodde jag att jag hade 5-6 magsjukefria år framför mig. Det höll i en dryg månad. Förra helgen låg jag åter och kramade porslinet och trots snabbt tillfrisknande är jag åter helt utslagen i magen en vecka senare. Jag tror att magen säger ifrån. Jag tror att det är nog med skräpmat och stress. Det är soppor och meditation som gäller.

Rub it in my face

Jaha, det är knappt två månader sedan jag sist var magsjuk och nu har jag haft en HÄRLIG natt igen. Ironman känns avlägset.

Vad händer?

Jag lider svårt efter förlusten av min mobiltelefon. Bloggen kommer inte bli sig lik efter detta. Såvida jag inte lyckas masa mig till en affär som säljer nya mobiltelefoner. Mitt nya försäkringsbolag hävdar att värdet på mobilen understiger självrisken vilket retar mig något djävulskt. Jag kan säga såhär, om inte Länsförsäkringar ändrar attityd så har de snart en kund mindre. Tillsvidare får den gamla lånemobilen jag fått tag på, fungera att ringa på.

Därför har jag inte heller några bilder att publicera på fenomenet utanför fönstret. Det ligger förnärvarande mellan 30 - 50 cm snö i Halmstad och det har jag ALDRIG tidigare sett. Det börjar bli svårframkomligt på små vägar. Det ligger snövallar överallt och att hitta en parkering är snart omöjligt om inte snösvängen gör något heroiskt. Isen ligger snart över hela Laholmsbukten och jag som hade räknat med vår nu.

I helgen var vi i Köpenhamn. Bill gifte sig och jag fick äran att med svettiga fingrar räcka fram ringen. Jag löste uppdraget och det var mycket, mycket trevligt. Att vara ringbärare innebär också att man måste hålla tal senare på kvällen och där har jag en akilleshäl. Det är inte så att jag inte har något att säga. Jag hade två A4-papper fulla med text men jag har också lidit alla helvetes kval i månader för att hålla talet. Vågar jag resa mig upp? Tänk om rösten stockar sig? Tänk om det svartnar för ögonen. När man väl klingat i glaset och sorlet har lagt sig och det faktiskt INTE svartnar för ögonen gick det ganska bra, men månaderna innan... Jösses, vad är det som gör att man får stora skälvan för att resa sig upp i en församling och säga några väl valda ord? Jag fattar det inte själv. Till vardags kan jag aldrig hålla käften så varför denna makalösa önskan att få hålla tyst?!

Efteråt är det som att släppa ut en kalv på grönbete. Det spritter i benen, livet är lättare att leva. Det blir bättre väder, maten smakar bättre och det inte längre tungt att andas.

I´m one of a kind...

Klassfesten

Då var det dags. Gusten kommenterade mitt förra inlägg, vilket fick mig att rota i brevhögen och mycket riktigt där låg en inbjudan till Klassfesten.

20 år sedan man slutade grundskolan. Jag hinner inte kommentera det vidare just nu, men sjukt är det i alla fall.

Det kanske är värt att kolla upp det där med klassfest. De bjuder på samma middag som förra gången. Tacobuffé. Bara det värt ett besök...

Jag kommer garanterat kolla upp om någon ur det gamla järngänget dyker upp annars blir det jag och några frånskilda tvåbarnsmorsor. Den risken tar jag inte.

Jag har varit lite slarvig med bloggandet och mycket beror på att min mobil tvättades i tvättmaskinen vilket den tydligen inte tålde. Med andra ord har jag tappat hela telefonboken, alla bilder av värde, film från Williams födelse och möjligheten att blogga från mobilen. Jag är och har alltid varit på den förlorande sidan...

Tvau öl å en cidååh

En klassiker är tillbaka på youtube.

Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst.

Mästarnas mästare.

Förra året: Ett småputtrigt SVT-program med gamla hjältar från OS, VM och andra mästerskap. Mål: få svenska folket att snyfta i nostalgiska orgier. Då var Wassberg och Gärderud good guys och Erika Johansson och Pelle Fosshaug bad guys.

I år har man man andra ingredienser. I år har man kryddat med Patrik Sjöberg som bad guy. Med Sjöberg i mästarnas mästare blir alla andra good guys. Han är som klippt och skuren för en dokusåpa. En intrigmakare av yppersta världsklass. Ständigt kaxiga instick, ständigt nedvärderande påhopp på sina motståndare och Stefan Holm i synnerhet. TV-underhållning.

Svensexan för Bill i lördags var trevlig. Inga skandaler. Jag höll på att frysa sönder fötterna när vi tillbringade förmiddagen på en skjutbana. Bill iklädd benvit Smoking gjorde stor succé när han under femkampen på eftermiddagen skulle hoppa upp på en mekanisk tjur. Med ett mycket graciöst hopp satt han imponerande i sadeln i ca 10 sekunder. En liten missräkning var att de benvita byxorna sprack från söm till söm i hoppet. Ingen sömerska i världen kunde rädda den inhyrda smokingen...

Vi testade några gamla klassiker under kvällen. Under förfesten körde vi Cola Vodka testet och avverkade såväl matgroggen, stupröret och en ljusbrun och på restaurangen passade Bill på att testa serveringspersonalens groggkunskaper och beställde en Captainstreet Breeze. Quint tvingades för 94:e gången dra historien om Bente till hans eget stora förtret.

En trevlig dag och jag höll mig upprätt under hela dagen. Kopiöst bakis i söndags men det vore ju skam annars.

Nordpolen

Vy från kontoret. Inget är sig likt i Halmstad. Här åker vi skidor numera. Folk är ute på dagarna trots att det är vinter. Det finns grannar jag inte sett sedan i somras. De dök plötsligt upp och vi stod och skottade oss svettiga i ett par timmar i tisdags. Fullständigt lönlöst förvisso eftersom det snöade igen på några timmar men det var trevligt. Trevligt att se lite folk igen.

I helgen blir det action. Återkommer till det lite senare.

Gitarrer och bas, trummor och hat

Hästpojken får Mr Hyde att gråta.

Avbrott i den globala uppvärmningen

Jag minns inte att landat så mycket snö i Halmstad nån gång tidigare. Jag skottar och skottar men det bara fortsätter snöa. Kallt är det dessutom.

Sådan far sådan son

Skogstokig unge i köket i sin nya t-shirt från tomten.

Dead last...

Så var det dags. Vinterkräksjukan. Med våldsamkraft slog den till kl 0400 i morse. Ett aggresivt tvåfrontskrig som till slut fick mig att kapitulera. Både jag och William fick det med två timmars mellanrum. Sedan har det varit fritt blås hela dagen. Feberfrossa, vatten och druvjuice. Åter sist i Ironman.

Learning by doin´ it...

Det är full vinter på Västkusten. Detta trots att det snöat ganska sparsamt. Men det är kallt, riktigt kallt. Köpte julklappar i lördags och jag minns inte senast jag frös så mycket. Som vanligt var man något optimistiskt i val av klädsel.

Kylan har ju legat konstant några dagar nu, så vi fick den briljanta idéen att under söndagen åka skridskor. Vi samlade ihop ett gäng och begav oss upp till Toftasjön. Trots att det snöade lite grann var isen fortfarande spelbar för lite bandy. Tyvärr bar det sig inte bättre än att två stycken gick igenom isen och det var några, minst sagt, oroliga minutrar innan alla var uppe på rätt sida vattenytan. Det är första och förhoppningsvis enda gången jag upplever att någon går ner sig i en vak, men jag konstaterar i efterhand att man fullständigt bortom all sans när man inte har med sig isdubbar och rep när man är ute på isbelagda sjöar. Det ska inköpas och ligga i tomtesäcken på julafton.

Killarna kom upp säkert och verkade må hyggligt efter att ha fått på sig torra kläder. Nästa gång ska jag nog undersöka tjockleken på isen.

En annan omtumlande sak hände också igår. Precis som förra året lyssnade jag mycket på Musikhjälpen på P3. All heder åt Christer, Ametist och Timbuktu, men det som förbluffade mig mest var när någon ringde in igår och önskade en låt, friade till sin flickvän och fick ett ja. Det visade sig att det var min kusin som efter viss tystnad sa ja. Inget att rekommendera för nervsvaga...

Mördarn

HBK meddelar att Lasse Jacobsson tar över huvudansvaret efter Jannes avhopp. De meddelar vidare att Mikael Svensson rekryteras som assisterande tränare. Det sistnämnda är riktigt glädjande. Nu ser vi fram emot en ny säsong.

Mer sport. Den tragikomiska följetongen om Tigers sms-otrohet fortsätter. Det går inte en dag utan att någon ny älskarinna ger sig till känna. Att Tiger har skitit i det blå skåpet råder det ju inget tvivel om men frågan är hur många av alla damerna som är mytomaner. Även om man lider med Elin så kan jag inte se lite komik i det hela.

Det senaste är att någon fått för sig att lira in en vuxenfilm om hela storyn. Filmens självklara namn: Tigers Wood.

Om Tiger känner sig deppig kan han ju alltid slå Bill en signal. Han har erfarenhet av att bli ertappad med känsliga sms. I Bills fall tror jag det var positivt även om det sved en aning i början. Glömmer aldrig ett telefonsamtal: "Du måste hjälpa mig! Hon slänger ut möblerna, min tv och allting". Efterföljande helg var jag och sherpan Fritz nere och hämtade möbler. Efter några månader hemma hos mamma och pappa var Bill åter på grön kvist. Lägenhet på Kaptensgatan och en klassisk singelsommar tog sin början.

Jag är en återfallsförbrytare

Minns ni detta? Jag gjorde det igen. Tog åt H-lvete för mycket chilipulver när jag i veckan skulle göra Gulaschsoppa. Eftersom soppan brukar vara eftertraktad i familjen gjorde jag extra mycket och följdaktligen tog jag extra mycket chilipulver. En fullständigt vansinnig felbedömning. Jag satt själv med tårar i ögonen och rinnande näsa när jag åt den och min sambo kunde knappt äta den. Hon ställde den berättigade frågan om jag gjorde det medvetet för att slippa dela med mig, men jag bedyrade mina goda intentioner. Stackars William vågade vi inte ens ge soppan. Han har en känslig mage. Att ha känslig mage med god aptit måste vara ett straff hårt som tortyr förresten. När jag var liten hade jag dålig aptit och känslig mage, som senare i livet har förbytts i god aptit och inte känslig mage. Den logiken känns lättare att smälta på något sätt även om det sväller ut lite här och där.

Skulle köpa julmust...

Men så hittade jag några nyheter i frysdisken.

Dessa julklappar

Trots att vi dragit ner julklapparna till ett absolut minimum, så vållar de fortfarande stort förtret för mig. Jag har aldrig varit bra på att köpa julklappar men nu är jag riktigt usel. Jag har absolut ingen fantasi överhuvudtaget. Det är en dryg vecka kvar och jag har inte en aning om vad som ska inhandlas.

Julgran är däremot fixat. I lördags drog familjen ut i skogen och högg (högg och högg förresten, sågade gjorde jag...) oss en nätt liten gran. Sedan släpades den ut och fick ett sånt där praktiskt nät runt sig. 200 kr. Jag undrar om lantbrukaren tagit höjd för ökade koldioxidutsläpp?

Ett paket är förresten löst. Tomten har redan levererat klappen som jag önskade så innerligt förra året. Jag tänker inte öppna det förrän på julafton...

Trädet

Ett träd vållar upprörda känslor mellan invånarna på Landfästet och kommunen. Kanske inte jätteintressant men när jag lyckats lista ut vilket träd det handlar om så blir jag också upprörd. Det är ju ett klassiskt däckarträd...

Året var 93. Undertecknad och Bill hade på försommaren tagit studenten. En lysande framtid var utstakad. Vi visste inte om det bara. På den tiden var man depressed 7 dagar i veckan och för första gången sedan i sjuan hade jag inget sommarjobb. Jag knäckte svart som brödknalle på morgnarna och såg fram emot att få starta psykologistudierna (enda kursen med platsgaranti) på Halmstad Högskola. Det börjar bli höst och jag hade precis fått ut veckans förtjänst i cash (800 kr om jag inte minns fel). Veckan skulle krönas som det brukas med en bläcka och en cykeltur (inkl pitstop vid Bobs lake) till stan. Bill var en aning oslipad på sitt bruk av alkohol på den tiden och däckade inte sällan om det bar sig på det viset. Denna kväll var en sådan kväll. Jag minns föga från besöket i stan men jag tror att jag var relativt nykter men min vapenbroder hade mycket svårt med balansen. Jag var en klok herre redan på den tiden så jag insåg att Bill säkerligen mådde bättre i hemmets trygga vrå och jag beslutade att vi skulle ta våra cyklar och dra oss hemåt till Vallås. Att cykla var stört omöjligt, men med lite fantasi lyckades jag få Bill till att gå lutandes mot cykeln och sedan styrde jag. Vi gick över järnvägsbron och nådde Landfästet innan Bill la sig under Trädet för att vila. Inte bra skulle det visa sig. Han vägrade att resa sig trots starka påtryckningar från mig själv och ett uppbåd grannar. Folksamlingen blev allt större vilket bekymrade Bill ringa.

Efter en timmes tillnyktring och några mindre välplacerade spyor fick jag upp Bill på cykeln. Denna gången cyklandes. Vi tog vägen genom Furet och när vi var i höjd med Folkets park blev vi omkörda av en polisbil och jag befarade det värsta. Jag bad Bill att skärpa sig ordentligt och att han skulle betänka fyllecellens nackdelar. Uppskärpningen tycktes hjälpa och polisbilen rullade vidare till synes utan reaktion. Väl framme vid Stena Metall stod bylingen där och stannade oss. Inga lampor på cyklarna. Bill lyckades artikulera sin adress med myndig stämma och extra tydlighet och vi fick varsin svidande böteslapp. Till råga på allt samma belopp som jag tidigare under dagen kvitterat ut för en veckas verk. Depressed var den tidens ständigt återkommande ord...

Julköttbullar

Det årliga köttbullsbaket är igång. Som vanligt provsmakar jag en köttbulle på varje påbörjat järn. Jag börjar bli mätt.

CCCP

Vet inte om det är ett sammanträffande men SAS Radison på Arlanda har en klar känsla av Öststat anno 1984. Förvisso hade väl Tretjak sett sina bästa dagar redan då men han var här idag och det är stort. När han avvek från konferensen med ett gäng feta hockeypampar från IIHF så stod det 4 halvmeterslånga budapestlängder kvar på deras bord. Någon måste uppenbarligen tittat på deras genomsnittliga kroppshydda och tagit till något i överkant.

Jag börjar bli van men när man gått upp 0530 och man sitter kvar på möte kl 2210 så börjar det bli svårt att fatta vettiga beslut. Klokt nog la vi ner dagens sittning då.

Den ryska björnen på Arlandia

JAG STOD JÄMTE TRETJAK! Vladislav Tretjak. Förstår ni? Världens bästa målvakt genom tiderna. Han sitter i rummet jämte med Internationella Hockeyförbundet. Vad ska jag göra? Bjuda på en tolva vodka?

Vaccinerad och klar

Då ska vi se. Jag fick min fix i eftermiddags. En dos svininfluensavaccin rakt in i armen. Oddsen för svininfluensa har med andra ord minskat, vilket känns top of the morning.

Kort biografi med litet testamente. Thåström är tillbaka. Kanske inte bättre än någonsin men tillräckligt bra.

Plötsligt händer det...

Janne Andersson har i samförstånd med klubben beslutat sig för att lämna HBK. Det enda logiska beslutet. Jag tackar Janne för hans kloka beslut och önskar honom lycka till i framtiden. Nu hoppas jag att styrelsen ransakar sig själv och resten av organisationen. Ingen ska lura mig att Janne är den enda syndaren i HBK. In med proffsigt folk och en ny fräsch tränare. Satsa på talangutveckling och att fixa en ny/renoverad arena. Då tror jag folket hittar tillbaka, men HBK måste moderniseras annars är det snart bara korvätande och kaffedrickande pensionärer som kommer på matcherna.

Foppa rules

Rögle - Foppa 1 - 2. En häftig upplevelse. Måtte han hålla sig hel säsongen ut. Hockey live är bättre än fotboll. Det är bara att erkänna. HBK har mycket att lära när det gäller arrangemang.

Ibland har man flyt...

Jag ska gå på hockey på lördag. Nej, det är inte Hammers. Jag ska faktiskt gå på elitseriehockey för första gången i mitt liv. I Ängelholm dessutom. Bill har fixat tickets till Rögle - Modo. Ska bli kul och när man sen möts av nyheten att Peter Forsberg gör ännu en comeback lagom till denna match kan jag ärligen säga att jag är hockeyfrälst. När man läser om Foppa kan man inte annat än slås av hans kärlek till idrotten och sin moderklubb. Man önskar att det var mer vanligt förekommande.

Julen står för dörren

Det känns som det var förra veckan, men det är snart ett år sedan man senast jämrade sig över att det snart är jul igen. Så nu är det alltså dags att oroa sig för släkt, vänner, julmat, julbord och framför allt julklappar igen. Men jag har bestämt mig i år för att försöka ha en positiv inställning till julen. Det går ju ändå inte att göra något åt att det faktiskt är jul. Så jag tar i år tjuren vid hornen och säger MERRY CHRISTMAS redan nu.
Hörde Not Forever med Popsicle på radion på väg till jobbet. Det var inte igår. Påminde mig om min makalösa indieperiod (1993-97) och för mig startade den nog med just Popsicle. Popsicle ersattes sedan av Oasis, Kent och egentligen allt som hade någon som helst koppling med indiepopen. Jag tröttnade så småningom och de sista som gjorde avtryck ur genren var The Verve. Drugs Don´t Work är fortfarande en jävligt bra låt. På den tiden trodde man att Oasis skulle regera i minst 20 år. Med facit i hand så är det ju bara Kent som överlevt med äran i behåll.

Ingen svininfluensa - än...

Det blev en liten men naggande god febertopp i Trollhättan. Den försvann redan på morgontimmarna och redan till helgen var jag åter vig och gymnastisk. Tyvärr har jag så sjukt mycket att stå i på jobbet att jag ständigt kommer hem sent och därför inte prioriterar bloggen i den utsträckning som jag själv anser lämpligt. Därav min sena friskförklaring. Mitt testamente gäller dock om jag skulle springa på något annat virus av mer elakartad karaktär. Men just nu känner jag mig ganska frisk och svininfluensan håller jag stången med litervis med alkogel och flyr omedelbart om någon hostar eller nyser i min närhet.

Häromdagen fick jag hem en räkning från gymmet där de ville att jag skulle förnya mitt årskort. Jag blev först irriterad och tänkte att de snikna jävlarna försökte lura mig. Jag hade ju precis köpt nytt kort... Det visade sig att det var ett år sedan. Det visade sig också att jag inte varit på gymmet sen januari. Det tog två ångestfyllda dygn innan jag letade upp gymkortet, dammade av det och begav mig dit för att späka min dekadenta kropp. Nu har jag varit där två gånger och har därmed fått ner kostnaden per besök med 200 % detta året. Jag har fram till den sista november innan jag måste förnya kortet och jag räknar med att förbättra affären ytterligare.

Ligger nedbäddad på hotell i Trollhättan.

Jag har lite feber och fryser som en hund. Det är inte utan att jag misstänker svininfluensa. Om det skulle vara så illa så vill jag bara tacka för den här tiden. Jag har haft bra liv bortsett från några tunga år i 20-års åldern som formade min bittra och ironiska inställning till livet. En inställning som i viss mån ändrades när jag blev farsa. Jag lämnar efter mig väldigt lite. Uterummet är nästan klart men det behöver målas. Min Tintinsamling och mina gamla vinyl-skivor ska William ha. Resten får min sambo. Jag vill helst att ni minns mig i min röda studentkostym. Ha det...

Oväntat

Fritz blev farsa igår till en dotter. Vem hade anat det för ett år sedan?

Stort Grattis!

Töntarna

Kent gör det inte bekvämt för sig. Såg Skavland i helgen och det normala och fullt naturliga hade väl varit om de lirade singeln Töntarna som vevats rätt flitigt de senaste veckorna. Den är ju dessutom rätt bra även om jag inte är överförtjust i den alltmer syntdominerande stilen. Men Kent gör inte som alla andra. De lirar Svarta Linjen. Den är om vi utrycker oss milt inte lika radiovänlig och kräver nog ett antal lyssningar innan man inser dess storhet.

Nu gäller att lyssna in sig på nya albumet Röd. Kent är aldrig dåliga men det är som med all annan musik när man blir äldre, den berör inte på samma sätt längre. Innan kunde man sitta med en ny Kentplatta och analysera den i atomer. Sist det hände var Vapen & Ammunition. Sen blev jag gammal och trött.

Tak över huvudet

Jag tittar tillbaka på de stressigaste veckorna i mitt 35 åriga liv. Att kombinera ett för tillfället vilt galopperande arbete och hemmasnickeri är inte min melodi. Jag skulle behövt vara ledig i minst en vecka för att fixa uterummet på ett vettigt sätt från början. Nu var det inte möjligt så då återstod helgarbete och jag bad om bra väder. Jag blev inte bönhörd de två första helgerna och jag erkänner att jag var nära att kasta in handduken. Borra ner mig under täcket och hänvisa till svininfluensan. Men i helgen fick vi upp rummet och nu känns det som jag kan andas utan ett tons tryck över bröstet. Visst återstår det en del arbete. Men paniken är borta och nu kan man ta spackling, målning, slipning när helst andan faller på.

Taket är på plats

Nu är det dags för glasväggarna.

Nu börjar det lossna.

Regnavbrott

Givetvis ska det regna hela helgen när bygget ska starta på allvar. Nu är det ett heltidsarbete att skydda det nylagda golvet.

Stenungsbaden Yacht Club

Ett tjusigt hotell med ett tjusigare annex. Jag fick inget rumsnummer utan sviten heter Black Magic. Kan vara den skönaste sängen jag sovit i. Det finns fördelar med mitt jobb.

Stressmoment: det går inte snabbt...

Hypnotisören

Överallt hyllas han, Lars Kepler. Men jag vet inte. Jag läste Hypnotisören nere på Mallorca och visst var den spännande i början men jag hade nog högre förväntningar.

Det verkar som att författarna till boken velat efterlikna någon amerikansk film i psykotisk thriller-genren. För mycket piller och för lite realism. För mycket svårlästa dialoger och för lite skildring av den utredande polisen.

Vad har jag gett mig in på?

Mallis

En vecka pa Mallis ar snart over. Vi var oroliga for daligt vader men har aldrig haft battre.