Film igen

En fiende att dö för. Så heter den. Peter Dalles film om ett internationellt forskarlag på Spetsbergen när andra världskriget bryter ut.

Jag gillar verkligen Peter Dalle. Främst som skådis. Det hjälper inte för den här filmen var svag. Jag gillar försöket att göra en internationell film med tyskar som pratar tyska, svenskar som pratar svenska osv, men nej. Det hjälpte inte. Stolpiga skådespelarinsatser och halvmärklig story. Förmodligen var budgeten alldeles för knaper. För när specialeffekterna påminner om James Bond på 60-talet då får jag svårt med min dåliga fantasi. Kan man inte animera ett sjunkande skepp får man fan låta bli.

Jag ser gärna Dalle på film snart igen men den här filmen har jag sett färdigt.

Betyg: 2 alfahannar

The Boss

Gårdagens spelning på Ullevi är det bästa, mest fulländade och äkta jag sett. Det är första gången jag ser Bruce Springsteen live. Springsteen är fantastisk på så många plan att man oavsett om man kan hans låtrepertoar eller inte måste kapitulera. Han är 62 år och ger järnet utan pauser i nästan 4 timmar. Vände mig om och såg bara glada, euforiska, kärleksfulla leenden överallt. Hans publikkontakt, den påkostade tv-produktionen som bjuds publiken är fulländad. Jag kommer förmodligen aldrig få se något liknande igen.

Bruce Springsteen sjunger ofta om orättvisor och tar parti för de utsatta. Det är inte unikt. Det unika är att det känns in i märgen att han menar varje ord.

Hatten av. Bugar och bockar. Respekt!

Två filmer idag

Susanne Biers Efter bröllopet på Svt 2 och Daniel Espinosas Safe House på BR.

Den första har jag sett tidigare och är fantastisk. En riktigt gripande film med bra story och klassisk dödsångest.

Safe House är Espinosas debut i Hollywood med Denzel Washington i huvudrollen. Måste varit skönt eftersom Denzel Washingtons filmer alltid är sevärda. Han är nästan en garant för hygglig action/thriller. Safe House är inget undantag. Hygglig action i snygg förpackning. Bonus med ett par svenskar i birollerna. Det vore samtidigt fel att påstå att Espinosa nu har förändrat/förnyat något i en klassisk Hollywood-genre. Detta är enligt skolboken för att få biljettintäkter. Espinosas Snabba Cash lämnar ett större avtryck utan tvekan.

Betyg Efter Bröllopet: 4 alfahannar
Betyg Safe House: 3 alfahannar

Sommaren är kort

Märker att jag har svårt att njuta av sommaren. Vill ogärna tjata men att vara ensam förälder måste vara synonymt med slavarbete. Tur då att Tomas Ledin har fått en timmes direktsändning från Skansen efter allsången. Man måste kapitulera för hans repertoar. På sommaren har det sin charm. Så ikväll glömmer jag att jag för några dagar sedan såg Sveriges genom tiderna bästa band utanför Varbergs fästning i solnedgången.

Småbarnsidyllen

Det bästa med att vara ensam hemma med två små barn i några veckor är att man med tre veckor kvar av semestern redan är sugen på att börja jobba igen...

Tortyr

Jag och mina värktabletter försöker vinna striden mot min inflammerade visdomstand. Just nu efter en veckas molande värk och uppsvullet tandkött, känns det som jag håller på att förlora. Imorgon besöker jag tandläkaren och han får göra vad han vill. Jag skiter i vilket, bara värken försvinner.

Överflödets förbannelse

Har fått en makalös tandvärk och det enda jag vill stoppa i munnen förutom värktabletter är glass.

Såg en annons om att 88:an nu finns som gräddglass i halvlitersförpackning. Vart är världen på väg? På min tid fanns det bara ambrix i halvliters. Antingen i vanilj eller i tre smaker.

Svunnen tid

Nu när det är Båstadvecka och allt. Det är sju år sedan vi var på mittuppslaget i Expressen efter ett besök på Pepes.

Sushi någon?

Begravde min stora kohaku som flöt på ytan i förrgår. 65 cm och okänt antal kg och ca 10 år gammal.

Jag har problem att hälsa på bekanta på ett civiliserat sätt

Jag vet inte varför men jag har svårt att avgöra när det är klädsamt med en handskakning som hälsning eller när det är läge för en kram.

Om jag ska agera naturligt utifrån min egna högst unika natur räcker det gott med handskakning i 99 fall av 100. Men här är jag tydligen tämligen ensam. Jag vill ju inte bli betraktad som en asocial, beröringsfruktande person utan vill smälta in som alla andra. Tyvärr saknar jag all spontan känsla för när det är dags för kramar.

Har jag fått ett par glas av något så blir det liksom lite bekvämare att göra dessa kärvänliga omfamningar men i nyktert tillstånd känns det oftast krampaktigt.

Jag kan rent logiskt se poängen med att krama kvinnliga bekanta. Men jag har märkt på senare år att även manliga bekanta har behov av kramar från mig. Där blir jag förbryllad. Jag menar vad är det för fel på ett riktigt handtag och en lätt klapp på axeln eller rygg i bästa fall?

På släktfester har det också blivit vanligare med kramar tycker jag. Jag glömmer detta allt som oftast. Ibland när jag sträcker fram kardan så får jag förfrågan om det vederbörande inte kan få en kram istället. Då blir jag lätt förlägen av min tafatthet.

Det fanns en tid då jag på krogen bekvämt hälsade på alla damer med en kyss på handen. Det känns mycket avlägset...

Sherlock Holmes

Det är något med mig och de nya Sherlock Holmes-filmerna med Robert Downey jr. Jag somnar alltid. Vet inte riktigt varför, båda filmerna är ju habila hantverk av Guy Ritchie vars filmer (åtminstone de tidiga) jag gillar. Men de väcker bara intresse innan filmen börjar uppenbarligen, för sen börjar kampen med John Blund. A game of shadows fick jag dela upp på två dagar eftersom jag somnade hela tiden.

Det är således svårt att betygsätta en film jag sett i små små avsnitt avbrutna av tillbakaspolningar för att jag inte minns var i filmen jag somnat...

Det bestående minnet av båda filmerna är snygga actionscener i slowmotion i märklig miljö (London vid förra sekelskiftet) och att Sherlock ska föreställa ett genialiskt, lätt clairvoyant fyllo som ogillas av de flesta. Tack vare sin genialitet kan han på spektakulärt vis lösa svåra fall.

Betyg Sherlock Holmes: 2 alfahannar
Betyg Sherlock Holmes A game of shadows: 2 alfahannar

Sommar

Regnet piskar utanför, William har ögoninflamation och det är "Maj på Malö" på tv. Livet leker.

I'm loaded like freighttrain

Flyin' like an aeroplane.
Feelin' like a spacebrain
One more time tonight.

Hangover Part II

Min filmkonsumtion skjuter i höjden denna sommar.

Hangover Part II: det var inte länge sedan jag såg första filmen på bakfylletemat. Den var plågsamt rolig på ett igenkännande sätt. Ett tacksamt ämne att driva med. Alla som vaknat upp med den obeskrivliga ångesten det innebär när man inte minns hur man hamnade där man vaknar efter en rejält blöt kväll kan relatera till de här två lätt skruvade filmerna. Man får ta det för vad det är. Den som förväntar sig några djupare dialoger kommer bli besvikna. Det finns en del politiskt inkorrekta inslag. Några är dessutom rätt osmakliga men om man gillar lite skruvade situationer om nostalgisk bakfylleångest, så är det här rätt filmer.

Som vanligt är ettan mycket bättre än tvåan. Ingen överraskning här. Tycker ändå att andra delen fungerar rätt hyggligt.

Betyg Hangover: 3 alfahannar
Betyg Hangover part II: 2 alfahannar

Girl with the dragon tattoo

Ny film avverkad. Med David Fincher som regissör och med denna story borde det kunna bli en riktigt vass film. Jag gillade den svenska förlagan "män som hatar kvinnor" av dansken Niels Arden Oplev. Den var boken trogen och spännande trots att man läst boken. Vissa av rolltolkningarna i den svenska filmen är dessutom lysande. I jämförelse så tycker jag Noomi Rapace är mycket bra men Rooney Mara fungerar lika bra. Ärkesvinet Nils Bjurman tolkas av Peter Andersson i den svenska filmen och han är djävulskt bra. Fruktansvärt kuslig, äcklig och feg. Precis som man minns från boken. Den rollen slarvas bort helt i denna filmen. I övrigt tycker jag skådespelarna matchar varandra väl. Jag saknar ju Sven-Bertil Taube men Christopher Plummer är också vass. Daniel Craig känns trovärdigare än Micke Nyqvist men Stellan Skarsgård gör en klassisk amerikansk skurk. Å andra sidan var kanske inte Peter Haber någon succé heller.

Filmen då? Jag vet inte. Jag hade nog väntat mig en skitigare och mer utmanande film av någon som gjort Fight club och Seven. Det är egentligen samma rulle som den svenska. Det skiljer ganska lite. Det är lite utmanande ljudkulisser (ganska störande när man tänker efter. Ett tag trodde jag det var fel på ljudanläggningen...) men annars tycker jag inte den överträffar den svenska förlagan.

Det är en hygglig film men känns lite onödig med tanke på att det finns en svensk film som är lika bra eller bättre.

Betyg Girl with the dragon tattoo: 3 alfahannar.

Betyg Män som hatar kvinnor: 4 alfahannar.

Tinker, Tailor, Soldier, Spy

Ny filmrecension:

Regi av hyllade Tomas Alfredsson. Hans tidigare filmer har inte övertygat mig. De har å andra sidan inte varit så många och i genrer jag normalt avstår att se.

Tinker, Tailor, Soldier, Spy är en bra film. Jag är förvisso inte lika imponerad som många andra. Filmen håller ett medvetet lågt tempo och för att vara baserad på en gammal spionklassiker är det anmärkningsvärt att den inte innehåller någon action. Istället är det iskall kyla mellan rollerna präglade av ett kallt krig.

Det jag saknar är spänning. Annars är det en fantastiskt snygg film med duktiga skådespelare.

4 alfahannar (svaga men ändå)

Pirlo

Det går inte att låta bli. Man måste älska Gli Azzurri. De imponerar aldrig förrän det verkligen, verkligen närmar sig final. Matchen är inte slut men oavsett om tyskarna lyckas vända detta så är jag makalöst imponerad av Italien. Gigi Buffon. Mutanklagad men han ÄR världens bästa målvakt. Cassano. Billy the Kid. Galningen som kickats av två storklubbar innan han kom till Milan. Då fick han stroke. Ett halvår senare är han genial i landslaget. Balotelli. En ointresserad, bortskämd galning som knappt gjort ett rätt under tre matcher. Idag är han magisk. Andrea Pirlo. Maestro. Dirigenten. Alla pratar om Xavi och Iniesta men jag säger Pirlo. Fantastisk.

Finns bara en negativ sak med Italiens framgångar är att man inte kan undgå Marcus Birros eviga hyllningar av sitt Italien.

För mycket tid förmodligen

Kombinationen regn och hemma med barnen och frun jobbar främjar inte fantasin hittills. Hyrde några filmer som jag avverkar på nattkröken. Vansinnigt javisst. Den tiden skulle investerats i sömn istället. För tidigt på morgonen kräver de små söta varelserna full uppmärksamhet igen.

Recension Mission Imposible Ghost protocol: av fyra filmer i serien om Ethan Hunt är denna den tredje bästa. Eller den näst sämsta. Jag håller ettan högt och trean som god tvåa. Tvåan är helkass men Ghost Protocol är tyvärr bara lite bättre. Hygglig action. Plus för de välgjorda actionscenerna och stuntsen. Micke Nyqvist som bad ass fungerar men det är verkligen enligt skolboken Bondskurk 1a. Inget mer inget mindre.

Det slår mig att Tom Cruise börjar se sliten ut. Åren kommer ifatt Hollywood också. Det tar bara lite längre tid...

2 alfahannar.

Ledig

Summer holiday. Hell Yeah!

Good cop, bad cop

Mötte BJ på Arlanda ikväll. BJ bad mig hälsa Palmer. BJ bor i Tyskland och Söndrum samtidigt. Small world.

Förr i tiden bodde vi på Ängsgård. På olika gårdar men båda på Ängsgård. BJ var kompis med Kriddan. Den största mytomanen Vallås skådat och då har ändå Peter Wahlbeck gått i skola där. Kriddan blev sjökapten men enligt BJ har han gått i land. Kastat ankar. Blivit landkrabba. Hans karriär som sailor är över.

Den dynamiska duon Kriddan och BJ var som good cop, bad cop fast i omvänd ordning. BJ var den schyssta.

Hur som helst var BJ väldigt trevlig och han hade fortfarande kontakt med Martin Revben och Gäddan. Glömde fråga om Ollan.