fredag, mars 26, 2010

Snart är måttet rågat

Jag har nästan förträngt faktumet att klubben fick stryk med 6-0 mot Elfsborg i måndags. Kommentarer är överflödiga och det känns tidigt att utvärdera det nya ledarskapet men den negativa trenden är åtminstone inte bruten ännu. Jag väljer att ha tålamod en liten stund till, men blir det stryk mot Åtvidaberg då är måttet rågat. På tal om "måttet rågat": Slutspelet i hockey blir inte lika hett utan den nu knäskadade Per "Råttet mågat" Ledin.

Jag har kastat pinnarna

Nu skiter jag i kryckorna. De är bara i vägen. I måndags lyckades jag få på en sko på den något mindre svullna foten. Efter det kändes kryckorna bara i vägen. Det hände till och med att jag glömde dem. Nu får det bära eller brista. Jag går utan. Det ser förjävligt ut, men jag går för egen maskin.

Imorgon är det dop och det blir en utmaning. Just nu får jag bara i foten i mina beryktade gubbaskor. Bruna, härliga vinterskor i klassisk gubbmodell. Passar perfekt till mörkgrö kostym...

måndag, mars 22, 2010

Soffliggaren 2

Måndagar går från att vara den värsta dagen i veckan till den bästa med en halv påse chips kvar från helgen och två nya avsnitt av 2 and a half men. Måndagar blir aldrig bättre än så.

Soffliggaren

Jag har det bra. Det konstaterar jag efter en dryg vecka på kryckor. Så fort man stöter på minsta motstånd så rivs hela världsbilden sönder och samman. Jag drog av ett ledband. Jag behövde inte amputera mitt ben under bar himmel på Haiti. Jag har möjlighet att arbeta även om det inte fungerar optimalt. Jag är priviligierad. Ändå har jag inte gjort annat än klagat den senaste veckan. Det värker och jag fick inga vettiga svar från den första läkaren. Det går inte att köra bil och det är allt annat än lätt att åka tåg heller.

Nu ser det ändå ut att som att foten åter ska ta normala proportioner igen. I helgen har svullnaden minskat och imorse fick jag med vissa problem på mig en sko. Den åkte fort av igen eftersom det kändes som att sätta fast foten i ett skruvstäd. Jag räknar med att kasta kryckorna lagom till nästa helg då jag har för avsikt att besöka Stockholm. Det väntas dop.

måndag, mars 15, 2010

Ordet fotboll har fått en ny betydelse för mig...

Innebandykarriären blev kort för mig. Till och med kortare än min handbollskarriär. På gymnasiet spelade vi lite korphandboll (HP Bachelors) och jag hann med några korta matcher innan jag bröt ett finger i ett motlägg. I höstas började jag spela lite innebandy tillsammans med några grannar en gång i veckan. Trevligt, men i torsdags snubblade jag och drog av ett ledband i foten. Helvete, vad det gjorde ont.

Läkaren trodde fotleden var av men vad vet hon... En allmänläkare på en vårdcentral som är van vid att stoppa en spatel i halsen och säga Aaah... Röntgen visade att fotleden var intakt men att ledbandet var av och jag skickades hem att vila. Så här sitter jag i sängen med foten i vädret. Jag har ingen aning vad jag ska göra med den här foten. Den är oduglig att gå på, det går inte att köra bil och jag kan med nöd och näppa få på mig ett par byxor. Foten ser ut att behöva amputeras vilken minut som helst och jag är ovän med de kryckor jag (tack och lov!) hade i förrådet.

lördag, mars 13, 2010

Medeltiden


Jag kom in med den här foten till röntgen. Den är inte bruten men ett ledband är av. Vad säger läkaren på vårdcentralen? Vila... Va fan. Det är 2010 och de kan inte fästa ett ledband. Nu blir man handikappad för livet. Tony...

söndag, mars 07, 2010

Pain is temporary. Glory is forever.

Jörgen Brink. Vasaloppsvinnare 2010. Sug på den. Norrmännen uttalade sig vid ett flertal tillfällen under OS om att inte göra "en Brink". Den evige loosern visade att stafettmiss och skidskyttekatastrofer inte betyder något när man bara har spurten kvar på Vasaloppet. Fantastiskt kul att se. Hoppas han fortsätter några år till.

Nu måste jag till slut kommentera schlagern också. Allvarligt talat. Hur i helvete kan svenska folket klaga på att det går åt helvete varje år i Eurovision song contest?! Om man röstar fram Pernilla Wahlgren istället för Pauline så är det ställt utom allt tvivel att majoriteten av de som röstar har allvarliga mentala problem. Jag har suttit och kollat in samtliga bidrag och allt är som vanligt: Det mesta är ju skit, men SVT har åtminstone haft den goda smaken att specialinbjuda ett antal artister för att höja nivån. Bland annat Pauline. Här går hon in och levererar den bästa låten jag hört i dessa sammanhang sedan Janne Lucas dagar och sedan sitter Svensson hemma och röstar in PERNILLA WAHLGREN istället!!!! Fy fan.

torsdag, mars 04, 2010

Är det en lätt depression månne...

Dags att redogöra för hälsoläget.

En påtaglig känsla av orkeslöshet har infunnit sig. Viljan att sova är monumental. Dessutom har jag i flera dagar dragits med tandvärk. En visdomstand som efter flera års stillastående helt plötsligt fått för sig att den ska upp ur tandköttet. Visdomständer är som vilande vulkaner. De kan ligga overksamma tillsynes förevigt för att plötsligt slå till med full kraft. Värken är diabolisk och hela käken känns som en svullen böld färdig att tömmas på litervis med var. Hade jag inte varit maniskt rädd för att dra ut tänder hade det varit ett givet val.

Som vanligt hade jag inte överlevt varken fysiskt eller psykiskt utan Ipren. Guds gåva till oss med låg smärttröskel...

Är det bara jag...

...som misstänker cancer så fort det ömmar någonstans?

tisdag, mars 02, 2010

OS är över...

Det är inte utan att man känner lite tomhet nu när man inte har någon skidåkning att vila ögonen på längre på kvällarna. Samtidigt var det på tiden att det tog slut. Jag lyckades ju med stor ackuratess pricka rätt antal medaljer och fler dagar med OS hade spolierat mitt tips. Jag var lite snål med gulden men det räckte ändå. Jag är stolt vinnare bland 32 deltagare och ser fram emot att inkassera den symboliska summan av 640 kr. Det slutade med 5 guld, 2 silver och 4 brons. Det är ju förbannat bra för att vara Sverige.

Vad ska man se fram emot nu då? Jag har i alla fall förhoppningar om att den här envetna vintern ska ge med sig någon gång så att man kan ut och få lite vårvärme. Allsvenskan startar om en dryg vecka. Där har svenska fotbollsförbundet gjort en fantastisk planering måste jag påpeka. Varför inte lira fotboll på stelfrusna planer mitt i vintern och sen tar vi ett låååångt sommarlov när planerna är perfekta. Publiksiffrorna kommer säkert bli fantastiska de första fyra omgångarna...

Jag tippar HBK på femte plats redan nu.

tisdag, februari 23, 2010

Det måste vara ett missförstånd...

Har någon glömt att vrida på strömbrytaren för våren? Det är allsvensk premiär på Örjans Vall om två veckor och i Halmstad pulsar vi omkring i halvmeter hög snö. Det har snöat varje dag sedan i fredags och jag börjar bli seriöst orolig för att detta är istiden. Arbetet går minst sagt knackigt. I mitt fall fungerar det dåligt med devisen "Ett inställt möte är också ett möte". Kommunikation är viktigt och prisad vare internet och webmöten.

Tur då att det är OS så att vi har något att vila ögonen på. Det går inte att låta bli att nämna längdherrarnas triumf i skiathlonen. Vilken makalös succé. Sällan har man sett något mer rafflande. Längdskidor är för Vinter-OS vad friidrotten är för Sommar-OS. Lite vassare och lite finare. Att Emil totalfloppade på sprinten och att sprintstafetterna trots ett silver blev en besvikelse är svårt att smälta men Hellner, Olsson och Södergrens bragd i skiathlon förlåter allt. Till och med skidskyttarnas genomklappningar.

Mitt medaljtips ser ju halvhyffsat ut. Jag hade räknat med ett guld i sprinten men annars ser det bra ut. Jag tror vi har fem riktigt bra medaljlägen kvar. 2 stafetter, 1 damcurling, 1 hockey, 1 chans på antingen femmilen eller tremilen. På dessa tar vi tre medaljer varav jag hoppas ett är guld. Låt det bli i herrarnas stafett... Facit så här långt: 3 guld, 2 silver och 2 brons

onsdag, februari 17, 2010

Det snöade... punkt.

Just nu är det kul med OS. Man har överseende med idiotiska arrangörer och ett riktigt skitväder när Björn Ferry levererar. Den roligaste guldmedaljören sedan Wassbergs dagar. Trots enorm besvikelse över vädret höll han sig cool häromdagen och levererade klassiska citat.
Idag är det den bästa potentiella gulddagen på hela OS. Sprint med Emil Jönsson, sprint för damer och Anja Pärson. Jag tror hon blir farlig.

Jag vet att det är typiskt svenskt att tycka så här men det känns som det är ett renare OS än på mycket länge. Argument för mitt påstående är att Ryssland har 0 (noll!) guld hittills. Gamla Warzawapakten har legat mycket lågt än så länge och jag antar att det är fördomsfullt men jag tar det som ett gott tecken.
Vinner inte Emil Jönsson idag kommer jag bli mycket besviken. Längdsprint är definitivt vinter-OS motsvarighet till sommar-OS 100 m. Emil är Usain Bolt.

måndag, februari 15, 2010

Kalla

Glöm Nagano och Salt lake City. Glöm vad jag skrev tidigare. Det är OS-guld och Kalla är drottning. Nu tror jag stenhårt på mitt tips igen.

Vi leder över norrmännen i antal guld!

3D

Avatar. Nu har jag sett den. I 3D dessutom.

Nagano, Salt lake City, Vancouver...

Optimismen spirar dagarna innan OS. Sedan hinner Helena Jonsson knappt ta sig över mållinjen innan man får Deja Vu-känslan. Salt lake City, Per Elofsson är taggad till tänderna på första distansen och första dagen. Han möter en bloddopad Muehlegg och går fullständigt in i väggen. Då var det OS:et slut för debaclen fortsatte genom hela spelen. I år börjar det likadant. Christer Ostbåge är så dålig på att dölja sina dopingmisstankar mot den segrande slovakiskan att man rodnar. Visst kan man ha sina misstankar men så fort en svensk vallat med klister eller tappat formen så har vi svenskar den dåliga smaken att vädra våra misstankar. Det klär oss inte.

Turin framstår alltmer som ett mirakel. 7 GULD. Hur gick det till?

Nu har jag inte gett upp hoppet helt, men jag inser att mitt tips om 4 guld kan bli svårt att nå. Det är ju förövrigt först idag som OS börjar på riktigt. Längdskidorna. Nu ska vi se Northug. Kan han hålla samtliga dopade fd Sovjeter bakom sig? Svenskhoppet, Hellner tippar jag på 15:e plats. Sen har vi Kalla. Där finns det ett visst medaljhopp, men alla medaljer utom guld är ju värdelösa. Jag håller med Zlatan. "Att komma tvåa är som att komma sist." Det är bara i OS man verka tycka annorlunda...

Vaktmästaren i magen

Det bullrar, det värker och jag får feber. Nånting är fel med min mage. När jag överlevde kräksjukan i julas trodde jag att jag hade 5-6 magsjukefria år framför mig. Det höll i en dryg månad. Förra helgen låg jag åter och kramade porslinet och trots snabbt tillfrisknande är jag åter helt utslagen i magen en vecka senare. Jag tror att magen säger ifrån. Jag tror att det är nog med skräpmat och stress. Det är soppor och meditation som gäller.

lördag, februari 06, 2010

Rub it in my face

Jaha, det är knappt två månader sedan jag sist var magsjuk och nu har jag haft en HÄRLIG natt igen. Ironman känns avlägset.

torsdag, februari 04, 2010

Vad händer?

Jag lider svårt efter förlusten av min mobiltelefon. Bloggen kommer inte bli sig lik efter detta. Såvida jag inte lyckas masa mig till en affär som säljer nya mobiltelefoner. Mitt nya försäkringsbolag hävdar att värdet på mobilen understiger självrisken vilket retar mig något djävulskt. Jag kan säga såhär, om inte Länsförsäkringar ändrar attityd så har de snart en kund mindre. Tillsvidare får den gamla lånemobilen jag fått tag på, fungera att ringa på.

Därför har jag inte heller några bilder att publicera på fenomenet utanför fönstret. Det ligger förnärvarande mellan 30 - 50 cm snö i Halmstad och det har jag ALDRIG tidigare sett. Det börjar bli svårframkomligt på små vägar. Det ligger snövallar överallt och att hitta en parkering är snart omöjligt om inte snösvängen gör något heroiskt. Isen ligger snart över hela Laholmsbukten och jag som hade räknat med vår nu.

I helgen var vi i Köpenhamn. Bill gifte sig och jag fick äran att med svettiga fingrar räcka fram ringen. Jag löste uppdraget och det var mycket, mycket trevligt. Att vara ringbärare innebär också att man måste hålla tal senare på kvällen och där har jag en akilleshäl. Det är inte så att jag inte har något att säga. Jag hade två A4-papper fulla med text men jag har också lidit alla helvetes kval i månader för att hålla talet. Vågar jag resa mig upp? Tänk om rösten stockar sig? Tänk om det svartnar för ögonen. När man väl klingat i glaset och sorlet har lagt sig och det faktiskt INTE svartnar för ögonen gick det ganska bra, men månaderna innan... Jösses, vad är det som gör att man får stora skälvan för att resa sig upp i en församling och säga några väl valda ord? Jag fattar det inte själv. Till vardags kan jag aldrig hålla käften så varför denna makalösa önskan att få hålla tyst?!

Efteråt är det som att släppa ut en kalv på grönbete. Det spritter i benen, livet är lättare att leva. Det blir bättre väder, maten smakar bättre och det inte längre tungt att andas.

I´m one of a kind...

måndag, januari 25, 2010

Klassfesten

Då var det dags. Gusten kommenterade mitt förra inlägg, vilket fick mig att rota i brevhögen och mycket riktigt där låg en inbjudan till Klassfesten.

20 år sedan man slutade grundskolan. Jag hinner inte kommentera det vidare just nu, men sjukt är det i alla fall.

Det kanske är värt att kolla upp det där med klassfest. De bjuder på samma middag som förra gången. Tacobuffé. Bara det värt ett besök...

Jag kommer garanterat kolla upp om någon ur det gamla järngänget dyker upp annars blir det jag och några frånskilda tvåbarnsmorsor. Den risken tar jag inte.

Jag har varit lite slarvig med bloggandet och mycket beror på att min mobil tvättades i tvättmaskinen vilket den tydligen inte tålde. Med andra ord har jag tappat hela telefonboken, alla bilder av värde, film från Williams födelse och möjligheten att blogga från mobilen. Jag är och har alltid varit på den förlorande sidan...