fredag, november 09, 2012

Gubbe

Man vet att man är gammal när man sitter och längtar till lördagkväll för att det är Downton Abbey.

måndag, oktober 22, 2012

Stort Burgertest

De stora kedjorna slåss om vem som gör störst Burgare och jag kan inte motstå lockelsen. Först testade jag MAX Grand de Luxe "Triple Cheese". Den är en orgie av det som är gott med en Burgare. Som namnet antyder är den begåvad med tre olika ostar. Två rejäla stavar saltgurka och lite dressing. En aning dyr givetvis men mycket god.

Idag slog jag ihjäl lite tid på Alviks torg och slog till med Mc Donalds kontring Big Double Beef. Tio kr billigare än Triple Cheese men å andra sidan inte i närheten av lika god som sin konkurrent. Två rejäla skivor kött men men den känns bara som en större variant på Mc Feast. Mc D har dock bäst stripes, men det hjälper inte. MAX vinner lätt. Enda problemet, Triple Cheese-kampanjen tar slut på onsdag. Obegripligt att de inte har den i sortimentet alltid.

söndag, oktober 21, 2012

Örjans Vall är ingen allsvensk arena

Har precis bevittnat en match i Superettan. En match som gällde mycket för båda lagen. Det ena laget hoppas på allsvenskan. Det andra ligger sist men hoppas kunna hålla sig kvar. Hemmalaget var HBK och bortalaget Värnamo. Det är blött på plan och fuktigt i luften. Örjans vall är som vanligt numera inbäddat i ett tjockt molntäcke. Om det finns någon symbolik i det vet jag inte, men Örjans Vall är ingen allsvensk arena. Av många anledningar. Den främsta är att Halmstad BK inte är tillräckligt bra numera. Idag var det väääääldigt tydligt. 2-3 man håller allsvensk klass med målvakten Kalle Johnsson i spetsen. Risken är dessutom väldigt stor att han försvinner när inte Klubben går upp. Andra anledningar blir man så obarmhärtligt medveten om när man står på Örjans valls ståplats. Arenan är ett sorgligt gammalt troll numera. Ogästvänligt, murrigt, slitet, trasigt, otidsenligt, omodernt, obekvämt och inte ens charmigt längre. För de som fortfarande med ett rabiat mantra hävdar att Örjans Vall är det enda alternativet med sin historia och sina anor, ni är hopplöst mossiga. Jag är ett enda stort frosseri i nostalgi. Ni är bara sorgliga. Om HBK ska ha en chans att locka publik idag, med ständigt dåligt väder, krävs en arena med bekvämligheter. Höga läktare nära plan. Sittplatser. Många. Minst 10000. Restauranger där man kan se matchen live. Vettiga kiosker. Humana toaletter, byggda efter andra världskriget och en vettig ljud och bildanläggning. Kommunen vill inte skjuta till pengar som krävs för en ny arena och jag förstår argumenten idag. Men att satsa 75 Mkr på att rusta upp Örjan är bortkastade pengar. Spara dem. Märk dem till ny arena och spara vidare...

För dagens HBK klarar sig med öststatsarenan som finns. Kvalplatsen är säkrad men det krävs ett mindre mirakel om de ska slå ett allsvenskt kval-lag i två matcher. Halmstads BK är för dåliga helt enkelt. Idag var det pinsamt. Värnamo vann rättvist om än något spektakulärt. HBK ledde med 2-0 med 3 minuter kvar av ordinarie tid. Sen var det botten ur och förlust med 3-2.

Bedrövligt tempo, dålig press på bollhållare, ett obefintligt mittfält och ett skakigt försvar.

Det luktade inte allsvenskan idag på Örjans Vall. Det luktade murrig, gammal lågkonjunktur lång väg. Klubben måste spara ännu mer. Mycket är gjort men det håller inte med 17 heltidsanställda som inte spelar. Tiggarbreven till medlemmarna kommer då och då men jag stoppar inte in några pengar till ett svart hål. Banta staben till hälften och anpassa klubben till den bistra verkligheten sen kan vi prata allmosor.

lördag, oktober 20, 2012

Oktobergrill

Årets sista grill? Nja, inte säkert. Men det är onekligen lite besvärligt att stå ute i kolmörker när man grillar.

18 grader varmt, svart som natten kl 1830. William står bredvid grillen och frågar varför det är kväll redan. Bra fråga...

tisdag, oktober 16, 2012

Hjälten

Sitter chockad kvar i soffan. Vilken sensationell vändning. Så extremt oväntat. Tror aldrig jag sett Sverige bli så utklassat. Jag har definitivt aldrig sett Sverige vända ett underläge med 4-0. I fotboll. På bortaplan. Mot Tyskland.

Helt ofattbart.

Tyskarna kan inte vara nöjda men... Heder åt svenskarna som kom ut i andra halvlek med en moral jag saknat länge. Stort.

Elmander, Ibrahimovic, Lustig och Kim Källström. Fantastiska i andra halvlek.

onsdag, oktober 10, 2012

Flickrummet

Det tar sig. Julias rum alltså. Hade en svettig upplevelse med en bokstavstapet som givetvis var ett måste i flickrummet. Jag fick den på plats till slut. Enligt instruktionerna var det väldigt enkelt men för nervsvaga och folk med dåligt hjärta rekommenderas det inte. Däremot om du är en suicidal småbarnsfar och vill att det ska se ut som en olycka kan jag varmt rekommendera pysslet.

Det är något med kombinationen tejpklister, små vinylbokstäver och stressade medelålders män som får en att längta efter skärselden.

lördag, oktober 06, 2012

INXS

Saknar INXS. Michael Hutchence särskilt. Jävla genier, helt enkelt! I slutet av 80-talet och början 90-talet var de magiska. Det bästa av allt, låtarna håller än. I got to let you know.

Ja, jag är inte nykter men vem har sagt att musik ska intagas nykter?

Minns kristinehedsgården!

Never tear us apart!

Michael Hutchence är min generations Jim Morrison och han får alldeles för lite cred för det.

Disappear. You're so fine.

Det gungar. Så bra. Så äkta. Så mycket bättre än U2. Mer Bono än Bono själv.

91 var ett bra år tydligen.

lördag, september 29, 2012

Apple tv

Johan Falk - Spelets regler. Filmen låg inte högst upp på önskelistan men någon i familjen tycker väldigt mycket om Frank Wagner och då är det bara att gilla läget. Filmen går i samma hjulspår som sina sex föregångare. Lite långsammare tempo, lite fler Lexus, lite trögare bus men samma gamla Johan Falk. De viker inte en tum från formatet från den förra serien av filmer. Mörka Göteborgsvyer, svartklubbar på Hisingen, någon vända på tysklandsfärjan. Allt är som vanligt. Någon stor film är det givetvis inte. Det finns en anledning till att den inte är ämnad för bio. Mycket är rätt taffligt gjort men samtidigt vet man vad man får. Som att se en Stalone-rulle ungefär.

Betyg: 2 väldigt svaga Alfahannar.

Betyget för att hyra film på Apple-tv får dock ön så länge inte godkänt. Fattar inte hur man lägger på text. Apples minimalistiska menyer är inte alltid till sin fördel. Sen var det åtminstone 6-7 ofrivilliga avbrott i filmen medan den buffrade. Däremot var bilden bra.

Glödhet

Ibland, alldeles för sällan numera, tittar jag mig i spegeln och tänker: Hallå, jag ser ju inte så tokig ut!

Förr inträffade det nästan undantagslöst på lördagar efter en runda på gymmet och en halvtimme under lysrören. Den där "looking good"-känslan förstärktes sen med rikliga mängder alkohol och kvällen slutade alltid på Mårtenssons scen, svettig som Elvis i Las Vegas, dansande som John Travolta.

Numera inträffar den där känslan oerhört sällan och nästan undantagslöst på sommaren när man fått lite sol, tappat några kilon, varit några gånger på gymmet och gjort sin årliga klädesinköpsrunda.

Man känner sig stekhet. Man blir 10 cm längre, går med mjuka rörelser, gärna i takt med en låt som spelas i omgivningen och det känns som den naturligaste saken i världen. En sådan dag kan jag gå på stan med en systempåse i handen och få det att se ut som en dyr accessoar. En sån dag känns det som att alla tittar på mig som om jag vore James Dean eller Steve McQueen. Det är en härlig känsla. En euforisk känsla.

Idag är det ingen sån dag...

lördag, september 22, 2012

Mauritz

Idag har jag namnsdag.

För 38 år sedan begåvades jag med tre namn av blandade karaktärer. Än i dag har inte fått ett rimligt svar på hur det gick till när mina föräldrar enades om den, låt mig säga, udda kombinationen.

Mauritz, Daniel, Kenneth... Sug på de namnen ett tag. Låt de rulla några gånger på tungan och låt de sedan sakta sjunka in. Antar att ni sen med lätthet förstår att jag under tidiga skolår gjorde allt vad som stod i min makt, för att hemlighålla just Mauritz. Tidvis fungerade det bra. I lågstadiet passerade namnet, i det närmaste, obemärkt förbi. Jag tror alla var så nervösa när man skulle börja skolan första gången att man helt sorterade bort vad fröken läste upp vid uppropet. MAURITZ, DANIEL, KENNETH? Ja, svarade jag med förlägen röst. Man kunde höra en knappnål falla men jag minns inga fniss den gången.

Sen dröjde det till fjärde klass innan det var dags för nytt upprop med samtliga namn. Denna gång med ny lärare och några nya klasskamrater. Denna gången lät sig inte fnissen vänta. Minns inte vilka som genast såg det självklart humoristiska i namnen, men GUST brukar vara uppmärksam och noterade säkert detta vid tidpunkten. Däremot missade en notorisk retsticka som Brab detta helt.

Det gjorde han emellertid inte i sjuan. Då satt jag med hög puls och inväntade arkibuseringen. Hela tiden nervöst sneglande på Brab som fått nys om att jag hade ett namn som var till stort nöje för en del andra men som var hittills okänt för honom. Nu räknade han emellertid med att, utan ansträngning, få ta del av den känsliga informationen och log mot mig med elak blick. Då kom överraskningen när den nya klassföreståndaren nöjde sig med att bara läsa upp tilltalsnamnen. Brab hotade givetvis mig med stryk om han inte fick reda på vad mitt fullständiga namn var. Men jag tog självklart hellre stryk än att delge detta till högstadiets mest effektiva megafon. Minns också att det krävdes mer eller mindre bestickning för att de välunderrättade i klassen skulle hålla den intrikata informationen hemlig. Givetvis var det en ojämn kamp som jag förvisso höll ut förvånansvärt länge men som jag var dömd att förlora. Tids nog vann Brab den fighten och namnet blev allmänt känt. Till Brabs stora missnöje blev dock effekten av avslöjandet inte alls så smaskigt som han förväntat sig. Han hade investerat mycket tid och energi för att få loss det namnet.

Idag är jag emellertid luttrad och har förlikat mig med mitt öde. Jag har vuxet in i namnet kan man säga. Idag är jag Mauritz, Daniel, Kenneth på riktigt.

måndag, september 17, 2012

Grattis William

Ligger på ett hotellrum i Karlstad och kan inte sova. Idag fyller min son 4 år och jag är inte hemma och kramar honom. Det är inte vackert.

Dessutom lurade jag honom att tro att han fyllde år i lördags så vi kunde fira då istället. Praktiskt men inte sant. Lögner är aldrig bra och jag har dåligt samvete. Mest för att jag aldrig är hemma.

Så om du någonsin läser detta, William, grattis! Jag älskar dig! Du är bäst.

söndag, september 16, 2012

I got a bad feeling

Livet ter sig inte fullt lika okomplicerat nu när man sitter här med en uppdrucken grogg i handen och alla gästerna gått hem. Jag har en dålig känsla av att mycket av det som tedde sig omåttligt roligt ikväll kommer att te sig en smula fattigt imorgon. Jag spår att mitt humör kommer präglas av huvudvärk, stor trötthet, sinnessvaghet och kort stubin under morgondagen.

måndag, september 10, 2012

All förändring är inte nödvändig

Jag älskar nya skor. Men de ska vara likadana som mina gamla. Så jag har letat hela sommaren. Gått i trasiga skor, gått med skor som skaver men igår hittade jag dem.

lördag, september 08, 2012

KM

Körde mitt första klubbmästerskap på cykel vid 38 års ålder idag. 4 varv på en blåsig runda i Steninge. Jag vann inte. Jag hängde med i ett varv innan släggan slog till.

Det är inte det att jag är i dålig form. Jag har bara otur när jag trampar.

fredag, augusti 31, 2012

Blue Pill

The Matrix. Filmen är så bra. Storyn är vansinnigt genial. Rollerna spelas med ackuratess. Musiken, Laurence Fishburne, grafiken, det obegripliga oraklet.

Man hittar nya saker varje gång man ser filmen. Den är 13 år gammal men det märks inte.

Ett mästerverk.

Betyg: 5 solklara Alfahannar

söndag, augusti 19, 2012

Mr Andersson

Gårdagens kräftskiva har gjort rejäla avtryck idag. Jag stiftade bekantskap med Herr Andersson. En iskall och oberäknelig herre. Han var ett mycket trevligt umgänge tillsammans med kräftorna och större delen av kvällen men idag tycks hans sällskap skapat stor trötthet för mig och minnet av honom är inte längre allt igenom positivt. Hans uppenbarelse lämnar helt klart en fadd eftersmak.

Jag har haft en oro i kroppen hela dagen. Jag stillade den en aning alldeles nyss genom konsumtion av en styck kebabtallrik. Nu infinner sig ett temporärt lugn och jag går in ett stadie av ofattbar trötthet närmast jämförbar med koma.

Måtte ungarna somna omedelbart så att jag själv kan inta horisontellt läge. Ska upp ofattbart tidigt imorgon. Det känns inte realistiskt just nu.

Allt är Herr O P Anderssons fel.

torsdag, augusti 09, 2012

Batman

Lite film igen. En hyrfilm: kritikerrosade Descendants. En biofilm: The Dark Knight Rises (Batman)

Den första var en hygglig film med George Clooney. Den handlar om en familj på Hawaii vars mamma blir allvarligt skadad i en vattenskidolycka. Välspelad och lite gripande. Filmen håller ett långsamt tempo men det är ganska behagligt. Däremot saknas något för att jag ska bli riktigt berörd. Svårt att sätta fingret på vad, men det är ändå en som helhet bra film.

The Dark Knight Rises (den tredje delen av Batman trilogin). Vilken film! En härlig svärta och dov stämning från start till mål. Hela serien är ett mästerverk av Christopher Nolan och jag har svårt att avgöra vilken av de tre som är bäst. Oavsett vilket är det här 2 timmar och 44 minuter femstjärnig film. Castingen är magisk. Bara högklassiga skådespelare rakt igenom. Christian Bales som dyster Batman är fantastisk. Anna Hathaway som en icke uttalad Catwoman och Michael Cain som Butler med stort register. Gary Oldman, Morgan Freeman... Jösses! Bara namnen i eftertexterna får 4 alfahannar. Missa inte denna filmen.

Starkt att inte ge efter för 3D-svängen.

Descendants: 3 alfahannar

The Dark Knight Rises: 5 alfahannar

Passar på att ge de två andra Batman-filmerna betyg när jag ändå är igång.

Batman begins: 5 alfahannar (en Rockysaga i Batmantappning)

The Dark Knight: 5 alfahannar (Heath Ledger som en fantastisk The Joker)

Om man någonsin ska köpa en Blueraybox, så är det mest självklara valet i världshistorien att köpa Batmanboxen när den med all säkerhet släpps till jul. Då vet alla vad jag önskar mig av tomten förutom snälla, friska barn och världsfred.



Nån som sett min fjärrkontroll?

Ju fler medlemmar det finns i familjen, desto svårare är det att ha kontroll på fjärrkontrollen. Nu är den spårlöst försvunnen och jag tvingas resa på mig för att byta kanal. Zappa är nu otänkbart vilket stör mig oerhört.

Jag misstänker Julia men hon låtsas som det regnar. William ger ett ärligt intryck när han bedyrar sin oskuld.

Vi skyller på mamma. Hon får fan fixa det här

måndag, augusti 06, 2012

Earthshake... Earthcake...

Kom helt plötsligt att tänka på det gamla nyhetsankaret Rikard Palm när jag vaknade vid femtiden imorse. Det kändes och hördes som ett godståg drog förbi utanför fönstret. Utanför fönstret syntes dock inget tåg till. Jordbävning således. Inte helt vanligt här hemma. Somnade om med Rikard Palm på näthinnan.