Åker Paddan...

Feskekyrkan

Uthyrning per timme?

Jag gjorde ett kort gästspel i Sollentuna förra helgen. Den här årstiden med smältande, smutsiga snöhögar och träd utan löv gör de flesta ställen till en tämligen deprimerande omgivning. Frågan är dock om inte Sollentuna med närliggande Kista galleria tar priset. Jag fick en stark känsla av hopplöshet när jag befann mig där. Att möta våren i Kista måste vara i klass med våren i Tjernobyl eller Krakow på 80-talet. Om jag någon gång gripits av tanken på att flytta till Stockholm eller någon av kranskommunerna så blev det fullständigt glasklart att för mig nu att det aldrig kommer hända. Jag är och förblir en lantis.

Min sambo hade fixat ett tokbilligt boende ovanpå Kistagalleria. En hel lägenhet för en spottstyver. Inget kap utan en hake. Väl på rummet möts man av synen av panoramafönster. Dels i vårt rum men även i rummet mitt emot. Mitt emot ser vi i ett starkt upplyst rum en man som sätter på en kvinna (förhoppningsvis, det var lite svårt att se eftersom hon låg ner) i värsta American Psycho-stil. Han gjorde inte en min när han insåg att han var iaktagen från rummet mitt emot. En sann exhibitionist. Han tog några pauser men mestadels öste han på likt en duracellkanin. Jag fick känslan av att han hyrt rummet och rumskamraten per timme och ville ha valuta för pengarna. Efter ett kort tag blev jag lätt illamående och orkade inte titta längre.

Snart är måttet rågat

Jag har nästan förträngt faktumet att klubben fick stryk med 6-0 mot Elfsborg i måndags. Kommentarer är överflödiga och det känns tidigt att utvärdera det nya ledarskapet men den negativa trenden är åtminstone inte bruten ännu. Jag väljer att ha tålamod en liten stund till, men blir det stryk mot Åtvidaberg då är måttet rågat. På tal om "måttet rågat": Slutspelet i hockey blir inte lika hett utan den nu knäskadade Per "Råttet mågat" Ledin.

Jag har kastat pinnarna

Nu skiter jag i kryckorna. De är bara i vägen. I måndags lyckades jag få på en sko på den något mindre svullna foten. Efter det kändes kryckorna bara i vägen. Det hände till och med att jag glömde dem. Nu får det bära eller brista. Jag går utan. Det ser förjävligt ut, men jag går för egen maskin.

Imorgon är det dop och det blir en utmaning. Just nu får jag bara i foten i mina beryktade gubbaskor. Bruna, härliga vinterskor i klassisk gubbmodell. Passar perfekt till mörkgrö kostym...

Soffliggaren 2

Måndagar går från att vara den värsta dagen i veckan till den bästa med en halv påse chips kvar från helgen och två nya avsnitt av 2 and a half men. Måndagar blir aldrig bättre än så.

Soffliggaren

Jag har det bra. Det konstaterar jag efter en dryg vecka på kryckor. Så fort man stöter på minsta motstånd så rivs hela världsbilden sönder och samman. Jag drog av ett ledband. Jag behövde inte amputera mitt ben under bar himmel på Haiti. Jag har möjlighet att arbeta även om det inte fungerar optimalt. Jag är priviligierad. Ändå har jag inte gjort annat än klagat den senaste veckan. Det värker och jag fick inga vettiga svar från den första läkaren. Det går inte att köra bil och det är allt annat än lätt att åka tåg heller.

Nu ser det ändå ut att som att foten åter ska ta normala proportioner igen. I helgen har svullnaden minskat och imorse fick jag med vissa problem på mig en sko. Den åkte fort av igen eftersom det kändes som att sätta fast foten i ett skruvstäd. Jag räknar med att kasta kryckorna lagom till nästa helg då jag har för avsikt att besöka Stockholm. Det väntas dop.

Ordet fotboll har fått en ny betydelse för mig...

Innebandykarriären blev kort för mig. Till och med kortare än min handbollskarriär. På gymnasiet spelade vi lite korphandboll (HP Bachelors) och jag hann med några korta matcher innan jag bröt ett finger i ett motlägg. I höstas började jag spela lite innebandy tillsammans med några grannar en gång i veckan. Trevligt, men i torsdags snubblade jag och drog av ett ledband i foten. Helvete, vad det gjorde ont.

Läkaren trodde fotleden var av men vad vet hon... En allmänläkare på en vårdcentral som är van vid att stoppa en spatel i halsen och säga Aaah... Röntgen visade att fotleden var intakt men att ledbandet var av och jag skickades hem att vila. Så här sitter jag i sängen med foten i vädret. Jag har ingen aning vad jag ska göra med den här foten. Den är oduglig att gå på, det går inte att köra bil och jag kan med nöd och näppa få på mig ett par byxor. Foten ser ut att behöva amputeras vilken minut som helst och jag är ovän med de kryckor jag (tack och lov!) hade i förrådet.

Medeltiden

Jag kom in med den här foten till röntgen. Den är inte bruten men ett ledband är av. Vad säger läkaren på vårdcentralen? Vila... Va fan. Det är 2010 och de kan inte fästa ett ledband. Nu blir man handikappad för livet. Tony...

Fan!

Pain is temporary. Glory is forever.

Jörgen Brink. Vasaloppsvinnare 2010. Sug på den. Norrmännen uttalade sig vid ett flertal tillfällen under OS om att inte göra "en Brink". Den evige loosern visade att stafettmiss och skidskyttekatastrofer inte betyder något när man bara har spurten kvar på Vasaloppet. Fantastiskt kul att se. Hoppas han fortsätter några år till.

Nu måste jag till slut kommentera schlagern också. Allvarligt talat. Hur i helvete kan svenska folket klaga på att det går åt helvete varje år i Eurovision song contest?! Om man röstar fram Pernilla Wahlgren istället för Pauline så är det ställt utom allt tvivel att majoriteten av de som röstar har allvarliga mentala problem. Jag har suttit och kollat in samtliga bidrag och allt är som vanligt: Det mesta är ju skit, men SVT har åtminstone haft den goda smaken att specialinbjuda ett antal artister för att höja nivån. Bland annat Pauline. Här går hon in och levererar den bästa låten jag hört i dessa sammanhang sedan Janne Lucas dagar och sedan sitter Svensson hemma och röstar in PERNILLA WAHLGREN istället!!!! Fy fan.

Är det en lätt depression månne...

Dags att redogöra för hälsoläget.

En påtaglig känsla av orkeslöshet har infunnit sig. Viljan att sova är monumental. Dessutom har jag i flera dagar dragits med tandvärk. En visdomstand som efter flera års stillastående helt plötsligt fått för sig att den ska upp ur tandköttet. Visdomständer är som vilande vulkaner. De kan ligga overksamma tillsynes förevigt för att plötsligt slå till med full kraft. Värken är diabolisk och hela käken känns som en svullen böld färdig att tömmas på litervis med var. Hade jag inte varit maniskt rädd för att dra ut tänder hade det varit ett givet val.

Som vanligt hade jag inte överlevt varken fysiskt eller psykiskt utan Ipren. Guds gåva till oss med låg smärttröskel...

Är det bara jag...

...som misstänker cancer så fort det ömmar någonstans?

OS är över...

Det är inte utan att man känner lite tomhet nu när man inte har någon skidåkning att vila ögonen på längre på kvällarna. Samtidigt var det på tiden att det tog slut. Jag lyckades ju med stor ackuratess pricka rätt antal medaljer och fler dagar med OS hade spolierat mitt tips. Jag var lite snål med gulden men det räckte ändå. Jag är stolt vinnare bland 32 deltagare och ser fram emot att inkassera den symboliska summan av 640 kr. Det slutade med 5 guld, 2 silver och 4 brons. Det är ju förbannat bra för att vara Sverige.

Vad ska man se fram emot nu då? Jag har i alla fall förhoppningar om att den här envetna vintern ska ge med sig någon gång så att man kan ut och få lite vårvärme. Allsvenskan startar om en dryg vecka. Där har svenska fotbollsförbundet gjort en fantastisk planering måste jag påpeka. Varför inte lira fotboll på stelfrusna planer mitt i vintern och sen tar vi ett låååångt sommarlov när planerna är perfekta. Publiksiffrorna kommer säkert bli fantastiska de första fyra omgångarna...

Jag tippar HBK på femte plats redan nu.

Det måste vara ett missförstånd...

Har någon glömt att vrida på strömbrytaren för våren? Det är allsvensk premiär på Örjans Vall om två veckor och i Halmstad pulsar vi omkring i halvmeter hög snö. Det har snöat varje dag sedan i fredags och jag börjar bli seriöst orolig för att detta är istiden. Arbetet går minst sagt knackigt. I mitt fall fungerar det dåligt med devisen "Ett inställt möte är också ett möte". Kommunikation är viktigt och prisad vare internet och webmöten.

Tur då att det är OS så att vi har något att vila ögonen på. Det går inte att låta bli att nämna längdherrarnas triumf i skiathlonen. Vilken makalös succé. Sällan har man sett något mer rafflande. Längdskidor är för Vinter-OS vad friidrotten är för Sommar-OS. Lite vassare och lite finare. Att Emil totalfloppade på sprinten och att sprintstafetterna trots ett silver blev en besvikelse är svårt att smälta men Hellner, Olsson och Södergrens bragd i skiathlon förlåter allt. Till och med skidskyttarnas genomklappningar.

Mitt medaljtips ser ju halvhyffsat ut. Jag hade räknat med ett guld i sprinten men annars ser det bra ut. Jag tror vi har fem riktigt bra medaljlägen kvar. 2 stafetter, 1 damcurling, 1 hockey, 1 chans på antingen femmilen eller tremilen. På dessa tar vi tre medaljer varav jag hoppas ett är guld. Låt det bli i herrarnas stafett... Facit så här långt: 3 guld, 2 silver och 2 brons

Det snöade... punkt.

Just nu är det kul med OS. Man har överseende med idiotiska arrangörer och ett riktigt skitväder när Björn Ferry levererar. Den roligaste guldmedaljören sedan Wassbergs dagar. Trots enorm besvikelse över vädret höll han sig cool häromdagen och levererade klassiska citat.

Idag är det den bästa potentiella gulddagen på hela OS. Sprint med Emil Jönsson, sprint för damer och Anja Pärson. Jag tror hon blir farlig.

Jag vet att det är typiskt svenskt att tycka så här men det känns som det är ett renare OS än på mycket länge. Argument för mitt påstående är att Ryssland har 0 (noll!) guld hittills. Gamla Warzawapakten har legat mycket lågt än så länge och jag antar att det är fördomsfullt men jag tar det som ett gott tecken.

Vinner inte Emil Jönsson idag kommer jag bli mycket besviken. Längdsprint är definitivt vinter-OS motsvarighet till sommar-OS 100 m. Emil är Usain Bolt.

Kalla

Glöm Nagano och Salt lake City. Glöm vad jag skrev tidigare. Det är OS-guld och Kalla är drottning. Nu tror jag stenhårt på mitt tips igen.

Vi leder över norrmännen i antal guld!

3D

Avatar. Nu har jag sett den. I 3D dessutom.

Nagano, Salt lake City, Vancouver...

Optimismen spirar dagarna innan OS. Sedan hinner Helena Jonsson knappt ta sig över mållinjen innan man får Deja Vu-känslan. Salt lake City, Per Elofsson är taggad till tänderna på första distansen och första dagen. Han möter en bloddopad Muehlegg och går fullständigt in i väggen. Då var det OS:et slut för debaclen fortsatte genom hela spelen. I år börjar det likadant. Christer Ostbåge är så dålig på att dölja sina dopingmisstankar mot den segrande slovakiskan att man rodnar. Visst kan man ha sina misstankar men så fort en svensk vallat med klister eller tappat formen så har vi svenskar den dåliga smaken att vädra våra misstankar. Det klär oss inte.

Turin framstår alltmer som ett mirakel. 7 GULD. Hur gick det till?

Nu har jag inte gett upp hoppet helt, men jag inser att mitt tips om 4 guld kan bli svårt att nå. Det är ju förövrigt först idag som OS börjar på riktigt. Längdskidorna. Nu ska vi se Northug. Kan han hålla samtliga dopade fd Sovjeter bakom sig? Svenskhoppet, Hellner tippar jag på 15:e plats. Sen har vi Kalla. Där finns det ett visst medaljhopp, men alla medaljer utom guld är ju värdelösa. Jag håller med Zlatan. "Att komma tvåa är som att komma sist." Det är bara i OS man verka tycka annorlunda...

Vaktmästaren i magen

Det bullrar, det värker och jag får feber. Nånting är fel med min mage. När jag överlevde kräksjukan i julas trodde jag att jag hade 5-6 magsjukefria år framför mig. Det höll i en dryg månad. Förra helgen låg jag åter och kramade porslinet och trots snabbt tillfrisknande är jag åter helt utslagen i magen en vecka senare. Jag tror att magen säger ifrån. Jag tror att det är nog med skräpmat och stress. Det är soppor och meditation som gäller.

Rub it in my face

Jaha, det är knappt två månader sedan jag sist var magsjuk och nu har jag haft en HÄRLIG natt igen. Ironman känns avlägset.

Vad händer?

Jag lider svårt efter förlusten av min mobiltelefon. Bloggen kommer inte bli sig lik efter detta. Såvida jag inte lyckas masa mig till en affär som säljer nya mobiltelefoner. Mitt nya försäkringsbolag hävdar att värdet på mobilen understiger självrisken vilket retar mig något djävulskt. Jag kan säga såhär, om inte Länsförsäkringar ändrar attityd så har de snart en kund mindre. Tillsvidare får den gamla lånemobilen jag fått tag på, fungera att ringa på.

Därför har jag inte heller några bilder att publicera på fenomenet utanför fönstret. Det ligger förnärvarande mellan 30 - 50 cm snö i Halmstad och det har jag ALDRIG tidigare sett. Det börjar bli svårframkomligt på små vägar. Det ligger snövallar överallt och att hitta en parkering är snart omöjligt om inte snösvängen gör något heroiskt. Isen ligger snart över hela Laholmsbukten och jag som hade räknat med vår nu.

I helgen var vi i Köpenhamn. Bill gifte sig och jag fick äran att med svettiga fingrar räcka fram ringen. Jag löste uppdraget och det var mycket, mycket trevligt. Att vara ringbärare innebär också att man måste hålla tal senare på kvällen och där har jag en akilleshäl. Det är inte så att jag inte har något att säga. Jag hade två A4-papper fulla med text men jag har också lidit alla helvetes kval i månader för att hålla talet. Vågar jag resa mig upp? Tänk om rösten stockar sig? Tänk om det svartnar för ögonen. När man väl klingat i glaset och sorlet har lagt sig och det faktiskt INTE svartnar för ögonen gick det ganska bra, men månaderna innan... Jösses, vad är det som gör att man får stora skälvan för att resa sig upp i en församling och säga några väl valda ord? Jag fattar det inte själv. Till vardags kan jag aldrig hålla käften så varför denna makalösa önskan att få hålla tyst?!

Efteråt är det som att släppa ut en kalv på grönbete. Det spritter i benen, livet är lättare att leva. Det blir bättre väder, maten smakar bättre och det inte längre tungt att andas.

I´m one of a kind...

Klassfesten

Då var det dags. Gusten kommenterade mitt förra inlägg, vilket fick mig att rota i brevhögen och mycket riktigt där låg en inbjudan till Klassfesten.

20 år sedan man slutade grundskolan. Jag hinner inte kommentera det vidare just nu, men sjukt är det i alla fall.

Det kanske är värt att kolla upp det där med klassfest. De bjuder på samma middag som förra gången. Tacobuffé. Bara det värt ett besök...

Jag kommer garanterat kolla upp om någon ur det gamla järngänget dyker upp annars blir det jag och några frånskilda tvåbarnsmorsor. Den risken tar jag inte.

Jag har varit lite slarvig med bloggandet och mycket beror på att min mobil tvättades i tvättmaskinen vilket den tydligen inte tålde. Med andra ord har jag tappat hela telefonboken, alla bilder av värde, film från Williams födelse och möjligheten att blogga från mobilen. Jag är och har alltid varit på den förlorande sidan...

Tvau öl å en cidååh

En klassiker är tillbaka på youtube.

Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst.

Mästarnas mästare.

Förra året: Ett småputtrigt SVT-program med gamla hjältar från OS, VM och andra mästerskap. Mål: få svenska folket att snyfta i nostalgiska orgier. Då var Wassberg och Gärderud good guys och Erika Johansson och Pelle Fosshaug bad guys.

I år har man man andra ingredienser. I år har man kryddat med Patrik Sjöberg som bad guy. Med Sjöberg i mästarnas mästare blir alla andra good guys. Han är som klippt och skuren för en dokusåpa. En intrigmakare av yppersta världsklass. Ständigt kaxiga instick, ständigt nedvärderande påhopp på sina motståndare och Stefan Holm i synnerhet. TV-underhållning.

Svensexan för Bill i lördags var trevlig. Inga skandaler. Jag höll på att frysa sönder fötterna när vi tillbringade förmiddagen på en skjutbana. Bill iklädd benvit Smoking gjorde stor succé när han under femkampen på eftermiddagen skulle hoppa upp på en mekanisk tjur. Med ett mycket graciöst hopp satt han imponerande i sadeln i ca 10 sekunder. En liten missräkning var att de benvita byxorna sprack från söm till söm i hoppet. Ingen sömerska i världen kunde rädda den inhyrda smokingen...

Vi testade några gamla klassiker under kvällen. Under förfesten körde vi Cola Vodka testet och avverkade såväl matgroggen, stupröret och en ljusbrun och på restaurangen passade Bill på att testa serveringspersonalens groggkunskaper och beställde en Captainstreet Breeze. Quint tvingades för 94:e gången dra historien om Bente till hans eget stora förtret.

En trevlig dag och jag höll mig upprätt under hela dagen. Kopiöst bakis i söndags men det vore ju skam annars.

Nordpolen

Vy från kontoret. Inget är sig likt i Halmstad. Här åker vi skidor numera. Folk är ute på dagarna trots att det är vinter. Det finns grannar jag inte sett sedan i somras. De dök plötsligt upp och vi stod och skottade oss svettiga i ett par timmar i tisdags. Fullständigt lönlöst förvisso eftersom det snöade igen på några timmar men det var trevligt. Trevligt att se lite folk igen.

I helgen blir det action. Återkommer till det lite senare.

Gitarrer och bas, trummor och hat

Hästpojken får Mr Hyde att gråta.

Avbrott i den globala uppvärmningen

Jag minns inte att landat så mycket snö i Halmstad nån gång tidigare. Jag skottar och skottar men det bara fortsätter snöa. Kallt är det dessutom.

Sådan far sådan son

Skogstokig unge i köket i sin nya t-shirt från tomten.

Dead last...

Så var det dags. Vinterkräksjukan. Med våldsamkraft slog den till kl 0400 i morse. Ett aggresivt tvåfrontskrig som till slut fick mig att kapitulera. Både jag och William fick det med två timmars mellanrum. Sedan har det varit fritt blås hela dagen. Feberfrossa, vatten och druvjuice. Åter sist i Ironman.

Learning by doin´ it...

Det är full vinter på Västkusten. Detta trots att det snöat ganska sparsamt. Men det är kallt, riktigt kallt. Köpte julklappar i lördags och jag minns inte senast jag frös så mycket. Som vanligt var man något optimistiskt i val av klädsel.

Kylan har ju legat konstant några dagar nu, så vi fick den briljanta idéen att under söndagen åka skridskor. Vi samlade ihop ett gäng och begav oss upp till Toftasjön. Trots att det snöade lite grann var isen fortfarande spelbar för lite bandy. Tyvärr bar det sig inte bättre än att två stycken gick igenom isen och det var några, minst sagt, oroliga minutrar innan alla var uppe på rätt sida vattenytan. Det är första och förhoppningsvis enda gången jag upplever att någon går ner sig i en vak, men jag konstaterar i efterhand att man fullständigt bortom all sans när man inte har med sig isdubbar och rep när man är ute på isbelagda sjöar. Det ska inköpas och ligga i tomtesäcken på julafton.

Killarna kom upp säkert och verkade må hyggligt efter att ha fått på sig torra kläder. Nästa gång ska jag nog undersöka tjockleken på isen.

En annan omtumlande sak hände också igår. Precis som förra året lyssnade jag mycket på Musikhjälpen på P3. All heder åt Christer, Ametist och Timbuktu, men det som förbluffade mig mest var när någon ringde in igår och önskade en låt, friade till sin flickvän och fick ett ja. Det visade sig att det var min kusin som efter viss tystnad sa ja. Inget att rekommendera för nervsvaga...

Mördarn

HBK meddelar att Lasse Jacobsson tar över huvudansvaret efter Jannes avhopp. De meddelar vidare att Mikael Svensson rekryteras som assisterande tränare. Det sistnämnda är riktigt glädjande. Nu ser vi fram emot en ny säsong.

Mer sport. Den tragikomiska följetongen om Tigers sms-otrohet fortsätter. Det går inte en dag utan att någon ny älskarinna ger sig till känna. Att Tiger har skitit i det blå skåpet råder det ju inget tvivel om men frågan är hur många av alla damerna som är mytomaner. Även om man lider med Elin så kan jag inte se lite komik i det hela.

Det senaste är att någon fått för sig att lira in en vuxenfilm om hela storyn. Filmens självklara namn: Tigers Wood.

Om Tiger känner sig deppig kan han ju alltid slå Bill en signal. Han har erfarenhet av att bli ertappad med känsliga sms. I Bills fall tror jag det var positivt även om det sved en aning i början. Glömmer aldrig ett telefonsamtal: "Du måste hjälpa mig! Hon slänger ut möblerna, min tv och allting". Efterföljande helg var jag och sherpan Fritz nere och hämtade möbler. Efter några månader hemma hos mamma och pappa var Bill åter på grön kvist. Lägenhet på Kaptensgatan och en klassisk singelsommar tog sin början.

Jag är en återfallsförbrytare

Minns ni detta? Jag gjorde det igen. Tog åt H-lvete för mycket chilipulver när jag i veckan skulle göra Gulaschsoppa. Eftersom soppan brukar vara eftertraktad i familjen gjorde jag extra mycket och följdaktligen tog jag extra mycket chilipulver. En fullständigt vansinnig felbedömning. Jag satt själv med tårar i ögonen och rinnande näsa när jag åt den och min sambo kunde knappt äta den. Hon ställde den berättigade frågan om jag gjorde det medvetet för att slippa dela med mig, men jag bedyrade mina goda intentioner. Stackars William vågade vi inte ens ge soppan. Han har en känslig mage. Att ha känslig mage med god aptit måste vara ett straff hårt som tortyr förresten. När jag var liten hade jag dålig aptit och känslig mage, som senare i livet har förbytts i god aptit och inte känslig mage. Den logiken känns lättare att smälta på något sätt även om det sväller ut lite här och där.

Skulle köpa julmust...

Men så hittade jag några nyheter i frysdisken.

Dessa julklappar

Trots att vi dragit ner julklapparna till ett absolut minimum, så vållar de fortfarande stort förtret för mig. Jag har aldrig varit bra på att köpa julklappar men nu är jag riktigt usel. Jag har absolut ingen fantasi överhuvudtaget. Det är en dryg vecka kvar och jag har inte en aning om vad som ska inhandlas.

Julgran är däremot fixat. I lördags drog familjen ut i skogen och högg (högg och högg förresten, sågade gjorde jag...) oss en nätt liten gran. Sedan släpades den ut och fick ett sånt där praktiskt nät runt sig. 200 kr. Jag undrar om lantbrukaren tagit höjd för ökade koldioxidutsläpp?

Ett paket är förresten löst. Tomten har redan levererat klappen som jag önskade så innerligt förra året. Jag tänker inte öppna det förrän på julafton...

Trädet

Ett träd vållar upprörda känslor mellan invånarna på Landfästet och kommunen. Kanske inte jätteintressant men när jag lyckats lista ut vilket träd det handlar om så blir jag också upprörd. Det är ju ett klassiskt däckarträd...

Året var 93. Undertecknad och Bill hade på försommaren tagit studenten. En lysande framtid var utstakad. Vi visste inte om det bara. På den tiden var man depressed 7 dagar i veckan och för första gången sedan i sjuan hade jag inget sommarjobb. Jag knäckte svart som brödknalle på morgnarna och såg fram emot att få starta psykologistudierna (enda kursen med platsgaranti) på Halmstad Högskola. Det börjar bli höst och jag hade precis fått ut veckans förtjänst i cash (800 kr om jag inte minns fel). Veckan skulle krönas som det brukas med en bläcka och en cykeltur (inkl pitstop vid Bobs lake) till stan. Bill var en aning oslipad på sitt bruk av alkohol på den tiden och däckade inte sällan om det bar sig på det viset. Denna kväll var en sådan kväll. Jag minns föga från besöket i stan men jag tror att jag var relativt nykter men min vapenbroder hade mycket svårt med balansen. Jag var en klok herre redan på den tiden så jag insåg att Bill säkerligen mådde bättre i hemmets trygga vrå och jag beslutade att vi skulle ta våra cyklar och dra oss hemåt till Vallås. Att cykla var stört omöjligt, men med lite fantasi lyckades jag få Bill till att gå lutandes mot cykeln och sedan styrde jag. Vi gick över järnvägsbron och nådde Landfästet innan Bill la sig under Trädet för att vila. Inte bra skulle det visa sig. Han vägrade att resa sig trots starka påtryckningar från mig själv och ett uppbåd grannar. Folksamlingen blev allt större vilket bekymrade Bill ringa.

Efter en timmes tillnyktring och några mindre välplacerade spyor fick jag upp Bill på cykeln. Denna gången cyklandes. Vi tog vägen genom Furet och när vi var i höjd med Folkets park blev vi omkörda av en polisbil och jag befarade det värsta. Jag bad Bill att skärpa sig ordentligt och att han skulle betänka fyllecellens nackdelar. Uppskärpningen tycktes hjälpa och polisbilen rullade vidare till synes utan reaktion. Väl framme vid Stena Metall stod bylingen där och stannade oss. Inga lampor på cyklarna. Bill lyckades artikulera sin adress med myndig stämma och extra tydlighet och vi fick varsin svidande böteslapp. Till råga på allt samma belopp som jag tidigare under dagen kvitterat ut för en veckas verk. Depressed var den tidens ständigt återkommande ord...

Julköttbullar

Det årliga köttbullsbaket är igång. Som vanligt provsmakar jag en köttbulle på varje påbörjat järn. Jag börjar bli mätt.

CCCP

Vet inte om det är ett sammanträffande men SAS Radison på Arlanda har en klar känsla av Öststat anno 1984. Förvisso hade väl Tretjak sett sina bästa dagar redan då men han var här idag och det är stort. När han avvek från konferensen med ett gäng feta hockeypampar från IIHF så stod det 4 halvmeterslånga budapestlängder kvar på deras bord. Någon måste uppenbarligen tittat på deras genomsnittliga kroppshydda och tagit till något i överkant.

Jag börjar bli van men när man gått upp 0530 och man sitter kvar på möte kl 2210 så börjar det bli svårt att fatta vettiga beslut. Klokt nog la vi ner dagens sittning då.

Den ryska björnen på Arlandia

JAG STOD JÄMTE TRETJAK! Vladislav Tretjak. Förstår ni? Världens bästa målvakt genom tiderna. Han sitter i rummet jämte med Internationella Hockeyförbundet. Vad ska jag göra? Bjuda på en tolva vodka?

Vaccinerad och klar

Då ska vi se. Jag fick min fix i eftermiddags. En dos svininfluensavaccin rakt in i armen. Oddsen för svininfluensa har med andra ord minskat, vilket känns top of the morning.

Kort biografi med litet testamente. Thåström är tillbaka. Kanske inte bättre än någonsin men tillräckligt bra.

Plötsligt händer det...

Janne Andersson har i samförstånd med klubben beslutat sig för att lämna HBK. Det enda logiska beslutet. Jag tackar Janne för hans kloka beslut och önskar honom lycka till i framtiden. Nu hoppas jag att styrelsen ransakar sig själv och resten av organisationen. Ingen ska lura mig att Janne är den enda syndaren i HBK. In med proffsigt folk och en ny fräsch tränare. Satsa på talangutveckling och att fixa en ny/renoverad arena. Då tror jag folket hittar tillbaka, men HBK måste moderniseras annars är det snart bara korvätande och kaffedrickande pensionärer som kommer på matcherna.

Foppa rules

Rögle - Foppa 1 - 2. En häftig upplevelse. Måtte han hålla sig hel säsongen ut. Hockey live är bättre än fotboll. Det är bara att erkänna. HBK har mycket att lära när det gäller arrangemang.

Ibland har man flyt...

Jag ska gå på hockey på lördag. Nej, det är inte Hammers. Jag ska faktiskt gå på elitseriehockey för första gången i mitt liv. I Ängelholm dessutom. Bill har fixat tickets till Rögle - Modo. Ska bli kul och när man sen möts av nyheten att Peter Forsberg gör ännu en comeback lagom till denna match kan jag ärligen säga att jag är hockeyfrälst. När man läser om Foppa kan man inte annat än slås av hans kärlek till idrotten och sin moderklubb. Man önskar att det var mer vanligt förekommande.

Julen står för dörren

Det känns som det var förra veckan, men det är snart ett år sedan man senast jämrade sig över att det snart är jul igen. Så nu är det alltså dags att oroa sig för släkt, vänner, julmat, julbord och framför allt julklappar igen. Men jag har bestämt mig i år för att försöka ha en positiv inställning till julen. Det går ju ändå inte att göra något åt att det faktiskt är jul. Så jag tar i år tjuren vid hornen och säger MERRY CHRISTMAS redan nu.
Hörde Not Forever med Popsicle på radion på väg till jobbet. Det var inte igår. Påminde mig om min makalösa indieperiod (1993-97) och för mig startade den nog med just Popsicle. Popsicle ersattes sedan av Oasis, Kent och egentligen allt som hade någon som helst koppling med indiepopen. Jag tröttnade så småningom och de sista som gjorde avtryck ur genren var The Verve. Drugs Don´t Work är fortfarande en jävligt bra låt. På den tiden trodde man att Oasis skulle regera i minst 20 år. Med facit i hand så är det ju bara Kent som överlevt med äran i behåll.

Ingen svininfluensa - än...

Det blev en liten men naggande god febertopp i Trollhättan. Den försvann redan på morgontimmarna och redan till helgen var jag åter vig och gymnastisk. Tyvärr har jag så sjukt mycket att stå i på jobbet att jag ständigt kommer hem sent och därför inte prioriterar bloggen i den utsträckning som jag själv anser lämpligt. Därav min sena friskförklaring. Mitt testamente gäller dock om jag skulle springa på något annat virus av mer elakartad karaktär. Men just nu känner jag mig ganska frisk och svininfluensan håller jag stången med litervis med alkogel och flyr omedelbart om någon hostar eller nyser i min närhet.

Häromdagen fick jag hem en räkning från gymmet där de ville att jag skulle förnya mitt årskort. Jag blev först irriterad och tänkte att de snikna jävlarna försökte lura mig. Jag hade ju precis köpt nytt kort... Det visade sig att det var ett år sedan. Det visade sig också att jag inte varit på gymmet sen januari. Det tog två ångestfyllda dygn innan jag letade upp gymkortet, dammade av det och begav mig dit för att späka min dekadenta kropp. Nu har jag varit där två gånger och har därmed fått ner kostnaden per besök med 200 % detta året. Jag har fram till den sista november innan jag måste förnya kortet och jag räknar med att förbättra affären ytterligare.

Ligger nedbäddad på hotell i Trollhättan.

Jag har lite feber och fryser som en hund. Det är inte utan att jag misstänker svininfluensa. Om det skulle vara så illa så vill jag bara tacka för den här tiden. Jag har haft bra liv bortsett från några tunga år i 20-års åldern som formade min bittra och ironiska inställning till livet. En inställning som i viss mån ändrades när jag blev farsa. Jag lämnar efter mig väldigt lite. Uterummet är nästan klart men det behöver målas. Min Tintinsamling och mina gamla vinyl-skivor ska William ha. Resten får min sambo. Jag vill helst att ni minns mig i min röda studentkostym. Ha det...

Oväntat

Fritz blev farsa igår till en dotter. Vem hade anat det för ett år sedan?

Stort Grattis!

Töntarna

Kent gör det inte bekvämt för sig. Såg Skavland i helgen och det normala och fullt naturliga hade väl varit om de lirade singeln Töntarna som vevats rätt flitigt de senaste veckorna. Den är ju dessutom rätt bra även om jag inte är överförtjust i den alltmer syntdominerande stilen. Men Kent gör inte som alla andra. De lirar Svarta Linjen. Den är om vi utrycker oss milt inte lika radiovänlig och kräver nog ett antal lyssningar innan man inser dess storhet.

Nu gäller att lyssna in sig på nya albumet Röd. Kent är aldrig dåliga men det är som med all annan musik när man blir äldre, den berör inte på samma sätt längre. Innan kunde man sitta med en ny Kentplatta och analysera den i atomer. Sist det hände var Vapen & Ammunition. Sen blev jag gammal och trött.

Tak över huvudet

Jag tittar tillbaka på de stressigaste veckorna i mitt 35 åriga liv. Att kombinera ett för tillfället vilt galopperande arbete och hemmasnickeri är inte min melodi. Jag skulle behövt vara ledig i minst en vecka för att fixa uterummet på ett vettigt sätt från början. Nu var det inte möjligt så då återstod helgarbete och jag bad om bra väder. Jag blev inte bönhörd de två första helgerna och jag erkänner att jag var nära att kasta in handduken. Borra ner mig under täcket och hänvisa till svininfluensan. Men i helgen fick vi upp rummet och nu känns det som jag kan andas utan ett tons tryck över bröstet. Visst återstår det en del arbete. Men paniken är borta och nu kan man ta spackling, målning, slipning när helst andan faller på.

Taket är på plats

Nu är det dags för glasväggarna.

Nu börjar det lossna.

Regnavbrott

Givetvis ska det regna hela helgen när bygget ska starta på allvar. Nu är det ett heltidsarbete att skydda det nylagda golvet.

Stenungsbaden Yacht Club

Ett tjusigt hotell med ett tjusigare annex. Jag fick inget rumsnummer utan sviten heter Black Magic. Kan vara den skönaste sängen jag sovit i. Det finns fördelar med mitt jobb.

Stressmoment: det går inte snabbt...

Hypnotisören

Överallt hyllas han, Lars Kepler. Men jag vet inte. Jag läste Hypnotisören nere på Mallorca och visst var den spännande i början men jag hade nog högre förväntningar.

Det verkar som att författarna till boken velat efterlikna någon amerikansk film i psykotisk thriller-genren. För mycket piller och för lite realism. För mycket svårlästa dialoger och för lite skildring av den utredande polisen.

Vad har jag gett mig in på?

Mallis

En vecka pa Mallis ar snart over. Vi var oroliga for daligt vader men har aldrig haft battre.

Kallt och vackert

I Uddevalla. Ibland är hösten vacker.

Roast

Femmans Roast jämfört med SVT:s Grillad är tyvärr utklassning. SVT gjorde bort sig med Grillad. Det var helt enkelt inte bra. Roast på Berns är däremot ganska kul och påminner mer om orginalet.

Häromdagen var det Robert Gustafsson som var offret. Man kan säga mycket om Robert Gustafsson men han var bättre förr. Klassiska imitationer som Carl Bildt i Gubben i Låddan och Sten Broman är faktiskt hysteriskt roligt fortfarande.

1 år

William fyllde ett i förra veckan. Det firades i tre dagar. Vi tyckte det räckte. Man vill ju ogärna att allmänheten ska tycka att vi skämmer bort killen.

HBK

Vilken vecka vi upplevde förra veckan. Vi medlemmar av Halmstad BK. Först torskar vi mot årets bottengäng nummer 1. Laget som hade den sämsta starten någonsin inkl Billingsfors. ÖIS. Trots en ledning i halvlek och trots att det stod 1-1 vid full tid. I tisdags efter matchen var jag helt slut och mådde uppriktigt sagt inget vidare. Klara depressionstendenser dök upp och beslutade mig för att gå till sängs omgående utan att titta på nyheter och sport. Jag hämtade mig från katastrofen och intalade mig att Superettan knappast kan vara det värsta som kan hända.

Ett par dagar senare släpper klubben bomben att de startar ett arenabolag med målet att ha en ny arena till hösten 2013. Ett illa valt tillfälle att diskutera en ny arena kan tyckas men goda nyheter är det likväl. Sen i lördags lyckas klubben ta tre poäng mot HIF och detta var inte en dag för tidigt. Det var fullständigt livsavgörande för klubben. Lättnaden var total och lördagskvällen var den behagligaste på länge.

Krisen är dock långt i från över. Janne Andersson gick ut efter matchen och pratade om att sikta uppåt i tabellen. Nu skulle man bara slå Djurgården också... Jag blir lätt mörkrädd när jag hör sånt komma ur munnen på en person som med Halmstadmått mätt, är ganska hårt pressad.

Här kommer en direkt order från en medlem: Se till att säkra konkraktet. Lira grisfotboll om det behövs men säkra kontraktet. Lämna sedan över dirigentpinnen till någon som bättre kan hantera den.

Dubbade serier i svensk tv...

...är dömda att misslyckas. Hur tänkte TV4 när de filmade en svensk bokserie på Gotland med tyska skådisar och kryddat med svensk skådespelarelit?

Det hade aldrig hänt på SVT.

Mugshot

Nick Nolte och William. Jag måste köpa en sån skjorta till William när han fyller år...

Bad idea...

Min sambo ville att jag skulle göra lasagne ikväll. Jag körde inom City Gross efter jobbet för att köpa det som behövdes. Jag är svag för affärer med stort utbud. Det är sällan (läs aldrig) jag kommer hem med enbart det jag skulle köpa. Idag behövde jag lite hel svartpeppar eftersom det började ta slut hemma. Vad hittar man? En spann Chilipulver för en spottstyver. An offer I can´t refuse... Väl hemma gjorde jag två formar lasagne och i mitt överflöd av chilipulver måste jag fått hybris för jag tog två teskedar chilipulver i köttfärsen. Med det gamla pulvret jag brukar använda skulle det innebära en klar men ej betungande smak av chili. Med detta pulver blev det explosiva saker. Först en smak av riktigt god och alldeles underbar lasagne sedan en hetta som fick tånaglarna att krulla sig. Madre Mia!

Behöver jag tillägga att middagen blev en makalös succé? Lasagnerna kommer jag få äta upp alldeles själv. De kommer räcka till åtminstone fem mycket heta lunchboxar som, så fort de svalnat, skall in i frysen.

800 gram chilipulver i en plastbox för 60 spänn. Det är ett kap. Men med tanke på att jag hädanefter kommer använda endast en knivsudd i varje maträtt kommer den boxen bli äldre än jag.

Bloggkris

Jag är inne i en djup bloggkris för tillfället. Den djupaste hittills i mitt treåriga bloggliv. Jag har sparsamt med motivation att skriva, samtidigt som det bär emot att lägga ner skiten helt. Jag brottas med samvetskval. Att lägga ner är ju inte helt lätt, man har ju investerat en och annan timme på att rita på bloggen. Å andra sidan är det tämligen meningslöst att ha kvar bloggen om jag inte skriver något.

När jag ändå är inne kan jag ju passa på att tala om att jag fyllde år i förra veckan. Jag fyllde veteran och det känns ju förbannat härligt...

I nästa vecka fyller William ett år. Det är ju verkligen helt osannolikt. Ena stunden bor man med en gravid sambo och något senare vaknar man mitt i natten med en brottande son som inte längre vill sova. Det är sannerligen omtumlande att ha ett vilt springande och vithårigt yrväder med munnen full av tänder och som skriker mamma och pappa och sjunger Rappappapapapada hela dagarna. Men samtidigt är det ju makalöst så snabbt man anpassar sig från ett liv i full egoism till att fullständigt nonchalera sig själv och bara ägna sig åt någon annan. Nu överdrev jag en aning. Att jag skulle nonchalera mig själv skulle nog de flesta som känner mig tycka vara en grov överdrift. Men ändå. Vem orkar bry sig om att köra inom gymmet efter jobbet när man kan åka hem och leka med William innan han somnar?

2009 är verkligen inget höjdarår för svensk fotboll. Sannerligen inte om du dessutom kommer från Halmstad. Men om HBK undviker nedflyttning ser jag det som en framgång och nu när Sverige slog Malta med 1-0 så vågar man ju nästan tro att vi ska nå en kvalplats till VM. Men som den obotlige pessimist jag är så tror jag det skiter sig på båda fronter...

Att säga inget är gott nog

Socialdemokraterna stiger i opinionsmätningarna. Det sammanfaller med att Mona Sahlin inte uttalat sig eller varit synlig på några månader. Det är ingen tillfällighet.

Stekarflott

Östermalmsgrillen. Här intager adeln sitt flott.

Skybaren på Gothia Tower

Då har man äntligen testat den. Den berömda räkmackan på Gothia Towers skybar.

Lugnet före stormen...

Kräftskiva ikväll på gården

Hela gården ska kräftskiva ikväll. Det kan sluta hur som helst känns det som. Vädret är nyckfullt. Grannarna har hittills bara varit grannar. Nu ska vi dricka brännvin ihop också. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser framemot kvällen.

Nu är resan till Mallorca betald. Nu finns det ingen återvändo. Jag har funderat mycket på grisasnuvan (svininfluensan) den senaste tiden. Den beräknas bryta ut som värst precis när vi ska åka. Jag med min hypokondri har överfört oron för egna sjukdomar till oro för sjukdomar på William. Det blir munskydd och med alkogel på flyget. Hostar någon kommer jag svimma av skräck.

Satt precis och matade Wille till ljudet av Nyhetsmorgon. De annonserar Ken Ring som musikgäst. Dessutom ska han än en gång sjunga om sjukdomar i familjen. Förväntningarna kunde omöjligt vara lägre. Men jösses vad jag tog fel. Det var det bästa och mest känslostormande jag sett och hört på Nyhetsmorgon någonsin. Okej, jag inser att konkurrensen inte varit mördande direkt men Ken Ring, du överraskar.

Man or mouse?

Visst är det imponerande att se Usain Bolt springa. Allt han gör är makalöst, fantastiskt osv... Men TV4 har verkligen gjort sitt bästa för att man ska tröttna och zappa över till någon annan kanal istället. När man sitter och väntar på att få se Sveriges bäst placerade friidrottare i det här mästerskapet springa 1500 m, väljer TV4 att vältra sig i nämnde Bolt för femtioelfte gången istället. Det är tydligen mer intressant att se och höra (i repris, så klart) vad den italienska kommentatorn sa under 200 metersloppet än att se Wiberg slå svenskt rekord och bli sjua i 10-kampen. Jag kräks. Jidhe och TV4 står mig upp i halsen. Det är ju förvisso inte Bolts fel men reaktionen blir som Tregaro sa i direktsänd tv igår att man kallar löparna för "200meterspajasar".

För att ytterligare understryka mitt ogillande mot TV4 tycker jag hetsjakten på den stackars 18-åriga tjejen från Sydafrika har tagit osmakliga proportioner. Att bli ifrågasatt för sitt kön måste vara bland det mest förnedrande man kan utsättas för. Frågor om doping och fusk är oundvikliga men att istället för att hylla en imponerande insats, ifrågasätta hennes rätt att vara kvinna, är bland det mest osmakliga jag sett i idrottsväg.

André Pops, Anders Gärderud med flera. Tack för ett bra jobb. Förbjud reklampauser i direktsänd idrott!

Torrjucka Maradona

Jag skulle vilja se Wernbloom komma in mot Ungern, göra mål efter en minut, på sin första bolltouch och sedan springa direkt till bänken för att torrjucka Lars Lagerbäck.

Det har hänt betydligt större stjärnor än Lagerbäck...

Jag ska köpa vinare för pengarna...

Under semesterns sista skälvande timmar var jag en sväng på Eurostop i ett ärende. Man är sällan där nuförtiden. Det ligger liksom på andra sidan stan och har man inget omedelbart ärende så finns det affärer på närmare håll. Nu hade jag ett ärende dit och eftersom jag är en fördomsfri människa så tog jag knappt notis en något opolerat klädd man med ovårdat hår mötte mig i entrén, bärandes på en toalettpappersbal. Med bara några meter mellan oss kände jag igen varelsen. Det var Micke Lindstad. Grabben som dök upp i vår klass på Vallåsskolan från ingenstans (tror det var Gislaved) på högstadiet. Han hade, om jag inte minns helt galet, ett brokigt förflutet och var kanske inte överdrivet engagerad i skolarbetet. En annars trevlig kille som förvisso rökte som en borstbindare redan i tidiga tonåren men han var sällan eller aldrig inblandad i bråk. Två saker har etsat sig fast i mitt minne: Han lyckades få ett rätt på ett matteprov genom att svara 4 på alla frågor. Snacka om flyt. Den andra saken är att han hade en favoritlåt, Micke Rickfors Vingar för pengarna. Han gick glatt omkring och mumlade den låten och till slut var någon tvungen att fråga varför den annars ganska trumpne klasskamraten var så glad i den låten? För Micke var det självklart. Han sjunger ju "Jag ska köpa vinare för pengarna". Det var med tudelade känslor man tvingades uppmärksamma killen om den mindre avvikelsen från originaltexten. Det är hur som helst en klassiker.

Tillbaka till Eurostop. Lindstad kom alltså gåendes med en bal toalettpapper. Inget mer, inget mindre. Efter mitt korta ärende inne på Eurostop gick jag ut samma väg och då stod Micke kvar utanför och avslutade ett samtal med en annan skön lirare. Sedan hoppade han upp på en gammal sliten Yamaha DT (kunde mycket väl vara Stebes gamla trotjänare), slängde balen över tanken och gasade. Han försvann i ett avgasmoln med adress bort mot Andersberg.

Det var med många tankar i huvudet jag åkte därifrån. Först och främst var jag imponerad över att Lindstad överlevt. Han måste vara 36 år i år och få om ens han själv kunde väl förutspå en sådan lång och framgångsrik karriär. Jag bifogar ytterligare en klassiker. Klassfotot från nian (och säg aldrig att jag inte bjuder på mig själv). Lindstad saknas på fotot, men där finns många andra härliga karaktärer. Jag tror jag återkommer till dem...

Fan, vilken ståtlig människa man var redan på den tiden. Inte konstigt att det gott så bra för mig.

Mr H rekommenderar:

P4 Retro. Ja, ni läser rätt. Mr Hyde har gått över till P4. De grå tinningarnas kanal. Den putande ölmagens och morgontidningsgenerationens kanal. P3 går fortfarande bra men jag känner att jag inte riktigt matchar deras målgruppsprofil längre. Det är snack om oskuld, analsex och hbt. Det är jag inte längre så intresserad av. P4 har radiosporten, Ring så spelar vi och P4 Retro. I sommar kör Clabbe af Geijerstam varje lördag ett tema i nostalgins tecken. I lördags var det P4 Party och jag gick fullständigt i spinn. Det är ingen hemlighet att jag är en gammal hängiven Rakt över disk supporter. Varje fredagkväll startades med att Clabbe körde partylåtar så att man gick in med rätt känsla inför helgen. På den gamla goda tiden var det Italian disco som var det hetaste och i lördags lyckades Clabbe sy in en klassiker från Scotch. Kan rekommenderas (OBS. Tänk på att musiken inte fungerar på vardagar. Vänta till fredagen och njut.).

Annars är allt som det ska. Jag har börjat jobba igen och då kom värmeböljan. Vad vädergudarna inte hade räknat med var att jag hade det lugnt på jobbet första veckan så jag kunde ta ledigt ett par eftermiddagar. Vilket innebär att jag fick lite sol denna sommaren också.

Allt är dock inte som det brukar. Jag var en sväng på Leffes After Beach i lördags. Det har annars inte tillhört min favoritsysselsättning. After Beach var tid då man med fördel gjorde sig i ordning inför kvällens groggande. Att gå från stranden till baren och sedan hem för att tvaga sig var en garanti för en trög förfest. Nej, hem direkt från stranden så att man kommer stekhet och hungrig till det annalkande groggbordet. En annan sak som inte gick som det brukar i helgen var att HBK slogs för sin heder igår. Paniken syntes i laguppställningen och på förhand såg det ut som ut som en given förlust. I en kombination av att klubben slogs för sin existens och att Kalmar såg riktigt mätta ut efter 6 raka segrar, så var 2-0 segern riktigt rättvis och väldigt efterlängtad. Janne Andersson hade nog inte långt till tårarna när han intervjuades efter matchen. Jag avstår från att kräva hans avgång denna vecka...

Sommaren är kort

Nu börjar hösten. Jag är tillbaka på jobbet. Fem veckor tillsammans med William är till ända och jag har lärt mig mycket. Mitt tålamod har prövats ett antal gånger. Några nätter har varit smått kaotiska men på det hela taget har det varit en mycket positiv upplevelse.

För att uppväga den positiva upplevelsen visar HBK upp sig från sin sämsta sida. Jag trodde vi nått botten för hur dåligt det kan se ut på en fotbollsplan för några veckor sedan men jag inser att det här laget kan sjunka hur djupt som helst. Jag börjar bli gaggig men jag måste återigen få utrycka min djupaste oro över hur klubben sköts för tillfället. Styrelsen verkar vara ett gäng tumrullare av värsta sort. Utåt sätt verkar det vara en one man show med kung Janne i högsätet. Mannen med orubbat självförtroende och med oförmågan att sätta klubbens framtid i första prioritet. Tyvärr tror jag inte att något kommer hända under överskådlig framtid.

Det bär åt superettan, mina damer och herrar.

En liten rättelse från förra inlägget om min fantastiska vinst i poker. Efter kontrollräkning av prispengarna visade det sig att jag i min iver tog i en aning. 500 kr var prissumman, resten gick till tvåan. Det förtar dock inte att äran är minst lika stor.

Jag rensade bordet. Igen...

Pokerkväll på Bergsgård. Jag höll mig nästan nykter efter en vecka med svårdefinierade magproblem. Det var en aning ovant att lira nykter och följdaktligen förlorade jag första rundan. Men andra rundan var Esset tillbaka i gammalt gott slag. Piskade hem 800 kr och framförallt äran.

Jag är en gnällig jävel

Nyss hemkommen från Örjans Vall. Jag har upplevt bättre stunder där. På vägen dit såg jag Bomba-Berra (Henrik Bertilsson) när han var på väg till matchen. Jag blev nostalgisk och mindes spelet i slutet av 90-talet när de snabba uppspelen i djupled snappades upp av Robban Andersson som antingen avslutade själv eller la ett inlägg på Bertilsson som avslutade kliniskt. Idag är det en sorglig syn på Örjans gröna matta. Det spelar ingen roll vilken sifferkombination Janne Andersson ställer upp med. Den är dömd till undergång och spelet är så oerhört chansfattigt och krångligt att motståndarna utan större ansträningar kan avväpna anfallen. Fram till idag har försvarspelet varit bra. Idag blev det 0-3 mot Malmö FF som gjort näst minst mål i år efter ÖIS.

Jag vet att jag tjatat om förändring i klubben tidigare men jag har aldrig varit mer övertygad om att under Jannes ledning bär det förr eller senare ner i Superettan. Med lite tur blir det inte i år men var så säkra det kommer att hända. Jag ber än en gång Janne att tänka över sin framtid i klubben. Övriga i ledningen bör också ta sig en funderare på om de är rätt person för uppdraget. Själv har jag tacklat av. Jag blir inte tillräckligt upprörd när det går åt helvete för HBK. Jag tror att jag gett upp, eller så kan det bero på att jag insett att andra saker är viktigare.

Zlatan fick äntligen ställa sig på Camp Nou. Han har onekligen lagt ribban högt. Om han inte levererar direkt kommer olyckskorparna kraxa inom några veckor. Jag tror han gör succé.

Sara Sjöström. Jag kan inget om simning. Jag kan i bästa fall hålla mig flytande en stund i en bassäng, men jag är inte dummare än att jag inser att det den femtonårige Sara gjorde idag var en bragd. Helt fantastiskt. Jag fattar bara inte varför de måste ha dessa dräkter. Det tar en timme att få på sig dem. Tänk om alla hade simmat i badbrallor istället. Det känns som att det hade varit både mer rättvist och mindre tidskrävande.

Hängslen och livrem

I lördags körde vi en gammal klassiker hemma hos Fritz the Cat. Temat var som vanligt vin, kvinnor och sång. Fritz basement bjöd på bastuhetta och en 50 tums tv. På denna avnjöts Mötley Crue, Plötsligt i Vinslöv, Michael Jackson och ett oändligt antal damer i bara mässingen. Ljudnivån från Fritz nya ljudanläggning var så hög att ingen gjorde sig besväret att föra någon konversation över huvudtaget. Närvarande var Fritz själv, Bill, Quint, Trixi, Pauly och special guest Lage.

Mitt mål med kvällen var att röra om lite i Ironman-ligan. Jag siktade på Ironman själv, Bill. Det såg länge lovande ut. Bill sög i sig booze som alkis med en upphittad, tjock plånbok. När han dessutom bad mig blanda en grogg till honom, så fick jag öppet mål. Jag blandade till en tolva vodka och lika mycket cola och en del is. Han tyckte den var en aning stark men jag vidhöll att den höll överrenskommen densitet. Efter att ha sögit på den ett tag gick han ut i köket för att spä ut den. Ny straffspark. Bill lämnade groggen på diskbänken för ett toalettbesök och då passade jag på att "spä ut" den lite till. En mycket konfunderad Bill slog sig ner i soffan igen med en minst lika stark grogg som tidigare.

Kvällen gick mot sitt slut och Bill var i riktigt god form. Han lovade att bjuda på Jägermeister i stan. Kundbesök som han kallade det. Men på vägen skulle vi ha en färdknäpp och i köket hittade han en halv trettisjua (Trixis) som han ville att jag skulle smuggla ut. Jag avböjde men den kom med ändå och fylldes med apelsinjuice. Detta avnjöts med god aptit innan vi entrade Bond.

Det var en ansenlig mängd alkohol som Bill fick i sig men någon däckning blev det aldrig. Så Bill är fortfarande herre på täppan. I bakvattnet var det tydligen fler som blev på örat för Quint fick ratta porslinsbussen under söndagen. Dessutom berättade Pauly att han helgen tidigare haft en tuff match med Ulrik. Så trots att jag misslyckades med mitt toppförsök så blev det viss omkastning i Ironman.

Själv lyckades jag hålla mig upprätt och minns dessutom hela kvällen. Bakfyllan var hanterbar. Jag är nöjd.

Vykort från Ölandsbron

Då har jag tagit mig över till Öland. Borgholm visade sig vara punschverandans paradis. Väldigt vackert måste jag medge. Ikväll har landsbygdens konung spelat på Borgholms slottsruin i solnedgång och Pripps Blå-reklamen har aldrig känts mer rätt. Han vet vad han gör, Tomas Ledin. Lite beroende på väder så är ett besök på följande sevärdheter inplanerade: en fyr, Soliden, slottsruinen (igen) och sist men inte minst Robertos kebab (enligt tips, Kalmar läns bästa kebab.) Jag vet vad jag prioriterar...

Semester

Nu har jag varit hemma i två veckor lite drygt och det har varit minst sagt omväxlande väder. Första veckan var det hett som en finsk bastu och jag brände mig i vanlig ordning. Andra veckan regnade det som aldrig förr. Jag har vaknat mitt i natten och sett syndafloden utanför mitt fönster. Tredje veckan har precis börjat men det ser ut att bli en repris på förra veckan. I slutet av veckan tar jag med mig familjen till Öland. Svensson-livet har börjat och vad är mer Svensson än att åka till Öland. Märk väl, jag åker dit först efter att kronprinsessan har firat sin födelsedag. Den dag jag står och viftar med en svensk flagga för vårt kungahus ber jag er att spärra in mig på ett hem, omyndigförklara mig och förträng alla minnen av mig.

Helgen tillbringades i Mölle. Denna lilla pärla ute på Kullahalvön. Min kära sambo överraskade mig med en romantisk weekend utan barn. Alla som känner mig att vet att det är inte mycket romantik man får för pengarna om man bjuder mig men jag gjorde mitt bästa. Det var mycket trevligt även om jag saknade William emellanåt.

Igår hade jag det inte självklara nöjet att återigen se klubben göra en medioker insats mot ett Göteborgslag. Denna gången GAIS. Det var länge sedan man kunde säga något positivt om klubben i sitt hjärta. Spelet haltar betänkligt, självförtroendet är i botten och spelarna tävlar om vem som kan lämna klubben snabbast. Det har onekligen sett ljusare ut.

Hyllas den som hyllas bör...

Jag såg delar av Michael Jacksons memorial concert igår. Jag är förmodligen växt i en annan anda men jag mår fysiskt illa av amerikansk dubbelmoral. Michael Jackson har levt de senast 20 åren (åtminstone) med beskyllningar om galenskap, pedofeli mm och väldigt få storheter har hållt honom om ryggen. När han ligger i en guldlåda modell gigantisk, då finns det inga gränser för vilken fantastisk människa han var.

De hyllningarna han fick igår skulle han haft för 10 år sedan. Då kanske det inte slutat som det gjorde. Det är för jävla tragiskt...

Så här bör han hyllas.

I bought Jon Voights car

Seinfeld-repriser kan ibland vara en fantastisk upplevelse...

Klubben fick 0-0 mot IFK Göteborg. Bra match men som vanligt uddlöst framför mål. Fin inramning med 9200 åskådare.

Comeback

I helgen gjorde jag comeback. Comeback på boozebanan. Grannen bjöd över på drinkar, grill och Guitarr Hero. Damerna fick ta hand om barnen. An offer you refuse. Vi var 4 tappra som överlevde grillningen och de läskande drinkarna och vi som var kvar lirade Guitarr Hero. Förbannat kul men svårt. Jag insåg snart att min talang för musik stannar vid lyssnandet. Allt annat bör överlåtas till dem som är ämnade för hantverket.

Jag blev alltmer i form även om jag faktiskt tog det lugnt hela kvällen. Värmen och det faktum att jag varit ytterst sparsam med alkoholförtäring sen februari, gjorde att jag inte behövde mer än 5-6 drinkar för att känna mig mjuk och ledig i kroppen. Några ville testa några andra Wii-spel och trots mina tydliga protester beslöt majoriteten för att vi skulle lira tennis med dessa handkontroller som Wii-spel går ut på. Bad idea...

4 st vilt svingande, alkoholpåverkade grabbar i ett vardagsrum framför en storbildskärm. Det måste varit en syn. Jag har en ganska yvig backhand och efter ett tag blev jag varm i kläderna. Jag skulle ta emot en serv på backhandsidan och beslöt mig för en topspinn. Hård topspinn... Handkontrollen flög som en projektil rakt upp i taket och studsade sedan på en glasvas endast milimetrar från ett vitrinskåp. Alla, inkl undertecknad, var chockade. Vasen höll, handkontrollen höll men efter en besiktning av taket kunde konstateras ett hål stort som en enkrona...

Det blev inte mer booze i fredags men jag beslöt mig för att göra ett nytt försök redan på lördagen och jag hade inte sönder något faktiskt. Det var bara en oerhört lyckad grillkväll i trädgården.

Träffade Lage idag. Vi lirade golf. Det är alltid en upplevelse att träffa Lage.

Nu har Tour de France startat. Mellan 1530-1730 hittar ni mig framför tv:n de närmaste tre veckorna.

Märklig företeelse

Det där med strypsex har jag väldigt svårt att förstå. Vad kan vara så fantastiskt häftigt med att ha ett rep runt halsen som dessutom ser till att man inte kan andas? När INXS förra sångare dog i en strypsex-olycka trodde jag det var obskyr engångsföreteelse, men när ytterligare en kändis faller offer för samma sak börjar jag undra. Kill Bill fick en ny innebörd.

Sven Nylander...

Magnus Hedman tar timeout från "Ren Idrott". Det verkar som han gjort det för länge sedan...

Jag har aldrig haft någon större respekt för Hedman. När han agerade skvallerkärring om landslaget i TV4 var han förevigt bannlyst. Nu är han bara tragisk.

Pappaledig

Inte sen Elvis dog...

...har vi skådat en större stjärna. Nu är han borta också. Det känns vemodigt. Michael Jackson är inte bara king of pop. Han är king of dancefloor och förr var han king of everything.

Det fanns en tid då varje förfest på Kaptensgatan slutade med att lamporna riktades mot den tomma vita väggen, Billy Jean strömmade ut ur mina Canton-högtalare och sedan gjordes Jackson-moves så att siluetterna blev hejdlösa på väggen. En klassiker.
Jackson inspirerades av James Brown. Fritz the Cat inspirerades av Michael Jackson. Somliga säger att cirkeln är sluten...

Billy Jean

Det blir inte bättre än så här.

Blood on the dancefloor

A Smooth Criminal is dead.

Black Ice

Visst var det en jäkla fräck konsert, trots regn och att jag frös så att jag skakade tänder stundtals. Jag tog med mig regnjacka till Göteborg men någon påpekade att det inte var hårdrock att ha regnjacka. Det bet tillräckligt för att mitt omdöme skulle svika mig. Det fick jag sota för... Men jag stod i alla fall så nära scenen att jag med bra räckvidd kunnat dra av Angus sitt plåster på knät.

Jag måste sluta vara ute när det regnar.

Förra helgen Vättern runt i hällregn. Idag AC/DC. Det är flera timmar till Angus dyker men jag har åtminstone den bästa platsen... Det är inte värt att bli sjöblöt för. Dessutom fick jag lämna min plats för att gå och köpa en torr t-shirt. Nästa år köper jag dvd:n istället...

AC/DC

Uppladdning pågår. Sitter på Hard Rock Café och värmer upp inför årets konsert.

En sak jag glömde...

Tack vara min något höga närvaro på diverse kliniker och vårdcentraler under våren har jag erhållit ett högkostnadsskydd. Det kan ju vara bra nu när jag är dokumenterat frisk.

Frisk, på papper åtminstone

0126 i lördags morse var det dags igen. Årets Vätternrunda. Jag förväntade mig ett satans oväder och jag blev sannspådd. I en hel timme fick jag cykla innan regnet började ösa ner. Sedan var det 8 timmars regnande innan jag kunde defilera i mål på torra vägbanor. Som om inte vädret var illa nog så fick min cykelpartner punktering mitt i natten någonstans mellan Vadstena och Ödeshög. Trots att han får punktering titt som tätt hade han inte den goda smaken att medtaga pump... Där stod vi i 25 minuter på en kolmörk landsväg utan luft i ringen. All chans till en vettig tid spolades bokstavligen bort dessa 25 minuter. Väl åter på cykeln la jag upp ett vansinnigt tempo som hade gjort Lance Armstrong knäsvag. Då kommer regnet. Uppifrån, nerifrån, från sidan och till sist inifrån. Kläderna var härligt sjöblöta efter 20 minuter och med 7-8 grader samt en en frisk fläktande nordanvind var man snart iskall från topp till tå.

Jag tog mig igenom loppet men det tog en timme längre tid än förra året.

Föga förvånande har jag dragit på mig förkylning efter gastkramningen. Något ironiskt med tanke på att jag i torsdags fick brev från infektionskliniken där de konstaterade att jag äntligen efter över fyra månader är frisk. Levervärdena är åter normala. Det är förvånande. Jag trodde åtminstone det skulle dröja till jul innan jag kunde anses som frisk.



Ödmjukhet har sällan varit min styrka. Det var en härlig kväll som jag fått sota för länge men märk väl att jag fortfarande är obesegrad i poker...

Fussball

Confederation Cup. Det tar mig jämt halva turneringen innan jag begriper hur man kvalificerar sig till turneringen. Det känns iskallt innan de sätter igång men sen... Sen exploderar det i vansinnigt rolig fotboll nästan alltid. Försvarspel? Nej, tack. Full fart framåt.

U21-EM. Jag tänkte sett Finland-England igår men blev sjuk. Idag såg jag Sverige krossa Vitryssland. Jag är imponerad trots att jag ställer mig frågande till Vitryssarnas försvar. Wernbloom har jag aldrig gillat tidigare men, dra mig baklänges, varför spelar inte han i det riktigt landslaget? Han är en blandning av Gennaro Gattuso och Håkan Mild. Han kommer bli något stort. Om man ollar SM-bucklan är man tillräckligt galen för att kunna slå sig fram i landslaget utan tillstymmelse till teknik.

Förlösande var ordet sa Bull...

Först och främst. Jag tar tillbaka vad jag skrev tidigare om Zlatan...

Bosse Pettersson (Viasats expertkommentator) beskriver Sveriges spelares ansiktsuttryck efter 4-0 målet: "Titta på deras förlösande ansiktsuttryck". Huvudpersonerna Zlatan och Berg såg ut som de just gick ut ur kyrkan efter en begravning.


Målet var vackert men vi pratar Malta här. Malta är en liten stenig ö i medelhavet där man pratar engelska. Det bästa med Malta är Ris a la Malta.


Något säger mig att Källström har en oplockad gås med Zlatan.

Endast ett läkarbesök återstår...

En deal mellan Barcelona och Inter. De är överrens. Spelaren är överrens med Barcelona. Det återstår en läkarundersökning. Det är match mellan Sverige och Malta. Spelaren (vi kan kalla honom Zlatan) går inte in i en enda närkamp. Varför spelar han överhuvudtaget?

Mallis

Då var det bokat. En vecka på Mallis i höst. Det blir inte tjo och tjim i Magaluf utan barnparadiset Alcudia. Det som var otänkbart 2007 är verklighet 2009.

Piratpartiet ner till Bryssel. Varför inte? Så länge Sverigedemokraterna stannar hemma.

Vätternrundan på fredag

Det ska komma 40 mm regn på fredag. Det ska blåsa kuling. Det ska bli 8 grader varmt.

Det handlar om att överleva i år...

Nevermind

91 var jag inte så imponerad av Nirvana. Visst Smells like teenspirit var makalös och jag gick givetvis och köpte Nevermind men lyssnade förhållandevis lite på plattan. 18 år senare är jag på väg att erkänna Cobain som geni.



William får bli min hyllning till gruppen.

Tåget går.

Det är ett jävla skitmål danskarna får men 0-1 är inte orättvist. Sverige agerar stressat och irriterat. Inte ens Zlatan är bra. Lagerbäcks chanser att få vara kvar efter detta måste vara små.

Önskelista till EM-kvalet 2010. Lagerbäck pensioneras, Chippen får tjänst i främlingslegionen på livstid, Henke Larsson får lämna över till någon som är lite yngre.

2 mål på 4 matcher och en halvlek är riktigt uselt. Det låter som Janne Anderssons ängagäng men det är faktiskt landslaget.

5 raka slutspel blir inte 6. Sydafrika har aldrig varit längre bort.

Stampgatans stolthet

Den här vackra porten ligger på stampgatan i Göteborg. På andra sidan ligger en begravningsplats. Sådana ställen får mig sällan på särskilt muntert humör, så jag undviker att vistas där. Men utanför måste jag gå förbi för att ta mig till jobbet och varje gång sneglar jag på porten. TÄNK PÅ DÖDEN står det som i eldskrift. Jag försöker låta bli men uppmaningen är träffande. Jag försöker att tänka positiva tankar men det enda som slår mig är att jag är närmare just döden varje gång jag ser porten. Göteborgarna måste vara väldigt stolta över denna triumfbåge. Snart 35 och med lite tur har jag halva livet kvar att leva. Jag funderar på att skaffa mig en sprayburk och notera på muren, TÄNK PÅ LIVET ISTÄLLET.