Det började 1976...

Roy Hodgson som Englands förbundskapten? That's bad news for Sweden. Ta Redknapp istället

72,9

Det går för långsamt. Alldeles för långsamt. Imorgon 15 mil på cykeln. Can't wait...

Är det värt det?

Cyklade 13 mil idag. Rundan såg bra ut på kartan men det skulle visa sig att den utvecklade sig till en mardröm.

Första två timmarna var det som en dröm. Fina, små vägar genom Halmstads landsbyggd och senare Laholms. Bra asfalt, lite trafik, bra terräng, ingen vind och uppehåll. Sen kom regnet. Ett iskallt, ihållande regn som snart kom från alla håll. Speciellt nerifrån asfalten. Det dröjer inte länge innan man blir genomblöt och givetvis fullständigt iskall. I detta läge är det 8 mil hem. Så länge man cyklar i ett jämnt, hårt tempo kan man hantera kylan men stannar man är det kört så vi höjde tempot och nollställde skallarna. Då kommer nästa motgång. Punktering i gruppen. En kvart i ett dike för byte av slang med stelfrusna, våta fingrar. En riktig hit. Sen var det upp på cyklarna igen. Det finns bara en sak som är värre än att stå genomblöt i ett iskallt regn. Det är att börja cykla igen genomblöt i ett iskallt regn. Tänderna skakade så jag trodde de skulle lossna från käken. Jag stängde munnen för att för att få behålla tänderna och för att slippa svälja gruset som stänker upp från vägen. De sista två timmarna kan summeras som en kamp med iskallt vatten, extremt dåliga vägar, ständiga stopp och trötta cyklister.

När jag kom hem gick jag raka vägen in i duschen med kläderna på. Underskattat måste jag säga. Värmen blev mer jämnt fördelat med kläderna på i duschen. Dessutom spolade jag bort den värsta smutsen innan jag la kläderna i tvättmaskinen. En halvtimme senare hade jag tinat upp. Årets längsta dusch, helt klart.

Vår

Tappade precis grilltången i gräset.

Hur är det nu man säger? Lite dressjord rensar magen...?

Ett litet steg för mänskligheten...

...men ett stort steg för Julia. Idag tog hon det första. 9 månader och 12 dagar.

Hemmapremiär

Sol, fin gräsmatta, Degerfors, vinst och en ny räv som maskot. Superettan känns okej om än alldeles för mycket Ullared. Inget fel på Ullared men Superettan är divisionen under en av Europas sämsta fotbollsligor.

William följde med till Örjans Vall. Pappa glömde ta med kontanter. Vem mer än svartbyggare tar emot cash idag!? William ville, i tur och ordning, ha egen sugrörsdricka, ha egen flagga, åka hem, ha korv med bröd, krama räven, snyta sig och gå och kissa. Han fick allt men jag fick låna kontanter till allt utom flaggan. För i souvenirshopen tog de kort.

Jag laddade ner hbk-appen häromdagen. Idag kunde jag inte handla tilltugg för att de inte tog kort på matchen. Det finns en del att jobba på fortfarande, Klubben. Men 2-0 kändes kassaskåpssäkert, även om det finns mycket att göra innan vi kan börja prata om att spela i en av Europas sämsta ligor till nästa år.

Regn, gips och isolering

Jag noterades för nytt lågvattensmärke igår. Jag spatserade rakt in på K-Rauta i regn iklädd Foppatofflor på fötterna.

Jag försöker minimera hemmaprojekten. De som inte går att ställa in, skjuter jag åtminstone på framtiden. Det har resulterat i en rekordlång "att göra-lista". Igår kom verkligheten ifatt mig och det var dags att skapa ett nytt rum i vårt alldeles för lilla boende. Jag insåg att hoppet var ute för en snabb flytt till en stor enplansvilla i närheten. Istället får alltså nuvarande radhusboende anpassas till den växande familjen. Missförstå mig inte. Chansen att vi rent antalsmässigt ska öka ytterligare är ofattbart liten. Ett barn till och jag får ta in på hospital för kroniskt nervsvaga. Nej, växandet består istället av våra existerande barn och deras behov av egna rum. I Julias fall handlar det för tydlighetens skull om föräldrarnas behov av att få tillgång till det som en gång var deras sovrum igen.

Sent igår kväll blev i alla fall gipsväggen klar. Det som återstår är spackling och tapetsering och slutligen montering av dörr och lister.

Slutligen en fundering: varför ägnar jag tid och energi på vädret? Just nu är jag vansinnigt irriterad på regnandet. Hur jag än anstränger mig har jag inte lyckats påverka vädret i den riktning jag önskat. Utsikterna att lyckas den närmaste framtiden ser jag som ringa. Låt oss då enas om att det är helt meningslöst att bli skogstokig på grund av hällregn när man väntar på spårvagn. Bra. Då säger vi så. Peace!

Långfredag

Det regnar, det är kallt. Det blåser och de hotar med snö och minusgrader i natt. Det är långfredag och jag gick till gymmet för att väga mig.

Jag var inte ensam. Fler var less på vädret och ville svettas. Alldeles för många.

Till råga på allt så är vågen helt snett på det. 73,6 kg efter 25 min på löpbandet och styrketräning. Jag avskyr när det inte går åt rätt håll.

Game of thrones

Jag är fast.

Smekmånaden är över

Invägningarna på fredagmorgnarna har blivit en tradition nästan. Jag ser nästan fram emot besöket på gymmet trots att kroppen säger att jag är fullständigt vansinnig som går upp extra tidigt bara för att gå och träna.

Men tyvärr verkar den senaste tidens flörtande med vågen vara över. De senaste två veckorna har jag inte tappat många gram. Snart tar jag till nödlösningen. Gladpack och Nutrilett. Veckan i Branäs var väl inte alldeles optimal sett i perspektivet att jag ska gå ner i vikt. Jag kan inte säga att jag avstod chips, läsk, godis precis.

Idag stod vågen på 73,1 kg.

Trogen kund

Jag har besökt några matställen i Stockholm genom åren. En del finare än de andra. Men det är bara ett ställe som får mig att återkomma. Kebab House i korsningen av Vasagatan och Kungsgatan. Kombinationen snabb service, bra pris och rätt läge är oslagbar.

Stället har lagom sunkiga lokaler. Personalen kan lagom mycket svenska och entusiasmen att leverera kebab snabbt, är imponerande.

Mr Hyde rekommenderar.

Kärlek

Jag och William är på skidsemester i Branäs. Vi lämnade Julia och mamma hemma. Detta är en prövning på oss båda. Dåligt med snö, förkylda båda två, saknar mamma och absolut inte intresserad av skidskola.

Jag trodde det skulle bli lite skön avkoppling från jobbet. Det fick jag inte men jag fick 100 % William och jag älskar varenda sekund.

Ny version av Idioterna

Cykeltur till Torup i fyra plusgrader och regn.

Vågen älskar mig på morgonen

Förr var det omöjligt att ta sig till gymmet innan jobbet. Bara tanken på att träna så tidigt på morgonen fick mig att bli illamående. Nu är jag där varje fredag för att späka mig i en halvtimme men framför allt för att väga mig. Jag är mästare på att lura mig själv. Jag låter vågen vilseleda mig. Innan frukost är jag lätt som en fjäder och jag blir lättare för varje vecka. Jag gillar det. Vågen älskar det. Idag 73,3 kg. Jag är på spåret. Åtminstone på morgonen...

5,3 kg kvar.

8 månader

Vad gör det att man inte når ner till pedalerna? Det finns ju ringklocka. Julia, 8 månader idag, väntar inte till hon är stor nog. Krypa upp för trappan är inget problem. Nu väntar vi bara på att hon går utan stöd också.

Ljuva 70-tal

Fortsätter att gotta mig i gamla suddiga foton från tidernas begynnelse. Här ses tekniken på cykeln som var nästan fulländad redan då.

Sådan far sådan son

Man inser ju helt plötsligt vad man fått sina cykelgener ifrån. Den atletiskt byggda kroppen har jag ärvt rakt av. Skulle ändå vilja påstå att jag har strået vassare sittställning. Man brukar prata om droppform när det gäller luftmotstånd och farsan har en bit kvar innan han formerar en droppe.

Grötvik

Högmod straffar sig. Så även igår. Fint väder. Började dagen på gymmet. Vågen flörtade med mig. 74,3. Men jag vet hur den fungerar. Nästa gång tar den ner mig på jorden igen. Likväl drabbas jag alltså av högmod och beslutar mig för ett löp-pass efter jobbet. Perfekt väder men inte perfekta vader. Efter halva rundan brister det och jag får halta hem. Avslutar dagen med benet i högläge och handen i en påse Pepparchips. Väl medveten om att vågen på gymmet skrattar sig fördärvad.

Konst eller skräp

Den ständiga frågan om vad som är konst eller inte. Eller vad som är artisteri eller pajaseri.

Ranelid är som vanligt på tapeten. Oavsett vad man tycker om hans litterära verk och numera även hans musikaliska, så lämnar sällan någon oberörd.

Själv tycks han tro att han med fog är jordens medelpunkt. Han är en nutida versionen av Narcissus. Han är den grekiska mytologin personifierad.

Att han har talang är det inget tvivel om, men det finns mig veterligen ingen som upprepar sin poesi i alla sammanhang. Texten till låten Miraklet är ju inget annat än ett plagiat på allt Ranelid hasplat ur sig de senaste 5-6 år sen. Hans eviga hyllning till kvinnan blir en aning förbryllande när han inte ägnar sin partner tillstymmelse till uppmärksamhet.

Sen detta med hans martyrskap... Det gör mig uppriktigt orolig. Är han verkligen mentalt stabil? Han tål ingen kritik, likväl ger han sig in i fullständigt omöjliga situationer.

Han är Sveriges mest mobbade person och känner sig anklagad som mördare och ser sig sämre behandlad än den norske massmördaren...

Det kanske är dags att kliva ur mediakarusellen, Ranelid. Varför inte nöja sig med att vara en hyllad författare?

Tänk på något annat...

Träningsviljan har varit god den senaste tiden. Det kan behövas. Försöker chocka kroppen med hård träning varje dag. Jag hade hoppats på samma reaktion som deltagarna i Biggest Loser fick på deras första vecka. Så blev det inte riktigt. 75,5 kg stod vågen på idag. Då återstår bara 7,5 kg. Det känns sådär. Brottas med impulserna att våldta kylskåpet. Än så länge har jag avstått. Kan bli aktuellt att bältespänna mig vid sängen. Magsäcken skriker; är du inte klok?! Det finns ju mat i kylskåpet. Vad väntar du på?

Det blir en riktigt seg vår.