Armstark

Rensningen av gamla prylar från barndomen fortsätter. Denna la grunden för min välbyggda kropp.

Hänt ikväll

Fredagskväll. Barnen sover. Jag och frun börjar titta på Solisten med Robert Downey Jr på SVT. Jag tycker filmen verkar bra medan frun slumrar till. Under snutt i filmen filmas en symfoniorkester och jag utropar "det är ju Esa-Pekka Salonen!". Reaktionen från övrig i rummet blev inte lika exhalterad...

1. Varför blir jag så exhalterad av att se Esa-Pekka Salonen i en film?

2. Varför känner jag överhuvudtaget igen en finsk dirigent?

Svar: Ingen aning

Känn ingen sorg för mig, Ängsgård

Nu flyttar mina päron från Vallås. Det är nu nostalgin flödar och man hittar såna här rariteter.

Döden är jobbig

SVT hyllade alla bortgångna idrottsprofiler under 2011 på ett värdigt sätt. Jag vänjer mig aldrig av bilderna på Stefan Livs son när han hissar upp tröjan i Kinnarps arena. Jag bölar varje gång. Usch så hemskt.

Farbror Gammal

Så blev man påmind igen...

Min gudson (3,5 år) blandade ihop korten och jag hoppas han skulle säga "farbror Danne" men det blev "farbror Gammal" och det är nu ett etablerat namn.

Han blev storebror till årets första Hallänning, på årets första dag och jag blev ännu äldre...

Nyårsafton 92-93

Skådar upp i skyn och ser raketer i mängder. Tänker; helvete vad pengar vi har här i Söndrum... fortsätter tänka att om nått år när barnen är vakna vid midnatt ska jag köpa riktigt feta raketer... sen slår nostalgin sina klor i mig. Nyårsafton 92 tror jag det var. Kan vara fel på ett år fram eller tillbaka. Jag och min eminenta dryckeskavaljer, Johansson, hade varsin 37:a Renat. Vi var inte bjudna på någon fest men var välkomna "lite senare" på kvällen när fingästerna hade ätit. (ett vanligt förekommande fenomen på den tiden förresten. Att efter middagen plocka in eliten, gycklarna, de som inte tillhörde den innersta kretsen men var tillräckligt intressanta för att förhöja en fyllefest. Anyway, Johansson och jag satt hemma hos mig på Ängsgårdsvägen och käkade flott, tömde varsin Renat och eldade på varandra till vi nådde ren skär adrenalinkick. Tiden började närma sig när vi förmodligen var välkomna på festen på ett annat ställe på Vallås. Vi tog våra svindyra raketer, våra Renatflaskor (som nu var fyllda med Cola för att dra nytta av de sista värdefulla dropparna i flaskan). Det susade bra mellan öronen och vi skulle givetvis cykla i den svinkalla natten. Det gick en aning vingligt och tämligen omgående blev det tvärstopp då kassen med raketer fastnade i ekrarna i framhjulet. Som i ett mirakel undkom jag utan blesyrer men mertalet av raketerna gick sönder. Vi lät oss dock inte nedslås av detta, begav oss snabbt till festen och vid 12-slaget var det dags att avfyra de trasiga raketerna. Pinnarna var avbrutna men om man fäste dem i en av grannarnas brevlåda så gick det att tända raketen. Ett litet krux, den vägrade lämna brevlådan. Större stjärnfall har inte skådats varken före eller efter på den gatan. Nytt försök... Denna gången lät vi raketen helt sonika ligga på gatan i riktning bort längs Villakvarteret. Succén var ett faktum. Folk slängde sig desperat in i häckar, bakom staket mm när raketen susade förbi längs gatan. Nytt stjärnfall på tre meters höjd...

Helvete vad roligt det var. Men idag hade jag fått hjärtinfarkt.

Så lite skumpa på de...

Firar fyraårig förlovning.

Dean Martin

Tournedos, smörstekt lökblandning och gorgonzolasås. Till detta smördränkta hasselbackspotatis. Innan detta en chili- och limespetsad räkcoctail till förrätt.

Det bästa som serverats på Hambovägen någonsin.

Happy New Year, miss Sofie!

Wordfeud

Innan var det jobbet som gjorde mig sömnlös om nätterna. Nu är det Wordfeud.

Det är farliga grejer. Som heroin. Totalt beroendeframkallande redan vid första fixen.

God Jul

Tjuvarnas jul, Karl Pilkington nu på förmiddagen. Igår Downton Abbey och Boardwalk Empire. I mellandagarna börjar Tour de Ski. SVT är så mycket bättre.

William har öppnat ett antal julklappar och 90 % är Cars 2-relaterat. Pixar måste vara ett solitt företag.

Snart dags för Kalle, tomten och sen julmat.

Trollkarlen Victor Muller har trollat färdigt.

Det omöjliga uppdraget visade sig vara omöjligt. Men Muller lyckades skaka liv i Saab i ett par år och på sistone framstod han till och med som trovärdig.

Saab is history. Det var ofrånkomligt.

For the rest of us

Så här års saknar man Festivus. Det var tider när Bagels, Seinfeldmaraton och Klamydiahallen var the Shit.

Upprättelse

Det är sex år sedan, men det är aldrig försent att hylla Kent. "Du & jag döden" är en av de bästa plattor som släppts. Någonsin. I klass med "Appetite for destruction". Bra Kent.

Timmarna innan...

William har vinterkräksjukan. Det är inte vackert när små barn mår riktigt dåligt. Nu verkar han fått stopp på flödet men är rejält spak.

Själv väntar jag på att mitt ska bryta ut. Prognosen för en ny Ironmanuppdatering är riktigt god. Ni är jag ju redan sist sedan blixtmagsjukan i somras.

Dr Socrates är borta

Regisören bakom den vackraste fotboll som någonsin spelats är död. Sócrates Brasileiro Sampaio de Souza Vieira de Oliveira. Mest känd bara som Socrates. Det är lätt att bli förälskad i den skäggiga mannen med de små, små shortsen. Men mest förälskad blev jag i den fantastiska fotboll som Brasilien spelade under början och mitten av 80-talet. Hade det inte varit för den osannolika formen/flyt som Paolo Rossi hade 1982 så hade Il Capitano Socrates fått bli världsmästare i Spanien.

Det ska bli förbjudet...

att idka tidelag. Det finns säkert ett hundratal skämt jag skulle kunna komma på om detta.

Just nu väljer jag att uppmärksamma att det är för bedrövligt att en sådan lag behövs. Frågan är hur många som kommer ertappas och om ett förbud avskräcker.

Barn och lokaltrafik

Sitter i Kista Galleria och andas ut. Barnvagnar, bussar, ståbrädor, trasiga barnvagnar, icke fungerande ståbrädor, glada barn, högljudda barn, skrikande barn. Upp på bussen, av bussen, upp på bussen igen och av bussen. Sitter och tänker på att samma sak kommer att upprepa sig när vi ska tillbaka om en stund...

Låt detta bli en påminnelse om det mot all förmodan blir tal om fler barn.

Kroppen säger ifrån

Hade kul i lördags. Lite för kul visade det sig. Jag låg i horisontellt läge varje möjlig sekund igår. Ändå var det alldeles för lite. Jag är vidunderligt matt även idag, måndag. Lärdomen är den samma som alltid de senaste åren. Jag har gjort mitt i alkoholbranschen.

Att dricka grogg fram till kl 0300 är ungdomars arbetsuppgift och jag tillhör inte längre den kategorin. Möjligen blev jag inspirerad (läs förblindad) av det ungdomliga sällskapet under lördagskvällen och tidig söndagmorgon.

Anta att jag blir helnykterist av ovanstående anledningar. Ska jag sluta helt att ha roligt och förbereda mig för ålderdom och så småning om, ond bråd död? Eller finns det andra sätt att ha kul på som jag inte känner till och som inte straffar mig med tortyr i flera dagar?

Tips emottages.

OBS! Tips som innefattar olagliga handlingar eller bara är grovt omoraliska undanbedes.

Scener ur ett äktenskap

Nu står jag här i klädkammaren och kollar på min cykel. Min fru har gått och lagt sig.

Bakgrund och Scen:

Min fru: -Har du tänkt på så fin min vigselring är?

Jag: -Ja, den är väldigt fin.

Min fru: -Vilket är det bästa du köpt? Cykeln eller ringen?

Jag stolt: -Jag kan ärligen säga att det är ringen.

Min fru: Ja, den var åtminstone lite dyrare...

Alldeles för lång tystnad...

Min fru igen: -Du menar inte att cykeln var dyrare än ringen!!?

Slut scen.

Epilog: Jag borde vetat bättre. 20 poäng hushållsekonomi: Ringen symbolvärde är bara viktigt så länge du inte köper materiella ting som inkräktar på familjelivet och som dessutom överstiger värdet av vigselringen.

Tidsresa

Radisson Blu Hotell Göteborg. Mer 80-tal än 80-talet själv. Sitter i lobbyn och famlar omedvetet efter min synt-tofs och hör en antydan av Jean-Michel Jarré i högtalarna. När som helst glider Simon Le Bon in genom entrén med meterbreda axelvaddar och mörka glasögon. Hans följe bär hans sminkväskor.

Tiden har stått stilla här mitt i Göteborg.