Frisörer bliv vid er läst

Jag känner alltid ett visst obehag av att behöva ringa till frisören för att boka ny klipptid. Det är största anledningen till att jag ser ut som en vindpinad höskulle större delen av året. Jag orkar helt enkelt inte åtgärda pälsmössan. Anledningen till obehaget är en aning svårt att förklara men när jag satt i stolen med en presening över mig i förra veckan var det plötsligt glasklart. Min vanliga frisör var bortrest och jag fick en ny förmåga. En kvinnlig sådan. Alls icke oäven med saxen och dessutom inte dum att vila ögonen på. Min gamla frisör däremot är ingen nyskapande konstnär med saxen, alls icke särskilt tilltalande för mig att titta på, men jag har känt honom sedan jag fick ha hjälp upp i stolen och det är största anledningen till att jag fortfarande är en trogen kund efter nästan trettio år.

Jag har testat andra ställen men varje gång jag testar en ny frisör så faller det på att det ska kallsnackas. Kallsnack är min absolut sämsta egenskap. Jag är inte ämnad att kallsnacka. Så enkelt är det. Jag vill inte. Jag vägrar. Likt förbannat ställs det frågor om det fina vädret, om jobb och om jag är ledig och till sist när jag har min semester. Vissa ger sig aldrig. Den här gav upp efter semestern och sedan förblev det pinsamt tyst och jag satt med dåligt samvete. Jag försökte berömma den osedvanligt fina och berömvärda klippningen när hon lät mig som traditionen påbjuder inspektera klippningen i nacken. Jag menar inte att vara otrevlig men jag fixar inte kallsnacket. Jag förmodar att jag skulle ställa motfrågor om hennes semester men jag är ju inte intresserad!!! Så varför? Varför måste jag ställa frågan?

Finns det terapi för sånt?

HBK fick som väntat stryk mot Gefle. Som tur var slapp jag se eländet.

Midsommarn passerade med ett sjuhelvetes skyfall, grillad mat och en omgång Guitarr Hero.

Målarfirman ringde och informerade att de påbörjat tapetseringen i vår nya lägenhet. Bara några dagar innan hade vi varit på studiebesök. Inget är mer tilltalande än kala gipsväggar och en hög grus. Vi ville flytta in omgående.

Svennis vill till Manchester City. Har han inte fått nog av det landet?

Knappt två veckor till semestern.

Mör i kroppen

Jihde, den mesen, sitter och raljerar om sin Vätternrunda på 12,5 timme i Sportspegeln. Förvisso är det en prestation att bara ta sig runt. Benen är stumma redan efter 15 mil men just benen är inte problemet. Det är nacken och röven. Att baken inte mår bra av den behandlingen är ju ett känt fenomen och även om man har vaderade byxor så krävs det en härdad ända för att inte skinnet ska bli rött. Nacken är, åtminstone för mig, ett betydligt värre problem. Den ergonomiska sittställningen på en racercykel skulle göra arbetsmiljöverket rasande om det vore ett arbete att sitta på cykeln 12 timmar om dagen. Den enorma smärta man har i nacken efter 6-7 timmar gör att man ständigt omger sig med tankar på att hoppa av cykeln och invänta följebilen. Att man dessutom har cyklat hela natten i kyla som får tänderna att skallra som en spansk orkester på en grusvägsturné (cykelkläder är dyra och aerodynamiska men knappast varma) och allt man vill är att hitta en varm dusch och sedan få sova under ett varmt täcke. Av någon märklig anledning verkar man begåvats med en vilja av stål när det gäller uthållighet. På gott och på ont. Några gånger har man satt hälsan på spel och andra gånger har man presterat goda resultat. Det är svårt att förklara varför man utsätter sig för dessa påfrestningar när man åtminstone materiellt får så lite betalt för det. I mitt fall är det förmodligen den aningen patetiska känslan av att vara en riktig idrottsman som drar. Att få mäta sina krafter med de allra bästa. Att åtminstone få en liten smakbit av hur det känns att få uträtta en bragd. Att bestiga ett berg.

När man då hör att den snart 50-årige Bernt Johansson cyklar runt Vättern på 7,5 timme så inser man att det är en bit kvar till eliten. Kommer jag någonsin under 10 timmar är jag nöjd.

Rättstavningsprogrammet fungerade inte...

Skrattade gott åt mig själv innan idag när jag läste vad jag själv hade skrivit några minuter tidigare. Jag hyllade P3 igen i ett mail. De spelade några gamla låtar från 90-talet och bland annat Insane in the brain med Cypress Hill. I hastigheten lyckades jag döpa dem till medelhavsbandet "Cyprus Hill". En riktig Tony för en felsökare som mig själv.

Sommartorpet

För att hindra vidare ryktesspridning kan jag bekräfta att jag faktiskt missade första avsnittet av Sommartorpet i måndags. HBK-Bajen gick före. Givetvis har jag sett reprisen och Ernst är som i fornstora dagar. Nio avsnitt kvar. Det blir en härlig sommar...

Just another summer

Var ser man Moneybrother bäst i sommar?

Krigsvarmt

Jag har inga riktigt bra argument för den långa period av dåligt uppdaterande på bloggen. Ett antal mindre faktorer spelar givetvis in.

Det har varit en otrolig värmebölja och man borde verkligen inte klaga över det, men jag kan inte låta bli. Jag kan inte sova. Jag kan knappt hålla mig vaken. Jag kan inte träna och jag orkar fan i mig inte jobba. Jag vet att åtminstone en trogen läsare också har svårt att prestera när det är varmt. Men just på det området har jag inga problem med värmen. När jag hellre uppsöker skugga än sol då har det gått långt.

HBK har ju haft speluppehåll när landslaget spelat. Det blir liksom mindre att bevaka när allsvenskan ligger nere. Nu var det förvisso rätt underhållande att se landskamperna också (Zlatan är ju Zlatan), men trots den undermåliga underhållningen så gillar jag allsvenskan. Den tarvliga kvaliteten har sin charm och så länge klubben håller sig på den övre halvan slipper man åtminstone ligga sömnlös av den anledningen. Nu lyckades klubben tappa segern igår med 15 sekunder kvar vilket svider en aning. Det finns inget som känns så bra som att tvåla till Stockholmare.

Värt att notera den senaste tiden:

Higgins, alias Smuckers eller Alfahannen, har nått veteranåldern och firade det ståndsmässigt som vanligt. Numera har de sett till att det alltid är en helgdag vilket jag tycker är lite väl fjäskigt. Läs mer på Memoarerna.

Halmstad har firat 700 år. Jag var på den unika Panta Rei-showen i hamnen. Den var unik...

Jag ligger fortfarande bottenlöst sist i La Liga (golfligan). På nationaldagen slog jag nytt rekord i bortslagna bollar. Ett tag var jag orolig att de skulle ta slut. Officiellt blir rekordet aldrig eftersom jag tappade räkningen vid tio. Som tur var hittade jag ett par också.

Drömelvan lyckades jag förtränga under speluppehållet. Därför blev det inga byten. Bara hoppas att de gamla stutarna i Mr Hydes eleven har krutet torrt.

Har ni inte sett Pirates of the... ännu så för helvete, ta ett gott råd. AVSTÅ! Jag har aldrig lämnat en biosalong innan filmen tagit slut men här var det befogat. Satan vilken lång smetig smörja. Jag gillar ju Johnny Depp men här går gränsen för vad som är anständigt. En tre timmar lång träsmak i en stekhet biosalong. Jag höll på att få med mig biosoffan hem när jag reste mig (jag har mycket starka svettporer på ryggen). Om de kortat ner den till hälften hade den fortfarande varit för lång.

Såg chefen på frysdisk fyra på Örjans vall igår.

Ja jisses, vilken tokstolle

Egentligen är det konstigt att det inte händer oftare. I dagens dokusåpasamhälle där det hetaste som finns är att sälja sin själ hos Peppe Eng på bästa sändningstid, käka insekter i Fear factory eller köpa en njure på ett betalsamtal, så är det märkligt att inte fler tar chansen och springer in på plan attackerar domaren. Skyll inte på den danske pölsen som lyckades resa sig från sin stol och springa in på plan med 20 öl innan för västen. Skyll på samhället som odlar fram människor som hellre tar 10 sekunder i rampljuset än att verkligen prestera något utanför detsamma. Det är ju en tämligen naiv tanke att vakterna som står en meter innanför läktarna ska kunna stoppa alla som får för sig att entra planen. Sätt upp staket eller gör som i Italien, ha en vallgrav mellan planen och läktaren. Så länge möjligheten finns kommer det alltid finnas små fetton som ska visa sig i TV.

Vilken match det var annars. Den mest spännande match jag sett sedan den uppgjorda 2-2 matchen i EM för tre år sedan. Den här var dessutom betydligt mer välspelad.

Stockholmsbesök

Jag har för avsikt att besöka huvudstaden mellan den 6-10/7. Det specialchartrade planet landar någon gång vid åttasnåret och jag förväntar mig att rödamattan är utrullad.

P3 Rehab

P3 har botat min RIXFM-sjuka. Jag mådde under en månads tid riktig uselt. Jag kunde inte fatta vad det var för fel, men när jag kom på mig själv gnolandes på Linda Bentzing för 5 morgonen i rad fattade jag vad som var fel. Rix FM smittade mitt undermedvetna till att hela tiden ha skräpmusik i huvudet. Jag beslöt mig för att aldrig mer lyssna på RIX FM i bilen och under den senaste månaden har jag lyckats. Sakta men säkert rensades skallen på ständigt malande låtar och jag kunde helt plötsligt tänka klart. Idag anser jag mig vara RIX FM-fri och jag mår utmärkt. Istället hör jag dagligen ny, blandad musik på P3 och det finns ju riktigt bra musik.



Just nu spelas en gammal klassiker "Intergalactic" med Beastie boys. Annars har det varit många nya bekantskaper: Mark Ronson t ex. Jag märkte direkt att Stop me var en remix men det tog mig till slutet av låten att komma under fund med att han snott hela refrängen från "keep me hangin on" med Kim Wilde från 80-talet. Skit nöjd var jag när jag mindes denna gamla Trackslistelåt. Några veckor senare slog det mig att Kim Wildes låt näppeligen var orignalet utan att det är en gammal Motownlåt som Diana Ross sjöng om jag inte minns fel. Saker man lärt sig sedan man ratade RIX FM är:

• att Finland borde vunnit Eurovision Song Contest igen. Hanna Pakarinen var bäst. Det visste jag redan i direktsändning i och för sig.


• Timbuktu regerar och RIX har total dissat detta faktum


• Moneybrother är så jävla bra


• The Ark borde låtit bli Schlagern och blivit vid sin läst. Nya singeln Prayer for the weekend är ju sanslöst bra och då är man ju ändå är man ju dödligt trött på The Ark efter denna våren. Återigen ligger RIX bakom detta.

HBK vann igen. BP gjorde en tämligen slät figur men Martin Ekström (den gamle HBKaren) var bäst på plan. Han har verkligen utvecklats i BP. Gus gjorde enda målet men Magnus Arvidsson borde ha nätat ett par gånger och Emra lika många gånger. Noterbart att Tommy Jönsson inte platsade ens på bänken. Där ligger en hund begraven...

Ny poäng

HBk tog ny poäng på bortaplan. Denna gång mot AIK. Det låter inte så märkvärdigt men det var spelet som värmde. Åtminstone stundtals. Dusan var åter inne centralt på mittfältet och nu såg man vilken kaliber denna spelare är av. Jag hoppas han får fortsätta i mitten för det blir en helt annan dimension i spelet. Nästa match BP hemma.

Vårtrötthet

Ja jisses, vilken skiva det var i lördags. Nuförtiden är det inte så ofta man festar seriöst, men i lördags gjorde jag allt jag kunde för att uppnå det efterlängtade tillståndet av fullständig berusning. Jag drack det mesta som kom i min väg. Detta i sig är väldigt ovanligt då jag brukar vara väldigt sparsam med allt utom vodka och cola. Nu blev det vin, snaps, cider och ett sjuhelvetes groggbord. Allt i kronologisk ordning. Lägg sedan till två cigarrer och du har ca tre dagars bakfylla. Idag känner jag inte mycket, men igår var jag helt övertygad om att jag förlorat 50% av lungkapaciteten.

Vi kan backa bandet en aning. Min sambo hade bjudit in vänner från nutid och tidig bronsålder för att fira sin 30 års dag i en mycket bra festlokal. Mixen av folk var till 30/31-delar perfekt och då syftar jag inte på mitt eget deltagande när jag exkluderar den 31/31-delen. Det hade smugit in sig en katt bland hermelinerna och vederbörande höll på att starta tredje världskriget framåt småtimmarna. Tänker inte nämna något namn och heller inte vidare gå in på vad och vem som utmärkte sig då jag antar att personen i fråga säkerligen lider alla helvetes kval efteråt.

Annars var stämningen minst sagt god och det var länge sedan någon berättade för mig att jag haft så roligt. Jag har fortfarande inte vågat titta på allt material som finns från kalaset. Jag har dock goda förhoppningar om att jag mestadels höll mig bakom kameran. Men visst blir man lite lite smånervös när man vaknar på en hörnsoffa med ansiktet ca 10 cm från någons strumpor (fortfarande på någons fot). När man försiktigt försöker vrida på nacken för att få en blick av resten av omvärlden, lägger man märke till en minst sagt ljusbrun grogg som står längst ut på bordskanten. Av någon outgrundlig anledning hade jag somnat ifrån den.

Städningen var ett kapitel för sig. Jag trodde aldrig att glasen skulle ta slut. Deltagarna måste använt i snitt 6 glas/person. Gudarna ska veta att jag fick sona mina brott denna dag. Att behöva städa när man fortfarande är packad går relativt bra, men när de sista promillena går ur kroppen då blir det jobbigt. Men jag kan ärligen säga att jag fortfarande är runner up på Ironman-listan. Det var inte utan att det var nära några gånger när jag tvingades hälla ut några halvdruckna öl med snus i, samt likaledes spetsade groggar.

Till sist, vill jag från avdelningen "Lost and Founds" meddela följande:

• Det har inkommit en efterlysning om en näsduk av finare modell som senast sågs i bröstficka på en kavaj. Näsduken är vit eller åtminstone var den vit. Har ni sett näsduken är vi tacksamma för alla tips.
  
• En annan efterlysning kom in om en svart slips som försvann under natten mellan lördag och söndag på Gula Briggen. Jag kan meddela den oroliga ägaren att jag hittat slipsen välbehållen i Helsingborg. Exakt hur den kom dit är fortfarande oklart.
  
• Ytterligare några efterlysningar om tappat förstånd har inkommit men i dessa fall har vi litet hopp om ett återfinnande.

Klämdag

Jag har motivationsbrist. Idag har jag egentligen rätt mycket att stå i på jobbet. Tyvärr har jag mycket svårt att mobilisera de krafter som krävs för att utföra arbetsuppgifterna. Det är klämdag och knappt en levande själ jobbar. Men jag har märkt de senaste dagarna att det saknas motivation på det privata planet också. Det ligger nog mycket i att det var ett visst antiklimax förra veckan med Göteborgsvarv och vad som skulle hållas. Nu lyckades jag nå den ultimata löpvikten och jag vann vadet (eller rättare sagt: alla vann vadet eftersom alla klarade målvikten). Dessutom, i rena glädjeyran, beslöt jag mig för att ställa upp i Göteborgsvarvet trots förkylning. Det var förmodligen ett mycket dåligt beslut men är det tävling så är det. Jag överlevde och det är det viktigaste men efter loppet så har det varit väldigt svårt att motivera sig för de regelbundna träningsrundorna. Det är väl dags att sätta upp nya mål, kanske...

HBK åkte ur cupen mot BP. Tydligen är jag inte ensam om att ha motivationsproblem. Jag orkade inte ens gå dit och titta. Tur att de vann mot Trelleborg i Allsvenskan åtminstone. Men spelet är torftigt, väldigt torftigt.

Jag gjorde förresten ett blixtbesök i Stockholm i onsdags. Kom upp sent i tisdags och åkte hem dagen efter. Vaknade tidigt av att någon skrapade en container på gatan kl 0500 mitt inne i city. Jävla galningar...

Får man gå hem nu?

Grattis

Vill passa på att gratulera min sambo som fyller 30 år idag. Hon läser förmodligen inte det men nu vet alla andra att jag åtminstone inte har glömt det. Med andra ord, detta är ett bevismaterial.

Ett kilo och en massa snor

Idag är det dags för invägning i det prestigeladdade vadet. I folkmun kallat "Sju kilos-kampen". Jag, min bror och min kusin slog vid nyår vad att gå ner 7 kg var till den 11 maj (dagen innan Göteborgsvarvet). Givetvis var jag initiativtagare till detta vad. Jag ansåg mig ha störst chans att klara av bedriften. Jag hade dessutom gjort det en gång tidigare. För två år sedan. Piece of cake.

Det började däremot inte så bra. Viktnedgången har hela tiden varit svag och januari och februari präglades av ständiga förkylningar, influensor och bihåleinflamationer. I mars och april lossnade det och jag har haft mycket bra träningsmånader med hög intensitet och ännu högre motivation. Göteborgsvarvet hägrade. Det enda som har halkat efter var det där med vikten.

Nu står man här, förkyld som F A N och dessutom ett kilo över de 68 kg jag skall ha när jag ställer mig på vågen kl 1700 i eftermiddag. Till råga på allt har mina mer eller mindre fetlagda medkombatanter lyckats gå ner sina 7 kg. Lyckas jag inte bli av med 1 kg på några timmar blir jag för lång tid påmind om skammen och dessutom blir jag skyldig dessa två,varsin plankstek.

Mina damer och herrar, det svider. Det svider så in i...

Märkliga ting

Det är inte klokt vad man kan hitta på för konstiga saker när man inte kan träna. Helt plötsligt har man en massa tid som skall fyllas. Igår efter jobbet var det reflexmässigt sängen som lockade mest. När man snutit näsan illröd och jobbat hela dagen känns det helt okej att krypa ner i sängen och bara slockna. Tyvärr finns det ett stort problem. Man vaknar senare på kvällen och är piggare än en fladdermus mitt i natten. Därför beslöt jag mig för att inte gå och lägga mig. Det blev istället följande spännande aktiviteter:

1. TV-soffan (underskattade "2 1/2 men" har sina ljusa stunder. Charlie Sheens bästa roll sedan Wallstreet). Konstigt att 3:an och 5:an alltid sänder sina bästa serier på vansinniga tider. Det var likadant med "Everybody loves Raymond"
2. Sortera papper. Detta skulle gjorts för flera år sedan. Jag har till och med skaffat pärmar och register (snott på jobbet) för att få ordning på bankpapper, garantier, försäkringar, bruksanvisningar mm. Igår blev det gjort. Det tog några timmar.
3. Samtidigt som jag sorterade papper kollade jag på TV. Visste ni att det är Hockey-VM nu? Det går tydligen rätt bra för Sverige och igår såg jag första matchen. Det var mot Slovakien och det var rätt roligt.
4. Laddade hem senaste boken från Camilla Läckberg. Jag är inte jättestolt över vilka litterära verk jag plöjer igenom, men de är perfekta att lyssna på när man kör bil till jobbet. Allt för att slippa lyssna på Rix FM. I min relativt korta karriär som bokmal har jag inte arbetat mig ner till de tyngsta författarna som Tolstoj, Dostojevski, Kafka osv. Försökte med Lundell och "Jack" fungerade ett tag men sedan ledsnade jag rätt kvickt på de ideliga drogbeskrivningarna och beslöt mig för att inte läsa/lyssna på ett tag. Istället kör jag lättsmält tjejdeckare och det passar tydligen mig rätt bra. Allra bäst är att de ofta finns på ljudböcker färdiga att ladda ner på lämplig piratsida.

Sviterna av tio mil på cykel

De senaste två dagarna har sannerligen gått i moll. Nej, ingen närstående har dött. Åtminstone ingen jag vet. Nej, istället har jag ännu en gång drabbats av den värsta förkylning jag haft. Givetvis var jag tvungen att pumpa ut de sista krafter jag hade på Hallandsloppet så att imunförsvaret var så nedsatt att vilket litet förkylningsvirus som helst kunde däcka mig. Den angoran jag hade natten mellan söndag och måndag önskar jag inte min värsta fiende. När man ligger där i sängen och fryser och skakar och knappt kan svälja, då inser man att tre månaders träning inför Göteborgsvarvet var totalt meningslös. Jag har svält mig själv för att nå den ultimata löparvikten och är nästan framme. Då slår min ständige följeslagare "Mr Badluck" till med full kraft. För ingen ska inbilla mig att jag kan springa på lördag. Dessutom ligger min sambo och hostar och snörvlar. Om jag får säga det själv så är det jävligt synd om oss.

Nog om dessa sorgligheter och över till några andra. HBK visade åter vilka fantastiska bollvirtuoser de är borta mot GAIS. Här hade de chansen att gå upp i ensam ledning i allsvenskan men istället får de stryk mot looserlaget GAIS. Det är fan i mig inget annat än stor och förbannad skam. Nu är de förmodligen, som jag tidigare tippat, cementerade i bottenträsket endast en förlust mot Trelleborg från sista platsen. Ridå ner. Idag väljer jag att inte nämna någon spelare vid namn, då ingen förtjänar det.

Det är något visst med Samer, Lappar och andra lågt stående raser som jobbar i gruvan. Det är segt virke i dem. Här går de ut i vild strejk trots att LO och Metall inte stödjer dem i deras så kallade "lyxstrejk". De är ju relativt högavlönade för att vara Metallarbetare ändå vill de ha 4000 kr mer i månaden. Det är onekligen inte lite de ber om men å andra sidan är de 800 kronorna LKAB erbjuder inte mycket att komma med när det onekligen går rätt bra där uppe. Gruvtolvan, Gruvfyran och allt var de heter stödjer ju givetvis inte den vilda strejken. Åtminstone inte officiellt. Men en blind kan läsa mellan raderna var deras lojalitet ligger. Jag tycker det är rätt intressant med lite konflikter på arbetsmarknaden. Det blir lite mer spännande då. Så stå på er, alla gruvarbetare! Att det sedan drabbar mig i slutändan med höjda räntor och höjda priser det skiter jag i idag.

Konfirmation

Idag har jag gjort två ansträngande saker. Det ena var att cykla 100 km. Det andra var att bevittna en konfirmation på 1,5 timme. Jösses, det är hårfint vilket som tog mest på krafterna. Jag var förvisso helt slut i kroppen efter 2 timmar och 41 minuter på cykel i en medelhastighet på 36 km/h men psykiskt var det betydligt lindrigare än den långa manglingen av nervösa tonåringar som står med vita lakan och hasplar ur sig några rader som de inte förstår innebörden av. När sedan prästen repeterar samma mening, förlåt; predikning, för femtioelfte gången då höll jag på att ramla ihop i bänken. Det värsta av allt var att jag under resan till kyrkan hinkat i mig en ansenlig mängd vatten då jag led av akut vätskebrist pga cyklandet. Det kan tyckas vara ett litet problem på jorden, men när konfirmationens tema var VATTEN, började det trycka på oroväckande i blåsan. Efter en snabb koll på klockan insåg jag att matchen skulle bli tuff. Det hade bara gått tio minuter. Under större delen av kyrkovistelsen spelades havsbrus och rinnande vatten upp i högtalarna och efter knappt en timme kapitulerade jag. Rusade ut ur kyrkan mitt under "Å store gud". Sprang runt kyrkan till en annan ingång där jag fått informationen om att det skulle finnas en bekvämlighetsinrättning. Några sekunder senare upplevde jag dagens lyckligaste ögonblick. Sedan kunde jag med pigga steg åter gå och sätta mig på min bänkrad och njuta av föreställningen.

Hade jag orkat skulle jag berätta om nattvarden (det heter väl så när man får vin och ett kex? Eller kallas det tjejfest?). Det enda jag kan säga är att det som jag trodde skulle ta ett par minuter tog 25 minuter eftersom prästen hade det dåliga omdömet att välkomna hela församlingen fram till altaret för att inmundiga dessa läckerheter. Jag drog givetvis på munnen och tänkte att där var prästen väl optimistisk om han trodde att någon ur publiken självmant skulle valsa fram till altaret och mottaga jesu kött och blod. Det blev först helt tyst vilket jag förväntat mig men sedan började några röra sig i bänkarna och några arma stackare började gå fram till prästen. Döm av min förvåning när jag såg kön ringla allt längre. Rena väckelsemötet. Jag uppskattar deltagarna i kyrkan (fullsatt) till 200 och säkert 2/3 gick fram för att få en slurk vin och ett kex. Vilken mardröm...

Jag orkade visst skriva om det, men nu är det dags att hit the sack.

Mr Hydes eleven

Det var en bättre omgång i Drömelvan, men som vanligt har ju alla andra samma spelare. Så någon större positionsändring i tabellen blev det inte. Alex lag ser tufft ut. Till nästa omgång blir jag tvungen till några byten då det uppkommit några skador och någon med som tilldelats sin tredje ostskiva på lika många matcher. Jag hoppas givetvis att ersättarna skall ta chansen att visa vad de går för. Chansen är väl tyvärr stor att Smuckers IFK Woodstock kopierar taktiken och hänger på i toppen.

La Paloma Blancha

O yes! Precis som befarat...

Det gick precis lika uselt som jag befarat när La Liga-golfen drog i gång på Bäckavattnet. Det var alla tänkbara orytmiska golfsvingar som användes och likförbannat lyckades jag inte träffa bollen rent mer än ett fåtal gånger. Dessutom fick jag fruktansvärt ont i hälsenan av golfsvingen, vilket inte förbättrade spelet. Nu har jag cementerat mig på sistaplatsen och kommer inte lämna den på hela säsongen. Tur att man inte kan åka ur ligan pga idrottsliga tillkortakommanden...

Jag gjorde mitt bästa...

Idag är det dags för premiär i golfligan. Dags att damma av klubborna som stått helt orörda sedan förra omgången i höstas. De andra i ligan har tränat hela våren och det är inte utan att jag är lite nervös för ringrosten.

Annars kan jag berätta att jag gjorde mitt bästa i lördags för att halka ner från andra platsen i Iron-man tävlingen. För er som inte känner till tävlingen, så går den ut på att inte spy. Reglerna är tydliga, men väldigt lätta. Spy inte! I lördags sprang jag 21 km och sedan var det dags att fira bedriften. Det gjorde vi genom att ta en turnering Guitar Hero och dricka en ansenlig mängd alkohol. Efter ett antal gitarrsolon och några ljusbruna groggar dök Mr Hyde upp. Det var ett bra tag sedan jag luftade honom, men nu var han tillbaka. Han var först på ett strålande humör och drack ohämmat på både Caféet och på Bond. Möjligen villa han stila lite för sina yngre kusiner men till slut var det någon som spillde ut en grogg över honom och då blev det tumult. Mr Hyde kom helskinnad ur situationen men det var med nöd och näppe. Jag har lite svårt med minnet men det var ett antal damer som fick lyssna på Mr Hydes munläder. Det var sannerligen välsmort denna kväll. Trollet dök upp bland annat. Annars är jag mest nöjd med att ha ringt ett antal flickvänner (både min egen och andras) klockan två på natten och frågat om Minken var där...

Nåväl, strax efter fyra på morgonen var jag hemma och sedan var man bakis i två dagar. MEN JAG SPYDDE INTE.

Tog några foton på bygget häromdagen med min mobiltelefon. Därav den bländande kvalitéten. Hela huskroppen är uppe och nu har de ett halvår på sig att färdigställa allt invändigt.



HBK tog en pinne på bortaplan. Starkt. Nu verkar de ha fått lite välbehövligt självförtroende. Emra slog in en hörna direkt i mål. Det behövde min drömelva eftersom Henke Larsson skadat sig.