Sitter och kollar på friidrott på SVT och kommer helt plötsligt att tänka på Vlada. Silnov, den ryske höjdhopparen är ju ruskigt lik.
Vlada. Mycket går att berätta om honom. Tjeckoslovakisk flykting som kom till Ängsgård med sin bror och mamma. Plockade svamp för att äta utmed hårt trafikerade vägar och hade en ansenlig samling Star Wars-figurer. "Bila Hala!" är en gammal klassiker.
Till slut försvann han helt plötsligt i sjuan utan att säga ett ljud. Märklig figur.
Om det vore olagligt att vara bakis, skulle jag fått livstid idag.
Kom hem utan Visa-kortet i natt. Ångest.
Det var längesedan men igår var Mr Hyde riktigt i stöten. Som i fornstora dar. Leffes dansgolv var glödhett.
Intog Busfabriken för första gången i mitt liv i förmiddags. Det är stället jag fruktar att jag hamnar på när jag lämnar jordelivet. Låt oss hoppas att sankte Per ger mig tummen upp vid pärleporten för en evighet på Busfabriken är tre timmar och jag klarade inte ens två.
Det blir tyst några minuter. Man börjar sakta ana oråd. Nyfikenheten blandas med oro. Pulsen stiger och adrenalinet pumpar. Till slut brister tålamodet och man måste kika efter. Detta är vad jag hittade.
Som om jag inte hade nog med problem. En dotter. Jag kommer oro mig dygnet runt för henne.
Men det är magiskt. Två friska barn. Livet är gott ibland.
Äntligen. Jag har blivit utvald att delta i Svensktoppsjuryn. I två veckor. Räkna med revolution. Nu åker han ut, Jöback. Guldet blev till sand. Den ligger väl fortfarande kvar antar jag.
Då slogs den sista spiken i den spanska kistan. Pep får sparken. Inte helt oväntat. Jens Gustavsson tar över.
Tyvärr är det nog försent. Men lyckas de vända på detta är det inget annat än ett mirakel.
Själv sitter jag på Brottet och följer Williams badande.
Äntligen är Tour de France igång, men något är skumt med Touren i år. Trodde aldrig jag skulle få se Hushovd i den prickiga bergatröjan.
Så här knappt två dygn efter utbrottet har vi sakta börjat återgå till det normala.
Jag vill ogärna gå in på detaljer, då jag fortfarande lider av post-traumatiska upplevelser, men med 5-6 timmars mellanrum straffade hinhåle både min fru och mig med Montezumas hämnd.
Tiden var särdeles dåligt vald, men det tog Hinhåle inte hänsyn till. Nu drog det inte igång några värkar som tur var. Så det nöjet återstår...
Måtte det nu vara slut på några veckors kroppsliga plågor. Jag har ju semester.
Min andra semesterdag. Fortfarande är vi oförlösta. Vet inte varför vi trodde på ett snabbt förlopp denna gången, men faktum kvarstår: det är inte planerat förrän på torsdag.
Min ständiga oro för min egen hälsa är lika klädsam som den är tröttsam för min omgivning. Förkylningen har lättat en aning. Min evigt usla mage är precis så dålig som man kan förvänta sig, men jag begriper inte vad jag fått för skit i foten. En öm punkt mellan pektån och ringtån gör att varje infall till fysisk aktivitet genast slås tillbaka med hänvisning till min onda fot. Portvinstå, hälsporre, elefantfot. Förslagen är många. Tiden får utvisa. Helt klart är i alla fall att min fru ser fram emot att jag ska bli frisk. Inte minst för att slippa höra om alla mina fysiska tillkortakommanden.
Örjans vall igår. Om inte klubben åker ur i år så ska Pep ha bragdguldet. Precis allt som kan gå åt Helvete går åt Helvete i år. Det är inte otur. En match återstår sen vänder serien, men redan nu är det solklart. HBK är allsvenskans sämsta lag i år.
Jag hoppas på en nytändning i Superettan. Ungt lag, kryddat med några rutinerade karaktärspelare. Typ Texas. Han saknas i år. Vet inte riktigt hur det går för honom i FFF. Numera följer jag bara honom på Twitter.
Grekland, Saab, Halmstads BK och min egen mage. Hur fan ska ni ta er ur skiten?
Jag har vissa insomningsproblem efter att William spytt två gånger. Varav den ena gången var på mig i sängen. Nu blir det vakning. William själv bedyrar att han är frisk efter varje spya.
Få, om någon, annan tv-personlighet har haft samma påverkan på folks intresse för idrott som Sven Plex Pettersson. Så uppriktigt engagerad och intresserad i all idrott, utan att ta sig själv på för stort allvar. Många, både i och utanför idrottsvärlden, har att lära...
