Stockholmsbesök

Jag har för avsikt att besöka huvudstaden mellan den 6-10/7. Det specialchartrade planet landar någon gång vid åttasnåret och jag förväntar mig att rödamattan är utrullad.

P3 Rehab

P3 har botat min RIXFM-sjuka. Jag mådde under en månads tid riktig uselt. Jag kunde inte fatta vad det var för fel, men när jag kom på mig själv gnolandes på Linda Bentzing för 5 morgonen i rad fattade jag vad som var fel. Rix FM smittade mitt undermedvetna till att hela tiden ha skräpmusik i huvudet. Jag beslöt mig för att aldrig mer lyssna på RIX FM i bilen och under den senaste månaden har jag lyckats. Sakta men säkert rensades skallen på ständigt malande låtar och jag kunde helt plötsligt tänka klart. Idag anser jag mig vara RIX FM-fri och jag mår utmärkt. Istället hör jag dagligen ny, blandad musik på P3 och det finns ju riktigt bra musik.



Just nu spelas en gammal klassiker "Intergalactic" med Beastie boys. Annars har det varit många nya bekantskaper: Mark Ronson t ex. Jag märkte direkt att Stop me var en remix men det tog mig till slutet av låten att komma under fund med att han snott hela refrängen från "keep me hangin on" med Kim Wilde från 80-talet. Skit nöjd var jag när jag mindes denna gamla Trackslistelåt. Några veckor senare slog det mig att Kim Wildes låt näppeligen var orignalet utan att det är en gammal Motownlåt som Diana Ross sjöng om jag inte minns fel. Saker man lärt sig sedan man ratade RIX FM är:

• att Finland borde vunnit Eurovision Song Contest igen. Hanna Pakarinen var bäst. Det visste jag redan i direktsändning i och för sig.


• Timbuktu regerar och RIX har total dissat detta faktum


• Moneybrother är så jävla bra


• The Ark borde låtit bli Schlagern och blivit vid sin läst. Nya singeln Prayer for the weekend är ju sanslöst bra och då är man ju ändå är man ju dödligt trött på The Ark efter denna våren. Återigen ligger RIX bakom detta.

HBK vann igen. BP gjorde en tämligen slät figur men Martin Ekström (den gamle HBKaren) var bäst på plan. Han har verkligen utvecklats i BP. Gus gjorde enda målet men Magnus Arvidsson borde ha nätat ett par gånger och Emra lika många gånger. Noterbart att Tommy Jönsson inte platsade ens på bänken. Där ligger en hund begraven...

Ny poäng

HBk tog ny poäng på bortaplan. Denna gång mot AIK. Det låter inte så märkvärdigt men det var spelet som värmde. Åtminstone stundtals. Dusan var åter inne centralt på mittfältet och nu såg man vilken kaliber denna spelare är av. Jag hoppas han får fortsätta i mitten för det blir en helt annan dimension i spelet. Nästa match BP hemma.

Vårtrötthet

Ja jisses, vilken skiva det var i lördags. Nuförtiden är det inte så ofta man festar seriöst, men i lördags gjorde jag allt jag kunde för att uppnå det efterlängtade tillståndet av fullständig berusning. Jag drack det mesta som kom i min väg. Detta i sig är väldigt ovanligt då jag brukar vara väldigt sparsam med allt utom vodka och cola. Nu blev det vin, snaps, cider och ett sjuhelvetes groggbord. Allt i kronologisk ordning. Lägg sedan till två cigarrer och du har ca tre dagars bakfylla. Idag känner jag inte mycket, men igår var jag helt övertygad om att jag förlorat 50% av lungkapaciteten.

Vi kan backa bandet en aning. Min sambo hade bjudit in vänner från nutid och tidig bronsålder för att fira sin 30 års dag i en mycket bra festlokal. Mixen av folk var till 30/31-delar perfekt och då syftar jag inte på mitt eget deltagande när jag exkluderar den 31/31-delen. Det hade smugit in sig en katt bland hermelinerna och vederbörande höll på att starta tredje världskriget framåt småtimmarna. Tänker inte nämna något namn och heller inte vidare gå in på vad och vem som utmärkte sig då jag antar att personen i fråga säkerligen lider alla helvetes kval efteråt.

Annars var stämningen minst sagt god och det var länge sedan någon berättade för mig att jag haft så roligt. Jag har fortfarande inte vågat titta på allt material som finns från kalaset. Jag har dock goda förhoppningar om att jag mestadels höll mig bakom kameran. Men visst blir man lite lite smånervös när man vaknar på en hörnsoffa med ansiktet ca 10 cm från någons strumpor (fortfarande på någons fot). När man försiktigt försöker vrida på nacken för att få en blick av resten av omvärlden, lägger man märke till en minst sagt ljusbrun grogg som står längst ut på bordskanten. Av någon outgrundlig anledning hade jag somnat ifrån den.

Städningen var ett kapitel för sig. Jag trodde aldrig att glasen skulle ta slut. Deltagarna måste använt i snitt 6 glas/person. Gudarna ska veta att jag fick sona mina brott denna dag. Att behöva städa när man fortfarande är packad går relativt bra, men när de sista promillena går ur kroppen då blir det jobbigt. Men jag kan ärligen säga att jag fortfarande är runner up på Ironman-listan. Det var inte utan att det var nära några gånger när jag tvingades hälla ut några halvdruckna öl med snus i, samt likaledes spetsade groggar.

Till sist, vill jag från avdelningen "Lost and Founds" meddela följande:

• Det har inkommit en efterlysning om en näsduk av finare modell som senast sågs i bröstficka på en kavaj. Näsduken är vit eller åtminstone var den vit. Har ni sett näsduken är vi tacksamma för alla tips.
  
• En annan efterlysning kom in om en svart slips som försvann under natten mellan lördag och söndag på Gula Briggen. Jag kan meddela den oroliga ägaren att jag hittat slipsen välbehållen i Helsingborg. Exakt hur den kom dit är fortfarande oklart.
  
• Ytterligare några efterlysningar om tappat förstånd har inkommit men i dessa fall har vi litet hopp om ett återfinnande.

Klämdag

Jag har motivationsbrist. Idag har jag egentligen rätt mycket att stå i på jobbet. Tyvärr har jag mycket svårt att mobilisera de krafter som krävs för att utföra arbetsuppgifterna. Det är klämdag och knappt en levande själ jobbar. Men jag har märkt de senaste dagarna att det saknas motivation på det privata planet också. Det ligger nog mycket i att det var ett visst antiklimax förra veckan med Göteborgsvarv och vad som skulle hållas. Nu lyckades jag nå den ultimata löpvikten och jag vann vadet (eller rättare sagt: alla vann vadet eftersom alla klarade målvikten). Dessutom, i rena glädjeyran, beslöt jag mig för att ställa upp i Göteborgsvarvet trots förkylning. Det var förmodligen ett mycket dåligt beslut men är det tävling så är det. Jag överlevde och det är det viktigaste men efter loppet så har det varit väldigt svårt att motivera sig för de regelbundna träningsrundorna. Det är väl dags att sätta upp nya mål, kanske...

HBK åkte ur cupen mot BP. Tydligen är jag inte ensam om att ha motivationsproblem. Jag orkade inte ens gå dit och titta. Tur att de vann mot Trelleborg i Allsvenskan åtminstone. Men spelet är torftigt, väldigt torftigt.

Jag gjorde förresten ett blixtbesök i Stockholm i onsdags. Kom upp sent i tisdags och åkte hem dagen efter. Vaknade tidigt av att någon skrapade en container på gatan kl 0500 mitt inne i city. Jävla galningar...

Får man gå hem nu?

Grattis

Vill passa på att gratulera min sambo som fyller 30 år idag. Hon läser förmodligen inte det men nu vet alla andra att jag åtminstone inte har glömt det. Med andra ord, detta är ett bevismaterial.

Ett kilo och en massa snor

Idag är det dags för invägning i det prestigeladdade vadet. I folkmun kallat "Sju kilos-kampen". Jag, min bror och min kusin slog vid nyår vad att gå ner 7 kg var till den 11 maj (dagen innan Göteborgsvarvet). Givetvis var jag initiativtagare till detta vad. Jag ansåg mig ha störst chans att klara av bedriften. Jag hade dessutom gjort det en gång tidigare. För två år sedan. Piece of cake.

Det började däremot inte så bra. Viktnedgången har hela tiden varit svag och januari och februari präglades av ständiga förkylningar, influensor och bihåleinflamationer. I mars och april lossnade det och jag har haft mycket bra träningsmånader med hög intensitet och ännu högre motivation. Göteborgsvarvet hägrade. Det enda som har halkat efter var det där med vikten.

Nu står man här, förkyld som F A N och dessutom ett kilo över de 68 kg jag skall ha när jag ställer mig på vågen kl 1700 i eftermiddag. Till råga på allt har mina mer eller mindre fetlagda medkombatanter lyckats gå ner sina 7 kg. Lyckas jag inte bli av med 1 kg på några timmar blir jag för lång tid påmind om skammen och dessutom blir jag skyldig dessa två,varsin plankstek.

Mina damer och herrar, det svider. Det svider så in i...

Märkliga ting

Det är inte klokt vad man kan hitta på för konstiga saker när man inte kan träna. Helt plötsligt har man en massa tid som skall fyllas. Igår efter jobbet var det reflexmässigt sängen som lockade mest. När man snutit näsan illröd och jobbat hela dagen känns det helt okej att krypa ner i sängen och bara slockna. Tyvärr finns det ett stort problem. Man vaknar senare på kvällen och är piggare än en fladdermus mitt i natten. Därför beslöt jag mig för att inte gå och lägga mig. Det blev istället följande spännande aktiviteter:

1. TV-soffan (underskattade "2 1/2 men" har sina ljusa stunder. Charlie Sheens bästa roll sedan Wallstreet). Konstigt att 3:an och 5:an alltid sänder sina bästa serier på vansinniga tider. Det var likadant med "Everybody loves Raymond"
2. Sortera papper. Detta skulle gjorts för flera år sedan. Jag har till och med skaffat pärmar och register (snott på jobbet) för att få ordning på bankpapper, garantier, försäkringar, bruksanvisningar mm. Igår blev det gjort. Det tog några timmar.
3. Samtidigt som jag sorterade papper kollade jag på TV. Visste ni att det är Hockey-VM nu? Det går tydligen rätt bra för Sverige och igår såg jag första matchen. Det var mot Slovakien och det var rätt roligt.
4. Laddade hem senaste boken från Camilla Läckberg. Jag är inte jättestolt över vilka litterära verk jag plöjer igenom, men de är perfekta att lyssna på när man kör bil till jobbet. Allt för att slippa lyssna på Rix FM. I min relativt korta karriär som bokmal har jag inte arbetat mig ner till de tyngsta författarna som Tolstoj, Dostojevski, Kafka osv. Försökte med Lundell och "Jack" fungerade ett tag men sedan ledsnade jag rätt kvickt på de ideliga drogbeskrivningarna och beslöt mig för att inte läsa/lyssna på ett tag. Istället kör jag lättsmält tjejdeckare och det passar tydligen mig rätt bra. Allra bäst är att de ofta finns på ljudböcker färdiga att ladda ner på lämplig piratsida.

Sviterna av tio mil på cykel

De senaste två dagarna har sannerligen gått i moll. Nej, ingen närstående har dött. Åtminstone ingen jag vet. Nej, istället har jag ännu en gång drabbats av den värsta förkylning jag haft. Givetvis var jag tvungen att pumpa ut de sista krafter jag hade på Hallandsloppet så att imunförsvaret var så nedsatt att vilket litet förkylningsvirus som helst kunde däcka mig. Den angoran jag hade natten mellan söndag och måndag önskar jag inte min värsta fiende. När man ligger där i sängen och fryser och skakar och knappt kan svälja, då inser man att tre månaders träning inför Göteborgsvarvet var totalt meningslös. Jag har svält mig själv för att nå den ultimata löparvikten och är nästan framme. Då slår min ständige följeslagare "Mr Badluck" till med full kraft. För ingen ska inbilla mig att jag kan springa på lördag. Dessutom ligger min sambo och hostar och snörvlar. Om jag får säga det själv så är det jävligt synd om oss.

Nog om dessa sorgligheter och över till några andra. HBK visade åter vilka fantastiska bollvirtuoser de är borta mot GAIS. Här hade de chansen att gå upp i ensam ledning i allsvenskan men istället får de stryk mot looserlaget GAIS. Det är fan i mig inget annat än stor och förbannad skam. Nu är de förmodligen, som jag tidigare tippat, cementerade i bottenträsket endast en förlust mot Trelleborg från sista platsen. Ridå ner. Idag väljer jag att inte nämna någon spelare vid namn, då ingen förtjänar det.

Det är något visst med Samer, Lappar och andra lågt stående raser som jobbar i gruvan. Det är segt virke i dem. Här går de ut i vild strejk trots att LO och Metall inte stödjer dem i deras så kallade "lyxstrejk". De är ju relativt högavlönade för att vara Metallarbetare ändå vill de ha 4000 kr mer i månaden. Det är onekligen inte lite de ber om men å andra sidan är de 800 kronorna LKAB erbjuder inte mycket att komma med när det onekligen går rätt bra där uppe. Gruvtolvan, Gruvfyran och allt var de heter stödjer ju givetvis inte den vilda strejken. Åtminstone inte officiellt. Men en blind kan läsa mellan raderna var deras lojalitet ligger. Jag tycker det är rätt intressant med lite konflikter på arbetsmarknaden. Det blir lite mer spännande då. Så stå på er, alla gruvarbetare! Att det sedan drabbar mig i slutändan med höjda räntor och höjda priser det skiter jag i idag.

Konfirmation

Idag har jag gjort två ansträngande saker. Det ena var att cykla 100 km. Det andra var att bevittna en konfirmation på 1,5 timme. Jösses, det är hårfint vilket som tog mest på krafterna. Jag var förvisso helt slut i kroppen efter 2 timmar och 41 minuter på cykel i en medelhastighet på 36 km/h men psykiskt var det betydligt lindrigare än den långa manglingen av nervösa tonåringar som står med vita lakan och hasplar ur sig några rader som de inte förstår innebörden av. När sedan prästen repeterar samma mening, förlåt; predikning, för femtioelfte gången då höll jag på att ramla ihop i bänken. Det värsta av allt var att jag under resan till kyrkan hinkat i mig en ansenlig mängd vatten då jag led av akut vätskebrist pga cyklandet. Det kan tyckas vara ett litet problem på jorden, men när konfirmationens tema var VATTEN, började det trycka på oroväckande i blåsan. Efter en snabb koll på klockan insåg jag att matchen skulle bli tuff. Det hade bara gått tio minuter. Under större delen av kyrkovistelsen spelades havsbrus och rinnande vatten upp i högtalarna och efter knappt en timme kapitulerade jag. Rusade ut ur kyrkan mitt under "Å store gud". Sprang runt kyrkan till en annan ingång där jag fått informationen om att det skulle finnas en bekvämlighetsinrättning. Några sekunder senare upplevde jag dagens lyckligaste ögonblick. Sedan kunde jag med pigga steg åter gå och sätta mig på min bänkrad och njuta av föreställningen.

Hade jag orkat skulle jag berätta om nattvarden (det heter väl så när man får vin och ett kex? Eller kallas det tjejfest?). Det enda jag kan säga är att det som jag trodde skulle ta ett par minuter tog 25 minuter eftersom prästen hade det dåliga omdömet att välkomna hela församlingen fram till altaret för att inmundiga dessa läckerheter. Jag drog givetvis på munnen och tänkte att där var prästen väl optimistisk om han trodde att någon ur publiken självmant skulle valsa fram till altaret och mottaga jesu kött och blod. Det blev först helt tyst vilket jag förväntat mig men sedan började några röra sig i bänkarna och några arma stackare började gå fram till prästen. Döm av min förvåning när jag såg kön ringla allt längre. Rena väckelsemötet. Jag uppskattar deltagarna i kyrkan (fullsatt) till 200 och säkert 2/3 gick fram för att få en slurk vin och ett kex. Vilken mardröm...

Jag orkade visst skriva om det, men nu är det dags att hit the sack.

Mr Hydes eleven

Det var en bättre omgång i Drömelvan, men som vanligt har ju alla andra samma spelare. Så någon större positionsändring i tabellen blev det inte. Alex lag ser tufft ut. Till nästa omgång blir jag tvungen till några byten då det uppkommit några skador och någon med som tilldelats sin tredje ostskiva på lika många matcher. Jag hoppas givetvis att ersättarna skall ta chansen att visa vad de går för. Chansen är väl tyvärr stor att Smuckers IFK Woodstock kopierar taktiken och hänger på i toppen.

La Paloma Blancha

O yes! Precis som befarat...

Det gick precis lika uselt som jag befarat när La Liga-golfen drog i gång på Bäckavattnet. Det var alla tänkbara orytmiska golfsvingar som användes och likförbannat lyckades jag inte träffa bollen rent mer än ett fåtal gånger. Dessutom fick jag fruktansvärt ont i hälsenan av golfsvingen, vilket inte förbättrade spelet. Nu har jag cementerat mig på sistaplatsen och kommer inte lämna den på hela säsongen. Tur att man inte kan åka ur ligan pga idrottsliga tillkortakommanden...

Jag gjorde mitt bästa...

Idag är det dags för premiär i golfligan. Dags att damma av klubborna som stått helt orörda sedan förra omgången i höstas. De andra i ligan har tränat hela våren och det är inte utan att jag är lite nervös för ringrosten.

Annars kan jag berätta att jag gjorde mitt bästa i lördags för att halka ner från andra platsen i Iron-man tävlingen. För er som inte känner till tävlingen, så går den ut på att inte spy. Reglerna är tydliga, men väldigt lätta. Spy inte! I lördags sprang jag 21 km och sedan var det dags att fira bedriften. Det gjorde vi genom att ta en turnering Guitar Hero och dricka en ansenlig mängd alkohol. Efter ett antal gitarrsolon och några ljusbruna groggar dök Mr Hyde upp. Det var ett bra tag sedan jag luftade honom, men nu var han tillbaka. Han var först på ett strålande humör och drack ohämmat på både Caféet och på Bond. Möjligen villa han stila lite för sina yngre kusiner men till slut var det någon som spillde ut en grogg över honom och då blev det tumult. Mr Hyde kom helskinnad ur situationen men det var med nöd och näppe. Jag har lite svårt med minnet men det var ett antal damer som fick lyssna på Mr Hydes munläder. Det var sannerligen välsmort denna kväll. Trollet dök upp bland annat. Annars är jag mest nöjd med att ha ringt ett antal flickvänner (både min egen och andras) klockan två på natten och frågat om Minken var där...

Nåväl, strax efter fyra på morgonen var jag hemma och sedan var man bakis i två dagar. MEN JAG SPYDDE INTE.

Tog några foton på bygget häromdagen med min mobiltelefon. Därav den bländande kvalitéten. Hela huskroppen är uppe och nu har de ett halvår på sig att färdigställa allt invändigt.



HBK tog en pinne på bortaplan. Starkt. Nu verkar de ha fått lite välbehövligt självförtroende. Emra slog in en hörna direkt i mål. Det behövde min drömelva eftersom Henke Larsson skadat sig.

Jelzin...

... har gått ur tiden. Han var karismatisk och onekligen tacksam att driva med.

Påminner mig om att jag måste åka till Tyskland eller Danmark och köpa mer brännvin.

Sorten uppkallad efter rubricerad, nyss avlidne person, är onekligen prisvärd med tanke på den fantastiska förpackningen i kartong.

Ett rasande vackert fruntimmer

Kylie Minogue ska pryda HM:s baddräkts reklam i vår. Hon är fortfarande fantastiskt vacker.

En allsvensk match kan verkligen vara hur dålig som helst

HBK-Kalmar. Det är 7-8 grader över nollstrecket. Det duggregnar och blåser en aning. Jag tippade på 4100 åskådare. Det kom 4200.

Kalmar lockar sällan någon större publik till Örjans Vall. När sedan vädret inte var det allra mest lämpliga ur publiksynpunkt så var åskådarantalet ingen överraskning. Dessutom är HBK sällsynt tråkiga att titta på i år. Ingen kreativitet, totalt håglöst emellanåt. Dessutom saknas den där riktiga glöden när matchen startar. Nu kom glöden strax innan paus istället. Kalmar bjöd på tändvätska och det kunde blivit en rejäl brasa om inte pausvilan med regn bromsat brandhärden. Sällan har jag sett Janne Andersson vara så arg. Han lät Nanne få höra både det ena och det andra trots att Nanne näppeligen kunde beskyllas för den osportslighet som skedde vid en HBK-skada i första halvlek. Kort; Mattisson blev skadad i ett motlägg och Emra spelar bollen över sidlinjen för att Mattisson ska få vård. HBK förväntar sig att få tillbaka bollen när Kalmar kastar inkast men blir snopna när Ari istället försöker vända upp och gå till anfall. Då hålls han fast och får frispark utanför HBKs straffområde som sedemera förvaltas till mål.

Spelarna reagerade självklart med att bombadera domaren med klagomål men mest med att hånapplådera Kalmar för deras osportsliga uppträdande. Janne reagerade kraftigast, men jag tror att det handlade nog mest om frustration över det torftiga spelet. För vid den tidpunkten var det fullt rättvist med Kalmarledning. HBK hade sitt första avslut i 38:e minuten och då är jag generös med begreppet avslut. Hur som helst, situationen framkallade den glöd som behövdes för att HBK skulle glömma sitt tillkortakommande och visa lite jävlaranamar. Spelet blev bara en bråkdel bättre men de löpte bättre, de sökte andra bollar och de vågade ta strid om bollen. Det finns potential men som jag ser det behövs det nya ledare för att få ordning på det.

Sex poäng är å andra sidan förbannat bra efter tre matcher med tanke på hur det sett ut och idag vill jag utnämna den självklare vinnaren Magnus Arvidsson till veckans hjälte. Så ska en slipsten dras.

Vilken usel omgång i Drömelvan. MrHydes eleven har visserligen Stefan Ishizaki kvar som ska spela men redan nu kan man konstatera att det blir tunt med poäng. Jag får nog rannsaka mig själv och kasta ut några Kalmar-spelare. Jag har möjligen övervärderat deras kompetens.

Såg förresten Hasse Head stå på en busshållplats på Vallås igår. Trodde inte han åkte buss, men å andra sidan såg jag honom på en en cykel för några månader sedan. Det är fortfarande ingen som tror mig när jag påstår att han cyklade men när det gäller Hasse Head tar man inte miste. Det var han. Trenchcoat, trätofflor och ständigt tredagars skäggstubb. Året runt. Riktigt heta dagar tar han av trenchcoaten och lägger den över armen.

Det är torsdag...

...och jag tänkte summera helgen bland annat.

Emellanåt är jag lite slarvig med bloggandet. Det måste liksom ligga till sig lite. Nu har det gått några dagar sedan vi upplevde den varmaste aprilhelgen så länge jag kan minnas. Kan konstatera att mitt i det kusliga med klimatförändringarna så är det rätt behagligt med värme i april. Det blev grillpremiär på fredagen och följdes upp på lördagen. Förbannat gott och trevligt. Det ska onekligen bli skönt att få en egen altan att grilla på till nästa sommar men tills dess får morsan och farsan låna ut sin. Nu hade de turen att slippa oss ändå eftersom de åkt till Spanien. Det var nog tur eftersom jag röjde runt rätt friskt i deras trädgård. Fiskarna skulle ut ur sitt vinteride, dammen skulle rengöras, ett nytt filter skulle tillverkas och altanen skulle städas efter vinterns gäster. Det blev inte riktigt färdigt så jag får nog ta kommande helg i anspråk också. Filtret är jag mycket stolt över, även om mina ingenjörskonster är mycket begränsade. Nu ska bara några skarvar tätas, sedan är det färdigt att användas.

Helgen var förövrigt fullspäckad med andra aktiviteter också. Jag hann avverka 11 km löpning på nytt årsbästa samt cykla 90 km. Det frestade på och jag är mycket stolt över cykelbrännan jag erhöll under söndagen. Kände mig som en Tour de France-cyklist när jag tog av mig tröjan och såg de knivskarpa ränderna på överarmarna. Mycket klädsamt.

HBK följde upp braksuccén från förra helgen med en medioker insatts mot Djurgården. Förlust med 2-0 och allt är som vanligt igen. Kul att vi har en målvakt att lita på i alla fall. Magnus Bahne verkar vara ett riktigt fynd. Synd att han har så dålig uppbackning bara.

Drömelvan har satt igång och det är med stor glädje jag ser att Smuckers lag huserar bakom mig i ligan. Trots att han scoutat hela våren så är akterseglad direkt. Som att stjäla godis från barn...

På tapeten

Det hittills mest arbetsamma med att köpa radhus har varit att bestämma tapeter. Enligt säljaren skulle utbudet på tapeter vara enormt och vi skulle inte bli besvikna.

Tapeter fanns det gott om och snygga var de också. Problemet är bara att de inte ingår i basutbudet. De som ingår i basutbudet kan närmast jämföras med miljonprogramslägenhet i en förstad till Moskva eller för att vara riktigt snäll, en Roy Andersson-film. Då återstår faktum, antingen klär vi vårt nybyggda hus i Roy Andersson-tapeter eller så får vi hosta upp en massa mer cash. Pengarna smärtar inte så mycket som det faktum att jag känner mig lurad.

Ungefär som när jag blev lurad på Boardershop i Puttgarden förra året. Där man springer in snabbt för att köpa lite sprit på väg hem från Alperna när man väntar på färjan. En baginbox Jelzinvodka inköptes och det blev strul i kassan när kunden innan hade glömt betala en kasse. Stressad som man var av att färjan snart skulle gå, så kollade man ju knappast kvittot innan man rusade ut ur butiken. Några dagar senare när man packar upp grejorna från resan och min sambo hittade kvittot så visade det sig att jag betalat för två baginbox Jeltzin istället för en.

Låt mig säga så här; jag sov inte mycket den natten. Jag var så in i helvete förbannad över att ha blivit lurad att jag skulle kunna köra ner till Puttgarden för att strypa kassörskan. Efter att sedan ha pratat med andra som handlat på Boardershop i Puttgarden så fick jag klart för mig att jag inte var ensam. Först blev jag lättad av att jag inte var ensam om att bli lurad sedan blev jag ännu mer förbannad när det gick upp för mig att de systematisk lurar stressade kunder genom att "oavsiktligt" slinta med tangenterna. Faktum är att jag blir riktigt upprörd av att tänka på det än idag. Tyskjävlar!!

Primal Scream

Vilken upplevelse det var att vara på Örjans Vall igår. Man gick dit med vetskapen att HBK är sämre än på mycket länge. Allt annat än förlust mot HIF såg jag som vinst. Försäsongen har inte bjudit på något skönspel och mycket riktigt var HBK totalt utspelade i första halvlek. Kan inte påminna mig att jag sett något liknande tidigare på Örjans Vall. Vad som hände i halvlek vet jag inte, men det gjorde nytta. En total scenförändring och trots att HIF helt rättvist tog ledningen direkt efter paus var det nu ett agressivt och taggat hemmalag som tog över allt mer. När Emra stänkte in 2-1 skrek jag totalt ohämmat från ståplats och det var så befriande skönt att jag blir helt lycklig när jag tänker på det. I vårt civiliserade samhälle finns det ytterst få tillfällen då det är befogat att få avreagera sig på ett sådant verbalt (eller kanske oralt, vad vet jag) sätt. Jag tackar Emra för att jag fick chansen.



Annars vill jag passa på att hylla Peter Larsson. HBK:s mittback som stod upp i motvinden i första halvlek och sedan spred sin kämpaglöd och agressivitet till de andra spelarna. Det var första gången på länge jag såg den glöden i laget. Träningen med brassarna var tydligen inspirerande. Det kan bli något av den killen.


Tack, den här segern var viktig. Nu återstår det bara 25 matcher...

Påsken är firad

Då var årets mest överskattade helg avklarad. Jag hade som mål att träna som bara helvete men så blev det givetvis inte. Istället blev det en ganska saftig skiva igår på påskafton.

Häromdagen sprang jag på en gammal bekant. Nillan. Det finns mycket att berätta om Nillan, mannen med tusen namn och alla är mer eller mindre klädsamma. Minns att han vid ett tillfälle i sjuan fick det tunga namnet Alien av några äldre elever på skolan. Namnet kom knappast till för att Nillan på något sätt var skräckinjagande eller dödsbringande, men hans yttre hade förmodligen en del gemensamt med det mer kända monstret i filmerna. Nillan hade en ganska tung skolgång. Han hade alla de yttre förutsättningar som krävs för att bli en klassisk hack-kyckling. Liten och tunn, stripigt hår och sneda ögon. Bröt i unga år lite på skånska och haltade efter en opererad höft. Tonåren förde med sig kopiösa mängder finnar och ännu stripigare hår.

Vi var grannar och kände varandra ganska väl. Tyvärr hade jag små möjligheter att skydda honom från påhopp såväl fysiska som verbala. Jag var ju själv en liten och ganska obetydlig person under den tiden (inget har hänt sedan dess, alltså...). Nåväl, han överlevde högstadiet och tog sig vidare i livet. Såväl gymnasie som högskolan har fått sätta tänderna i Nillan, men med den härdning han fick i grundskolan skakade han av sig dessa år som en blöt hund. Nu vet jag inte om Nillan är ett mått på en revansch i samhället. Han bor fortfarande 33 år gammal hemma hos sina föräldrar och jobbar som brevbärare trots högskolestudier men han såg ut att må bra.

Kunde inte låta bli att småle över att väldigt lite hade förändrats kring den lätt förvirrade Nillan. Medan vi pratade försökte han ta på sig en Posten-tröja (klassisk rugbymodell med krage och några knappar fram). Han fick på sig tröjan till slut men den hamnade bak och fram men det tog han ingen notis om alls. Jag funderade resten av samtalet på om jag skulle nämna fadäsen för honom men beslöt mig för att låta bli. Begriper inte hur han INTE kunde märka att den tjocka kragen satt fram istället för bak... Förr kunde han komma med tröjan ut och in till skolan och ständigt med öppen gylf. Knyta skorna vet jag inte om han lärt sig ännu. Tack gode gud för kardborr.

Skönt att han såg ut att må bra i alla fall. Det stillade mitt dåliga samvete en aning.