Happy new year!

Vill önska eder alla ett gott nytt år.

Jag hann förresten med att förlova mig i år också. Bara så ni vet.

Årsbokslut 2007

Ett år går så fort. Det är bara ett år sedan jag satt och skrev om 2006 och då handlade det om den påverkade miljön. Jag var lite före min tid ( det händer inte ofta ) för 2007 har ju inte handlat om något annat än miljön. Detta borde ju vara enormt positivt men trots makalös fokusering över hela världen lyckades man bara med en totalt tandlös överenskommelse på Bali för några veckor sedan. Där USA än en gång dikterar villkoren för resten av världen. Förra året skrev jag att bara en sak är säker och det är att det går åt helvete. Jag är rörande överens med mig själv. Klimatet går käpprätt åt skogen. 2007 började som 2006 slutade med mildväder. Sen kom stormen Per. I Chamonix regnade det på 2000 meters höjd i januari. I byn fanns det inte en snöflinga. Sen regnade sommaren bort och nu har vi åter en vinter utan frost i södra Sverige. Sanslöst.

I världen har det som vanligt kretsat kring mellanöstern. Igår sköt man ihjäl Benazir Bhutto och det är så sorgligt att man knappt vill nämna det. Inte precis den händelseutvecklingen regionen behövde. Det är lätt att skylla den dåliga säkerheten på landets (Pakistan) styrande men det är bara några år sedan en ensam galning kunde sticka ihjäl Anna Lindh mitt i Stockholm och 20 år sedan Olof Palme blev skjuten. Det kan hände överallt och så länge det finns folk som tror att våld löser problem så kommer sånt hända.

I sportens värld har det ur svensk synvinkel hänt ganska lite. Det har varit tunnsått med stora bragder och trots att Anja fick bragdguldet redan året innan så hade juryn inget annat val än att ge henne det i år igen. Helt rättvist givetvis men en aning snopet för juryn kan jag tänka. HBK överraskade alla genom att toppa allsvenskan i våras. Toppen var 3-0 vinsten mot svenska mästarna Elfsborg. Tyvärr var det också startskottet på ett sällan skådat ras med 0-9 mot HIF i epilogen. Ännu ett år att glömma.

På hemmamarknaden har mycket kretsat kring flytten. 2007 är året då jag blev vuxen och köpte både ny bil och framför allt ett nytt boende. Radhus med en liten men naggande god gräsmatta. 2007 är också året då jag bestämde mig för att återvända till Göteborg igen. Åtminstone på jobbet. Nytt jobb och bättre förutsättningar. Mer fritid och bättre betalt. Jag är onekligen priviligerad.

2007 var året då jag lyckades hålla vadet att gå ner 7 kg till den 11 maj men det är också året då jag gick upp samtliga kilon igen och nu har den sämsta fysiken sen jag föddes. Nyårslöfte: Skärpa mig!

Tack ni få läsare som med jämna och ojämna mellanrum gästar min blogg. Det har varit kul och jag lovar att hitta fler gamla anekdoter från the good old days. Har någon några tips maila mig på alfa.hannen@hotmail.com

Varmvatten

Julhelgen är över. Rätt skönt faktiskt. Julstöket kan jag faktiskt klara mig utan hur mysigt det än må vara. Det är förvisso rätt skönt att kunna stiga ur sängen när helst man har lust i några dagar men vardagen har sin charm den också. Då har man inte tid att göra av med pengar heller. Jag har tyvärr drabbats av köphysteri de senaste åren. Allt som är nytt måste jag ha. Det är bara min gamle mobiltelefon som aldrig blir utbytt. Nu har jag dessutom inte råd att byta ut den heller. Jag försöker legitimera mitt impulsköp igår men det är inte helt lätt. Två datorer hemma och en bärbar jobbdator är väl lyxigt.

Ikväll ska vi gå på bio. Jag har verkligen försökt ta ner förväntningarna på Arn men likförbaskat kommer jag bli besviken. Svenska storproduktioner är dödsdömda och är de dessutom baserade på en bok/böcker jag redan läst är domen redan verkställd också.

Vi har varit utan varmvatten hela helgen förresten. Snart har vi haft alla fel som går att ha på ett nytt boende. Men det var ju inte annat att vänta.

Impulsköp

Jösses, det var relativt bra drag igår och jag är riktigt sliten idag. Mellandagsrean kunde jag dock inte hålla mig borta ifrån och det blev ett impulsköp utöver det vanliga. Köpte en Sony Vaio AR-51J med Blueray-spelare.

Så nu ska det liras filmer i HD. Äntligen!

Merry Christmas

Imorgon smäller det. Förhoppningsfulla ungar kan knappt somna ikväll i hopp om den perfekta julklappen imorgon. De riktigt små somnar knappt av andra anledningar. Att få träffa tomten kan få vem som helst att ligga och vrida sig i sängen. Jag var inte alls förtjust i den där skäggiga gubben när jag var liten. Det var alltid någon som ville att man skulle hoppa upp i knät på jultomten medan kamerablixtarna smällde. Nu var jag en blyg pojke som liten och det skulle aldrig falla mig in att frivilligt sätta sig i knät på en främmande gubbe med grotesk mask på sig. Det är förövrigt inte konstigt att småbarn blir rädda med sådana tomtemasker som åtminstone fanns förr i tiden. Ett likstelt ansikte med ett dödsföraktande stelt leende och vitt spikrakt skägg. Vet att jag har ett foto någonstans som illustrerar mina mindre goda minnen av tomten. Nej, bäst var julen när han behagade lämna församlingen för att plåga andra små barn.

Jag vill bara påpeka att de som förväntar sig något extra av mig kommer bli grymt besvikna. Jag rev av julklappsinköpen på två timmar igår. Fantasin flödade... Å andra sidan pratade jag med den gode Fritz igår. Jag önskade honom en fröjdefull jul och frågade om han hunnit med julbestyren. Han sa att det blir pengar i ett kuvert i år. Igen...

Jag är annars väldigt traditionell när det gäller julen. Allt ska vara som det alltid har varit. I år blir det ändring på det mesta. Ny adress, nya deltagare och för första gången egen gran. Vilket projekt. Den är ju helt omöjlig till att få rak. Man undrar hur den kunde stå rak i naturen. Bäst vore om man kunde hänga den i taken.



God jul på er alla!

Winehouse

Jag begriper inte the big fuzz om Amy Winehouse. Varför pryder hon tabloiderna varje dag med sina narkotikaproblem? Visst, hon är vass. Riktigt vass till och med. Påminner lite om Mary J Blidge innan hon blev för mainstream. Men ändå. Varför denna hysteri? Hon är ju knappast den förste artist som plogar hela näsan vit med kola mot första bästa glasbord. Knappast den sista heller.

Glenn Hysén

Gamla goa Göteborg!

Stalltipsen pekade mot sillstryparna i Göteborg och favoriten vann. Jag tillhör efter årskiftet Göteborg igen. Däremot kommer jag att skaffa mig ett kontor i Halmstad där jag mestadels håller till men likväl jag återvänder till brottsplatsen: Göteborg. Till arbetsplatsen som gav mig möjligheten att skapa Alfahannen. Detta vilande projekt som jag tyvärr inte lyckats skaka liv i. Media snackar om Killing-gänget men jag påstår att Alfahannengänget slår Killinggänget på fingrarna varje dag i veckan.

I Göteborg har jag bott. I Göteborg har jag levt. I tre långa år på legendariska adresser som Nansensgatan och Klassikergatan. Hisingens två vackraste ställen. Särskilt Klassikergatan minns jag starkt med sin pittoreska betongbunker och den ständiga oron för överfall på bussen. Denna gång låter jag alltså bopålarna stå kvar i Halmstad, men känn ingen sorg för mig, Göteborg. Jag smakar helst på de hårda, kalla, regniga vindarna i små doser en till två gånger i veckan och endast dagtid.

Vi ses!

PS. Någon som vill återupprätta bekantskapen med Park Lane? Anmäl er här. DS.

Julbordet

Alltid lite nervöst att gå på julbord med jobbet. Det är alltid någon som ska sjunga ut ett års frustration när de fått i sig några snapsar. Eller ännu värre, någon som aldrig någonsin skulle ens hälsa på mig på jobbet som helt plötsligt sitter med armen om mig och talar om vilken fantastisk människa man är. I fredags gick det riktigt smidigt. Endast ett par pikar om dåligt öldrickande och någon som kom fram och skakade tass och aldrig ville släppa tassen.

Jag gör förmodligen min sista vecka i Helsingborg nästa vecka. Sedan blir det nytt jobb antingen i Malmö eller Göteborg. Det lutar lite åt Göteborg men imorgon måste jag bestämma mig. Kommer sakna Helsingborg. Det har varit förbannat lärorikt.

Untouchable

Okej, min fantasi har tagit semester sedan den makalösa urladdning kring Bruce Dickenson och alla trådar den historien löste upp. Idag har jag inget att komma med. Tyvärr.

Jag tänkte bara rapportera om vad min vardag har att erbjuda.

Igår var jag hos Kemtvätten och lämnade in mina leriga kläder. Han sa att han jobbat där i 20 år men att han inte kunde lova att de blev rena. - Kom tillbaka om en vecka.

Tony!

Idag gjorde jag något jag är riktigt stolt över för en gång skull. Jag lämnade tillbaka en muta. Häromdagen fick jag en "julklapp" från en firma som jag hyr in tekniker ifrån. Jag tänkte inte så mycket på det. Brukar vara t-shirts och andra reklamprylar men när jag kom hem och öppnade lådan var det en GPS. En sån som jag verkligen ville ha. Men det hade onekligen sett jävligt illa ut om jag tagit emot den så jag beslöt mig för att snacka med chefen och sedan lämna tillbaka paketet till firman. Förmodligen det mest rakryggade jag gjort i hela mitt liv. Jag kommer sova gott i natt (men det var en jävligt fin present... fan!).

Det visade sig enligt min vetenskapliga undersökning här på bloggen att Statoil bör öka sortimentet av Kalle Anka-pockets fram till jul. En stor majoritet verkar ge sina bröder en trevlig överraskning på julafton.

Deeper Jonathan...

Ångesten borde lätta efter helgens äventyr men istället tilltar den. Jag erhöll ett MMS för ett par timmar sedan från Fritz the Cat. Han tog detta kort under festen i lördags. Jag har för mig att det var han och inte jag som var en aning överförfriskad. Den här bilden är förvisso suddig och en smula ynklig men jag kan klart och tydligt se att dessa båda herrar långt ifrån är kördugliga.





Nästa bild tog jag i tvättstugan på min nya rock och mina Oscar Jacobsson-byxor. Kan någon ge mig ett förslag på lämplig replik till kemtvätten? (Tips: klicka på bilden)

Inflyttningsfesten

Jag fick den stora äran att dra vagnen på Willys i fredags inför inflyttningsfesten. Jag blev svag i knäna vid två tillfällen under tiden inne på Willys. Första gången när jag fick se ett 5 kilos mjölpaket i kundvagnen. Jag var rädd att vi skulle starta upp Söndrums kyrkbys första pizzeria, men min sambo bedyrade att det var till brödbak och till pajdeg. Jag är fortfarande inte helt övertygad. Andra gången var när allt skulle betalas.

I lördags var det alltså inflyttningsfest hemma. Jag får se om jag orkar kommentera händelserna mer ingående senare. Det jag kan säga nu är att det var ett bra gille. Av någon anledning så blir det aldrig långtråkigt när jag och min sambo anordnar fester.

Avskaffa måndagar!

Marknadsföring 5 poäng

Jag fortsätter mitt jul-tema och låter er njuta av Banverkets elektroniska julkort (OBS! Ni måste klicka på julhälsningen till höger. Känsliga tittare bör låta bli).Skulle ni, som jag, bli alldeles knäsvag av julkänslorna i hälsningen så håll ut. Det är bara drygt två veckor till julafton...

Passar på att slänga in en ny enkät apropå julstöket. Se i menyn till vänster.

Eeze

Jag hade svårt att komma ut i morse. Det kändes som dörren hade fastnat, men det visade sig att julen stod för dörren.

Tack Rino, för den...

Efter den massiva urladdning jag hade förra veckan med nostalgiska återblickar har jag varit en vända i Växjö med jobbet. Sedan fick jag ju hjälpa brorsan att flytta när jag kom hem. Som om det inte räckte med den egna flytten. Jag mådde ändå oförtjänt bra efter en kväll på Växjö Stadshotell där vi avslutade kvällen på Bishop Arms. Mitt favoritställe. De serverar ju för satan inget drickbart överhuvudet taget. Så det blev Cider. Cider brukar framkalla våldsamma huvudsmärtor för mig dagen efter, men på fredagen var jag som sagt oförtjänt smärtfri. Vaknade däremot upp på lördagsmorgonen med en träkeps som jag närmast beskriver som Munchs "Skriet". Våldsamma plågor. Inte ens efter en halv karta Ipren kunde jag slappna av. Dessutom skulle jag alltså hjälpa brorsan att bära möbler. Kombinationen gjorde att jag vid några tillfällen såg blixtar framför mig. Nu passade det in ganska bra eftersom jag sprang ute i hällregnet. Som om inte jag hade det eländigt nog, så lyckades jag med konststycket att trampa i något som en hund lämnat efter sig mitt i flytten. Jag var en hårsmån från att stupa med några hopfällbara stolar i famnen och tackade först min lyckliga stjärna när jag lyckades parera fallet. Jag var nästan lycklig i 30 sekunder tills jag upptäckte vad jag trampat i.

Huvudvärk, hällregn, flytta möbler och sedan hundskit under skon... Det var min lördag. Sedan kom Quint och hälsade på och då släppte mirakulöst huvudvärken. Tack Quint.

Såg Tollen igår cyklandes med en påse pantburkar. Han hade inte med sin dambekant.

Packad på Stadshotellet i Växjö

Kalle Johansson, Kalle Johansson, Kalle Johan, johan, johansson...

Öknamn eller smeknamn

Jag vet inte riktigt vad jag startade när jag skrev om Bruce Dickinson. Min käre läsare, Magnus, kommenterade och efter det kan jag inte få det ur huvudet. Alla minnen från Vallås. Alla öknamn på kända och mindre kända personer i vår närhet. Jag blev tårögd av skratt när jag först läste Magnus kommentar, men som vanligt är jag mer än lovligt egocentrisk så jag skrattade ännu mer när jag skrev och läste min eget svar till Magnus kommentar. När jag sedan beslöt mig för att forska vidare kring ämnet "Ludret" och mailade en annan person som var med när saker och ting var antingen svart eller vitt så var lyckan fullständig.

Följande texter är väldigt interna. Jag har full förståelse för att några av mina få läsare inte förstår ett dugg av detta och hoppas att ni har överseende med detta. Jag levererar citat från en säker källa och det är onekligen dynamit i materialet.

Bakgrund: Magnus påstår (förmodligen ett missförstånd) att Fritz the cat var skyldig till att kalla en tjej för luder under tidigt 90-tal. Jag har bestämt för mig att någon annan var ansvarig för denna mindre vackra komplimang. Jag kontaktade min misstänkte och frågade om inte han kallade tjejen för luder efter en fest i Simlångsdalen. Han svarar följande:

"Det är korrekt. Det var en miserabel afton då inget gick som det skulle. För det första zinkades slow-dancer med en bokningsförfrågan, dessutom gick det åt helvete på scenen där jag tjatade mig till att få låna mikrofonen för att säga "John Travolta is in, let the fun begin". När jag skulle yttra detta fungerade inte micken och DJ:n anklagde mig för att inte kunna hantera tekniken medan jag skyllde på att DJ:n inte satt på micken för att han inte ville att jag skulle höras i lokalen. Nevertheless var fru fortuna och mitt alkoholsinne inte på min sida den kvällen.

Om jag minns rätt var jag bitter över att Sugas fixat en brud och var tvungen att ställa frågan. Om jag har rätt för mig satt Sugas och flabbade medan damen i fråga inte var helt nöjd. Det var inte Flugbruden som Fritz många år senare dammade på så att storstruten fick grus i röret?"

Här kan vi alltså fastslå att denna någon (vi kan kalla honom Yves Renoid) är skyldig. Jag får dessutom bonusmaterial ifråga om Slowdancer, John Travolta, Sugas och Flugbruden i samma mail. Med andra ord krävdes ett svar på detta eminenta mail:

Mitt svar:

"ha ha ha Priceless... Jag hade förträngt mikrofonhistorien. Som vanligt när det gäller dig så var alla drag minutiöst välplanerade. Kan tänka mig att citatet repeterats till leda i huvudet och att det krävdes både mod och brännvin för att greppa micken. När detta tilltag dessutom föll platt för att fanskapet inte fungerade så var det ridå ner. Sådana här historier får mig alltid på fall. Jag kan skratta i timmar. Obetalbart!

Minns du förresten, episoden jag refererade till i Gustens trädgård?"

Snabb replik från Yves Renoid:

"Det är klart. Jag hängde mig i päronträdet så att grenen brast. Gusten var helt galen och hotade med att inte släppa in mig i huset. Sugas hängde sig också i trädet men då klarade sig grenen. Han var mäkta förtjust när den sedan knäcktes..

Var det Flugbruden Sugas hade med sig i taxin?"

Återigen, jag måste bara svara:

"Ja, herregud. Sugas hade inte svåra krav på humor.

Flugbruden, var med i "Smoking in the girlsroom" men det var inte henne som Sugas hade med sig. Flugbruden var en liten, knappt noterbar tjej på den tiden. Ludret däremot var lång med yvigt blont hår och såg mycket riktigt ut som ett luder."

Ännu snabbare replik från Yves:

"Nu kom jag på att jag exakt formulerade mig så här: "Ska inte ludret betala?" Efter en usel afton tänkte jag inte låta ludret åka taxi gratis."

Då föll den sista pusselbiten på plats. Så var det. Sugas hade alltså hittat ett ragg i Simlångsdalen som skulle med tillbaka till Vallås i taxin. Yves hade ännu en misslyckad kväll och var inte helt nöjd med att fripassageraren skulle slippa betala. Så när taxin stannade på Vallås så kom citatet "Ska inte ludret betala?"

Sugas förresten är vad jag vet ihop med den dam som han själv kommenterade med "Hon är inte så jävla ful" fortfarande. Så kan det gå.

Återkommer när tid finns med en databas över gamla öknamn och smeknamn...

Mr Dickinson, I presume...

Handlade på Willys på Flygstaden igår. I kassan satt en gammalt känt ansikte från gymnasiet. Tjejen som gick under det, för henne, föga smickrande namnet Bruce Dickinson. Kort nacke och långt stripigt hår. Det låter hemskt och hänsynslöst att kalla en tjej på gymnasiet för Bruce Dickinson men hon var nog lyckligt ovetandes om öknamnet. Det räckte att vissla refrängen till Murders in the Rue Morgue för att initierade skulle veta att hon var i antågande. Jösses, så barnslig man var i den åldern...

Varken den ofrivillige förebilden eller tjejen i fråga har längre långt stripigt hår...

E-type

Det finns fördelar med att ha en sambo som är instruktör på gymet. Jag får t ex en rejäl rabatt på årskortet. Det finns också andra saker som ibland inte alltid uppfattas som fördelar. Det ständiga jagandet efter den ultimata aerobicmusiken hemma. Jag får eksem av för mycket smurfhits. Jag klarar helt enkelt inte av att lyssna på samma låt flera gånger under kort tid. Det räcker att låtarna är väldigt lika för att jag ska få andningsbesvär, stirrig blick och hög puls. Ipod är ett utmärkt instrument när den fungerar. Då slipper omgivningen lyssna. När den inte fungerar är det antingen en karta Ipren eller ut i förrådet som gäller.

Den senaste tiden är det E-type som gäller. Nya hits och gamla. De senaste dagarna har jag vaknat av att jag gnolar på en gammal klassiker; "Hold your horses to night". Det fanns en tid när det kändes alldeles förträffligt att stå på dansgolvet, stampa taktfast, kasta lasso så att svetten stänkte och skrika YEEEEEHAAAAA så att omgivningen fick men för livet. Allt till tonerna av E-types Hold your horses. Då spelade det ingen roll att man var bakis som en örn dagen efter. Jag lägger upp en bild som visar de lyckliga nunerna från de gyllene åren. Mannen med hatten, Fritz the cat, i sitt esse. Han tvekade aldrig att ställa sig på scen för att visa hur en lasso skulle svingas. Sedan spelade det ingen roll om det var catwalken på Mårtenssons eller scenen på Park Lane i Göteborg. Mannen med hatten visste när ett YEEEHAAA eller ett ROOOOODEEEOOO satt som bäst. En gång passade det bäst på en Tyrolerafton i Simlångsdalen. Ibland saknar jag the good old days riktigt mycket...

God save the queen

Undrar om England någonsin kommer lära sig att de inte längre är bäst i världen? Jag ifrågasätter i och för sig om de någonsin varit bäst men okej; de vann VM 1966. Så vi säger väl att de var bäst då. Nu får McClaren kicken och någon ny stackare ska, med några miljoner pund som plåster på såren, åta sig kamikazeuppdraget att leda ett gäng överskattade engelsmän till VM i Sydafrika. Problemet är ju att förväntningarna på engelska landslaget är så överdrivet att laget själva tror att de är bäst. FA har ett stort problem med att tona ner förväntningarna på sitt flaggskepp samtidigt som intresset skall bibehållas. Lite av moment 22...

Ljungberg kallade Ekwall för wanker. Han har humor, grabben. Ekwall blir sårad. Ekwall borde begripa att man kan inte både vara bästis med spelarna och sedan vinkla en intervju så att det blir en story arbetsgivaren dreglar över.

Lider med Finland. Bättre läge får de inte på ett bra tag. Roy Hodgson lär inte stanna och stjärnorna blir inte yngre. Inte ens Litmanen kan väl vara med ett kval till.

Fem raka slutspel är förbannat stort. Det är inget snack om annat men det innebär inte att Lagerbäcks gubbar imponerar just nu. Försvaret är ju en samling ängsliga pojkar så fort de sätts under press. Igår var Chipsröven vass på mitten. Hans bästa match på länge, men Sibyllamannen är ju en hårsmån från en kalkonmatch. Målet är vackert men jag begriper inte hur han kan vara aktuell för Milan och Valencia. Ständiga felpass och oansvarigt försvarsspel. Sen har vi Chippen. Jag är övertygad om att Zlatan krävt att polaren ska vara ordinarie. Alla andra förklaringar låter helt osannolika. Zlatan, Allbäck och Ljungberg håller måttet men förväntningarna inför EM är inte direkt uppskruvade.

Henke gör comeback...

Dreamin´in a casket

Lyssnade på Hardcore Superstars nya platta. Överraskande bra. Helt klart min smak. Titelspåret för mig tillbaka till 89-90 när Mötley Crue, Guns och Skid Row låg på heavy rotation på min Walkman när jag cyklade till Eskilssons trä på sommaren. På den tiden fanns det inget köpcentrum på Stenalyckan utan det var en lång blåsig raksträcka att cykla från Snöstorp till tunneln under E6:an och vidare till Andersberg. Det var kallt på morgnarna och det var extremt tidigt att börja kl 0700 när man var van vid skolan. Då var det skönt att ha Kickstart my heart i lurarna.

Ericsson

Vilken amatör man är. Varför sålde jag inte mina aktier i loserbolaget Ericsson? Det är andra gången de senaste tio åren som jag troget behåller mina aktier istället för att rädda tillgångarna och fly. Nu sitter man med aktier som bara är värda hälften så mycket som för ett år sedan. Tony.

Jag har aldrig varit en klippare när det gäller aktier. Telia, Ericsson, Icon... Listan är imponerande. Det positiva man kan nämna om dessa är att jag har kunnat kvitta förlusterna mot de vinster jag gjort på fonder istället.

Nej, jag skulle tagit en god väns goda råd och sålt Ericsson redan för några år sedan, när han redogjorde för de bristande rutiner som förekom på Ericssons fakturaavdelning i Sundbyberg.

"En helt annan god vän" ringde förresten, sin vana trogen, under Kentkonserten på Annexet i söndags och lät mig avnjuta ett par låtar på en skrikig mobil. Just då låg jag ute i förrådet och monterade upp 540 liters akvariet så att koikarparna kunde flytta in. Drog nog på mig ett virus när jag låg på det kalla betonggolvet för idag mår jag lite kasst. Eller så har jag fått en släng av av hypokondri igen. Jag satt nämligen jämte en genomförkyld kärring på tåget upp till Göteborg i måndags. Efter en kvarts lyssnande på hostningar, snytningar och snörvlingar så kände jag hur febern kom. Inte konstigt att jag idag mår risigt...

Sverige -Lettland ikväll. Den matchen luktar ångest på förhand. Förra året kollade jag på Gröna Rum istället för Island - Sverige. Ikväll tror jag att jag zappar mellan "Bonde söker fru", Gröna Rum och matchen.

Till sist: GRATTIS TRIXI!! Tvåbarnsfarsa igår.