torsdag, februari 21, 2013
Setback
Aj aj aj. Årets första steg tillbaka. 73,2 kg.
Långt eller kort?
På fredag ska jag klippa mig. Inte jätteupphetsande kan tyckas. Men det vållar mig visst huvudbry både bildligt som bokstavligt talat. Jag har inte haft så långt hår sen högstadiet. Jag fick väl någon bohemisk snillrik idé i somras om att det är lite intressantare med långt hår. Tycker fortfarande att det är intressant. Inte minst på grund av den uppmärksamhet det får när en man som närmar sig 40, helt plötsligt ändrar frisyr. En aldrig sinande källa till diverse omdömen.
Nu är alltså frågan inför fredag. Långt eller kort? När jag stod framför spegeln igår kändes det som valet var lätt. En trött, sliten, lätt grånande gubbe med långt stripigt hår känns inte så fräscht. Ändå tvekar jag in i det sista. Jag trivs ju när håret slänger. Det är ju rätt fräckt att dra handen igenom en svettig kalufs. Det är onekligen lite mer Rock N Roll med långt hår. Det är det närmaste jag kommer.
Nu är alltså frågan inför fredag. Långt eller kort? När jag stod framför spegeln igår kändes det som valet var lätt. En trött, sliten, lätt grånande gubbe med långt stripigt hår känns inte så fräscht. Ändå tvekar jag in i det sista. Jag trivs ju när håret slänger. Det är ju rätt fräckt att dra handen igenom en svettig kalufs. Det är onekligen lite mer Rock N Roll med långt hår. Det är det närmaste jag kommer.
torsdag, februari 14, 2013
Still master of My domain
Drygt 48 timmar efter att William spydde har ingen annan spytt. Är man utom räckhåll för Montezumas hämnd? Vågar inte ta ut segern i förskott.
72,9 kg. Vet inte om jag ska vara glad över det eller skämmas över mina tår... 5 kg kvar.
72,9 kg. Vet inte om jag ska vara glad över det eller skämmas över mina tår... 5 kg kvar.
tisdag, februari 12, 2013
Inget är som väntans tider
William spydde precis. Stackaren. Lika förvånad som alltid. Nu ligger vi andra och tittar i taket och väntar. Vem spyr nästa gång? Blir det William igen eller nån av oss andra? Vinterkräksjukan...
fredag, februari 08, 2013
Jag abdikerar
Jag har sen tidernas begynnelse varit King of Flott, men nu inser jag att jag är ifattsprungen och passerad med hästlängder. King of Flott är Gurkan på Kärleken. Hans Kebabhak har inte funnits i Halmstad mer än ett par månader men ryktet om dess förträfflighet har inte undgått mig. Idag var det dags att testa hans kebabrulle. En timmes väntan utanför en sunkig kiosk på Kärleken i bistert vinterklimat tillsammans med diverse byggarbetare modell XXXL. En volymiös Gurka arbetade för högtryck för att få ut kebabrullarna genom luckan. Till slut fick jag min. Den kommer överleva helgen. Jag har lätt tre middagar på en rulle för 69 kr. Den som lyckas trycka ner en sådan utan att spy eller dö är definitivt King of Flott. Jag var som sagt inte i närheten. Kebabrullen var mycket välsmakande så jag förstår att ryktet spridits fort, men storleken är sjuk. Det borde stå familjekebabrulle på menyn.
Så Lo Stivale, New York och Bäckagårds Pizzeria. Ni spelar inte ens i samma liga som Gurkan.
Så Lo Stivale, New York och Bäckagårds Pizzeria. Ni spelar inte ens i samma liga som Gurkan.
torsdag, februari 07, 2013
Skotskt mod
När Sverige spelar mot stora fotbollsnationer blir det numera alltid målfester. Hamréns taktik verkar gå ut på att chocka de oftast mer meriterade lagen med ett vansinnestempo. Underhållande, ja. Problemet är att Sverige inte klarar av sitt eget tempo. Ständiga bolltapp av centrala spelare på offensiv planhalva gör att vår något stappliga backlinje ställs inför enorma påfrestningar när Messi mfl ställer om blixtsnabbt. Detta kan ju inte fortsätta. Det måste finnas ett alternativ mellan Lagerbäcks skyttegravskrig och Hamréns huvudlösa offensiv. Någon som kan kombinera mod och glöd med en smula realism. Hamrén håller på att ombilda Sverige till Skottland. I Skottland är alla fotbollsspelare huvudlösa, heroiska losers.
Var någonstans finns alla svenska anfallare förresten? Bytet Ibra, Ranegie kändes inte jättekul. Står hoppet till Guidetti? Det är långt till Brasilien...
Viktstatus: 73,2 kg
Var någonstans finns alla svenska anfallare förresten? Bytet Ibra, Ranegie kändes inte jättekul. Står hoppet till Guidetti? Det är långt till Brasilien...
Viktstatus: 73,2 kg
måndag, februari 04, 2013
Veckans fiende nummer ett
Så länge SVT sänder Game of Thrones på måndagar så stillas den värsta måndagsångesten.
torsdag, januari 31, 2013
Januari - världens längsta månad
Imorgon är den över. Månaden som aldrig vill ta slut. Månaden som känns som en egen årstid. Månaden som känns som en hel istid. Denna mörka, bistra, sorgsna tid på året när det verkar som inga kläder är varma nog och tiden tycks stå stilla. Det eviga skrapandet på bilrutor med stelfrusna fingrar under tonerna till trötta, frusna barn som vill till dagis. Minuterna blir aldrig längre än när man står och väntar på tåget på en vindpinad perrong i januari. Det är aldrig längre mellan två löner och det spelar ingen roll hur mycket pengar du tjänar. Lönen är alltid slut innan den hunnit in på kontot.
Jag har hunnit med två förkylningar denna månad och varit frisk däremellan. Julen känns lika avlägsen som midsommar och Thailand är nu bara ett grumligt minne. Vik hädan, du mörka januari! Imorgon är det fredag då firar vi in februari. Världens kortaste månad.
Jag har hunnit med två förkylningar denna månad och varit frisk däremellan. Julen känns lika avlägsen som midsommar och Thailand är nu bara ett grumligt minne. Vik hädan, du mörka januari! Imorgon är det fredag då firar vi in februari. Världens kortaste månad.
onsdag, januari 23, 2013
Global uppvärmning?
Det verkar vara väldigt komplicerat med växthuseffekten. Just nu upplever jag att Sverige är kallare än någonsin. Känns snarare som vi närmar oss en istid än en global uppvärmning. Tyckte igår att jag kunde skönja inlandsisen i Vapnödalen. Åtminstone kände jag polarvindarna.
Träning på cykel känns inte aktuellt. Till och med att gå ut i uterummet för att cykla på trainern bär emot något enormt. Jag kan tänka mig vår och isfria vägar vilken dag som helst nu.
Status: 73,8 kg
Träning på cykel känns inte aktuellt. Till och med att gå ut i uterummet för att cykla på trainern bär emot något enormt. Jag kan tänka mig vår och isfria vägar vilken dag som helst nu.
Status: 73,8 kg
söndag, januari 20, 2013
lördag, januari 19, 2013
Midvinterns köld är för svår.
Trots vintercykel blir det ingen cykling denna helgen. Det är för kallt. Satan vad man kan frysa på en cykel. Ibland är jag rädd att tänderna ska gå sönder när det skakar som värst.
Men då får det bli cykel i uterummet. Inte jätteinspirerande. Men fullständigt nödvändigt.
Status: 74,2 kg
Men då får det bli cykel i uterummet. Inte jätteinspirerande. Men fullständigt nödvändigt.
Status: 74,2 kg
tisdag, januari 15, 2013
Migrän - Huvudvärkens elaka kusin
Vaknade i ett töcken imorse. Låg helt still, väl medveten om att minsta rörelse kan kännas som eldar innanför pannan. Sakta och försiktigt försökte jag känna efter om skruvstädet som mitt huvud suttit fast i sen igår lossat sina kraftiga käftar.
Det verkar ha släppt. Åtminstone lite. Åtminstone tillräckligt för att jag ska våga resa mig långsamt utan att kräkas vilt på golvet. Panocoden jag lyckades svälja inatt verkar ha gjort sitt arbete väl. Endast fragment av den stränga huvudvärken kan skönjas i det grumliga medvetandet. Sträcker mig darrande mot telefonen för att stänga av den desperata väckarsignalen. Det blir till slut tyst. Det snöar tungt utanför fönstret och det är en timme till tåget går. Fortfarande vågar jag inte lita på att djävulens käftar släppt mig men det är hög tid att utmana ödet. Dags att åka till jobbet.
Det verkar ha släppt. Åtminstone lite. Åtminstone tillräckligt för att jag ska våga resa mig långsamt utan att kräkas vilt på golvet. Panocoden jag lyckades svälja inatt verkar ha gjort sitt arbete väl. Endast fragment av den stränga huvudvärken kan skönjas i det grumliga medvetandet. Sträcker mig darrande mot telefonen för att stänga av den desperata väckarsignalen. Det blir till slut tyst. Det snöar tungt utanför fönstret och det är en timme till tåget går. Fortfarande vågar jag inte lita på att djävulens käftar släppt mig men det är hög tid att utmana ödet. Dags att åka till jobbet.
lördag, januari 05, 2013
Gobbaben
Årets första cykelpass utomhus avklarat. Det var en aning hasardartat imorse innan isen smälte. Kallt givetvis men framförallt tungt. Drygt 11 mil på över 5 timmar inkl lunch på MAX i Falkenberg. Benen kändes som överkokta korvar, redo att spricka vilken sekund som helst.
Gott att det är över.
Gott att det är över.
torsdag, januari 03, 2013
Kreativ
Vad gör man om man inte är nöjd med vad vågen visar?
Jag köpte ny våg. Jag tog mitt nyårslöfte på största allvar och gjorde en rivstart på bantningen. Förutom ett litet mindre missöde på nyårsdagen då jag smet inom MAX och svingade en Triple Cheese. Annars har det varit soppor, pulver och kite träning som gällt. Tills idag då jag tog tjuren vid hornen och köpte mig en våg. Den verkar oerhört bra. Hade tappat nästan 3 kg på lika många dagar. Låt vara att jag hade kläder på mig förra gången men jag gillar redan vågen.
Status: 74,8 kg
Jag köpte ny våg. Jag tog mitt nyårslöfte på största allvar och gjorde en rivstart på bantningen. Förutom ett litet mindre missöde på nyårsdagen då jag smet inom MAX och svingade en Triple Cheese. Annars har det varit soppor, pulver och kite träning som gällt. Tills idag då jag tog tjuren vid hornen och köpte mig en våg. Den verkar oerhört bra. Hade tappat nästan 3 kg på lika många dagar. Låt vara att jag hade kläder på mig förra gången men jag gillar redan vågen.
Status: 74,8 kg
måndag, december 31, 2012
Nyårslöften
Helvete. Har förstört resten av kvällen med att ställa mig på brorsans våg. Förvisso med kläder men 10 kg ska bort på knappt ett halvår.
Optimismen flödar inte för tillfället.
Happy New Year...
Status: 77,7 kg
Optimismen flödar inte för tillfället.
Happy New Year...
Status: 77,7 kg
lördag, december 29, 2012
Kan inte sova
Slår ihjäl några minuter mitt i natten med ett boktips. Ogillar skarpt sömnlöshet och jag har sällan sådana problem men just nu ligger jag i mörkret med uppspärrade ögon och tänker "helvete, jag behöver sova. Snart vaknar ungarna och för ett satans liv."
Vad kan vara mer sövande än ett boktips? Jo ett boktips från någon vars starkaste litterära upplevelse fortfarande är Tintin och som har lyssnat på fler böcker än han själv läst.
Om man har ungefär den erfarenheten av böcker och dessutom gillar när det blir lite kusligt, då kommer ni gilla mitt tips.
Sandmannen av Kepler. Den fjärde boken i serien om den finske polisen Joona Linna. Alla böckerna är klart läsvärda (den andra en aning sämre) men Sandmannen är påtagligt läskig. Den har alla filmiska attribut för en klassisk ståpäls. Ju mer man lär känna den kärve Joona Linna, desto mer vill man veta. De brutala mord han utreder får mig ofta att tänka på filmen Seven av David Fincher. Jämförelsen är på gott och ont. Mest på gott men samtliga böcker har ett problem. Flörten med Hollywood. Sluten på böckerna är i mitt tycke onödigt våldsamma. Ofta tenderar de att bli överdrivet blodiga och det i sig stör mig inte men det blir trovärdighetsproblem.
Skit i vilket. Böckerna och framför allt Sandmannen är likväl så in i helvete bra att jag under semestern rev av den på några dagar trots ständiga avbrott av barnen. Några nätter fick jag sluta läsa för att jag blev mörkrädd. När boken var slut infann sig en märklig tomhetskänsla. Jag ville genast börja på nästa bok.
När kommer den?
OBS! Har ni inte läst de tre första ännu, så börjar ni givetvis med Hypnotisören. Annars blir det tokigt...
God natt!
Vad kan vara mer sövande än ett boktips? Jo ett boktips från någon vars starkaste litterära upplevelse fortfarande är Tintin och som har lyssnat på fler böcker än han själv läst.
Om man har ungefär den erfarenheten av böcker och dessutom gillar när det blir lite kusligt, då kommer ni gilla mitt tips.
Sandmannen av Kepler. Den fjärde boken i serien om den finske polisen Joona Linna. Alla böckerna är klart läsvärda (den andra en aning sämre) men Sandmannen är påtagligt läskig. Den har alla filmiska attribut för en klassisk ståpäls. Ju mer man lär känna den kärve Joona Linna, desto mer vill man veta. De brutala mord han utreder får mig ofta att tänka på filmen Seven av David Fincher. Jämförelsen är på gott och ont. Mest på gott men samtliga böcker har ett problem. Flörten med Hollywood. Sluten på böckerna är i mitt tycke onödigt våldsamma. Ofta tenderar de att bli överdrivet blodiga och det i sig stör mig inte men det blir trovärdighetsproblem.
Skit i vilket. Böckerna och framför allt Sandmannen är likväl så in i helvete bra att jag under semestern rev av den på några dagar trots ständiga avbrott av barnen. Några nätter fick jag sluta läsa för att jag blev mörkrädd. När boken var slut infann sig en märklig tomhetskänsla. Jag ville genast börja på nästa bok.
När kommer den?
OBS! Har ni inte läst de tre första ännu, så börjar ni givetvis med Hypnotisören. Annars blir det tokigt...
God natt!
måndag, december 24, 2012
söndag, december 23, 2012
Driving home for Christmas
Hemma från Thailand igen. Igår var det dags för julklappsinköp i extremt komprimerad form. Alla på en dag. Då är Väla stället att besöka vilket vi inte var ensamma om. Det gick dock förhållandevis bra och vi vände hemåt med full bil.
Passar på att önskar alla en god jul.
Passar på att önskar alla en god jul.
måndag, december 17, 2012
Min son och jag
I en dryg vecka har jag sagt till mig själv att det inte blir någon mer utlandsresa förrän William är tonåring. Vi har haft våra duster den här semestern. Jag har inte gått vinnande ur någon, tror jag.
William konstaterade redan på flygresan ner att han ville hem. Det höll i sig några dagar. Nu ska vi åka hem men nu är han inte lika angelägen längre. Där är vi lika. Denna ständiga hemlängtan. Tryggheten.
Det finns alldeles för mycket av mig i William. Ändå är han så mycket bättre i allt. Mina nervösa, kontrollerande personlighetsdrag och hans spontanitet och temperament är en explosiv blandning. Problemet är att han är fyra och jag snart 40. Det är jag som måste skärpa mig. Så om du läser detta nån gång, William. Förlåt. Jag är en grinig jävel som har svårt att släppa kontrollen.
Nu åker vi hem och fortsätter bråka där istället.
William konstaterade redan på flygresan ner att han ville hem. Det höll i sig några dagar. Nu ska vi åka hem men nu är han inte lika angelägen längre. Där är vi lika. Denna ständiga hemlängtan. Tryggheten.
Det finns alldeles för mycket av mig i William. Ändå är han så mycket bättre i allt. Mina nervösa, kontrollerande personlighetsdrag och hans spontanitet och temperament är en explosiv blandning. Problemet är att han är fyra och jag snart 40. Det är jag som måste skärpa mig. Så om du läser detta nån gång, William. Förlåt. Jag är en grinig jävel som har svårt att släppa kontrollen.
Nu åker vi hem och fortsätter bråka där istället.
torsdag, december 13, 2012
Stilla nerverna
Idag blev det kortslutning i nervknutarna när William beslutade sig för att springa och gömma sig vid ett obevakat tillfälle. Eftersom jag var närmast närvarande kan jag intyga att det var ett ögonblicks verk. Sen var han borta. Uppslukad.
Jag tänker inte gå in på paniken som efter ett tag drabbade mig men efter ett gäng vääääldigt långa minutrar och några hjälpsamma medmänniskor hittades han på en damtoalett.
Fick lugna nerverna med en Cosmopolitan efteråt.
Den pojken kommer ge mig många gråa hår.
Jag tänker inte gå in på paniken som efter ett tag drabbade mig men efter ett gäng vääääldigt långa minutrar och några hjälpsamma medmänniskor hittades han på en damtoalett.
Fick lugna nerverna med en Cosmopolitan efteråt.
Den pojken kommer ge mig många gråa hår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









