Lugnet före Judas

Det är ingen vidare storm än så länge. Känns som en vanlig ruggigt ruskig höstdag. Judas är än så länge en blek storm. Jag är besviken. Två inställda möten och tidig hämtning på dagis för vadå? En eftermiddagsbris...

I väntan på Judas

Vi minns Gudrun. Daghemmen ringer och säger att vi måste hämta våra barn. Lite domedagsstämning i Halmstad. Än så länge regnar det bara.

6 goda år.

Tack för allt kära Hambovägen 4. Lycka till i fortsättningen.

Kommunen sa ja

Ett kuvert från kommunen låg i brevlådan igår. Efter tre veckors tystnad kom det glädjande beskedet om beviljat bygglov. Då återstår det att rita köket idag och några andra mindre saker innan slutbeställning. 

Vinden tömd

Etapp 1 avklarad i flytten. Tömma vinden. Ett riktigt skitarbete. Känns bra.

På tåget

Tjejen mitt emot på tåget halar upp två salamimackor ur sin väska. Tre skivor på varje. Som alibi har mackorna försetts med varsin gurkskiva. Rent teoretiskt skulle det kunna vara vanlig hushållsmedwurst men ganska snart sprider sig den omisskännliga doften av salami i kupén. Det kurrar i magen.

Hon har ett fördelaktigt yttre också och inte alls det typiska salamitjejsutseendet. Kanske därför jag sitter här förstummad. Hade det varit en lagom tjock medelålders man hade jag förmodligen stängt ögonlocken omedelbart.

Hur tänkte jag här?

Tjejer! Varför var jag inte hetast på stan i början på 90-talet!? Den här tröjan är ju makalös. 

Var bodde jag under den här tiden? Vallås äldreboende?!

Allvarligt. Ibland önskar jag att jag kunde resa 20 år tillbaka i tiden. Gå fram till mig själv, se mig själv djupt in i ögonen och säga; Skärp dig, för helvete!

Bredaxlad

Året var 1989. Jag hade hockeyfrissa, gick i nian och var smal som en sticka. Högsta modet var axelvaddar. Nu föll det sig så att alla hade skinnjackor vid den här tiden. Så även jag. På bilden nedan poserar jag i den autentiska jackan från 89. Det var denna jacka jag hade när jag färdades genom Vallås på min Limmo. Limmon (röd Suzuki K50 med effektljuddämpare) som fick sitt namn eftersom den var märkligt sänkt och hade en uppenbarelse som för vissa liknade en limousin. 

Numera ligger skinnjackan med de gigantiska axelvaddarna i en låda som jag vädrar varje gång jag flyttar. 

När lådan öppnas är det som att färdas drygt 20 år tillbaka i tiden. Man slås av två saker: storleken på kläderna och den fasansfulla klädsmaken. Generellt sett är kläderna i lådan fortfarande för stora. Då ska man ha i åtanke att jag troligen var nån cm kortare men framför allt 20 kg lättare 1989. Vissa kläder är så horribelt fula att man bara häpnar. Skinnjackan ligger på den bättre halvan. Likväl kan jag inte skiljas från några av klenoderna.

Värdigt

Dokumentären om Anna Lindh av och med Tom Alandh. Så bra, så värdig. En skildring av en engagerad människa och enorm drivkraft. Inte insmickrande och heller inte stötande. Inget större fokus på det hemska mordet utan på livet. 

Det alla undrar under filmen är hur det gått för hennes barn och med respekt för dem, funderade jag länge på hur Alandh skulle kunna stilla allas undran utan att avslöja för mycket. 

Med två rader i eftertexten fick man reda på precis så mycket som behövdes utan att inkräkta på deras privatliv. Strålande. 

Tvätta är min hobby

Vem hade trott det för 10 år sedan? Att jag skulle sköta tvätten i ett hushåll på 4 personer. När jag var 27 lämnade jag fortfarande en resväska med tvätt i veckan till morsan. Samma väska var givetvis packad med struken och vikt tvätt på vägen hem. 

När min fru flyttade in till mig på Kaptensgatan tror jag inte att jag hade varit nere i tvättrummet i källaren. Ett år senare blev jag förbjuden att gå ner där efter en incident där tvätten var kvar lite för länge, strömmen bröts och tvätten var fast i maskinen. Minns även en översvämningsincident som jag kände mig helt oskyldig till men som var väldigt traumatisk. Det kändes som jag höll på att vattenfylla hela källaren.

Numera har jag ansvaret för tvätten hemma. Jag har en genomarbetad strategi för såväl tvätt som torkning. Det behövs då behovet av att tvätta är oändligt i vår familj.

Idag var det skjorttvättning. En ny skjorta som jag använda för några veckor sedan på en alldeles för blöt kväll fiskades upp ur tvättkorgen. Skjortan vittnade om en något omild behandling en hård kväll alternativt ett nattskift i en kolgruva. Eftersom ångesten efter den kvällen fortfarande är svår att hantera väljer jag att tro på nattskiftet i kolgruvan. Hur som helst blev skjortan ren och det är jag mycket stolt över. Jag har fortfarande en del kvar att finslipa innan min tvättning når perfektion. Att tömma fickorna innan kläderna slängs i maskinen är en akilleshäl. En mobiltelefon, avsevärda mängder mynt och sedlar, en tub klister(!) och nu sist bilnyckeln, har tvättats med blandat resultat. Bilnyckeln verkar ha klarat blötläggningen vilket är anmärkningsvärt och definitivt hedervärt för Mazda. Det sparade mig åtskilliga tusenlappar. Mazda cx7 är kvalitet. Till och med när det gäller bilnyckeln visade det sig.

Nu när vi snart ska flytta till lägenhet igen med tvättstuga i källaren så kommer mina färdigheter att sättas på hårt prov. Tvätt-tider blir onekligen en utmaning.

Det är en historisk dag

Idag gick borren Åsa igenom Hallandsåsen. Efter 21 år. Folk gråter av glädje på gatorna. Folk har svårt att förstå att det är sant. Men det är det. Nu återstår bara några år innan tunneln är farbar för tågtrafik. Enligt prognosen är väl bäst att tillägga.

Ja och sen är Obama på besök i Stockholm också tydligen.

Måndag

Man vet att det är en jävla skitdag när man ser den elektroniska bilnyckeln i tvättmaskinen.

Mer film

Olympus has fallen. Mer Amerikansk än så här blir inte en actionrulle. Terrorattack mot amerikansk hjältepresident. Sevärd action men inte mycket mer. Gerald Butler, Aaron Eckhart och Morgan Freeman har gjort bättre filmer. 

Betyg: 2 starka Alfahannar

Zombies

Jag och frugan var på bio häromdagen. Vi firade bröllopsdag, så det blev barnvakt och sen ett romantiskt biobesök kl 1800.

Jag valde film och tog World War Z. För att Brad Pitt är med så att frun blir nöjd. Annars var jag helt obekant med filmen. Reklamen hade knappt hunnit sluta innan jag blev brutalt varse vilken typ av film detta var. En Zombiefilm. Jag hatar Zombies. Jag kan inte sova lugnt på flera veckor efter en Zombierulle. Filmen var på inget sätt dålig. Tvärtom var den bra. Temat känns dock igen väl. Filmen kändes som del 1 på I am a Legend. Den filmen orsakade samma spända käkparti hos mig som World War Z. Måste gnisslat tänder i en vecka...

Betyg: 3 starka Alfahannar

Borde kanske anat vad Z stod för, så här i efterhand.

Karlsson

Vad är det med Karlsson på taket som gör barnen helt förtrollade? Denna djupt självupptagne figur som utnyttjar Lillebror till diverse ärenden. Han måste ju vara extremt obehaglig att umgås med. Likväl älskar barnen honom. Obegripligt. William citerar honom och använder uttryck direkt hämtade från filmen från 70-talet.

Sen ska man ju inte döma folk efter sitt utseende men han är ju ful som stryk också. En tunnhårig mallgroda med en taskig fläkt på ryggen. Bara så du vet det, Karlsson. Jag har genomskådat dig.

39

Fyller 39 imorgon. Inte mycket att fira kan tyckas. Likväl går jag omkring de senaste dagarna och retar mig på att morsan inte frågat vad jag önskar mig. Oerhört enerverande. 

Sen tänker jag; Jag fyller 39. Jag borde inte bry mig. Men det gör jag tydligen. Nu retar jag mig lika mycket på att jag bryr mig om sådana trivialiteter. Måste skärpa mig. Bli en mognare, mer harmonisk människa.

Likväl, imorgon är det jag som hämnas när morsan inte får någon tårta...

Trätoffle-Roy

Såg Trätoffle-Roy igår. Det märks inte bara på mig att det är 24 år sedan jag gick på högstadiet. Man kunde räkna årsringarna på Roy också. Inte minst den påfallande brist på hållning som numera karaktäriserar hans gestalt satte ett djupt avtryck på mig. Bäst beskriver man hållningen som att han fastnat i övningen fällkniven någonstans på mitten och har inte kommit loss.

Här ska det bli hus

Då var det klart. I oktober flyttar vi från Hambovägen för en kort (nåvars) sejour på Brogatan inne i stan. Om ett år hoppas vi att vårt nya hus ska stå klart här ute.

Epoken Hambovägen kommer saknas. Det blir ett fint kapitel i memoarerna. Helt i klass med Kaptensgatan om än inte på grund av samma sak. Radhuset är alltså sålt även om det krävdes 9 visningar och ett krakelerande psykisk tillstånd innan bläcket fanns på pappret. 

Snart dags för kostomläggning

På Leifs Lounge igår. Sliten idag. Lunch på MAX. Har varit lite trött på burgers på sistone så jag tänkte ta nått lätt. Väl i kassan blev det Tripple Cheese och Cheese Fries med mozzarella sticks. Kanon. Cheese Fries rekommenderar jag inte någon som är bakis. Min mage har slagit bakut fullständigt av jalapenon. Den är starkare på väg ut än på väg in. Helvete!

Vigsel

Om det vore olagligt att vara bakis så får livstid i dag. Värsta på mannaminne. Största anledningen är ju uppenbar. För mycket dricka. Otvivelaktigt. Jag lär mig aldrig. Men den extrema huvudvärk jag haft idag lastar jag helt och hållet rödvinet. Jag klarar inte av det. Det är nått i rödvin jag inte tål. Inga tabletter i världen har hjälpt idag. När man börjar knapra på receptbelagda utan att det släpper då kommer paniken. Minsta lilla ljud känns som ett skruvstäd runt mitt huvud. Om jag hade fått sådan huvudvärk av all booze hade jag blivit helnykterist omgående. Inget är värt att plågas på detta vis.

Förövrigt var det ett bra bröllop igår.